En inbjudan att prisa Jehova
VILKET privilegium skulle kunna vara större än att få tjäna Jehova Gud, universums suveräne härskare? Det finns inget som ens kan jämföras med det. Till alla som älskar Jehova riktas denna inbjudan: ”Sjung till Jehova, alla ni på jorden! Förkunna dag efter dag den frälsning han giver! Omtala bland nationerna hans ära, bland alla folk hans underbara gärningar.” Har du lystrat till denna inbjudan att prisa Jehova? — 1 Krön. 16:23, 24, NW.
Jehova har föranstaltat om att mänskligheten skall kunna frälsas från synd och död. Han ”älskade världen så mycket, att han gav sin enfödde Son, på det att var och en som utövar tro på honom icke må bliva tillintetgjord, utan hava evigt liv”. Han skyddar också och bevarar sina tjänare och håller tillbaka fienden, så att denne inte övermannar dem. I stor uppskattning lovade fördenskull Guds tjänare David Gud och sade: ”Du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.” Han skall fortfara att vara en sådan tillflykt och ett sådant starkt torn för sitt folk under den förödande striden vid Harmageddon, som nu är nära. Åt alla som skall få gagn av hans föranstaltning ges befallningen: ”Förkunna dag efter dag den frälsning han giver!” — Joh. 3:16, NW; Ps. 61:4.
Vi lever i en tid då Gud går till verket för att göra slut på den orättfärdiga världen, hävda och förhärliga sitt vanärade namn och utgjuta oändliga välsignelser över dem som tillbeder honom. Allt detta skall han utföra genom sitt rike, som nu är i full verksamhet i himmelen under hans smorde Sons, Jesu Kristi, konungsliga styrelse. När den ytterst viktiga kungörelsen om Rikets upprättande frambars, gav trogna Guds tjänare i de himmelska gårdarna gensvar, i det att de tillbad Gud och sade: ”Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är och som var, för att du har tagit i besittning din stora makt och trätt fram såsom konung.” När vi här på jorden får höra de goda nyheterna om att Guds rike härskar, tillbeder vi då också Gud, förenar oss i att tacka honom och stämmer in i det fröjdfulla kungörandet att ”världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen”? (NW) Vi inbjuds att göra detta, och vilket privilegium är det inte att nu hörsamma denna inbjudan! — Upp. 11:15—17.
Varför man bör studera bibeln
När du studerar bibeln, antingen enskilt eller tillsammans med ett av Jehovas vittnen, tänk då på varför du bedriver detta studium. Studiet är till för att, såsom Paulus uttryckte det, ”ni må bliva uppfyllda av den exakta kunskapen om hans vilja, i all vishet och andlig urskillning, på det att ni må vandra värdigt Jehova och kunna helt och fullt behaga honom, medan ni fortsätta med att bära frukt i allt gott verk”. När vi har lärt känna hans vilja, bör vi rätta oss efter den. Den bör få göra sig gällande i vårt liv och förmå oss att vidta de förändringar som är nödvändiga för att vi skall kunna ”vandra värdigt Jehova”. ”Lägg därför bort all smuts och den överflödande moraliska uselheten, och tag med mildhet emot inplantandet av ordet, som kan frälsa edra själar.” Om vi alltså har hörsammat Guds ord och har lagt bort moralisk uselhet och om vi har tagit emot inplantandet av ordet och verkligen har tro på Gud och på hans löften, då är det vårt privilegium och vår förpliktelse att hörsamma Guds inbjudan att bli vittnen för Jehova och hans rike. Genom att handla så behagar vi Gud, ty vi frambär då åt honom ett godtagbart ”offer av lovprisning, det vill säga frukten av läppar som offentligen kungöra hans namn”. — Kol. 1:9, 10; Jak. 1:21; Hebr. 13:15; NW.
Låt oss aldrig glömma hur allvarlig den här saken är. Vårt eget liv och deras liv, till vilka vi blir sända, beror av vårt gensvar. (Hes. 3:17—21) Inte bara en gång, genom att avge en bekännelse om var tro, utan dagligen, såsom bevis för vår tro, måste vi vara förkämpar för Guds väg. ”Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” (Rom. 10:10, NW) Lika betydelsefull som vår tro på Gud, hans Son och den nya rättfärdiga världen är, lika betydelsefull är vår tro på vikten av att vi söker fylla Guds krav på oss, om vi skall vinna hans ynnest, erfara frälsning från synd och död och uppnå liv i den nya världen. Genom att du regelbundet gör Guds vilja, i det att du offentligen förkunnar om det som du har lärt från bibeln, ”frälsar du både dig själv och dem som höra dig”. (1 Tim. 4:16) Endast om människor tar reda på Guds rättfärdiga fordringar och rättar sig efter dem, kan de bli skonade då denna gamla värld går under i Harmageddonstriden.
