Hur man överlever med det nya

1. För vad kan Jehovas vittnen bli beskyllda på grund av sin predikan, och hur undgick Jeremia själv att bli avrättad på en liknande anklagelse?

FÖR att Jehovas vittnen predikar ett sådant budskap som detta för nationerna kan de bli beskyllda för att vara samhällsomstörtande. Jeremia blev beskylld för det. De religiösa ledarna försökte få de politiska furstarna att döda honom. Då ”grepo honom prästerna och profeterna och allt folket och sade: ’Du måste döden dö. Huru djärves du profetera i HERRENS [Jehovas] namn och säga: ”Det skall gå detta hus [detta tempel], likasom det gick Silo, och denna stad skall ödeläggas, så att ingen mer bor däri”?’” Därpå sade de till Jerusalems furstar: ”Denne man förtjänar döden, ty han har profeterat mot denna stad, såsom I haven hört med egna öron.” Jeremia försvarade sig och sade: ”Det är HERREN [Jehova], som har sänt mig att profetera mot detta hus och denna stad allt det som I haven hört. ... Och vad mig angår, så är jag i eder hand; gören med mig, vad eder gott och rätt synes. Men det skolen I veta, att om I döden mig, så dragen I oskyldigt blod över eder och över denna stad och dess invånare; ty det är i sanning HERREN [Jehova], som har sänt mig till eder att tala allt detta inför eder.” Vid det tillfället visade furstarna mod nog att träda upp mot de religiösa ledarna och falska profeterna och vägrade att döda Jehovas vittne. (Jer. 26:1—24) Detta var tjugotvå år innan Jerusalem förstördes.

2, 3. a) Hur fortfor Jeremia, trots den egyptiska hjälpen, att bryta ned Jerusalem? b) För vad blev Jeremia efteråt anklagad, och varför hamnade han i den dyiga brunnen och undgick likväl döden?

² Längre fram, i konung Sidkias nionde regeringsår, kom de kaldeiska härarna under konung Nebukadnessar mot Jerusalem. När de hörde att Egyptens Farao var på väg för att befria staden, upphävde de belägringen och drog sig tillbaka. Men Jeremia ryckte upp och bröt ned Jerusalem genom att förutsäga att staden var dömd till undergång. Han sade: ”Kaldeerna skola [förvisso, NW] komma tillbaka och strida mot denna stad och intaga den och bränna upp den i eld. Så säger Jehova: Bedragen icke eder själva.” Efteråt blev Jeremia anklagad för att vilja desertera till kaldeerna. När han var på väg ut genom en av Jerusalems portar, grep honom vakten vid porten och sade: ”Du vill gå över till kaldeerna.”

³ Jeremia blev därpå satt i fängelse. Till och med under vistelsen där talade Jeremia om för kung Sidkia själv att de fientliga kaldeerna skulle komma tillbaka och ta kungen till fånga och inta staden. (Jer. 37:1—19; v. 8, 9 enl. Åk) När Jeremia blev frigiven, predikade han samma sak. Han uppmanade folket att underkasta sig konung Nebukadnessar, om de ville undgå att förgöras inne i staden av svärd, hungersnöd och pest. De politiska furstarna tog inte i tro detta budskap till hjärtat och handlade inte efter det. De uttydde budskapet fel och sade till konungen: ”Denne man bör dödas, eftersom han gör folket modlöst, både det krigsfolk, som ännu är kvar här i staden, och jämväl allt det övriga folket, i det att han talar sådana ord till dem. Ty denne man söker icke folkets välfärd, utan dess olycka.” Jeremia blev nu gripen och nedsänkt i en vattenlös brunn med dyig botten. Där lämnades Jeremia att sjunka ned i dyn. Emellertid var en etiopisk eunuck man nog att skaffa honom upp ur detta dödshål. Jeremia hölls sedan i förvar i fängelsegården, tills Jerusalem föll och han blev befriad av kaldeerna. — Jer. 38:1—13.

4. Vad måste vi fortsätta med att göra, liksom Jeremia, trots nationernas säkerhetsåtgärder och falska prästerliga anklagelser?

