”Vem kan säga att han är utan synd?
OM EN person vore i stånd till att leva sitt liv utan att någonsin bryta mot en allmänt antagen moralisk norm eller samling av etiska grundsatser, skulle han då kunna säga att han är utan synd? Kan det sägas att ett spädbarn är fritt från synd, därför att det inte kan fatta vad som är moraliskt rätt eller göra vad som är moraliskt rätt eller orätt? En del människor i denna materialistiska värld är kanske benägna att svara: ja. Men de inser inte att synd inbegriper mycket mera än att man bryter mot en moralkodex. Synd är brott mot Guds lagar. Ingen ofullkomlig människa är i stånd till att fullkomligt lyda dessa lagar, och fördenskull är varje människa skyldig till synd. Hon förfelar det mål, som består i fullkomlig lydnad för Skaparen.
Men hur förhåller det sig med den person som förnekar att det finns en Skapare och förfäktar att människans häpnadsväckande kropp har kommit till av en slump, en händelse, och inte genom en intelligent Skapares verksamhet? En sådan person kan vidhålla att han är utan synd, därför att han inte inser och erkänner att Gud fastställt en mängd lagar. Men fastän han förnekar dessa lagar, ställs han inför dem varje ögonblick av sitt liv. Vartenda grand av materia är underkastat lagar som bestämmer över det. Hela det materiella universum fungerar enligt särskilda lagar, och fördenskull har människan kunnat dra nytta av några av dem i sina tillämpade vetenskaper.
Då ju lagar inte kan göra sig själva, pekar dessa lagars existens på en lagstiftare. Hans vishet ådagaläggs genom det märkliga sätt, varpå lagarna håller det materiella universum under kontroll och i ordning. Liksom denne lagstiftare förmår stifta lagar för livlös materia, så förmår han också stifta lagar för levande, intelligenta skapelser för att reglera deras beteende. Då det kan vålla människan lidande om hon bryter mot ”naturens” lag, bör det inte vara svårt att förstå varför överträdelse av de gudomliga lagar, som reglerar människans beteende, kan vålla henne skada. Det är genom sådan överträdelse som ofullkomlighet och död har kommit in i världen.
En ande av otro beträffande det som gäller Skaparen har satt sin stämpel på denna nutida världs religiösa tänkesätt. Som följd härav har några som bekänner sig vara kristna dragit den slutsatsen, att synden är begränsad till brott mot moraliska normer och att frälsning från den ernås genom karaktärsutveckling. Andra ger sin egen definition av synd. Bland dem har vi den grupp som säger att synd är ”tron att det verkligen existerar ett sinne eller sinnen utanför det gudomliga sinnet”. För dem innebär frälsning från synden att man blir frälst från ”bedrägerierna om ett dödligt sinne”. Dessa människor påstår kanske att de är utan synd, när synden betraktas som ett förfelande av målet: fullkomlig lydnad för Guds lagar, ty de har lagt in en helt annan betydelse i ordet.
Många till bekännelsen kristna sådana som dessa är böjda för att förkasta den tanken, att den synd som den första människan begick påverkar människor i våra dagar. I denna förbindelse sade professor Conrad Moehlman vid Rochesters teologiska seminarium: ”Föreställningen om nedärvd synd och skuld, som utgör grunden i den medeltida religiösa uppfattningen, förkastas av den moderna människan. ... Föreställningen om arvsynden och på denna grundad skuld kommer en vacker dag att ge vika för uppfattningen av synden som ett utvecklingsstadium i riktning mot det goda.” Trots denna och liknande åsikter bland religiösa och icke religiösa personer visar den store lagstiftarens skrivna ord att alla människor är påverkade av Adams synd.
Döden är nu något som människan undergår, inte därför att döden är naturlig för den mänskliga organismen, utan därför att den förste mannen syndade. Verkningarna av hans synd har gått i arv till hans efterkommande. Vetenskapligt studium har uppenbarat att människokroppen ständigt förnyar sig och teoretiskt sett borde leva obegränsat. Att orsaken till människans död är synd och ofullkomlighet som ärvts från Adam, det tillkännages tydligt i Guds ord: ”Genom en enda människa har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” – Rom. 5:12.
Adam och Eva fick sina avkomlingar sedan de hade syndat eller förfelat målet: fullkomlig ostrafflighet inför Gud. Eftersom ingenting rent kan komma av någonting orent, var deras barn inte fria från synden och dess straff, döden. Detta bör inte vara svårt att fatta, när vi kommer ihåg att många svagheter kan vidarebefordras till barn genom arv. Då det förhåller sig så, varför skulle det då förefalla otroligt att verkningarna av Adams synd kan vidarebefordras till alla hans efterkommande? Skriften säger direkt att ”alla dö i Adam”. (1 Kor. 15:22, Åk) När en person inte är i överensstämmelse med detta och därför ifrågasätter Skriftens auktoritet, åstadkommer han ingenting annat än självbedrägeri.
Eftersom Adams synd har gått i arv till alla människor, i det att den har förts vidare från den ena generationen till den andra, är spädbarn inte fria från synd. David påpekade detta, när han sade: ”I synd har min moder avlat mig.” (Ps. 51:7) De är visserligen alltför unga för att personligen synda genom att överträda Guds lagar, men deras ringa ålder har ingenting att betyda, när det gäller den synd som är nedärvd från Adam. Endast tack vare den oförtjänta godhet Gud visat genom att åvägabringa ett lösenoffer kan en människa bli frigjord från slaveri under den adamitiska synden. ”Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” — 1 Joh. 1:7.
De som förnekar att de har ärvt synd från Adam eller att de är skyldiga till synd mot Guds lagar, därför att de förfelar det mål som består i fullkomlig lydnad, talar inte sanning när de ger uttryck åt sina åsikter om detta. Vare sig de ger sig ut för att vara kristna eller inte, finns sanningen inte i deras filosofiska eller religiösa uppfattningar. Att man inbillar sig en sak, gör den inte till verklighet. ”Om vi säga, att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.” — 1 Joh. 1:8.
Han, vars existens görs uppenbar genom de förunderliga ting som vi ser i vårt materiella universum, ting som talar om omätlig vishet och makt, har inte lämnat människan utan särskilda upplysningar om honom själv och hans uppsåt. Han har givit människan en skriven vägledning, vari han förklarar varför alla människor är ofullkomliga och slutligen dör. Bibeln är denna skrivna vägledning och är den måttstock, varmed man måste mäta trosuppfattningar för att utröna om de är sanna eller osanna. I den har han uppenbarat hur han har gjort föranstaltningar för att befria människor från arvsynd och död. På grund av Guds oförtjänta godhet genom Kristus kommer människan, när tiden är inne, att sanningsenligt kunna säga att hon är utan synd.