Del 36 — ”Må din vilja ske på jorden”

Den långa kampen mellan ”konungen i Nordlandet” och ”konungen i Söderlandet”, som varat i ett par tusen år och som blivit förutsagd i Daniels profetia, kapitel 11, skulle föras till ett slut sedan Mikael, den himmelske furste som stod såsom försvarare för Daniels folk, hade stått upp beklädd med Rikets makt. Eftersom fursten Mikael är densamme som den nu förhärligade Herren Jesus Kristus, var det vid slutet av ”nationernas fastställda tider” år 1914 som Mikael stod upp i sitt himmelska rike. När första världskriget här på jorden, vilket markerade början av hans himmelska regering, var till ända, uppväckte han kvarlevan av sina trogna efterföljare ur deras dödslika sömn eller overksamhet och satte dem att ge upplysning och insikt åt alla nationers folk genom att predika de goda nyheterna om det upprättade Riket. Under Guds heliga andes upplysande inflytande for dessa uppväckta kristna av och an genom bladen i Guds ord, dvs. rannsakade det ivrigt, och Gud välsignade dem med allt större tillväxt i andlig insikt. På hans befallning genom Mikael stod de upp och började sprida Guds uppenbarade sannings ljus, varvid de alltså lyste såsom solen med härlig klarhet, för att vända en stor skara av ”andra får” till rättfärdighet.

Profetiska ”tider” och ”dagar”

9. Var befann sig Daniel, när han fick sin syn, och vilken fråga hörde han framställas?

⁹ När Daniel fick sin slutliga syn i perserkungen Cyrus’ tredje regeringsår, befann han sig invid den mesopotamiska floden Tigris, forntidens Hiddekel. (Dan. 10:4) Sedan han sett denna syn, meddelades honom vissa tidsuppgifter som är av stort intresse för oss som söker lycka under det som för denna världen är ”ändens tid”. Så här säger han: ”När nu jag, Daniel, såg till, fick jag se två andra stå där, en på flodens ena strand och en på dess andra strand. Och en av dem sade till mannen som var klädd i linnekläder och som stod ovanför flodens vatten: ’Huru länge dröjer det, innan änden kommer med [på, Le] dessa förunderliga ting?’” (Dan. 12:5, 6) Den ängel, som såg ut som en man klädd i linnekläder och som genom ett underverk stod ovanför floden Tigris’ vatten, var förbunden med Mikael, det var samme ängel som hade delgivit Daniel synen såsom svar på hans bön. Två andra änglar framträdde också, en på samma strand som Daniel stod. Till gagn för Daniel, men särskilt till gagn för oss i denna tid, frågade en av dessa den ängel, som hade meddelat Daniel synen, hur länge det skulle dröja till ”änden på dessa förunderliga ting” (Le), dvs. hur länge det skulle dröja till dess synens förunderliga detaljer skulle gå helt i fullbordan. Låt oss lyssna till det svar Daniel fick höra:

10. Vilket svar på frågan fick Daniel höra, och hur gjordes svaret mera visst, vad uppfyllelsen angår?

¹⁰ ”Därpå hörde jag mannen, som var klädd i linnekläder och som befann sig ovanför flodens vatten; och han lyfte sin högra hand och sin vänstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever evinnerligen att efter en tid, tider och en halv och när änden har kommit på krossandet av det heliga folkets makt, skola alla dessa ting få en ände.” (Dan. 12:7, Le) Denna förutsägelse beträffande tiden är bekräftad med en ed i den odödlige Gudens, Evighetens konungs, Jehovas, namn. Att den blev bekräftad med en ed, varvid ängeln lyfte båda händerna mot himmelen, tycks antyda att denna svurna ed fick dubbel kraft. Att båda händerna sträcktes upp, då eden gavs, gjorde det emellertid möjligt för bägge änglarna, som befann sig på var sin sida om floden Tigris, att se en upplyft hand. När alltså denna tidsprofetia blivit bekräftad genom en ed, är det lika säkert att den skall inträffa som att Jehova lever evinnerligen.

11. Vilken beräkning av tiden måste vi här lägga märke till, och skall man fatta uttrycket bokstavligt eller symboliskt, och före vilken tidpunkt kunde denna period inte börja?