Hur man tjänar
Herren Jesus är vårt föredöme i att tjäna Gud. Vid början av sin jordiska förkunnargärning gav han till känna vilket uppdrag han fått, då han ur profeten Jesajas bokrulle citerade vad som var upptecknat härom. I den hette det bland annat: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, ... till att predika Jehovas godtagbara år.” (Luk. 4:18, 19, NW) Jesus studerade Guds ord, såsom det var upptecknat i Skriften, bad till sin Fader om hans ande och följde Faderns ledning. Även om han inte undanhöll de goda nyheterna från dem som hade mycket av denna världens goda, utan predikade för sådana män som den rike Sackeus och rådsherren Nikodemus, var han inte lik ”fariséerna, som voro penningkära” och som behandlade andra människor som om de inte var någonting. Han hade stor omtanke om de ringa och fattiga. Han kom ”för att uppsöka och frälsa det som var förlorat” — ”de förlorade fåren av Israels hus”. Han ”kände ... öm tillgivenhet för dem, emedan de voro utplundrade och drevos hit och dit, såsom får utan någon herde”. (NW) Han gick till människornas hem för att undervisa dem. Tålmodigt förklarade han löftena i Guds ord för dem. Han insåg stundens allvar, ty det var då en domens tid. Det var en tid då det var angeläget att visa uppskattning av Jehovas föranstaltning om befrielse och räddning genom att ta emot Messias och följa honom. Stora skaror följde honom därför att han gav dem bröd och botade sjuka, och en del kom också för att lyssna till hans undervisning, men bara några få hörsammade hans inbjudan: ”Bliv min efterföljare.” (NW) Men dessa, som verkligen visade en önskan att tjäna Gud och dela med sig av de goda nyheterna till andra, tog han med sig, då han predikade, så att de skulle kunna få erfarenhet av förkunnartjänsten. I allt detta gav han oss ett exempel att efterlikna. — Luk. 19:10; Matt. 10:6; 9:36; Joh. 1:43.
Jesus bjöd sina lärjungar att de skulle vara hans vittnen intill jordens avlägsnaste del, och han försäkrade att han skulle vara med dem. Denna befallning har fått gensvar, i det att män, kvinnor och barn i 179 olika länder nu studerar Guds ord såsom Jesus gjorde, beder till Fadern om hans ande såsom Jesus gjorde och vandrar i hans fotspår genom att tjäna Gud såsom vittnen på samma sätt som Jesus. De är Jehovas vittnen. I överensstämmelse med sitt löfte har Jesus varit med dem. De har hans ord upptecknade i bibeln, och de ägnar uppmärksamhet åt vad han har sagt. De kommer regelbundet tillsammans i sina Rikets salar eller på förhyrda lokaler för att studera bibeln och göra sig skickade att såsom predikare och undervisare frambära Rikets budskap: och såsom Jesus lovade: varhelst två eller tre är församlade i hans namn, där är han närvarande förmedelst sin ande. (Apg. 1:8; Matt. 28:20; 18:20) När de förberett sig på detta sätt, är de arbetare som inte har något att blygas över utan som rätt kan förvalta sanningens ord. När människor av en god vilja uttrycker sin önskan att ta del i att undervisa andra i Guds ord, inbjuds de att dra nytta av samma kostnadsfria undervisning och övning, och de kan få personlig vägledning av en kvalificerad förkunnare ute i tjänsten på fältet. Jesus, vårt föredöme, gav oss detta mönster, som Jehovas vittnen i våra dagar följer. Varje dag under förra året var det i genomsnitt 189 flera människor jorden utöver som gav uttryck åt sin önskan att tjäna Jehova och dra nytta av denna övning för att bli kvalificerade förkunnare. Somliga har kunnat ägna mycken tid åt tjänsten, under det att omständigheterna för andra varit sådana, att de bara kunnat använda några få timmar i månaden till att besöka andra människor med Rikets goda nyheter, men det som verkligen betyder något är att de ådagalägger sin kärlek till Gud genom att hörsamma hans inbjudan att vara hans vittnen.
Men inte alla som hör budskapet lystrar till Guds inbjudan att tjäna honom. Hur kommer det sig? Profeten Hesekiel beskriver dem som inte hörsammar den så här: ”De ... sätta sig hos dig såsom mitt folk; och de höra dina ord, men göra icke efter dem. Ty väl hopgöra de med munnen ljuvliga ord, men deras hjärtan stå blott efter egen vinning. Och se, du är för dem, såsom när någon som har vacker röst och spelar väl sjunger en kärleksvisa; de höra väl dina ord, men göra icke efter dem.” (Hes. 33:31, 32) De liknar dem som lyssnade till Jesus men som inte hörsammade hans inbjudan: ”Bliv min efterföljare.” Vilket misstag begår de inte! Hur dåraktigt är det inte att höra ord som talas på Guds befallning och så inte handla enligt dem! Jehova kräver kärlek, men kärleken får inte bara komma till uttryck i ord, nej, den måste ådagaläggas genom lydnad för Guds bud.
Nu är tiden kommen, då enligt Jesu profetia om ändens tid ”dessa goda nyheter om riket” blir predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer innan änden kommer. Grip detta storslagna tillfälle, som nu står öppet för dig! Lyd nu, innan det fullbordade slutet kommer, maningen att förkunna den frälsning som Gud ger, så att du kan vara bland dem som får del av den. Tag del i att kungöra upprättandet av Guds rike, så att du får bli en av dess undersåtar och njuta av dess välsignelser för evigt. — Matt. 24:14, NW.