Vandra välbetänkt — det hjälper dig att undgå livets fallgropar
”Visa bort egensinniga ord; ... håll vägen fri och öppen framför dig. Försmå icke den Eviges undervisning, bliv aldrig trött på hans fostran.” — Ords. 4:24—26; 3:11; Mo.
1. Vilka frågor uppstår, som har att göra med hur man kan lära barnen goda vanor?
MÅNGA föräldrar påstår att de har försökt allting för att tillämpa de råd som Jehova ger i fråga om hur barnen skall fostras för att inse sin rätta plats i den nya världens samhälle, men utan resultat. Har ni verkligen gjort det? Har ni försökt göra bruk av vanans makt till exempel? Hur går det med den goda vanan att dryfta dagens text ur bibeln varje morgon? Kan ni tänka er in i vilket kraftigt och bestående intryck en sådan vana skulle göra i barnets sinne och hur den skulle hjälpa er att ständigt framhålla Guds uppsåt och syften för barnet? Och hur går det för er att ha ett regelbundet bibelstudium i ert hem till nytta för hela familjen? Studerar hela familjen Vakttornet tillsammans någon kväll innan studiemötet i församlingen? Det kan också bli till en god vana för såväl barn som föräldrar och bli till mycken glädje för alla. Hur går det för er att ta barnen med regelbundet på mötena? Vanan att vara med vid varje Vakttornsstudium kan bli så inrotad, att man inte vill gå ifrån den och komma med första bästa förevändning för att få stanna hemma från detta betydelsefulla möte. Andra möten i församlingen är också viktiga, och man bör bereda plats för dem på veckans tidsschema och göra det till en god vana att besöka dem. Människor skaffar sig gärna vanor. Varför skulle vi då inte odla goda vanor och börja med det tidigt i livet?
2. a) Vad fordras av barnen då de är med vid möten? b) Vilket exempel ges till en illustration av hur föräldrar kan ge en rätt fostran vid mötena, och hur reagerar barnet. då man håller efter det?
2 Att vi har barnen med oss vid mötena är emellertid inte nog. Man bör fordra av barnen att de skall vara uppmärksamma vid mötena och inte leka, sitta och rita eller låta sin uppmärksamhet fångas av något i närheten. De bör få lära sig att det finns annat som man skall göra än leka. Man måste kanske använda tuktans ris för att understryka hur nödvändigt det är att de sitter stilla och är uppmärksamma, men när det bokstavliga riset används på rätt sätt, behöver det inte tillgripas ofta. Ibland händer det att en pojke på fem eller sex år har svårt att sitta tyst och stilla på ett möte, han kanske skruvar på sig, bråkar och stör många. Hans far, som sitter bredvid honom, försöker lugna honom. Men han vill inte lugna sig, och hans far gör sig beredd att stiga upp och ta honom med sig ut. Men pojken vill inte följa med — han har varit ute med pappa förut och har förlorat varenda rond. Så nu sitter unge herrn tyst och stilla resten av mötet. Vi lär av detta, att när tuktan ges med fast hand och i kärlek och med det syftet att barnet skall komma ihåg den, så blir den till stor nytta. Kärleksfull tuktan behöver inte alltid ges med len hand. En sådan tuktan vittnar inte om hat från föräldrarnas sida, och därför är ett lydigt barn vanligen mycket fäst vid en far och mor som tuktar det på rätt sätt. De flesta av oss har nog lagt märke till att barn har respekt för föräldrar som ser till att barnen lyder vad de säger till dem — och också bestraffar dem om det skulle behövas — och inte låter sina tillrättavisande ord bli bara tomma hotelser. De flesta människor har respekt för den som står vid sitt ord, och det gäller också om barnen. Ni barn, tag därför emot förmaningen: ”Var lydiga mot edra föräldrar i förening med Herren, ty detta är rättfärdigt: ’Hedra din fader och din moder’, vilket är det första budet med ett löfte.” Och likaså ni föräldrar, som hyser kärlek till edra barn, tillrättavisa barnen till deras gagn, enligt det föredöme som Jehova ger oss. Vi läser ju att ”den som Jehova älskar, den agar han, ja, han gisslar var och en som han tager emot såsom son”. Det är inte behagligt att få ta emot tuktan eller aga, men genom den blir man fostrad för rättfärdighet. — Ef. 6:1, 2; Hebr. 12:6, 11; NW.
