När Jehova står upp till sitt ovanliga arbete
1. Hur beskriver Jesaja de människors situation, som försöker känna sorglös ro inom världsliga institutioner för fred och säkerhet, och varför?
DEN tid vi lever i är inte lämpad för sorglös eller självbelåten ro och tillfredsställelse inom världsliga institutioner, som har kommit till för att främja fred, säkerhet och välstånd och hjälpa människor att överleva. Var och en som bildligt talat sträcker ut sig på en vilobädd som denna världen tillhandahåller finner sängen för kort för att hans fötter skall slippa sticka ut i kylan. Om han viker sig dubbel för att anpassa sig efter sängens ringa längd och drar upp knäna till hakan, så visar sig lakanet eller täcket vara för smalt för att han skall kunna svepa in sig och hålla hela kroppen varm. Under de mörknande skuggor, som Jehovas gärning och arbete under den annalkande striden vid Harmageddon kastar framför sig, blir alltså mänsklighetens situation, när den försöker skaffa sig världslig ro och vila, sådan att blodet isas. Man ryser. ”Ty”, säger Jesaja (28:20, 21. NW), ”sängen har visat sig vara för kort att sträcka ut sig på, och det vävda lakanet självt är för smalt, när man sveper in sig. Ty Jehova skall stå upp alldeles såsom på Perasims berg, han skall bliva upprörd alldeles såsom på lågslätten nära Gibeon, på det att han må utföra sin gärning — hans gärning är sällsam — och på det att han må förrätta sitt arbete — hans arbete är ovanligt.”
2, 3. a) Varför var läget i det århundrade som följde efter Jesajas profetia sådant, att det medgav något sällsamt och ovanligt från Jehovas sida? b) När utförde Jehova detta otroliga verk, och hur visade han att han inte var ovillig att upprepa det?
2 Under det århundrade som följde efter det då Jesaja uttalade dessa ord stod Jehova upp i en första uppfyllelse av dem. Jerusalem hade aldrig förut blivit förstört. Dess tron, som kungarna av Davids hus satt på, hade aldrig förr ’blivit störtad. Dess vördnadsbjudande tempel åt Jehova hade aldrig förr blivit bränt och jämnat med marken. Att något sådant skulle inträffa var otänkbart för judarna. Att Jehova skulle komma att bli ansvarig för något sådant var alltför sällsamt, alltför ovanligt, för att judarna skulle tro det vara möjligt. Och ändå varnade Jehova de tvivlande judarna genom profeten Habackuk (1:5—9, RS): ”Se efter ibland folken och skåda; undra och bliv bestörta. Ty jag utför ett arbete i edra dagar, som ni icke skulle tro, om det berättades. Ty se, jag väcker upp kaldéerna, detta oförsonliga och hetsiga folk, som genomtågar jorden i dess bredd för att bemäktiga sig boningsorter som icke äro deras. Fruktansvärda och förskräckliga äro de; deras rättvisa och deras värdighet utgå från dem själva. Deras hästar äro snabbare än leoparder. ... De komma alla för att utöva våld.”
3 År 607 f. Kr. utförde Jehova detta arbete eller verk. Och vad mera är, Jehova var inte ovillig att upprepa detta till synes otroliga verk. Omkring år 44 e. Kr., det vill säga omkring tjugosex år före den andra förstöringen av Jerusalem och dess tempel, predikade aposteln Paulus i en synagoga i Mindre Asien för många icke troende judar. Han varnade dem för följderna av att förkasta Jehovas konung på Sion, i det han citerade Habackuks ord (LXX): ”Sen här, I föraktare, och förundren eder och bliven till intet; ty en gärning utför jag i edra dagar, en gärning, som I alls icke skullen tro, om den förtäljdes för eder.” (Apg. 13:14—41) Föraktfulla judar vände sig emot detta budskap. Icke desto mindre verkställde Jehova Jerusalems och dess tempels förstöring förmedelst de romerska legionerna år 70, vilket var ett upprörande slag för de religiösa känslorna hos judarna världen utöver.
4, 5. a) Vad bör kristenheten därför inte mena att Jehova aldrig kan komma att göra, och varför inte? b) Likt vem, i vilken strid, kommer Jehova att stå upp och behandla kristenheten som filistéer?