⁴ I denna tid, då de politiska regeringarna finner det tillrådligt att vidta särskilda säkerhetsåtgärder och då vissa religiösa präster och predikanter gärna ropar ”Kommunister!” därför att Jehovas vittnen förutsäger kristenhetens tillintetgörelse i det universella Harmageddonkriget, kan vi inte ändra vårt budskap. När och var vi än befinner oss i arrest eller fängelse, måste vi hålla fast vid det budskap som Jehova har uppdragit åt oss att predika, ty det är sant, och det kommer förvisso att gå i uppfyllelse. Vi måste komma ihåg Jeremia och fortsätta att varna.

5, 6. På vilket sätt kommer kristenhetens präster och profeter att motsäga oss, men vad glömmer de att Jeremia sade om templet?

⁵ De religiösa prästerna och profeterna i kristenheten kommer att motsäga oss. De kommer att förneka, att Jehova Gud skall tillintetgöra kristenheten och skall bruka Jesus Kristus själv såsom en som är större än Nebukadnessar till att förinta det rike som har tagit namn efter Kristus. Deras kyrkosystem, så kommer de att argumentera, grundades av Jesus Kristus, och de kan lita på att han skall bevara och inte förstöra det som är hans. ”Guds hus är detta!” säger de. ”Guds hus är detta!” När de talar på det sättet, glömmer de vad Jesus sade om templet i Jerusalem: ”Se, edert hus lämnas övergivet åt eder! Ingalunda skall sten här lämnas på sten och icke bliva nedkastad.” (Matt. 23:38; Matt. 24:2; NW) De glömmer att Jeremia sade följande om templet:

⁶ ”Förliten eder icke på lögnens ord, sägande: ’Här är Jehovahs tempel! Här är Jehovahs tempel! Här är Jehovahs tempel!’ ... Se, I förliten eder på lögn och åter lögn, som intet båtar. Eller är det med att stjäla, mörda, begå äktenskapsbrott, svärja falskt, röka åt Baal och vandra efter främmande gudar, som I icke haven känt — är det så I skolen ingå och träda fram inför min åsyn i detta hus, som är uppkallat med mitt namn? Och så sägen I: ’Vi äro säkra om räddning’ — för att föröva alla dessa styggelser! Är då detta hus, som är uppkallat med mitt namn, vordet en rövarekula i edra ögon? Ja, jag ser det väl, även jag, säger Jehovah. Gån dock till mitt rum, som var i Silo, där jag lät mitt namn bo i begynnelsen, och sen, vad jag har gjort med det på grund av mitt folk Israels ogudaktighet! ... Så skall jag göra med detta huset, som är uppkallat med mitt namn och på vilket I förtrösten, och med detta rummet, som jag har givit åt eder och åt edra fäder, såsom jag har gjort med Silo, och bortkasta eder från mitt ansikte, likasom jag har bortkastat edra bröder.” — Jer. 7:4—15, My; 1 Sam. 4:3—22.

7. Varför kan vi alltså inte ändra vårt budskap endast för att behaga människor?

⁷ Detta uttalande från Jehova bestrider vad prästerna och profeterna i kristenheten säger till människorna i motsägelse mot Jehovas vittnen. Därför kan vi inte ändra budskapet endast för att behaga människorna och de religiösa ledare, som de har valt. Om vi förändrar budskapet, kommer detta inte att frälsa någon, inte ens oss själva. Liksom Jerusalem är kristenheten dömd till att utplånas och med den hela återstoden av denna världsliga tingens ordning, i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Hans himmelske fältmarskalk, Jesus Kristus, kommer att tillintetgöra den okristna kristenheten, därför att den skrymtaktigt har framställt honom i falsk dager inför alla de icke-kristna folken och nationerna.

8. Vad kommer att drabba dem som dröjer kvar inne; kristenheten, och till vad söker vi genom uppmaning och undervisning förmå människorna att gå ut?