3. Hur kan ett gott och rätt uppförande läras samtidigt med att man lär sig goda vanor?
3 Goda vanor inbegriper ett gott uppförande. De kristnas uppförande bör vara oklanderligt. Föräldrar som ådagalägger ett gott uppförande i sitt dagliga umgänge med barn och grannar kommer att ha barn som också skickar sig väl. Skriften ger oss denna förmaning: ”Bevara edert uppförande rätt bland nationerna, för att de — i det vari de tala emot eder såsom ogärningsmän — må såsom ett resultat av. edra rätta gärningar, till vilka de äro ögonvittnen, förhärliga Gud på dagen för hans granskning. Underordna eder för Herrens skull all mänsklig skapelse.” Ett gott eller rätt uppförande innebär att vara artig och hövlig och härrör från kärlek till Gud och nästan. — 1 Petr. 2:12, 13, NW.
4, 5. a) Hur har Kristus Jesus visat oss vad som är ett gott uppförande? b) Hur ådagaläggs det goda uppförandet?
4 Föräldrar och barn kan i lika mån ha nytta av att följa det fullkomliga exemplet som vi har i den fullkomlige gentlemannen Kristus Jesus. Han tillämpade regeln för ett gott uppförande: ”Gör mot andra vad du vill att de skall göra mot dig.” Sitt goda uppförande lärde han sig emellertid inte i någon bok om god ton skriven av människor, utan det härrörde från ett uppriktigt hjärta och från att han odlat goda vanor och ända sedan sin ungdom tillämpat den allsmäktige Gudens rättfärdiga principer, särskilt Hans lag om kärlek. — Matt. 7:12; Luk. 6:31.
5 Föräldrar med goda vanor och ett gott uppförande är rätta föredömen genom att de är vänliga och uppmärksamma mot alla under alla förhållanden. De är hänsynsfulla mot de ringare och svagare (barn, psykiskt sjuka, mindre lyckligt lottade osv.) likaväl som mot sina jämlikar (sina bröder) och mot dem som betraktas som ”överordnade” (tjänare i olika ställningar, härskare, konungar och andra styresmän). Somliga menar att ett gott uppförande är likt en dräkt som man tar på sig då man går bort och hälsar på hos andra. Men en människa med ett verkligt gott uppförande skickar sig höviskt vid alla tider och tillfällen. Den plats som lämpar sig bäst, när det gäller att ge och ta emot undervisning i gott uppförande, är det kristna hemmet.
6, 7. a) Vilka fallgropar lurar på de ungas väg och kan vålla skada om inte ungdomen hålls i tygeln? b) Vilka råd från Skriften ges beträffande ett rätt uppförande?
6 Ungdomar är ofta snara att undervärdera eller göra narr av föräldrar eller andra vuxna män och kvinnor och undvika deras visa råd. De gör detta när de tar denna världens människors handel och vandel till sin måttstock. När de följer en sådan kurs, tillgriper de ofta skvaller för att nedsätta de äldre och mognare bland Jehovas tjänare i andras ögon och undergräva deras ställning. Använder du det illvilliga redskapet skvaller? Om du undviker vanan att skvallra under dina tidiga år, är det inte troligt att du lägger dig till med den längre fram i livet. Den som underlåter att visa tillbörlig hänsyn för andra ger helt enkelt fräckt bevis på upproriskhet, och detta måste undvikas av alla ungdomliga förkunnare såväl som av dem som är äldre och mognare i Jehovas tjänst. De råd som aposteln Paulus gav och som är återgivna i Skriften gäller med särskild kraft de unga och bör naturligtvis inte förbises av föräldrar: ”Uppför eder inte endast på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om Kristus, ... i det att ni ... kämpa sida vid sida för tron på de goda nyheterna.” ”I överensstämmelse därmed veta ni väl, hur vi beständigt förmanade var och en av eder, såsom en fader gör med sina barn, och tröstade och bar vittnesbörd för eder, för att ni skulle fortsätta att vandra värdigt Gud, som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.” — Fil. 1:27; 1 Tess. 2:11, 12, NW.