4 Varför skulle då kristenheten med sina tusen religiösa system mena att Jehova Gud aldrig kan komma att upprepa sin sällsamma gärning eller sitt ovanliga arbete med den som föremål i en slutlig kulminerande uppfyllelse av Jesajas profetia? Vad finns det som är kristet hos kristenheten? Vid det största tillfället i hela dess historia, vid den tidpunkt som är själva klimax i dess 1.600-åriga tillvaro, handlar den i strid mot sitt namn och förkastar Jehovas konung, som blivit insatt på tronen på Sion. Den vägrar att förkunna de frälsande, goda nyheterna om Jehovas rike och väljer Nationernas förbund och Förenta nationerna. Vad är det för kristligt i det? Kristenheten och dess religiösa hop är helt enkelt andliga filistéer; och Jehova skall behandla dem såsom han för länge sedan behandlade filistéerna, varvid David var hans redskap, han som var Jehovas konung på det forntida, jordiska Sions berg.
5 Vad som är sällsamt och ovanligt för dem som inte tror, det kommer Jehova Gud att göra; och den här gången kommer det att ske med kristenheten, som efterliknar forntidens Jerusalem och Juda. När dagen och stunden för Harmageddonstriden är inne, skall Jehova, änglahärskarornas Gud, stå upp såsom han gjorde på Perasims berg. Förmedelst sina härskaror under den större Davids befäl skall han bryta fram mot den filisteiska kristenheten likt en oemotståndlig vattenflod, som forsar fram genom ett hål i en sönderbrusten fördämning. När kristenhetens vidsträckta organisation har blivit upplöst och dess anhängare skingras för vinden, kommer de att lämna efter sig sina falska gudar, som då blir uppbrända av Jehovas styrkor.
6. Hur kommer Jehova att bli upprörd i anden mot kristenhetens filistéer liksom vid Gibeon, och vad blir följden av hans ovanliga arbete?
6 Vilka enskilda överlevande som än kan finnas efter denna sällsamma gärning, varigenom den hädiskt falska kristna organisationen utplånas, kommer dessa dock inte att kunna dölja sig och undfly, så att de får överleva striden vid Harmageddon. Ty mot dessa förskräckta men obotfärdiga motståndare till Riket, som nu har tappat masken, kommer den suveräne Herren, härskarornas Jehova, att bli upprörd i anden, alldeles såsom han blev vid Gibeon för länge sedan. På den platsen var det som kung David, från sitt gömställe bakom bakaträden och under dånet från de starka vindar som svepte fram genom trädtopparna, slog ned på filistéernas läger. Därpå förföljde han dem på en sträcka av ungefär 25 kilometer, hela vägen till Geser, och slog dem som var emot hans konungadöme. Så skall Jehova genom sin större David på Sion komma över kristenhetens filistéer likt en tjuv i en stund då de inte väntar sig det. Han kommer att förrätta sitt ovanliga arbete så i grund, att han utplånar de sista av kristenhetens anhängare. De stora religionstemplen i kristenheten kommer att undergå samma förstöring som Jerusalems besudlade tempel blev utsatta för, vart och ett i sin tur.
7, 8. a) Vid vad liknar Jehova sin större David, detta i hågkomst av Perasim och Gibeon? b) Vad kommer den symboliska stormen och de symboliska översvämmande vattnen att göra, och vad kommer enbart uppgiften att berätta om detta att bli orsak till?
7 Eftersom Jehova hade sina bedrifter vid Perasim och Gibeon i tankarna, är det inte underligt att Jehova liknar sin större David, konungen Jesus Kristus, vid en ”hagelskur, en förödande storm, ... en störtskur med väldiga, översvämmande vatten”. Jehova kallar därför Jesus Kristus för ”en som är stark och väldig”. Jehova för sin krigshär av änglar till seger och kommer därvid att minnas det mätsnöre, varmed han åt Samaria, staden på bergshjässan ovan Efraims bördiga dal, mätte ut rättvisa eller vad som med rätta tillkom det. Han kommer också att minnas det vattenpass eller det sänklod, varmed han verkställde rättfärdighet eller vad som rätteligen tillkom det otrogna Jerusalem år 607 f. Kr. och år 70 e. Kr. (2 Kon. 21:11—15) Vid Harmageddon kommer han att göra rättvisa till sitt mätsnöre och rättfärdighet till sitt vattenpass. Hans starke och väldige kämpe, hans konung, Jesus Kristus, åtföljd av sin här av änglar, ”skall sopa bort lögntillflykten”. ”Vattnen själva [det vill säga Jehovas starke, väldige konung och hans heliga änglar]” väller fram för att nå varje del av den skrymtaktiga organisationen, och de kommer att ”översvämma till och med den plats” där motståndarna döljer sig.