⁸ De som dröjer kvar inne i kristenheten genom att hålla fast vid dess religiösa system kommer att dö i det universella Harmageddonkriget, alldeles såsom de som stannade kvar inne i Jerusalem och inte gick ut till den belägrande babyloniske konungen ömkligen dog inne i staden. Genom vårt budskap mot kristenheten råder eller uppmanar vi inte folk att gå över till ogudlig kommunism av något slag. I överensstämmelse med Jeremia manar vi de människor, som älskar frihet och liv, att gå ut till den segrande konungen, Jesus Kristus. Med bibeln som lärobok undervisar vi dem om att ta på sig konungens, Jesu Kristi, ok och tjäna honom. Vi uppmanar också de politiska styresmännen att göra detta, alldeles som Jeremia enträget manade kung Sidkia att handla på liknande sätt. Det betyder liv, evigt liv, för dem. — Jer. 38:17—20; 27:12—17.

9. Vad betyder det för en att man tar på sig den regerande konungens, Jesu Kristi, ok, och vilken verkan får det att man bär det?

⁹ Att ta på sig den regerande konungens, Jesu Kristi, ok, till och med så sent som nu i världens ändes tid, betyder ljuv vederkvickelse för själen. Hundratusentals fårlika människor runt hela jorden har redan kommit underfund med detta. Fastän Jesus Kristus nu är klädd i sin stridsrustning för det universella Harmageddonkriget, säger han fortfarande: ”Kom till mig, alla ni som arbeta hårt och äro nedtyngda, och jag skall vederkvicka eder. Tag mitt ok på eder och bliv mina lärjungar, ty jag är mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat, och ni skola finna vederkvickelse för edra själar. Ty mitt ok är välgörande, och min börda är lätt.” (Matt. 11:28—30, NW) Det är likt ett ok av trä, och han hjälper oss att bära det, i stället för att trycka ned oss och krossa oss med det. Att vi bär hans ok nu verkar så att vi får leva i den nya världen!

10. Hur intar kristenhetens präster och profeter samma ställning som profeten Hananja, och hur går det med de människor, som följer deras råd?

¹⁰ Kristenhetens präster och profeter intar samma ställning som den falske profeten Hananja och andra religiösa ledare, som motstod Jeremia. De förnekar att Jesus Kristus, som nu regerar mitt ibland sina fiender sedan 1914, är emot kristenheten och skall tillintetgöra den och att det är högst nödvändigt att utan dröjsmål överge kristenheten och överlämna sig åt Jehova Gud och i sanning gå i Kristi fotspår, i det man bär hans ok enligt den Heliga skrift och inte enligt kristenhetens religiösa trosbekännelser. Om människor följer de råd, som män som liknar Hananja ger dem, och vägrar att gå ut ur kristenheten och böja sin nacke under konungarnas konungs och herrarnas herres ok, så kommer det att gå mycket illa för dem vid Harmageddon.

11. Hur motsade Jehova Hananja och fällde domen över honom, och mellan vilka ok måste människorna nu välja?

¹¹ Profeten Hananja tog träoket från Jeremias hals och bröt sönder det. Han sade att Jeremias illustration till sin profetia var falsk och att liksom han (Hananja) hade brutit sönder oket av trä, så skulle Jehova inom loppet av två år ta bort Nebukadnessars ok från alla nationers hals och bryta sönder det. Jehova befallde Jeremia att säga till Hananja att ett ok av järn nu var vad som hölls i beredskap i stället för ett ok av trä: ”Ett ok av järn skall jag sätta på alla dessa folks hals, för att de må tjäna Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjäna. Ja ock markens djur har jag givit honom.” Ännu en sak: Hananja, som hade ”predikat avfall från HERREN [Jehova]”, måste dö. Han dog mycket riktigt samma år. (Jer. 27:1—28:17) Vad kommer att ske med de människor som i vår tid väljer att följa religiösa ledare lika Hananja? Jesus sade: ”Om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.” (Matt. 15:14) Alla människor ställs nu inför valet mellan ett symboliskt ok av trä med liv för våra själar i den nya världen och ett ok av järn med död som följd av uppror mot Jehova och hans konung.

Uppbygga och plantera

12. Varför kunde Jeremia med skäl bruka de uttryck vi finner i Klagovisorna, och hur kan det likväl sägas att denna bok andas Jehovas rättfärdighet?