7 Genom att följa en sådan kurs kan kristna barn undgå de fallgropar som otuktade ungdomar vanligen hamnar i. Den människa som underlåter att följa goda råd jämställs med den som är utan förstånd, som lätt överlistas och fångas i en snara. Predikaren, Salomo, framhöll på ett målande sätt vilket ödesdigert slut det leder till om man dukar under för frestelser: ”Ut genom fönstret ... blickade jag; då såg jag bland de fåkunniga ... en yngling utan förstånd.” Och han fortsätter: ”Så ... förför hon honom. Han följer efter henne med hast, lik oxen, som går for att slaktas, och lik fången, som föres bort till straffet för sin dårskap; ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln, som skyndar till snaran utan att förstå, att det gäller dess liv.” ”Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal. Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar och förvilla dig ej in på hennes stigar. Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.” Nej, låt i stället din stig lysas upp av Guds ord och undvik så djävulens snaror. Rikta med allvar och uppriktighet din bön till Jehova: ”Rädda mig och befria [fräls] mig. Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom. Du har undervisat mig allt ifrån min ungdom. Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.” — Ords. 7:6, 7, 21—25, 27; Ps. 71:2, 5, 17, 23.
Varning för avgudiska sedvänjor
8. Vad händer om man inte tar sig i akt för och skyr avgudiska sedvänjor?
8 Alla Jehovas tjänare i vår tid måste vara på sin vakt för djävulens ränker. Alla bör vara vakna för och kunna upptäcka de försåtliga anslagen i form av avgudadyrkan och andra fördolda snaror som kan komma en att hamna i motståndarens klor. Israels barn blev offer för honom, därför att de inte gav akt på Guds ord. Dåligt sällskap fördärvar goda seder, både när det gäller ungdomar och vuxna. Detta var orsaken till att Jehova förmanade israeliterna, då han varnade dem för de människor som var häftiga motståndare till Gud och sade: ”De böra icke bo i ditt land, för att de icke må komma dig att synda mot mig. Ifall du skulle tjäna deras gudar, skulle det bliva en snara för dig.” — 2 Mos. 23:33, NW; 5 Mos. 7:16.
9, 10. Varför bör barnen väckas till insikt om avgudadyrkans snara?
9 Kristna barn till Konungen bör anse det otänkbart att följa den falska religionens kurs. Men hur är det med alla de andra försåtliga anslagen i förbindelse med falsk tillbedjan eller gudsdyrkan, som uppfordrar oss till lika stor vaksamhet? Satan är denna tingens ordnings gud och är därför den falska tillbedjans gud, av vad slag denna än må vara; det finns också en oändlig variation. ”I [ären] tjänare under denne, som I ... lyden.” — Matt. 6:24; Luk. 16:13; Rom. 6:16.
10 Vi ser till exempel ofta vuxna män och kvinnor upphöja både allmän vetenskap och läkarvetenskap till gudar. Vi ger akt på att de vänder sig till allt slags skapelsedyrkan. Också barnen gör gudar åt sig, precis som de ser sina föräldrar göra. Ja, redan adertonåringar, pojkar såväl som flickor, sätter en ära i att slösa bort många timmar på meningslös underhållning, och när de lämnas åt sig själva blir de nöjesdyrkare, som bara tänker på att tillfredsställa det egna jaget, precis som deras nöjesgalna föräldrar, vilka de tar till föredömen. Det är just såsom Paulus förutsade: De skall bli ”nöjesälskande mer än Gudälskande”. Somliga går inte längre än till att dyrka filmstjärnor och jazzkungar. Andra, som har blivit lärda att otyglat hänge sig åt allvarligare synd, frossar i brott och sexuella laster och blir berusade av sådana avgudiska vanor som hör denna korrumperade värld till. Alla sådana skadliga vanor är dödliga lockbeten, när de tillåts tränga in i den unges hjärta och sinne, de försvagar de starka och förleder de svaga och bryter ned det bålverk till en människas skydd, som Guds sanna ord ger henne. Straffet för att man tillbeder falska gudar av vad slag det vara må är döden. En sådan tillbedjan är det, om vi tjänar människor på ett sätt som närmar sig dyrkan, om vi till överdrift älskar nöjen och om vi har ett allt uppslukande intresse för sådant som kan vända oss bort från sann tillbedjan av den allsmäktige Guden. Kan fördenskull ens de som ännu är under tjugoett år ignorera det visa rådet: ”Små barn, akta eder för avgudar”? — 2 Tim. 3:1—4; 1 Joh. 5:21; NW.
Kärlek till rikedomen och önskan att bli rik en snara
11. Av vilken ytterligt försåtlig form av avgudadyrkan blir de tinga lätt lockade? Vilket straff drar man över sig om man låter locka sig?