¹¹ Tidsbegreppet en ”tid, tider och en halv” måste vi nu ta i närmare skärskådande. Det hebreiska ord som här översatts med ”tid” har tidigare återgivits med ”fastställda tid”, i Daniel 8:19 (JP; RS), och avser en tidsperiod. Hur lång tidsperiod? En amerikansk översättning återger hela det hebreiska uttrycket ”ett år, år [pluralis] och ett halvt år”; James Moffatts översättning säger ”tre och ett halvt år”. Hela denna tidsperiod, som infaller under ”ändens fastställda tid”, vilken började år 1914, måste fattas bokstavligt och utgör tre och ett halvt år. Den kunde inte börja räknas före begynnelsen av ”ändens fastställda tid”, som inföll på hösten det året, 1914.

12. Mot vilken tidsperiod, omnämnd i Daniel 7:25, svarar den här tidsperioden, och hur blev vid dess höjdpunkt den organiserade verksamheten lamslagen på ett sätt som saknat motstycke?

¹² När dessa tre och ett halvt år når sin ände, har änden kommit på krossandet av Jehova Guds heliga folks makt, detta folks som utgör hans heliga, hans helgedomsklass.a Denna tidsperiod svarar otvivelaktigt mot den period av samma längd som omnämns i Daniel 7:25 i samband med det symboliska hornet, det av två makter bestående angloamerikanska världsväldet, och dess vanhelgande av helgedomsklassen: ”Denne skall ... föröda den Högstes heliga; ... och de skola givas i hans hand under en tid och tider och en halv tid.” Dessa tre år och sex månader har visat sig börja under första hälften av november år 1914 och sluta den 7 maj år 1918.b Den 7 maj 1918 gick ”Söderlandskonungen”, som utgjordes av England och Amerika, vilka var bundsförvanter under kriget, till ytterlighet i sin omilda behandling av Jehovas helgedomsklass, i det att man riktade ett förintande slag gentemot Jehovas åt honom invigda synliga organisations ledning, högkvarteret i Brooklyn i New York, och anhöll presidenten för Sällskapet Vakttornet jämte dess sekreterare och kassaförvaltare och satte stopp för förbindelserna mellan Sällskapets högkvarter i Brooklyn och dess avdelningsexpeditioner och representanter i främmande länder. Den 20 juni 1918 blev de nämnda männen i Sällskapets ledning, jämte sex andra som på ett framträdande sätt tagit del i det bibliska upplysningsverket, dömda till åttio års fängelse. Alla deras bröder jorden runt, som tillhörde helgedomsklassen, blev upprörda, bedrövade och förlamade. Härigenom lamslogs Jehovas helgedoms organiserade verksamhet på ett sätt som saknat motstycke sedan dess, ja, till och med under andra världskriget.

13. Vem stod bakom detta nedbrytande verk, och vad anger nu att hans makt att bryta ned har fått en ände?

¹³ Den främste bakom detta angrepp på Jehovas heliga var Satan, djävulen, som gör anspråk på att äga alla världens riken och deras härlighet. (Matt. 4:8, 9; Luk. 4:5, 6) År 1914, när Mikael stod upp, började kriget i himmelen för att djävulen och hans demoner skulle drivas ut därifrån. Han blev besegrad av Mikael, och det finns skriftenliga skäl till att tro att när tiden var inne för det årliga firandet av Herrens aftonmåltid den 26 mars 1918, hade Satan, djävulen, slungats ned till jorden. Därför att han nu vet att ”den tid han har kvar är kort”, innan hans huvud skall krossas i striden vid Harmageddon, är hans vrede stor, särskilt gentemot kvarlevan av helgedomsklassen. Mot dess medlemmar har han fört krig med alla medel som stått honom till buds. (Upp. 12:7—17) Men ända till denna dag har han inte förmått utöva en sådan makt att bryta ned som han fick ådagalägga år 1918. Inte heller skall han få bryta ned Jehovas helgedom i det ”härliga landet”, när han som ”Gog i Magog” drar ned ”från yttersta norden” (Åk) med alla sina synliga och osynliga skaror för att tillintetgöra den heliga kvarlevan och de ”andra fåren”. Han skall själv bli krossad. Hans makt att bryta ned och splittra har fått en ände. — Hes. 38:1—39:16.

14. När nu perioden på tre och en halv tid har gått till ända, vilka andra ting måste då nå en ände i behörig tid, och varför har Daniel inte ens nu fått förstå de ting som han hörde?