¹² Jeremia har blivit kallad en ”dysterhetens profet”. ”Dysterhet” må så vara för de onda och ogudaktiga, som förtjänar det. Emedan hans Guds, Jehovas, heliga namn var inblandat, kunde Jeremia ge fritt lopp åt sorgen, sådan den kommer till uttryck i hans bok Klagovisorna. Likväl är Klagovisorna en bok av stor poetisk skönhet, den andas Jehovas rättfärdighet. Den låter sorg över synd mot Jehova strömma ut, men hopp om barmhärtig återställelse och återupprättelse från honom kväller också fram som en källa; och tröst hämtas av tanken på den gudomliga hämnd, som skall komma över dem som har tagit del i att vålla Jehovas folks olycka och glatt sig åt att göra det. — Klag. 1:18, 21, 22; 3:26—41, 55—66; 4:21, 22; 5:19—21.

13. Vad var det som gjorde Jeremia bedrövad, men vad var det likväl en uppfyllelse av?

¹³ Att fienderna skadeglatt triumferade och skröt, att de hånade och smädade Guds namn, att symbolerna av Jehovas förebildliga religion förstördes och omstörtades och att Jehovas folk blev så upproriskt, otroget och världsligt, att det förtjänade denna smärtsamma erfarenhet, allt detta gjorde profeten Jeremia bedrövad. Likväl kom det i uppfyllelse av Jeremias predikan, vari Jeremia i målande ordalag ryckte upp och bröt ned, förgjorde och fördärvade eller rev ned.

14. Vad hade Jeremia lyckligtvis också i uppdrag att göra. och vilka storslagna profetior hade han i överensstämmelse med detta förmånen att uttala?

¹⁴ Lyckligtvis hade Jeremia också fått i uppdrag att ”uppbygga och plantera”. Det var han som förutsade en mirakulös återställelse för Jehovas folk, som skulle resultera i en överflödande glädje. Jeremia var den som uttalade dessa rörande ord från Jehova till hans synliga organisation: ”Med en kärlek till obestämd tid har jag älskat dig. Därför har jag dragit dig med kärleksfull godhet. Ännu en gång skall jag upprätta dig, så att du varder upprättad, du jungfru Israel; ännu en gång skall du få utrusta dig med puka och draga ut i dans bland dem som göra sig glada. Ännu en gång skall du få plantera vingårdar på Samariens berg, och planteringsmännen skola själva skörda frukten. Ty en dag kommer, då väktare skola ropa på Efraims berg: ’Upp, låt oss draga till Sion, upp till HERREN [Jehova], vår Gud.’” Jeremia förjagade dysterheten genom att förutsäga att de fångna av Jehovas folk skulle ”vända tillbaka från sina fienders land”. Jeremia förutsade också ett ”nytt förbund”, nämligen det som Jesus Kristus såsom medlare skulle sluta med Gud för sin ”kropp” eller skara av efterföljare, det andliga Israels nation. I de ord som gällde detta förbund sade Jehova: ”Jag skall lägga min lag i deras bröst, och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. ... Ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste. ... Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg.” — Jer. 31:3—6, 16, 31—34; v. 3 enl. NW.

15. a) Vad såg Jeremia ske med Jerusalems konung och präster, och vilken uppbyggande utsaga framförde han trots detta om förbunden med David och med det levitiska prästerskapet? b) Vad predikar vi därför nu?

¹⁵ Jeremia såg hur den förebildliga ”Jehovas tron” i Jerusalem blev berövad sin siste konung, Sidkia. Han såg hur Jehovas förnämste präst i templet, Seraja, och prästen näst under honom, Sefanja, blev dödade av den babyloniske skarprättaren. Likväl uppbyggde och planterade Jeremia genom att med glädje kungöra att Jehovas förbund med konung David och med det levitiska prästerskapet om ett ”rike av präster”, ett ”heligt folk” eller en ”helig nation” av konungar och präster, ”ett konungsligt prästerskap”, skulle bestå: ”Detta är vad Jehova har sagt: ’Om ni människor kunde bryta mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, ja, på det att dag och natt icke måtte inträffa på sin rätta tid, så kunde mitt eget förbund brytas med David, min tjänare, så att han icke skulle komma att hava en son, som härskade såsom konung på sin tron; likaså med leviterna, prästerna, mina tjänare.’” ”Lika oräknelig, som himmelens härskara är, och lika otalig, som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids säd bliva och lika många leviterna, som göra tjänst åt mig.” (Jer. 33:20—22; v. 20, 21 enl. NW; 2 Mos. 19:6; 4 Mos. 25:10—13; 1 Petr. 2:9) Likaså predikar Jehovas vittnen i våra dagar till ett vittnesbörd för alla nationer de goda nyheterna om att Jehova har planterat det bestående riket med sin konung och präst, som är lik Melkisedek, Jesus Kristus, som regent. Tillsammans med sig i detta himmelska rike skall Jesus ha hela antalet av 144.000 smorda efterföljare, som ”skola vara Guds och Kristi präster” och som ”skola härska som konungar med honom de tusen åren”. (Upp. 20:4—6, NW) Genom detta rike kommer människosläktet att förvärva eviga välsignelser.