11 Pengar har också blivit en avgud i denna tid. Människorna i den nuvarande tingens ordning har blivit penninggalna och har kommit därhän, att de nedlåter sig till att göra bruk av vilka hänsynslösa medel som helst för att skaffa sig pengar. Detta omättliga begär är orsaken till många stölder och andra grova brott nu på 1900-talet. Att man begår sådana brott är att överträda Jehovas rätta principer, som han har tillkännagivit i sitt ord, och är inte förenligt med ett kristet liv. Ingen människa som gör sig skyldig till sådana brott kan få en plats i den nya världens samhälle. Ja, om någon framhärdar i sådana onda gärningar, eller i att ha med sådana att göra, kan detta leda till uteslutning ur den kristna församlingen, oavsett brottslingens ålder.
12. a) Hur och varför har ”kärleken till pengar” blivit en sådan snara för människorna? b) Hur bör de kristna betrakta penningen och den plats den bör inta i deras liv? I deras barns liv?
12 Eftersom det för många vuxna i den nuvarande tingens ordning framstår som livets mål och mening att man skall vinna rikedom, kommer barnen otvivelaktigt att med lika stor lidelse söka samla pengar eller deras motsvarighet på hög. Vi ser således åter hur nödvändigt det är att sinnet hos de ungdomar som tillhör den nya världens samhälle får den rätta inriktningen. Även om det är sant att pengar utgör ett skydd och är bra att ha tillgång till, så bör kristna föräldrar inpränta i barnens sinnen vad det är som har sant värde enligt vad Skriften framhåller, när den säger: ”Kunskap gör mera gagn än pengar: den tryggar en människas liv.” Eftersom barnen kommer att ha samma inställning i dessa frågor som deras föräldrar, kommer teokratiska fäder och mödrar att se nyktert på denna sak — att samla rikedomar — och se till att ansträngningarna i denna riktning alltid får inta andra platsen i deras liv, efter den betydelsefullare uppgiften, nämligen att vara en Guds ords förkunnare. Pengar bör vara ett medel för ett ändamål, inte den dominerande faktorn i livet. Av det som framhållits kan vi med lätthet se att föräldrarna kan göra barnen stor skada om de är för frikostiga när det gäller barnens fickpengar och ger dem för mycket att röra sig med. Barnen har gott utav att man håller igen på den punkten. Det kan vara nyttigt för en pojke som går i skolan att ha ett deltidsarbete, så att han kan tjäna litet pengar själv och på så sätt få lära sig att sätta rätt värde på pengar och handskas förståndigt med dem.
13. Hur värdefull är den sanna rikedomen? Vilken nykter uppfattning bör alla ha beträffande rikedom på pengar?
13 Hur mycket större värde har inte den rikedom som en människa samlar i himmelen! I bibelboken Predikaren framhålls det: ”Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla [lyckliga] må de prisas, som hålla henne kvar.” En motsats härtill framhäver Paulus, då han skriver till Timoteus: ”Kärleken till pengar är en rot till alla slags skadliga ting, och genom att sträcka sig efter denna kärlek hava några blivit ledda vilse från tron och hava genomborrat sig överallt med många smärtor.” Att en person äger pengar behöver inte i sig självt vara till skada, men hans stora intresse för pengar och det onormalt stora värde han sätter på dem och hans ansträngningar för att vinna materiella rikedomar kan bli det. — Ords. 3:18; 1 Tim. 6:10, NW.
Högre utbildning
14. Varför bör en individ med yttersta omsorg och eftertanke överväga om han skall fortsätta sina studier vid någon högre läroanstalt?
