Ditt uppsåt med att vittna

1, 2. Vilka frågor angående Jehovas vittnen framställs ibland till dem, och från vem kan uppriktiga frågare få korrekta svar?

ÄR DU ett av Jehovas vittnen? Om du är det, varför går du då från hus till hus och erbjuder biblisk litteratur åt folk? Varför står du i gathörnen med tidskrifterna? Eller varför leder du så många bibelstudier i människors hem? Går du från hus till hus av något själviskt skäl, t. ex. för att få ihop en massa pengar eller vinna en framträdande ställning i församlingen i din hemort? Står du i gathörnen därför att du tycker om att väcka uppseende eller därför att du har ett så kallat förföljelsekomplex, som får näring av de ovänliga saker som folk säger när de går förbi? Ja, vad är det egentligen som du försöker åstadkomma? Vad är det för motiv, mål och syften, förhoppningar och strävanden som ger Jehovas vittnen allt det glödande nit, det framhärdande och den oförminskade beslutsamhet som de visat åren igenom, genom två världskrig, inom och utanför totalitära länder, mot varje form av motstånd eller försök till att leda dem på avvägar? Och ännu en fråga: Vem står bakom detta verk?

² Detta är frågor i samband med Jehovas vittnen, som folk framställer överallt i världen och diskuterar sinsemellan. Men om de som i uppriktighet gör dessa frågor verkligen vill ha korrekta svar, då bör de rikta sina frågor till Jehovas vittnen själva, ty dessa vet varför de ägnar sig åt detta arbete att vittna. De vet varför de går från hus till hus trots många vedermödor, varför de står i gathörnen i alla slags väder och varför de leder bibelstudier i hemmen med stor personlig kostnad och olägenhet. Vidare vet de varifrån deras kraft och styrka och möjligheter kommer. Och vad som är ännu viktigare: de vet inte bara vad som står bakom detta arbete, de vet bestämt vem som står bakom det!

3. Vem är den ansvarige, som står bakom detta arbete med att vittna?

³ Jehova Gud är den som står bakom sina vittnen på jorden i denna tid och stöder dem. Och vem är Jehova? Det finns endast en Jehova. Han är den självexisterande, universums höge och upphöjde Skapare. Han är den trofaste Guden, som håller förbund, Abels och Abrahams Gud, Noas och Lots Gud, Jobs och Mose och alla de andra forntida patriarkernas Gud. Han är den som Jesus Kristus kallade ”Min Fader”, livgivaren, som Kristi lärjungar lärde sig att tilltala med orden ”Vår Fader”. Såsom sanna och trogna kristna tillbeder Jehovas vittnen i våra dagar likaså denne storslagne och evige Gud och tjänar honom. Jehova i sin tur ikläder sig fullt ansvar för sina vittnen och deras betydelsefulla verk och bevisar sig sålunda vara densamme som han bevisade sig vara i gångna tider, en uppsåtets Gud, en Gud med underbara och oföränderliga syften.

4. Vilken stor sanning har de som styr världens angelägenheter förbisett, och hur bevisas detta av deras skrytsamma påståenden?

⁴ Det är rätt, Jehovas uppsåt och syften är oföränderliga, och ingenting som små ynkliga människor i detta tjugonde århundrade gör kan i minsta mån ändra, upphäva eller omkasta Jehovas vilja och beslut. ”Gräset torkar bort, blomstret förvissnar”, men ”det ord som är talat av Jehova består för evigt”. ”Jag vill verka”, förklarar Jehova, och ”vem kan förhindra det?” frågar han. (Jes. 40:8; 1 Petr. 1:24, 25, NW; Jes. 43:13, AS) Detta är emellertid någonting som de som leder världens angelägenheter inte inser. Dessa människor, filosoferna och psykiatrikerna, skriftställarna och analytikerna, imperiebyggarna och de politiska planläggarna, finans jättarna, domarna, uppfostrarna, de religiösa ledarna, de militära strategerna och de ryktbara vetenskapsmännen, ja, alla denna världens höga och mäktiga, ignorerar Jehova Gud fullständigt och med berått mod och lämnar hans uppsåt och syften helt och hållet utanför sina planer och beräkningar. Såsom världsliga skrävlare hyllar de skrytsamt den tid som vi nu lever i såsom en övervetenskaplig tidsålder, en ultramodern era, ett den höga bildningens och civilisationens skede, präglat av stort framåtskridande och märkliga bedrifter. De tycks tänka att de genom något slags utvecklingsprocess har nått ett kulturstadium långt över det som de kristna i det första århundradet befann sig på och att de läror och föreskrifter, som den ödmjuke nasaréen och hans lärjungar kungjorde för nära två tusen år sedan, och de sedvänjor, som de tillämpade, därför inte längre är praktiska, nödvändiga eller ens användbara i våra dagar och i detta tidsskede.