16. Hur utförde Jeremia ett uppbyggande verk beträffande Guds nya världs rike och även beträffande dem som överlever in i denna nya värld?

¹⁶ ”Se, dagar komma, säger Jehova, då jag skall låta uppstå åt David en rättfärdig telning, och han skall regera såsom konung, han skall handla förståndigt och utöva dom och rättfärdighet på jorden [rättvisa och rättfärdighet i landet, NW]. I hans dagar skall Juda frälsas och Israel bo i trygghet; och detta är hans namn, varmed man skall kalla honom: ’Jehova [är] vår rättfärdighet.’” (Jer. 23:5, 6, Åk) I sitt profetiska verk gjorde Jeremia mer än byggde upp och planterade det enda herradöme som är förbundet med hopp, nämligen Guds nya världs eviga rike. Han byggde också upp och planterade en stor skara av fårlika tillbedjare av Jehova, som skulle föras in i denna nya värld utan att behöva dö. Jehova brukade Jeremia till att förmå människor att uppenbara sig såsom profetiska illustrationer till dessa ”andra får”. Vilka var det?

Dramats aktörer en förebild till dem som får överleva

17. Vad gjorde Jeremia på Guds befallning med rekabiterna, och hur reagerade de för detta?

¹⁷ Jerusalem befann sig då i sin ändes tid. Konung Jojakim, som skar sönder en bokrulle med Jeremias profetia och kastade den i elden, regerade alltjämt men var hårt pressad av Babylons konung och hans krigshärar. Instängda i staden tillika med Jeremia var en stam rekabiter, som inte var israeliter men ändå tillbad Jehova. Gud befallde Jeremia att föra de rekabitiska männen till templet och ge dem vin att dricka. Rekabiterna ville absolut inte dricka vinet. De förklarade detta så här: ”Vi hava hörsammat vår fader Jonadabs, Rekabs sons, befallning, i allt vad han har bjudit oss, så att vi med våra hustrur och våra söner och döttrar aldrig dricka vin, ej heller bygga hus till att bo i, ej heller äga vingårdar eller åkrar eller säd. Vi hava alltså bott i tält och hava hörsammat och gjort allt vad vår fader Jonadab har bjudit oss.” — Jer. 35:1—10.

18, 19. a) Vilket budskap sände Jehova därför till rekabiterna, och varför? b) Vilka i våra dagar kan känna tillförsikt tack vare Jehovas försäkran till rekabiterna, och varför?

¹⁸ Om män som rekabiterna orubbligt höll sin förfaders befallningar, varför kunde då inte israeliterna hålla — och höll inte heller — de befallningar som givits av deras himmelske livgivare, deras Gud Jehova? De gudfruktiga rekabiternas trogna exempel fördömde israeliterna, som övergav Gud. Jerusalem och dess onda invånare förtjänade alltså att gå ned i tillintetgörelse, men rekabiterna att leva vidare!

