Frågor från läsekretsen
● Då och då kommer det brev till Sällskapet från personer som vill veta hur en kristen bör ställa sig till masturbation. Föräldrar frågar angående de råd som de får av läkare och som går ut på att de kan säga sina barn att det inte är något orätt i en sådan vana. Unga män vill veta om psykologerna har rätt, då de försvarar vanan genom att säga att den utövas så allmänt. Hustrur undrar hur de skall förhålla sig till icke troende äkta män, som övar självbefläckelse (självtillfredsställelse), såväl som till de råd de får om att tillgripa en sådan vana då deras könsumgänge med sina män inte ger dem full tillfredsställelse.
Ett mycket typiskt exempel på vår tids medicinares och psykologers åsikt om saken utgör de två citat som följer här: ”Medicinen och psykologien har nu utom allt tvivel bevisat att masturbation inte är till skada i sig själv. Den blir till skada om fruktan och oro i förbindelse med den växer sig alltför starka.” (Tidskriften Parents’ Magazine för januari 1959) ”Många läkare håller nu före att överdrivet tal om det syndiga i masturbation har gjort mer skada ... än vanan själv.” — Encyclopedia Americana, band 14, sidan 592, 1956 års upplaga.
Stämmer det som här sägs överens med bibeln? Nej, det gör det inte. Det är bara ett nytt exempel på denna världens vishet, som ”är dårskap inför Gud”. Eftersom de har förkastat Jehovas ord, ”vari äro de då visa”? Å andra sidan kan vi godta bibelns ståndpunkt med fullständig tillförsikt, ty ingen känner människohjärtat bättre än dess upphovsman, och hans synpunkt på detta ämne grundar sig på den klara sanningen att ”ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det? Dock, jag, HERREN [Jehova], utrannsakar hjärtat och prövar njurarna [de djupaste känslorna, NW, fotnot] och giver så åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.” — Jer. 17:9, 10.
Innan vi går in på frågan om vad bibeln säger om ämnet masturbation, kan det vara behövligt att beröra ett skriftställe som av somliga med orätt har anförts i samband med detta ämne. Juda befallde sin son Onan att ingå svågeräktenskap med änkan efter sin bror, som Jehova hade dödat för hans ondskas skull. ”Men eftersom Onan visste, att avkomman icke skulle bliva hans egen, lät han, när han gick in till [hade umgänge med, NW] sin broders hustru, det spillas på jorden för att icke giva avkomma åt sin broder. Men det misshagade HERREN, att han gjorde så; därför dödade han också honom.” Det ligger i öppen dag att det inte här var fråga om masturbation utan om en vägran från Onans sida att rätta sig efter lagen beträffande svågeräktenskap, som avsåg att hans brors namn inte skulle utplånas. Onan blev inte dödad därför att han övade självbefläckelse, utan därför att han inte gjorde sin plikt gentemot sin brors hustru. — 1 Mos. 38:8—10.
För att vi skall ha en rätt syn på denna fråga om masturbation är det lämpligt att vi utgår från de grundprinciper som berörs av den. Jehova Gud har i vart och ett av de båda könen nedlagt en stark dragningskraft till det andra. Den har varit så stark, att människosläktet har fortsatt att föda barn till världen trots de många problem och bördor som äktenskap och barnuppfostran för med sig. Den fullkomlige mannen och den fullkomliga kvinnan kunde fullständigt behärska sina sexuella begär. Det framgår av att Adam och Eva inte hade något könsumgänge medan de var i Edens lustgård. Begäret efter att göra bruk av sin alstringskraft var inte så starkt hos dem, att de inte kunde vänta. Nej, de hade mycket att lära om sina övriga plikter, hur de skulle sköta lustgården och utöva herravälde över djuren, och i synnerhet skulle de göra sig förtrogna med sin Skapare, då han trädde i förbindelse med dem, ”när dagen begynte svalkas”. Att det måste ha varit sä framgår av att om Adam och Eva hade idkat könsumgänge i Eden, så skulle helt visst Eva ha blivit, havande innan de föll i synd, och Kain skulle då inte ha blivit avlad i synd, men nu har vi den försäkran att för Adams överträdelses skull är alla människor syndare. — 1 Mos. 3:8; Rom. 5:12.