8 Organisationen för fred och säkerhet, vilka som helst Förenta nationer, och alla de världsliga allianser som kristenheten har byggt upp för att skydda sig mot räkenskapens dag kommer att försvinna! Kristenhetens styresmän kommer att finna sitt inbillade ”förbund med döden” upplöst av Jehovas mäktige konung i aktion. Döden kommer att sträcka dem till marken. Deras falska syn — eller överenskommelse –, som de menade sig ha åvägabragt med scheol, kommer inte att hålla stånd mot Jehovas konung och hans krigshär. De gravar som är reserverade för Gogs i Magog krigshärar kommer att spärra upp sina gap för att ta emot dem. När Jehovas symboliska ”överflödande störtflod” far fram inom kristenhetens landamären, kommer dess styresmän och deras härar att bli en plats som Jehovas konung och hans kämpande änglar trampar under sina fötter. Dessa religiösa skrymtare kommer att bli bortsopade, ty morgon efter morgon, dag efter dag, både i dagsljus och under nattens timmar, kommer de himmelska härskarorna att fara fram för att föra bort Rikets motståndare till sista man. De som hör om vad som redan skett med några av deras gelikar kommer att finna att de själva har all orsak till bävan, när de försöker få andra att förstå vad de har hört i förväg.
9. a) Varför kommer detta i sanning att bli ett krig som är ”annorlunda”? b) Vad kan Jehova Gud komma att göra i detta universella krig, som ökar det sällsamma och ovanliga i alltsammans?
9 Detta blir i sanning ett krig som är ”annorlunda”. Det blir olikt varje internationell konflikt, där ”massiv vedergällning” från det angripna nationsblocket kan komma till användning mot angriparblocket. Trots hjälp från Satan, djävulen, och hans demoner kommer kristenheten att vara ur stånd till att sätta i gång en massiv vedergällning mot Jehova Gud och hans exekutionstrupper under hans konung, Jesus Kristus. Det sällsamma i denna Guds gärning och det ovanliga i detta Guds arbete kan komma att ökas genom att Jehova släpper lös naturliga, fysiska krafter, med vilka kristenhetens vetenskapsmän har gjort oss bekanta sedan omkring 1914 — kosmiska strålar med alla deras olika verkningar på jorden och människan, elektriska strömmar i de övre luftlagren med strömstyrkor av upp till tio millioner ampere och andra fysiska under, som ännu kan komma att upptäckas av vetenskapsmännen före striden vid Harmageddon eller kanske uppenbaras under själva detta universella krig och som är jämförliga med det överraskande nya som vattenfloden i Noas dagar utgjorde.
10. I vilket förhållande ligger i första hand det sällsamma och ovanliga i det som Gud gör?
10 Likväl behöver det sällsamma, det ovanliga i Guds gärning och arbete inte nödvändigt ligga just i den metod eller det medel, varigenom han tillintetgör. Det ligger i första hand i det förhållandet, att hans hämnd drabbar kristenheten, som är uppfylld av tempel och påstår sig vara Guds synliga organisation, ja, hans på klippan byggda församling, vilken hades’ eller scheols portar inte kan bli övermäktiga. — Matt. 16:18.
11. Vilken varning ges åt dem som hånar denna profetiska beskrivning av Jehovas gärning och arbete?
11 Även om vi inte går in på någon detaljerad beskrivning av de häpnadsväckande ting som Jehova gör genom Kristus i striden vid Harmageddon, så kan denna skriftenliga förklaring tyckas överdriven, fantastisk, ytterligt sensationell. Den kan framkalla bespottelse i religiösa kretsar i kristenheten. Likväl måste Guds varnande ord tas på allvar tillsammans med hans illustrationer, som är hämtade från faktisk nedskriven historia. Jesaja (28:22, NW) varnar: ”Och visa eder nu icke vara bespottare, på det att edra band icke må bliva starka, ty det finnes en utrotning, ja, någonting som blivit beslutat, som jag har hört om från den suveräne Herren, härskarornas Jehova, för hela landet.” De som hånar och bespottar och vägrar att vända sig bort från kristenhetens trolösa, världsliga kurs kommer endast att förhärda sig i otro och antagonism mot Jehovas konung och rike. Deras band, som visar att avrättning blir deras öde vid Harmageddon, kommer bara att bli starkare och fastare och göra det mera säkert att bespottarna skall bli tillintetgjorda genom Jehovas sällsamma gärning och ovanliga arbete.
12. Kommer Jehova att vända sig bort från sitt beslut med avseende på kristenheten, och varför borde den tuktan som redan givits vara tillräcklig för dem som är benägna för hån och bespottelse?