14 Eftersom kärleken till pengar och den väldiga vågen av materialism övar kraftigt inflytande på såväl ung som gammal, påverkar dessa faktorer i hög grad de unga, när de skall bestämma sig för vad de vill ägna sig åt i livet. Många kristna ungdomar ser sina skolkamrater planera för att vinna inträde vid någon högre läroanstalt, vanligen i avsikt att ”bli något”, genom att nå en god levnadsställning eller en viss grad av bemärkthet, vilket räknas som tecken på framgång i vår tid. Men kan detta anses vara vist från teokratisk ståndpunkt? Titt och tätt uppstår den frågan i unga människors sinnen: ”Är det rätt av mig att söka skaffa mig högre utbildning? Kommer det att öka mina möjligheter och förmågor som en teokratisk förkunnare, om jag utvidgar mina studier?” Om en människa skall skaffa sig högre utbildning eller om hon inte skall det, beror på henne själv och på vad hon förväntar att få ut av livet nu och i framtiden. Hittills har den unge framgångsrikt blivit ledd av teokratiska föräldrar i överensstämmelse med gudaktiga principer — han har framgång såsom en ung Ordets förkunnare. Nu ställs han återigen, som så många gånger förr, inför ett avgörande, och också denna gång kan föräldrarna träda till som rådgivare. Eftersom han är en allvarlig, ung kristen förkunnare, önskar han fatta ett rätt och klokt beslut. Han måste avgöra om hans håg står till den allmänt omhuldade materialismen eller inte — om han önskar komma framåt i världen, för att vinna en hög ställning som medför ära och anseende bland människor, vilket en högre utbildning så småningom leder till. Innan han fattar sitt beslut, måste han ha kommit till rätta med följande fråga: Hur kommer mitt beslut att inverka på min ställning i den nya världens samhälle och på mitt förhållande till Jehova Gud? De högre läroanstalterna är alltför ofta den gamla världens redskap, och lärokurserna är så tillrättalagda att kunskaperna senare skall kunna användas till att befrämja den gamla världens ideologier och den studerande vinna framgång enligt dess måttstock. Härav följer också att den högre utbildningen kan vända sinnet bort från teokratisk undervisning och teokratiska principer. Det blir därför nödvändigt för den unge att tänka över om han är tillräckligt stark för att så gott som helt avstå från teokratisk gemenskap under låt oss säga fyra års tid, eller kanske mera, varunder han fyller sinnet med den gamla världens tankar och principer.
15. Är det till skada att ägna sig åt olika slag av vetenskapliga studier? Varigenom kan tänkandet lätt ledas fel riktning?
15 Det är inte inhämtandet av verklig, sann vetenskaplig kunskap eller kunskap på andra områden, vilken är i full överensstämmelse med Guds ord, som är till skada, men det medel varigenom sådan kunskap meddelas är ofta genompyrt av människors idéer, som strider mot Guds tankar, sådana som teorien att utvecklingsläran ger svar på frågan om människans ursprung och andra teorier och hypoteser som inte stämmer överens med bibeln. Att man skaffar sig kunskaper i matematik, fysik, kemi, ingenjörskonst, historia osv. är mycket berömvärt och är nödvändigt, om man skall kunna förbättra och höja levnadsstandarden för människor i vårt århundrade, en verksamhet som kan komma att fortsätta in i den nya världen, om den sker i överensstämmelse med Guds rätta måttstock. Men när dessa kunskaper meddelas i överensstämmelse med vår tids principlösa politiska ideologier — och därför är tvivel underkastade — eller hänsynslösa affärsmetoder och den nutida kristenhetens blandläror, kan de få en skadlig inverkan på den studerandes sinne.
16. Vad bör högskolestuderande särskilt undvika?
16 En av de största riskerna är kanske frestelsen att ta del i studentlivet med dess vilda fester och upptåg av olika slag, som lätt kan leda till att man vill rucka på de moraliska principer en kristen måste stå fast vid. Detta gäller också om all annan sysselsättning utanför de egentliga studierna, som kan verka lockande och varigenom de gudfruktiga ungdomarnas ostrafflighet sätts på spel. Ingen bör i onödan försätta sig i en sådan situation att han kan bli ledd in i Satans, den ständigt illistige fiendens, snara.
17. a) Varför är det en fara att undervisningen besmittats av mänsklig filosofi? b) Vilka ytterligare frågor ställs den människa inför, som överväger om hon skall skaffa sig högre utbildning?
17 När man inser att utvecklingsläran och andra filosofiska teorier som människor funnit upp och som motsäger Guds ord är en del av det man skall studera i samband med den högre utbildningen, måste man tänka över om man har tillräcklig motståndskraft för att kunna ge sig i kast med sådana falska lärors inflytande. Skulle det inte bli så, att detta nya vetande skulle tränga ut och inta den plats som de goda, hälsosamma kunskaperna från Guds ord har haft i sinnet, vilka man tillägnat sig tidigare i livet under teokratiska föräldrars ledning? Det är mycket osannolikt att någon skulle kunna vara tillräckligt stark för att kunna i stor utsträckning avstå från teokratisk gemenskap och den allsmäktige Gudens tjänst under den långa studietiden och likväl förvänta att vara kvar i sanningen. Och slutligen — och det är kanske det viktigaste — vilket yrke skulle man välja, varigenom man kunde bli en bättre Ordets förkunnare.