Därför att våra första föräldrar gav sig själviskheten i våld, har de till sina avkomlingar fortplantat ”människans hjärtas uppsåt” som ”är ont allt ifrån ungdomen”. Den fullkomliga självbehärskningen hade gått förlorad, och i all synnerhet när det gällde samlagsdriften. Problemet har blivit mera svårbemästrat i våra dagar på grund av den tonvikt som själviska män och kvinnor ger åt sexuella ting, som t. ex. i annonser om såväl varor som nöjen. — 1 Mos. 8:21.
Kroppens mekanism är sådan, att den ”laddar sig”, fylls av spänning, i vad det gäller sexuell åtra. Ett normalt sätt, varigenom mannen får utlösning för denna spänning, är sädesutgjutning under natten. I 5 Moseboken 23:10, 11 ges en hänsyftning på detta, och det sägs att en sådan händelse ansågs göra en man ceremoniellt oren intill dagens slut. Utan tvivel hade denna uppfattning en hälsosam inverkan på juden, eftersom en utgjutning således medförde ett hinder, under det att den annars, eftersom den vanligen förbinds med en erotisk dröm, skulle ha välkomnats såsom en njutning.
Guds uppsåt, när han skapade människan sådan, var naturligtvis inte att han ville få mannen att drömma, utan avsikten var att människosläktet skulle förökas genom sexuellt umgänge. Eftersom Gud har givit människan denna förmåga till förökning av släktet, har Han rätt att sätta upp vissa gränser för hur den får begagnas, och likaså besitter han den vishet, som säger vad som är bäst, sundast. Enligt Hans ord får könsumgänge bara idkas med en enda person av det motsatta könet, med den som man är gift med i överensstämmelse med Skriften. Allt könsumgänge mellan ogifta människor fördöms såsom otukt och könsumgänge mellan en gift person och någon som inte är hans äktenskapspartner såsom äktenskapsbrott. När det gäller åt Gud överlämnade kristna, är straffet för den ena eller den andra av dessa handlingar uteslutning ur församlingen, eller i varje fall åläggs överträdaren en prövotid, om han visar sig känna djup ånger.
Men hur förhåller det sig med ogifta människor, som av en eller annan orsak inte kan få en behaglig utlösning för denna spänning i den ärbara äkta sängen? (Hebr. 13:4) Till alla dessa hör de som är för unga för att gifta sig och de som inte har råd att göra det och vidare de övergivna, de som är skilda på icke skriftenliga grunder, änkor och änklingar, de som har sin äktenskapspartner till sjöss, på sjukhus eller någon anstalt för mentalvård. Hur kan alla dessas problem lösas? Genom masturbation? Genom att de smeker sitt könsorgan eller låter sina tankar syssla med sexuella njutningar, så att de kan få utlösning genom en ”orgasm”? Nej, så får inte kristna handla!
Det är sant att läkare och psykologer är så gott som ense om att då självbefläckelse övas med måtta, gör denna vana ringa om alls någon fysisk skada. Men såsom kristna är vi inte först och främst intresserade av den fysiska sidan av saken, utan av den moraliska och andliga. Om självbefläckelse inte betraktas såsom något orent och något man bör kämpa emot, kan en sådan vana lätt leda till otukt, äktenskapsbrott, sodomi och lesbianism, för att inte tala om det orätta den begår som berövar sin äkta hälft äktenskapsrätten. — Jak. 1:14, 15.