¹⁹ Därför sade Jeremia till dem: ”Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Därför att I haven hörsammat eder fader Jonadabs bud och hållit alla hans bud och i alla stycken gjort, såsom han har bjudit eder, därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Aldrig skall den tid komma, då icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, står inför mitt ansikte.” (Jer. 35:12—19) Så blev det! Rekabiterna överlevde den tillintetgörelse som kom över Jehovas otrogna folk genom Hans skarprättare, liksom deras förfader Jonadab hade överlevt blodbadet på de Baalsdyrkande israeliterna i deras avgudatempel. I våra dagar finns det en stor skara av ”andra får”, som är förbunden med den smorda Jeremiaklassen. De fördömer kristenheten genom att vägra att sluta sig till den när den överger Jehova för att övergå till materialism och självisk avgudadyrkan. Guds löfte till rekabiterna försäkrar dessa andra får att de kommer att överleva kristenhetens tillintetgörelse och leva vidare in i Guds nya värld.

20. Hur blev Jeremia illa behandlad under Jerusalems slutliga belägring för att han höll i med att varna, och vilken icke-israelit kom till hans räddning?

²⁰ Kung Jojakims son efterträdde honom men regerade på Jehovas tron endast tre månader. Därpå blev Jojakims bror, Sidkia, gjord till konung. I det nionde året av hans regering började Babylons konung och hans krigshärar åter belägra Jerusalem. Emedan Jeremia höll i med sin varnande kungörelse att Jerusalem skulle brännas och rivas ned, blev han gripen, anklagad för upproriskhet och nedsänkt i en vattenlös brunn, där han sjönk i dyn. I trots mot furstarna kom en man till hans räddning, men inte en omskuren israelit utan en kastrerad etiopier, en eunuck vid namn Ebed-Melek. Han fördömde det som furstarna hade gjort mot Jehovas profet. På kung Sidkias order tog Ebed-Melek trettio män med sig till skydd och till hjälp och fick upp Jeremia ur det dyiga dödshålet. Tack vare Ebed-Melek blev det därefter så, att ”Jeremia fick stanna i fängelsegården”.

21. Vad skedde med många invånare under Jerusalems belägring, men vad blev Jeremia befalld att säga till Ebed-Melek?

²¹ Under Jerusalems belägring kokte mödrar sina egna barn till föda för att inte svälta ihjäl, många människor dog av pest, och många dog för babyloniernas svärd. Men hur gick det med Ebed-Melek, som var i kung Sidkias hus? Jehova befallde Jeremia i fängelsegården att säga till sin räddare Ebed-Melek: ”Dig skall jag rädda på den dagen, säger HERREN [Jehova], och du skall icke bliva given i de mäns hand, som du fruktar för. Ty jag skall förvisso låta dig komma undan, och du skall icke falla för svärd, utan vinna ditt liv såsom ett byte, därför att du har förtröstat på mig, säger HERREN [Jehova].” — Jer. 39:15—18.

22. Vilka har i denna tid likt Ebed-Melek att sin förtröstan till Jehova, och hur har de bevisat denna förtröstan?

²² I denna tid, då kristenhetens tillintetgörelse i Harmageddonstriden är nära, har en fårlik klass likt Ebed-Melek satt sin förtröstan till Jeremias Gud. De har bevisat denna förtröstan därigenom att de varit villiga att riskera döden genom kristenhetens furstars förvållande för att komma den motbildlige Jeremia i våra dagar till undsättning. ”I den utsträckning, vari ni hava gjort det mot en av de minsta av dessa mina bröder, hava ni gjort det mot mig”, sade konungen, Jesus Kristus, till de ”andra fåren” i hans liknelse om fåren och getterna, den sista delen av hans profetia om världens ände. — Matt. 25:40, NW.

23. Vad innebär konungens inbjudan till dessa får att komma och ta det åt dem beredda riket i arv, och vilket löfte kommer Jehova följaktligen då att minnas och tillämpa på dem?

²³ På denna nationernas domsdag vänder sig konungen, Jesus Kristus, som sitter på sin himmelska tron för att hålla dom, till dessa får på sin högra sida och säger till dem: ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning... . Jag var i fängelse, och ni kommo till mig.” Sedan år 1914 är detta himmelska rike här, och denna gröna jord är området för dess välde. Dessa fårlika personer av samma slag som Ebed-Melek behöver inte dö och uppstå för att komma in i det område som detta Guds nya världs rike härskar över. De lever redan inom Rikets jordiska domän. Detta är det rike som de skall ärva, och alltså kommer de inte att bli bortdrivna från denna sin jordiska arvedel. Kristenheten är förbannad, men dessa får har konungens Faders, Jehova Guds, välsignelse. Kristenheten med dess getter skall tillintetgöras, ty den har ingen plats i detta Rikets jordiska område. Men konungens Fader, Jehova, skall minnas sitt löfte till Ebed-Melek vid Jerusalems förstöring. Dessa välsignade fårlika kristna skall alltså inte falla för skarprättarens svärd vid Harmageddon.