18. Vilket slags vishet kommer man sannolikt att vinna, och vad kan den leda till?
18 Genom att skaffa sig högre utbildning vinner man vishet. Men av vad slag är den? Kom ihåg att denna tingens ordnings institutioner för sina idéer till torgs och lätt kan få en människa att göra eftergifter och börja värdera framgång enligt deras standard, eftersom ”denna tingens ordnings söner äro visare i praktiskt avseende ... än ljusets söner äro”. I vår tid berömmer de sig av att vara mycket ”praktiska”. Vad bör vi då lära oss av dem? ”Också jag säger till eder: Skaffa eder vänner förmedelst den orättfärdiga rikedomen, så att, när den sinar ut, de må taga emot eder i de eviga boningarna.” — Luk. 16:8, 9, NW.
19, 20. a) Vilka risker utsätter sig den unge kristne förkunnaren för, om han söker högre utbildning? b) Varför skall vi inte förvänta att Guds ynnest skall vila över detta undervisningsväsen?
19 Guds ord manar oss att förbli avskilda från världen, men genom att skaffa oss högre utbildning fyller vi våra sinnen med denna världens principer. Vi får rådet att inte försumma mötena, men det skulle vi med all säkerhet komma att göra. Vi får en kraftig uppmaning att studera för att bevisa oss godkända inför Gud; i den gamla världen skulle vi studera för att vinna mänsklig vishet och få pris av människor. Att vi bör vara ”ordets görare och icke endast hörare” får vi också lära oss, men när vi ägnar oss åt fortsatta studier, blir det inte mycket tid över till att vara Guds ords hörare eller görare.
20 Guds ynnest vilar inte över någon del av den gamla världen, och därför inte heller över dess läroanstalter, som är språkrör för dess filosofiska idéer. Världslig ”vishet” bidrar inte till någon människas växt såsom en Jehovas tjänare, ty det är inte syftet med den, och den är inte utformad så att den skall göra det.
21. Vad utgör kristen uppbyggande undervisning, och av vilket värde är den?
21 I sitt brev till efesierna talar Paulus om sådan undervisning och fostran som bygger upp och visar också vilka som skulle meddela den: ”Och han gav några som apostlar, några som profeter, några som missionärer, några som herdar och lärare, med tanke på de heligas utbildning för arbete som tjänare, för uppbyggandet av Kristi kropp, till dess vi alla nå fram till enheten i tron och i den exakta kunskapen om Guds Son, till en fullvuxen man, till det mått av växt som tillhör Kristi fullhet.” Varför det? ”Så att vi icke längre skulle vara barn, som kastas omkring liksom av vågor och föras hit och dit av varje lärdomsvind genom människors bedrägliga spel, genom förslagenhet i att tänka ut villfarelse. Utan låt oss, i det vi tala sanningen, genom kärlek växa upp i allting”, på det ”att ni icke längre fortsätta att vandra alldeles så som nationerna också vandra i sina sinnens onyttighet”. ”Fortfar att vandra såsom ljusets barn. Och sluta upp med att taga del med dem i de ofruktbara gärningar som höra mörkret till.” Är nutida högre utbildning enligt den gamla världens måttstock förenlig med dessa ord av aposteln? De kan lika litet förenas som olja och vatten. — Ef. 4:11—17; 5:8, 11; NW.
22. a) Vilken livsuppgift har en ung man eller en ung kvinna som överlämnat sig åt Gud? b) Vilken plats bör andra intressen i livet ha i förhållande till denna livsuppgift? Vad bör den som överlämnat sig åt Gud ha som sitt käraste mål?
22 När någon överlämnar sitt liv åt Jehovas tjänst, blir hans livsuppgift att vara en förkunnare, och allting annat måste inte bara ge vika för denna uppgift utan nyttjas så att han kan uppfylla de krav som vilar på en Jehovas tjänare. Han kommer inte att låta sitt intresse för tjänsten splittras av strävanden eller begär i andra riktningar. Hur mycket nyttigare skulle det därför inte vara för en ung man eller en ung kvinna att i stället för att bedriva studier vid en högre läroanstalt använda motsvarande tid i heltidstjänsten som predikare, kanske till och med gå igenom Gileadskolan och därefter ta del i missionärstjänsten eller ägna sig åt något annat särskilt uppdrag eller kanske få tjäna vid Betel. Detta skulle vara att ägna hel och full uppmärksamhet åt det sakkunniga rådet: ”Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” — 1 Tim. 4:16, NW.