Fördenskull bör det inte förvåna oss att Guds ord fördömer självbefläckelse och att Skriftens principer är emot en sådan vana, även om den inte är direkt omnämnd i bibeln. Lägg märke till de många hänsyftningarna: Denna vana är helt säkert inbegripen i den ”orenhet”, som nämns i 2 Korintierna 12:21 och Galaterna 5:19, i uttrycken ”orenhet, sexuell åtrå”, som nämns i Kolosserna 3:5 (NW), och i ”ungdomens onda begärelser”, som Paulus rådde Timoteus att söka undfly, såväl som i det Paulus kallar ”lysten sexuell åtrå, sådan som också de nationer hava, vilka icke känna Gud”. (2 Tim. 2:22; 1 Tess. 4:5, NW) Självbefläckelse är vidare inbegripet i Petrus’ hänsyftningar på ”ett lösaktigt uppförandes gärningar, lustar”, ”den förgängelse som råder i världen på grund av lusta” och ”köttets begärelser”. (1 Petr. 4:3; 2 Petr. 1:4; 2:18; NW) Lärjungen Jakob varnar oss för självbefläckelse, i det han använder uttrycket ”sinnliga nöjen”, och det gör även aposteln Johannes, då han talar om ”köttets begärelse”, som utgör en del av denna onda gamla värld, som inom kort skall nå sitt slut för sin ondskas skull. Paulus’ ord: ”Eftersom de hade lämnat all moralisk känsla bakom sig, hängåvo de sig åt ett lösaktigt uppförande för att med girighet utöva orenhet av alla slag”, inbegriper helt visst självbefläckelse, ty denna vana är en orenhet av girigt slag. — Jak. 4:1; 1 Joh. 2:16; Ef. 4:19; NW.
Lägg också märke till Jesu ord i Matteus 5:27, 28: ”Ni hava hört att det sades: ’Du skall icke begå äktenskapsbrott.’ Men jag säger eder, att var och en som håller i med att se på en kvinna, så att han får passion för henne, redan har begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.” (NW) Eftersom självbefläckelse så gott som undantagslöst är förbunden med sådana tankar, kan man inse hur kraftigt Jesu ord fördömer denna vana! Och lägg märke till den höga norm för uppförandet som Guds Son sätter här. Vilken dårskap är det då inte om vi vänder oss till människor som står under inflytande av ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen, för att de skall ge oss en norm för våra moraliska principer! — 2 Kor. 4:4, NW.
Även om masturbation eller självbefläckelse alltså inte är något som kan få till följd att en människa utesluts ur den kristna församlingen — den sker ju i det fördolda och berör endast individens förhållande till Jehova –, så kommer den kristne likväl att sträva efter att göra sig av med vanan. För att övervinna den måste man först ta itu med den i sinnet. Vi måste beslutsamt stå den emot. Vi måste komma till klar insikt om att den misshagar Jehova, ty den är oren i hans ögon, och att fastän den kanske är en källa till fysisk njutning för oss, så inverkar den avgjort menligt på vår förmåga att ägna Jehova odelad hängivenhet. Kom ihåg, att vi inte bara skall älska rättfärdighet, utan också hata orättfärdighet, och i orättfärdighet inbegrips allt som är orent. Vi får också hjälp att vänja oss av med vanan, om vi betraktar den som ett tecken på svaghet, barnslighet och omogenhet och inser att den är en förslavande ovana. — 2 Mos. 20:5; 3 Mos. 19:2; Ps. 45:8.
Till hjälp för oss att övervinna denna last måste vi göra en kraftansträngning för att hålla vårt ”sinne vänt till det som är därovan”, till det som bygger upp oss och ger oss styrka andligen. Vänd dig till Jehova i bön i prövningens stund. Skaffa utlopp för din överflödsenergi genom nyttiga kroppsansträngningar och tillbörliga studier. Tänk på nya sanningar, som du inhämtat, gör upp planer för din verksamhet på fältet, tänk på nästa tal du skall hålla eller demonstration du skall vara med om. Vi måste tänka på Jehovas godhet och de välsignelser han har i beredskap åt oss i sin nya värld. (Se artikeln ”Odling av rätta önskningar och begär” i Vakttornet för 15 november 1957, sidorna 515—521.) Lär dig utantill och sök tillämpa Paulus’ råd i Filipperna 4:8: ”För övrigt, mina bröder, vad sant är, vad värdigt, vad rätt, vad rent är, vad som är älskligt och värt att akta, ja, allt vad dygd heter och allt som förtjänar att prisas — tanken på allt sådant.”
Vi kan göra bördan att övervinna denna vana lättare för oss genom att vara vakna för och om möjligt undvika sådana situationer, som bidrar till att vi ger efter för den. Vad du än gör, så gå inte och se pjäser och filmer med stark sexuell anstrykning. Välj med omsorg de televisionsprogram du ser. Läs aldrig någonsin pornografisk litteratur. Sky kel och i synnerhet hångel som du skulle sky pesten! Vad det gäller att dansa, så får det bero på vad slags dans det är fråga om, vem du dansar med såväl som vem du själv är. Dansen kan ge nyttig vederkvickelse, men den kan å andra sidan visa sig vara det sämsta just för dig.