¹⁴ Eftersom perioden på tre och en halv tid gick till ända år 1918, måste de andra betydelsefulla tingen som omnämndes i synen ”få en ände” eller nå sin fullbordan vid den fastställda tiden. Profeten Daniel kunde inte då på den tiden förstå innebörden av det som han sett i synen. Han bekände: ”Och jag hörde detta, men förstod det icke; och jag frågade: ’Min herre, vad bliver slutet på allt detta?’ Då sade han: ’Gå, Daniel, ty dessa ord skola förbliva gömda och förseglade intill ändens tid. Många skola varda renade och tvagna och luttrade, men de ogudaktiga skola öva sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall förstå detta; men de förståndiga skola förstå det.’” (Dan. 12:8—10) Daniel gick bort i döden någon tid efter det att han nedtecknat synen omkring år 537 f. Kr., varvid orden blev gömda och boken förseglad.

15. Vem har blivit brukad till att upplåta orden och bryta bokens insegel för vår räkning, och vad måste vi göra för att vara bland de förståndiga, som skall förstå?

¹⁵ När Jesus Kristus var på jorden visade han sig äga stor insikt i Daniels bok. I denna ”ändens tid” sedan 1914 är det honom som Gud har brukat till att öppna eller upplåta orden, som blivit till en källa av kunskap och upplysning, och till att bryta bokens insegel, så att dess innebörd blivit klar och tydlig. (Upp. 5:1—5) Önskar vi förstå boken med alla dess underbara anspelningar på vår tid? Då måste vi med Jehovas hjälp genom Kristus rena oss från denna världen, vi måste göra oss vita genom rättfärdighet förmedelst Lammets blod, och vi måste luttras i vår uppriktiga hängivenhet för Jehova Gud och hans rike. Endast de som i Skriftens mening är förståndiga kommer att få insikt i Daniels bok och i resten av bibeln. Men ingen ogudaktig kan eller skall förstå detta och vinna frälsning. I dessa kritiska tider, som är svåra att komma till rätta med, kommer de att gå allt längre i sin ogudaktighet, särskilt gentemot Jehovas vittnen, till dess de blir tillintetgjorda såsom olyckliga kämpar mot Gud. — 2 Tim. 3:1—5.

1.290 dagar

16, 17. a) För vilka är ”ändens tid” nu inne? b) Från vilken tidpunkt skall de 1.290 dagarna räknas?

¹⁶ Nedbrytandet eller krossandet av Jehovas heliga folks makt år 1918 gjorde inte slut på detta folk. Den tid vi lever i är inte ”ändens tid” för den heliga helgedomsklassen, utan för ”konungen i Nordlandet”, ”konungen i Söderlandet” och alla neutrala nationer. Vi upplever nu befrielsens tid för helgedomsklassen och för de ”andra får” som tjänar Gud tillsammans med dem. Sedan Jehovas ängel hade sagt att dessa andligen förståndiga skulle förstå, tillade han: ”Och från den tid, då det dagliga [ständiga, Le] offret bliver avskaffat och förödelsens styggelse uppställd, skola ett tusen två hundra nittio dagar förgå.” — Dan. 12:11.

¹⁷ Att det ständiga offret, som bestod i lovprisning av Gud, skulle tagas bort hade redan förutsagts i Daniel 8:11. Det inträffade år 1918, när perioden på en tid, tider och en halv tid fick sin uppfyllelse.c Det tillstånd, som bestod i att det dagliga eller ständiga offret blev borttaget, höll i sig till följande år, fram till den 26 mars 1919, den dag då Sällskapet Vakttornets president, sekreterare och kassaförvaltare jämte sex medfångar blev frigivna, sedan de fått ställa borgen för sig. ”Förödelsens styggelse” ställdes upp när kristenhetens religiösa organisationer började tillbedja ”vilddjurets bild”, detta avskyvärda surrogat för Guds rike, Nationernas förbund. Genom en åtgärd som Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika vidtog kan detta sägas ha börjat i slutet av januari 1919.d Vid denna, senare, tidpunkt hade båda de nu nämnda tingen inträffat. Således är detta den tidpunkt från vilken man bör räkna.

18. När, i förhållande till de 1.290 dagarna, befriade Mikael sitt folk, och hur lång tid, räknat i solar, motsvarar dessa 1.290 dagar?