23. Vilket fel vid avgörandet av saker och ting begås ofta av unga människor i vår tid?
23 I våra dagar är många ungdomar av den meningen, att de skall avgöra vad som är rätt och vad som är orätt. Ofta hör man folk säga: ”Jag gör det som är rätt”; ”Jag handlar rätt och riktigt, jag gör ingen något för när.” Då har man rätt att fråga: Enligt vilken måttstock? Tydligen följer de en kurs som är rätt i deras egna ögon, alldeles som israeliterna gjorde då de inte hade någon konung. Detta handlingssätt har givit upphov till mycket av vår tids förvirring, och i denna sak finner vi återigen att de unga har tagit efter de äldre. Långt innan de unga nått någon mogenhet avgör de vad som är rätt eller inte rätt, och följderna ligger i öppen dag.
Sedlighetens grundsatser och tanke på äktenskap
24. a) I vilka andra ting är föräldrar pliktiga att undervisa barnen? Varför? b) Med vem har den kristne rätt att gifta sig, och varför är det så viktigt att minnas detta krav?
24 Vad den saken gäller, att fatta beslut, så är kanske tonåren de allra besvärligaste åren under uppväxttiden — de år då flickor utvecklas till kvinnor och pojkar till män. De förändringar som inträder under dessa år öppnar en helt ny syn på livet för dem. Föräldrarna bör ha varit barnens närmaste förtrogna intill den tiden, och de bör vara det allt framgent. Unga män och kvinnor bör kunna fortsätta med att gå till far och mor med sina frågor om livet och innebörden i de förändringar som de upplever. De litar på att få rätta och riktiga svar. Unga människor har rätt att få mera ingående förklaringar om livet än de kan få genom att lyssna till berättelser om fåglar, bin och blommor, som meddelas dem i förbigående! Nu har de rätt att alltjämt få undervisning också i fråga om livets lagar. Det är föräldrarna som Gud har förordnat till att ge barnen dessa så viktiga upplysningar. Ungdomarna förväntar och har också rätt att få dessa upplysningar av er, fäder och mödrar. Dit hör också råd angående ett rätt uppförande mot det motsatta könet och likaså förmaningar till respekt för morallagen, som upprättats — inte av människor — utan av Jehova Gud. När barnen uppnår denna ålder och så småningom tänker på att gifta sig, bör föräldrarna återigen på rätt sätt fylla sin uppgift som lärare, så att sonen eller dottern kommer till insikt om vad som fordras för att man skall kunna göra ett klokt val av make eller maka. Jehovas regler i denna sak är klara och tydliga, alltifrån anvisningar om med vem en kristen har rätt att gifta sig. Föräldrar borde vara lika måna om sina barn som Abraham var, när det gällde att finna en hustru åt hans son Isak. I denna sak visade Isak respekt för sin gudfruktige fader. Visserligen bodde Isak bland kananéerna och deras unga kvinnor, men ingen av dessa kunde komma i fråga för Isaks del, ty de stod inte i något förbundsförhållande till Jehova. Paulus ger de kristna en nyttig och välgörande upplysning av liknande innehåll, då han säger, att de endast bör gifta sig ”i Herren”. Hur kan någon hålla sig avskild från världen, om han väljer en maka ur världen och de så lever tillsammans i så nära förening såsom man och hustru? — 1 Mos. 24:3, 4; 1 Kor. 7:39.
25. a) Varför framhåller Skriften det som något lovvärt att inte gifta sig? Under vilka omständigheter? b) Vad måste undvikas?
25 Eftersom bibeln understryker värdet av att vara ogift, är detta till och med en bättre kurs att följa, att förbli ogift. Paulus förklarar: ”Den ogifte mannen är angelägen om det som hör Herren till, hur han skall vinna Herrens godkännande. Men den gifte mannen är angelägen om det som hör världen till, hur han skall vinna sin hustrus godkännande, och han blir delad.” Den som väljer att följa denna bättre kurs, att förbli ogift, måste komma ihåg att den inbegriper att man måste leva ett rent liv. Om en ung man eller en ung kvinna inte kan leva ett återhållsamt liv, ger Paulus det rådet: ”Men om de icke hava självbehärskning [gåvan att vara ogift], må de då gifta sig, ty det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av passion.” (1 Kor. 7:32—34, 9, NW) Dessa unga människor, i eller över tonåren, är blivande kristna barn till konungen Kristus Jesus, och deras uppträdande gentemot det motsatta könet måste vara rent och klanderfritt. Att människor i den här världen trivs med att festa om, att kela med det motsatta könet och ägna sig åt grov flirt är inte något skäl till att Jehovas tjänare, de må vara unga eller gamla, skulle bli slappa och ovarsamma och inte ta sig i akt för att råka in på en liknande kurs som innebär förnedring. Man bör komma ihåg vad slutet blir, om man för en sådan vandel. Om man äter och dricker för mycket, blir själsförmögenheterna förslöade, och man har inte så lätt att stå emot frestelser. Kelandet väcker de sexuella drifterna, och om man på otillbörligt sätt söker tillfredsställa en åtrå i den riktningen, leder det till den grövsta omoraliskhet. Gudfruktiga människor kan inte uppföra sig som den gudlösa världen gör. Helt visst vilar den allvarliga förpliktelsen på föräldrarna att de skall uppfostra sina barn, så att dessa får en tydlig och klar uppfattning om dessa livets grundsatser, och likaså varna dem för fallgroparna.