Som aposteln Paulus framhåller övar idrottsmän sig i självbehärskningens konst, för att de skall vinna en tillfällig, förgänglig krans eller krona. Skulle inte vi då kunna utöva självbehärskning för att vinna det eviga livets krona? Genom att vi övar självbehärskning i fråga om mat och dryck, tal och läsning och alla andra förehavanden i livet, får vi hjälp till självbehärskning i sexuella ting. Och omvänt är det så, att i den mån vi gör framsteg i fråga om att behärska vår sexualdrift, i samma mån blir det lättare för oss att öva självbehärskning i andra ting. I detta sammanhang är det värt att nämna att det finns skäl att tro att maklighet, frosseri och förtärande av alkoholhaltiga drycker bidrar till att öka den sexuella åtrån. Under rubriken ”Anafrodisi” (felande könsdrift) heter det i The Encyclopaedia Britannica (1946 års upplaga): ”Att man undviker en kött- och kryddrik kost, och i all synnerhet förtärande av rusdrycker, är viktigt.” — 1 Kor. 9:24—27.
Strävan att övervinna självbefläckelseovanan är kanske för några ett ytterst oroande problem. De som enligt Skriften är fria därtill bör i så fall lystra till Paulus’ råd: ”Om de icke hava självbehärskning, må de då gifta sig, ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av passion.” De ord som Paulus litet senare skriver har också tillämplighet här: ”Men om någon tänker att han uppför sig otillbörligt mot sin jungfrudom, om denna är förbi ungdomens blomstring, och det är så det borde ske, låt honom handla så som han önskar; han syndar icke. Låt dem gifta sig.” — 1 Kor. 7:9, 36, NW.
Det är visst och sant, att de människor, som inte kan lösa sitt problem på detta sätt, får på grund av Skriftens ståndpunkt en svår uppgift sig ålagd. Men må alla dessa komma ihåg att det inte är lätt att bevara sin ostrafflighet. Våra bröder bakom järnridån ställs på ett slags prov; de som lever under gynnsammare förhållanden får känna av ett annat slags tryck. Må alla de som tycker att det går sakta med framstegen tänka på att det ligger förtjänst i att fortsätta kampen. Så länge du kämpar en god kamp emot självbefläckelseovanan är det inte troligt att du blir utesluten därför att du begått äktenskapsbrott eller otukt. Och till din tröst och uppmuntran citerar vi följande från Vakttornet för 15 juni 1954, sidan 277:
Ibland uppstår ”ytterligare ett problem, när vi finner hur vi många gånger snavar och faller över någon dålig vana, som har bitit sig hårdare fast i vårt forna livsmönster än vi hade haft klart för oss. Då är vi böjda för att känna oss mycket modfällda och alldeles ovärdiga att ytterligare handha Rikets dyrbara intressen och olämpliga att frambära det rena sanningsbudskapet. Vad bör du göra, om du befinner dig i ett sådant olyckligt tillstånd? Förtvivla inte. Dra inte den slutsatsen, att du har begått den oförlåtliga synden. Just på det sättet vill Satan att du skall resonera. Att du känner dig bedrövad och är harmsen på dig själv är i och för sig ett bevis för att du inte har gått för långt. Tröttna aldrig på att ödmjukt och allvarligt vända dig till Gud, söka förlåtelse, rening och hjälp från honom. Gå till honom så som ett barn går till sin far, när det är i svårigheter, sak samma hur ofta du får lov att gå till honom beträffande en och samma svaghet, och Jehova kommer nådefullt att ge dig hjälpen på grund av sin oförtjänta godhet, och om du är uppriktig, kommer han att skänka dig medvetandet om ett renat samvete.”
Världsligt visa människor, som inte har någon tro på Gud och bibeln, känner sig måhända inte benägna att fördöma masturbation, utan håller fast vid att denna vana inte är till skada. Men åt Gud överlämnade kristna kommer villigt att erkänna och godta Skriftens ståndpunkt och kommer fördenskull att sträva efter att vara heliga liksom Jehova Gud är helig.