¹⁸ Sedan de 1.290 dagarna hade börjat att räknas, befriade Mikael, deras store furste, sitt folk, nämligen i mars 1919. Den 13 april 1919 var det mer än 17.961 som firade Herrens aftonmåltid jorden runt.e Under återstoden av de 1.290 dagarna blev Guds heliga organisations verksamhet reorganiserad, förbättrad och stärkt för det hela jorden omfattande vittnesbörd som måste bli avgivet innan det fullständiga slutet skulle komma för denna gamla tingens ordning. Vad var det då som i behörig tid inträffade och som på ett särskilt sätt utmärkte slutet på dessa av Gud räknade dagar? De 1.290 dagarna måste beräknas enligt månkalendern. I de gudomliga profetiorna räknas alltså en månad för att vara trettio dagar lång i genomsnitt. De 1.290 dagarna är precis trettio dagar eller en månmånad längre än 1.260 dagar i den profetiska tidsberäkningen. Uppenbarelseboken 11:2, 3 visar avgjort att 1.260 dagar är lika med fyrtiotvå månader. Fyrtiotvå månader gör tre år och sex månader. I profetian berörs inte dessa tre år och sex månader av något skottår eller av något judiskt veadar-år, under vilket en trettonde månmånad fogas till den judiska kalendern, så att ett visst antal månår får samma längd som samma antal solår. Eftersom 1.260 dagar i profetian är lika med tre år och sex månader, är 1.290 dagar lika med tre år och sju månader. Om man räknar från slutet av januari 1919, när slutar då dessa tre år och sju månader?

19. Vilket elektriserande budskap frambärs mot slutet av dessa 1.290 dagar, och vilket domsverk fick vi vår uppmärksamhet riktad på?

¹⁹ De för oss fram till slutet av augusti och början av september år 1922. Under första hälften av september år 1922 inträffade det att dessa elektriserande ord utslungades: ”Varen trogna och sannfärdiga vittnen för Herren! Gån framåt i kampen till dess varje spår av Babylon är ödelagt! Utbasunen budskapet vitt och brett! Världen måste veta att Jehova är Gud och att Jesus Kristus är konungars Konung och herrars Herre. Detta är dagen framför alla dagar. Se, Konungen regerar! I ären hans offentliga budbärare. Därför annonsera [förkunna om], annonsera, annonsera Konungen och hans rike!” Dessa ord slungades ut på den så kallade Dagen (8 september) under Jehovas vittnens niodagars internationella konvent i Cedar Point i Ohio vid slutet av det tal över ämnet ”Riket”, som hölls av Sällskapet Vakttornets president. I sitt tal visade J. F. Rutherford med stöd av Skriften och av de verkliga förhållandena att Jehovas ”förbundets budbärare” hade kommit till templet, det andliga templet, på våren år 1918 för att utföra ett domsverk. Domen, som skulle ”begynna . , . på Guds hus”, var nu i full gång! (1 Petr. 4:17; Mal. 3:1—5, AS) Som ett vittnesbörd om denna dom över de kristna antog man en resolution.

20. Vilket domsuttalande över till bekännelsen kristna blev därpå kungjort, och vilken rad av händelser började härmed?

²⁰ På söndagseftermiddagen den 10 september höll Rutherford sitt offentliga föredrag över det uppfordrande ämnet ”Millioner som nu leva skola aldrig dö!” Vid slutet av talet läste han upp en resolution som kallades ”Ett upprop till världens styresmän”, och denna blev antagen med acklamation av åhörarskaran, som uppgick till mellan 18.000 och 20.000. Genom denna resolution fick nationerna veta att ”nationernas fastställda tider” hade utlupit år 1914, att Guds rike i Kristi händer hade upprättats i himmelen, att Nationernas förbund var ett bedrägeri och ”måste misslyckas, emedan Gud så har beslutat”, att Guds rike under Jehovas Messias utgjorde det fullständiga botemedlet för allt mänsklighetens onda och att människorna, om de lyder detta rättfärdiga rikes lagar, skall få fortfara att leva och aldrig behöva dö bort från jorden.f Denna frimodiga resolution var den första i raden av sju resolutioner som antogs vid årliga allmänna sammankomster som Jehovas vittnen höll från 1922 till 1928. Likt plågor utgöts dessa resolutioner över den avfälliga kristenheten. Av den första resolutionen ”Ett upprop”, spreds inalles 45.000.000 exemplar världen utöver på många språk.

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]