26. Hur bör en ung kristen man eller kvinna betrakta äktenskapet?
26 När de unga når mogen ålder bör de ha en klar uppfattning av äktenskapet och vad det innebär. Det förhållandet, att nu för tiden så många äktenskap — i USA, till exempel, en tredjedel av alla som ingås — slutar med skilsmässa på alla upptänkliga grunder, innebär inte att man får betrakta äktenskapet lättsinnigt, vilket folk i allmänhet gör nu för tiden. Att låta skilja sig av någon annan orsak än äktenskapsbrott och så gifta om sig är alltjämt ett brott mot Guds förbund beträffande äktenskapet och vinner inte Guds godkännande. ”Ingen otuktig, ingen oren människa ... har någon arvedel i Kristi och Guds rike.” Det är viktigt att unga män och kvinnor lär sig dessa sanningar om livet, så att de kan ha del i äktenskapsanordningen i överensstämmelse med Guds vilja. De kommer att inse att gifta kristna förblir gifta och kommer att ha tillbörlig respekt för den regel som Skriften ger till känna: ”Må äktenskapet hållas i ära bland alla och äkta säng vara obefläckad, ty Gud skall döma otuktiga människor och äktenskapsbrytare.” — Ef. 5:5; Hebr. 13:4; NW; 1 Kor. 6:9, 13.
Slutsats
27. Vilka tillfällen står föräldrar till buds, som gör det möjligt för dem att vinna stor glädje i hjärta och sinne?
27 Föräldrar har storslagna tillfällen i vår tid att fostra barn på ett sätt som stämmer överens med Guds måttstock och har hans godkännande. Inget arv kan vara bättre än en sådan fostran. Ingenting kan ge föräldrar som lyckas i denna uppgift större glädje än att se sina barn växa upp till män och kvinnor som tar del i att tjäna den allsmäktige Guden.
28. Vad bör vara den unge förkunnarens högsta mål, som han ivrigt strävar hän emot, och vilken ställning kan han få i den nya världens samhälle?
28 Unga människor som fått en rätt undervisning, fostran och tuktan har sannerligen en plats i den nya världens samhälle i vår tid. De är helt visst en ära för föräldrarna, för församlingen och — framför allt — för Jehova och hans lydige och trogne Son och Konung, Kristus Jesus. Unga förkunnare kommer att sky alla vanor och all undervisning som syftar till att deras sinne blir upptaget av denna gamla världs materialism, av jordiska framgångar och begär, vilket alltsammans inte är annat än motståndarens förrädiska fallgropar. Det högsta mål som unga människor, ogifta eller gifta, kan ha i livet är i stället att få tjäna vid Betel i Brooklyn eller vid någon av Sällskapet Vakttornets avdelningsexpeditioner, att som en från Gilead utexaminerad heltidsförkunnare få utföra missionärstjänst eller fullgöra något annat uppdrag eller att taga del i heltidstjänsten som pionjär. Att vara en av Jehovas kristna tjänare och förkunnare är den mest storslagna uppgift som en ung människa i vår tid kan ägna sig åt eller bli fostrad för. Det är den levnadskurs som medför ändlöst liv och kan bli ett medel varigenom andra människor kan få evigt liv, och — det som är det betydelsefullaste av allt — att man följer en sådan kurs vinner den levande Gudens, Jehovas, välsignelse. Ni som nu är unga Ordets förkunnare, handla därför på ett sådant sätt, att ni blir morgondagens mogna, lojala, trogna tjänare i Jehovas nya världs samhälle och dess representanter till Hans lov och pris!
(The Watchtower, 15 maj 1956)