12 Den suveräne Herren, härskarornas Jehova, har beslutat en utrotning av kristenheten och dess hundratals millioner medlemmar. Han kommer lika litet att vända sig ifrån sitt tillkännagivna beslut, som han vände sig ifrån eller underlät att utrota det forntida Jerusalem och dess tempel år 607 f. Kr. och år 70 e. Kr. Varför skall någon håna och bespotta och bli slagen ännu mera under denna ”korta tidsperiod” före striden vid Harmageddon? Varför skall någon behöva erfara att Jehova griper till drastiska åtgärder och kör över honom med en symbolisk tröskvagn på Harmageddons tröskloge och krossar honom, så att han aldrig får tillvaro mer? Den tuktan som redan har givits borde vara tillräcklig. Sluta upp med klentrogen och högmodig bespottelse. Vänd er till Jehovas konung och rike i tro, ödmjukhet och hängivenhet. — Jes. 28:23—29.
Jehova såsom en krona och en krans
13. Endast genom att göra vad kan vi nu hoppas att bli skonade från att avrättas genom Jehovas gärning och arbete, och vad kommer att te sig mycket ”dyrbart” för oss vid den tiden?
13 Hur välsignat är det inte för oss nu att bevisa oss vara sanna kristna! Endast genom att vi skiljer oss från kristenheten och dess efterapade kristendom och genom att vi blir sanna efterföljare till den regerande konungen Jesus Kristus, kan vi hoppas bli skonade från att tillsammans med kristenheten bli avrättade genom Jehovas sällsamma gärning och ovanliga arbete i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Han har kungjort för hela kristenheten och dess andligen druckna män, att deras förtröstan är riktad åt fel håll och att han har lagt en dyrbar konungslig sten, en som har blivit fullständigt prövad och granskad, såsom ”hörnet av en säker grundval” på det himmelska Sions höjd, där hans regering befinner sig. Alla människor som ser lögnen och falskheten i världsliga institutioner och allianser och som förlitar sig på Jehovas dyrbara konungsliga sten, den nya världens konung, Jesus Kristus, kommer att ta sin tillflykt till och dölja sig hos den sanne och pålitlige beskyddaren. Genom att utöva tro på honom kommer de att bli bevarade från varje slag av panik, som världen drivs till och som medför dess tillintetgörelse. Därför är denna konungsliga sten i Sion ”dyrbar” för oss troende nu, vare sig vi hör till kvarlevan av hans ”lilla hjord” av medarvingar till Riket eller hör till den ”stora skaran” av hans andra får. Hur ”dyrbar” kommer inte denna konungsliga sten att te sig för oss, när alla Guds tillintetgörande stridskrafter är i verksamhet under Harmageddonkriget!
14. Vad kommer detta att betyda för de andligen drucknas stolta krona och huvudprydnad, men vad kommer kvarlevan av medarvingar till Riket att ha som sin prydnad?
14 Profeten Jesaja säger att detta betyder ve för ”Efraims druckna mäns stolta krona” och för ”hans strålande härlighets vissnande blomster”, som omger bergshjässan ovan den bördiga dal, där de berusade, mot Jehova upproriska, håller till. Varför? Därför att deras ”stolta krona” kommer att bli nedtrampad av tillintetgörelsens översvämmande härskaror. Deras vackra huvudprydnad kommer att visa sig vara sammansatt endast av vissnande blommor, som kommer att bringas till att falna och dö lika fort som ett tidigt moget fikon, som visar sig före sommaren, girigt uppslukas av den som får syn på det på fikonträdet. Den lojala kvarlevan av medarvingar till Riket, som utövar tro på Jehovas beprövade konungsliga sten, kommer emellertid att få en oförvissnelig, härlig krona. ”På den tiden”, säger profeten Jesaja, ”skall HERREN Sebaot [härskarornas Jehova, NW] bliva en härlig krona och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk; och han skall bliva en rättens ande för den som skipar rätt och en starkhetsmakt för dem som driva fienden på porten.” — Jes. 28:5, 6.
15. I synnerhet sedan när har Guds namn blivit förhärligat med avseende på oss såsom hans vittnen, och vad kommer att ske med denna härliga krona och strålande krans vid Harmageddon?
