Frågor från läsekretsen

● I Jesaja 66:8 heter det: ”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk [en nation] födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?” Vad är det för skillnad på uttrycken ”land” och ”folk” [eller ”nation”], och vilket samband råder mellan detta och grundandet av den ”nya jorden” år 1919?

Grundvalar lägger man för det som skall byggas på dem, för något nytt slags överbyggnad. I Jesaja 51:16 (NW) säger Gud oss vad han ämnar göra beträffande nya himlar, som skall planteras, och en ny jord, som skall grundas. Han säger till sitt folk: ”Jag skall lägga mina ord i din mun, och med min hands skugga skall jag förvisso övertäcka dig, för att plantera himlarna och lägga jordens grundvalar och säga till Sion: ’Du är mitt folk.’” Dessa ord till Sion anger att Gud erkänner ett folk vid en särskild tidpunkt, att han låter framföda en nation, ett folk under en styrelse. Sion här på jorden var det berg, där ”Jehovas tron” stod, på vilken konungen i Jehovas nation satt.

År 1914 frambragte Jehova Gud den himmelska regeringen, som styrs av hans smorde Son, Jesus Kristus, Rikets arvinge. Men under första världskriget, som bröt ut det året, råkade Jehovas smorda vittnen på jorden till följd av fruktan och missuppfattningar i babylonisk fångenskap hos de krigförande nationerna. Man gjorde intrång i deras organisation och upplöste den helt och hållet. De var inte verksamma såsom en nation med en självständig styrelse, i detta fall Guds upprättade rike i himlarna. De kom att likna judarna i Babylonien under de sjuttio år då deras huvudstad, Sion eller Jerusalem, och dess tempel låg öde och de inte hade någon regerande konung.

År 1919, kort efter första världskrigets slut, började Jehova i sin barmhärtighet återförsamla sitt förskingrade, desorganiserade folk från jordens alla vrår och öka deras antal. Han förde in sin smorda kvarleva i en välorganiserad anordning och såg till att den åter blev verksam. Han förökade dess förståelse och uppskattning av det förhållandet att Riket hade upprättats och börjat verka i himlarna. Eftersom det alltjämt fanns en kvarleva av Rikets arvingar på jorden, befann sig inte alla, som skulle komma att bli medarvingar med Jesus Kristus i Riket, hos Jesus Kristus i himmelen och regerade med honom såsom nya himmelska makter över jorden, mitt ibland Kristi fiender. Jehova Gud planterade emellertid den utlovade nya ordningens symboliska himlar genom att låta Riket framfödas, i det att han krönte sin Son, Jesus Kristus, och insatte honom på tronen.

I munnen på sitt befriade, frigivna folk på jorden lade Jehova sina ord om planterandet av de nya himlarna. Därför tog hans folk upp verket att predika de goda nyheterna om den upprättade himmelska styrelsen, som de i första hand är skyldiga tro och lydnad, Guds rike. När Jehova handlade på detta sätt med sitt folk vid denna tid, lät han en nation, kvarlevan av sitt andliga Israel, ”födas i ett ögonblick”. Med denna andliga nation har en ”stor skara” fårlika människor förenat sig.

Vad är nu skillnaden mellan denna nyligen frambragta ”nation” och det ”land” som skulle ”komma till liv på en enda dag”? Om en nation skall kunna existera, måste den ha ett eget landområde. Så till exempel var de forntida israeliterna, medan de var fördrivna från sitt land och befann sig på främmande mark, i Babylonien, inte någon nation med en erkänd ställning bland de andra nationerna på jorden. Vad deras hemland beträffade, nämligen Juda land och Jerusalem, var det väl ett land? Nej! Det låg öde, utan människor och husdjur. De som drog där förbi sökte undvika det av fruktan till följd av all den hemsökelse som Jehova hade låtit komma över det. Det hade ingen huvudstad; det hade inga andra städer som myllrade av folk. De låg allesammans i ruiner och var tillhåll för vildmarkens djur. Det var en snårig ödemark. Men när den befriade kvarlevan av trogna judar nådde fram till denna ödemark på sommaren år 537 f. Kr. och åter slog sig ned på de platser, där de forna städerna hade legat, odlade upp jorden och återuppförde Jehovas altare på Moria berg, ja, då kom ett land, som blev befolkat av en nyfödd nation, till liv ”på en enda dag” eller på kort tid och med en plötslighet som förundrade fienderna. Detta deras lands återuppbyggande var en bild av hur en ”ny ordnings” land skulle framfödas år 1919 e. Kr.

