”Där I gån fram, skolen I predika”
NÄR Jesus sände ut sina tolv lärjungar, gav han dem denna befallning: ”Där I gån fram, skolen I predika och säga: ’Himmelriket är nära.’” (Matt. 10:17) Varhelst de drog fram i landet underlät de inte att förkunna dessa goda nyheter.
Men det var inte bara apostlarna som predikade. Alla som blev Kristi efterföljare förkunnade de goda nyheterna. De första kristna höll inte tyst med Skriftens sanningar, som de hade inhämtat. Filippus till exempel predikade då han var på resa. Vid ett tillfälle, då han färdades utmed öken vägen från Jerusalem till Gasa, mötte han en etiopier, som hade blivit omvänd till judarnas religion. Mannen var på återväg till sitt hemland, sedan han varit i Jerusalem för att tillbedja. Filippus lade märke till att mannen satt och läste i Skriften, och detta gav Filippus anledning att tilltala honom. Det banade väg för Filippus, så att han kunde predika de goda nyheterna om Riket och dess konung, Kristus Jesus.
De kristna i våra dagar kan gripa tillfällena att predika medan de är ute och färdas, på samma sätt som Filippus gjorde. De kan börja samtala med en annan resenär och så föra samtalet in på Skriftens goda, uppbyggande sanningar. De som har gjort på detta sätt har många gånger fått mycket intressanta erfarenheter.
I sommar har Jehovas vittnen haft många utmärkta tillfällen att predika på detta sätt, och för andra står tillfällets dörr ännu öppen. Tusentals vittnen färdas fram och åter till New York i samband med den stora internationella sammankomsten där, som pågår i åtta dagar. Andra tusental bereder sig för att vara med vid ekokonventen. Hur färden till sammankomsten än företas, ges det tillfälle för konventfararen att taktfullt öppna samtal med andra som är ute och färdas. När man sitter bredvid en främling på ett tåg eller i ett flygplan, kan man med några vänliga ord inleda ett samtal och så föra in det på Skriften. Om den andre inte vill höra på, gör naturligtvis vittnet inte färden oangenäm för honom genom att envisas att tala om de goda nyheterna. Jehovas vittnen bör alltid visa hänsyn och komma ihåg att ”tiga har sin tid, och tala har sin tid”. (Pred. 3:7) De är angelägna att finna öron som vill höra de goda nyheterna.
På grund av att en del vittnen har predikat, medan de varit ute och färdats, har ett stort antal människor fått höra de goda nyheterna om Riket, fastän de inte har kunnat nås i sina hem eller på sina arbetsplatser. Andra har fått vanföreställningar undanröjda.
De som färdas med bil till sammankomststaden kan få många tillfällen att predika under vägen. De kan tala med dem som de kommer i beröring med i butiker, vid bensinstationer, på hotell, när de gör uppehåll under färden. De träffar kanske andra människor som sökt nattkvarter på samma ort som de själva. Dem kan de också frambära vittnesbörd till, om det visar sig lämpligt.
På många olika sätt kan alltså Guds tjänare predika de goda nyheterna om Riket, då de är ute och färdas. De måste gripa tillfället och börja samtala med folk. Men vid detta slags vittnande måste den kristne vara särskilt hänsynsfull och vänlig. ”Så kläden eder nu såsom Guds utvalda, hans heliga och älskade, i hjärtlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, saktmod, tålamod.” — Kol. 3:12.
I likhet med de första kristna är Jehovas vittnen predikare av de goda nyheterna om Guds rike. De gläder sig åt att få tala om Gud och hans väldiga gärningar: ”Och dina fromma skola lova dig. De skola tala om ditt rikes ära, och din makt skola de förkunna. Så skola de kungöra för människors barn dina väldiga gärningar och ditt rikes ära och härlighet.” — Ps. 145:10—12.
När nu Jehovas vittnen i tiotusental färdas till olika sammankomster under denna sommar, blir ett mäktigt vittnesbörd avgivet om Skaparens ära, storhet och makt. Många öron får lyssna till de goda nyheterna om Guds rike för första gången, och många hjärtan blir lättare och får ett verkligt hopp. De kommer att följa Kristi apostlars exempel genom att predika varhelst de drar fram.