15 I synnerhet sedan 1926 har den andliga kvarlevan hållit på med att ära Jehova och förkunna hans namn, så att de år 1931 fann det vara tillbörligt för dem enligt Skriften att taga emot det särskilt utmärkande namnet ”Jehovas vittnen”. Sedan dess har en växande ”stor skara” av andra får också omfattat detta namn. Vilken ära har det inte varit att bära den ende levande och sanne Gudens namn, hans som är härskarornas Jehova, och att på så sätt identifieras såsom tillhörande den härlige suveräne härskaren över hela universum! Hans namn, som vi bär, bleknar inte i härlighet, utan genom allt som han har gjort för sina vittnen under andra världskriget och till nu har han förhärligat sitt namn, som han har fäst vid oss, ännu mera. Han har skyddat och väglett oss, han har utfört alla våra verk åt oss. Han är alltså vår oförgängliga, ”härliga krona” och vår ”strålande krans”, som aldrig kommer att bli nedtrampad. När han förhärligar sitt namn, så att det får en bländande glans, genom sin seger över hela Satans organisation vid Harmageddon och bevarar sina vittnen rakt igenom denna universella strid, hur mycket underbarare kommer inte då vår gudomliga, ”härliga krona” och ”strålande krans” att gnistra och tindra!
16. Vem är det som skipar rätt i Sion, och vad för slags ande blir Jehova för honom, och med vilken påföljd?
16 Han som är Jehovas konungsliga sten i Sion sitter och skipar rätt, fäller de domslut som skall verkställas vid Harmageddon. För honom har den suveräne Herren, härskarornas Jehova, blivit en ”rättens ande”. I stället för att bli överväldigad av världsliga alliansers rusgivande ande i likhet med kristenhetens druckna män, som går vilse i sina syner och som stapplar ostadigt när de fattar sina beslut, är Jesus Kristus uppfylld av Jehovas ande, som ger honom stadga och som leder honom i klarsynta beslut. Genom honom kommer Jehova att ”göra rättvisa till mätsnöret och rättfärdighet till vattenpasset”. De druckna fienderna till Riket kommer att bli överväldigade och tillintetgjorda, under det att rättvisa kommer att ske Jehovas heliga namn och universella suveränitet, i det att dessa blir hävdade och upphöjda.
17. a) Vad kommer Jehova att bli för oss i vår andliga krigföring mot Gogs i Magog angripande styrkor? b) Med vem är det rätt att vara i förbund och ha gemensam syn, i motsats till de andligen drucknas förhållande?
17 Seger över denna sataniska värld är oss tillförsäkrad, ty hos Jesaja läser vi det löftet att härskarornas Jehova skall bli ”en starkhetsmakt för dem som driva fienden på porten”. När vi kämpar vidare i vår andliga krigföring, iklädda den ”fullständiga vapenrustningen från Gud”, kommer Jehovas starkhetsmakt att driva de angripande styrkor, som anförs av Gog i Magog, ”på porten” eller driva dem bort från porten, och Jehovas synliga organisation, som är grundad på hans dyrbara konungsliga sten, kommer att bestå. Jehovas sällsamma gärning och hans ovanliga arbete kommer att utplåna kristenhetens organisation, och därpå blir alla dess världsliga bundsförvanter tillintetgjorda. Sion kommer triumferande att bestå, grundat på den konungsliga stenen, på honom som har ”nycklarna till döden och till hades [eller scheol]”. Det är honom man bör vara i förbund med och ha gemensam syn med, så att man ser saker och ting på samma sätt, med ett och samma mål, ett och samma syfte, det vill säga att göra Jehovas gudomliga vilja. Konungen, Jesus Kristus, är raka motsatsen till scheol och döden, ty han är ”uppståndelsen och livet”. — Upp. 1:18, NW; Joh. 11:25.
18. a) Varför kommer vi inte att frukta, och vad kommer att vara vår allvarliga bön? b) Vilket privilegium önskar vi få behålla, och vad kommer alla på så sätt att veta om det som sker?
18 Vi vittnen för Jehova, för honom som lade denna konungsliga sten i Sion, står därför försäkrade mot vilken vändning som helst som det framtida händelseförloppet i himmelen och på jorden kommer att ta. Vi skall inte frukta. Hur sällsam Jehovas gärning än kan visa sig vara och hur ovanligt hans annalkande arbete än kan bli, så är vår uppriktiga, allvarliga bön den, att hans vilja må ske. O, må det förbli vårt privilegium att till en varning förtälja för alla nationer om utrotningen och det som Jehova har beslutat! När det sedan inträffar, kommer alla att veta att härskarornas Jehova, vår ”härliga krona” och ”strålande krans”, har gjort det genom Jesus Kristus och så själv blivit hävdad och förhärligad. Må det så ske! Amen!
(The Watchtower, 1 mars 1959)