24. Hur skall det bli möjligt för dessa får att aldrig behöva dö bort från jorden, deras arvedel?

²⁴ I denna strid skall de förvisso vinna sitt liv såsom en segrares byte. Detta garanterar att de kommer att leva igenom kristenhetens och dess religiösa tempels fall och kommer att börja njuta av sin jordiska arvedel i den eviga nya världen. Genom att de bevarar fårlik lydnad mot sin herde och konung skall de aldrig behöva dö bort från jorden, deras arvedel. Getterna ”skola gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv”, sade domaren, Jesus. — Matt. 25:31—46, NW.

25. På grund av vilket verk lider vi smälek, men bör vi vara lika Jeremia, när han fick utstå smälek?

²⁵ Såsom det var med Jeremia, så är det med den smorda kvarlevan och dess följeslagare, dessa rättfärdiga, fårlika människor. Tung är den smälek som de bär på grund av sitt verk att rycka upp och bryta ned, förgöra och riva ned den gamla världen genom att predika dagen för Jehovas hämnd. Men skall vi fördenskull sluta upp med att fylla oss med Jehovas ord och låta bli att predika hans hårda budskap? Vi kan inte göra det, liksom Jeremia sade att han inte kunde det: ”Vet, att jag bär smälek för din skull. Dina ord blevo funna, och jag åt dem, och dina ord blevo för mig till glädje och till mitt hjärtas fröjd; ty jag är kallad efter ditt namn, Jehova, härskarors Gud.” — Jer. 15:10, 15, 16, Åk.

26. Från vilkas sida möts vi av motstånd och hinder just på grund av vårt uppbyggande verk, men när det blir fråga om att sluta upp att tala, hur är vi då lika Jeremia?

²⁶ Just därför att vi verkligen utför ett uppbyggande och planterande verk till förmån för Guds nya värld, gör de som älskar och understöder den gamla världen motstånd mot oss och försöker tvinga oss att sluta upp. Men hur kan vi sluta upp att tala, upptända som vi är av Guds ord? För att citera Jeremia: ”Jehovas ord blev för mig en orsak till smälek och begabberi hela dagen. Och jag sade: ’Jag skall icke taga mig för att nämna honom, och jag skall icke mer tala i hans namn.’ Och i mitt hjärta visade det sig vara likt en brinnande eld, som var instängd i mina ben; och jag blev trött av att hålla det tillbaka, och jag var ur stånd till att uthärda det. Sjung till Jehova, ni människor! Prisa Jehova! Ty han har befriat den fattiges själ ur ogärningsmäns hand.” — Jer. 20:8, 9, 13, NW.

27. Medan vi ger uttryck åt temat för vår predikan, hur styrker Jehova oss då, så att vi inte behöver frukta för fiendernas uppsyn, och vad kommer Jehova att göra i överensstämmelse med de räddningshandlingar han utförde när det forntida Jerusalem förgicks?

²⁷ Därför uttrycker vi temat för vår predikan med dessa ord: Ned med den gamla världen! Upp med den nya världen! Den nya världens allsmäktige Gud bjuder oss att inte vara rädda för fienderna och deras uppsyn: ”De skola nämligen strida mot dig, men icke bliva dig övermäktiga; ty jag är med dig, säger Jehova, för att rädda dig.” (Jer. 1:19, Åk) Trogen sitt löfte räddade han Jeremia och rekabiterna och Ebed-Melek, när Jerusalem förgicks. I överensstämmelse med denna profetiska bild kommer härskarornas Jehova att rädda oss, kvarlevan och de andra fåren, när han i striden vid Harmageddon gör det till verklighet som vi har predikat och störtar ned den gamla världen men reser upp sin rättfärdiga, nya värld.

(The Watchtower, 15 januari 1959)