Detta land, där den återställda kvarlevan av det andliga Israel befinner sig, är den jordiska ställning de intar på jorden, i ett förnyat och godkänt förhållande till Jehova såsom hans vittnen. I The Watch Tower för den 15 oktober 1919 stod följande att läsa: ”Hedningarnas tider är till ända. Den gamla världen har nått sitt slut och håller på att upplösas. Den kan aldrig återvända, och ingen enda som har någon uppfattning om de storslagna ting som Kristi annalkande rike skall medföra för människorna och för hans boning, jorden, kan ha någon önskan att se den gamla ordningen återställd till vad den en gång var.” (Sidan 308, spalt 2) I september hölls det första allmänna konventet i Cedar Point i Ohio, och om detta konvent sade The Watch Tower i numret för 15 december 1919 (på svenska 15 februari 1920): ”När de besökandes antal var som störst voro där fullt 7.000 personer närvarande. Aldrig hade ett sådant konvent bevittnats av någon i den närvarande sanningen, aldrig en sådan harmonisk ande och en så livlig önskan att vara varandra till välsignelse. ... I sanning, där var oss gott att vara, en sådan gemenskap är en försmak av den hemkomst, som Herrens folk skola få och varefter de längta och vänta.”

Vid detta konvent meddelades det att en ny tidskrift, The Golden Age (Den Gyllne Tidsåldern), skulle börja ges ut. Detta utlöste stor entusiasm, prenumerationer tecknades omedelbart på den nya tidningen, som kom ut från och med oktober samma år. Det återupplivade Sällskapet Vakttornet sände ut åttiosex resetalare (eller ”pilgrimer”) under året. Dessa Sällskapets representanter, som ständigt var på resande fot, besökte församlingarna; de gjorde uppehåll i 6.330 städer och samhällen och färdades sammanlagt 815.538 km. De talade vid 867 offentliga möten, vid vilka inalles 107.893 personer var närvarande. De ledde också 10.398 möten i privata hem med en trängre krets. Det sammanlagda antalet närvarande vid dessa möten var 479.311. (Sidan 373 [på svenska, sidan 53]) Då Herrens aftonmåltid firades den 13 april 1919, deltog mer än 17.961 personer världen runt i denna högtid.

Ännu ett tecken på att kvarlevan av Jehovas vittnen hade blivit återställd och återinsatt i det andliga Israels ”land”, såsom vittnen om Guds upprättade rike, utgjorde det förhållandet att man åter kunde inrätta ett Betelhem i fastigheten vid 124 Columbia Heights i Brooklyn i New York, anskaffa nya inventarier och åter ta lokalerna i bruk. Här har sedan Jehovas vittnens internationella högkvarter befunnit sig ända fram till innevarande, härliga tid. De nuvarande tryckeribyggnaderna är bara efterträdare till Sällskapets första tryckeri, som var helt litet och som 1920 blev inrymt i en fastighet vid 35 Myrtle Avenue i Brooklyn. Nu vet hela världen att en andlig nation har blivit född och blomstrar i sitt land, som Gud har givit den och som så snabbt har blivit frambragt på denna Jehovas dag.

Denna återställelse, som den smorda kvarlevan erfor, innebar att grundvalarna lades till en ny jord, såsom Jesaja 51:16 hade förutsagt. Den lyder under Jehovas rätte Herde och konung, Jesus Kristus. Sedan år 1931 har han särskilt märkbart samlat sina ”andra får” till denna ”jord”, för att de skulle bli ”en hjord” tillsammans med den smorda kvarlevan av Rikets arvingar under ”en herde”. Således utgjorde återställelsen av den smorda kvarlevan till sitt gudagivna, symboliska ”land” på jorden en grundval, på vilken dessa hundratusentals ”andra får” skulle kunna byggas upp.

I detta symboliska ”land”, som tillhör de andliga israeliterna, är dessa ”andra får” nu lika bofasta främlingar. De är redan långt flera till antalet än kvarlevan av andliga israeliter, mer än femtio gånger så många. Detta symboliska ”land”, denna jordiska fålla, som tillhör den rätte Herden och konungen, skall inte ödeläggas av Harmageddonstriden. Det skall äga bestånd, överleva såsom en fast grundval in i den annalkande ordningen bestående av ”nya himlar och en ny jord”. När den siste medlemmen av den överlevande andliga kvarlevan har fullbordat sitt jordiska levnadslopp och förts in i den himmelska regeringen, då kommer det symboliska ”land”, som blev till år 1919, att uteslutande vara befolkat av dessa bofasta främlingar, de andra fåren.

Av det som här har kommit fram kan vi förstå sambandet mellan födelsen av Sions söners, det andliga Israels, återställda nation år 1919 och läggandet av ”jordens grundvalar”, en ny jords, som skall bli bebodd för evigt av de återlösta ”andra fåren”, som nått fullkomlighet.