5. Från vilken upphöjd synpunkt uppmanas de som söker sanningen att betrakta saker och ting, och varför?

⁵ Men du ärlige sanningssökare, låt dig inte bedragas av sådant vilseledande och barnsligt prat. Det är ingenting annat än låga mänskliga spetsfundigheter, fantasifulla åsikter och inbillningar hos obetydliga människor, vilka är gjorda av stoft. Betänk i stället hur Skaparen, som gjorde stoftet varav människan i första hand blev tagen, hur han ser på dessa ting. Från den upphöjda synpunkt, varifrån han förmår pejla alla djup, har de stora frågor som mänskligheten står ansikte mot ansikte med, frågor om liv och död, hälsa och lycka, fred och välgång, förändrats mycket litet under de gångna årtusendena. Samma gamla värld under Satans tyranniska och förrädiska styrelse existerar fortfarande på jorden. Jordiska! potentater under Satans inflytande, de olika nationernas konungar, drottningar, diktatorer, premiärministrar och presidenter, inte endast vägrar att acceptera Kristus Jesus såsom Jehovas smorde konung och jordens rättmätige härskare, som nu har blivit installerad i sitt himmelska ämbete, utan de går också längre i sitt motstånd och förehar tillsammans listiga anslag mot honom och hans rike, såsom det ju också har blivit profeterat att de skulle göra. ”Varför rasa nationerna och tänka folken fåfänglighet? Jordens konungar resa sig upp, och de styrande rådslå med varandra, mot Jehova och mot hans smorde [konung].” — Ps. 2:1, 2, AS; 83:3, 4.

6. Varför är det alltigenom orimligt att tänka, att de förhållanden som nu råder bland människorna skulle kunna rubba Gud Jehovas uppsåt?

⁶ Det är därför inte överraskande att finna denna världens ledare inbegripna i kapprustningar som bedrivs av alla krafter och med feberaktig iver, precis som om de skulle kunna motstå till och med Gud, den Allsmäktige, när det kommer till en alltomfattande och avgörande kamp vid Harmageddon. Fartentusiasterna i denna de stora hastigheternas tidsålder, då reaplanen går snabbare än ljudet, tycks mena att de kan distansera Jehova, överlista honom, flyga och löpa förbi hans uppgjorda tidsschema, enligt vilket hans gudomliga uppsåt och syften skall fullbordas. Ack! Hur dåraktig är inte deras visdom! Hur ytligt är inte deras sunda förnuft! Hur till ytterlighet gagnlösa är inte deras ofantliga materialtillgångar och dödsbringande vapen! De väldigaste explosioner som människan åstadkommer är jämförliga med endast en liten del av den kraft som utvecklas vid en genomsnittlig jordbävning. Det är ett erkänt faktum, att de största atom- och vätebomber som hittills uppfunnits inte ens kan påverka väderleken. Hur mycket mindre är inte möjligheten för att dylika äventyr på kärnklyvningens område skall kunna komma jorden att vackla på sin axel! Inte ens dånet av dessa jättelika ”smällare” hörs ju mer än jämförelsevis få kilometer bort! Hur idiotiskt är det då inte att tänka, att dessa explosioner skulle kunna skaka de omätliga himlarymderna där ovan, när ljudet av dem aldrig någonsin hörs utanför vår egen atmosfär! Tydligtvis är det vågsvall och den upprördhet, som framkallas av de sociala stridigheterna, rasorolighetema, arbetsstrejkerna och de politiska revolutionerna, vilket allt beständigt plågar mänskligheten, till och med av ännu mindre betydelse i dens ögon som är universums suveräne Härskare. Nej, sannerligen, intet av människans nya experiment, ingen av hennes flyktiga nycker och ingen av detta sekels sociala omvälvningar stör den store Gud Jehovas lugn eller sätter något spår i hans eviga tillvaro. Det kan vara mycket irriterande att ha myggor surrande omkring sig i luften, men de har inte den ringaste inverkan på jordens tillbörliga, av Gud bestämda rotation. Några gräshoppor som gnisslar på ett par tusen kilometers avstånd stör aldrig din ro eller kommer dig att ta dem med i räkningen i dina dagliga angelägenheter. Hur mycket mindre tror du inte då att våra dagars skrytsamma, skrävlande propagandister med sitt galande och kväkande förmår rubba den Allsmäktiges syften, hans som bor långt ovanom gränserna för vår jordkrets? Kom ihåg, att nationerna och alla jordens inbyggare enligt hans värdering ”äro såsom gräshoppor”. — Jes. 40:22.

7. Vilka oföränderliga uppsåt och syften hos Jehova står alltjämt opåverkade av de nutida förhållandena?

⁷ Ja, i sanning, Jehovas uppsåt och syften står alltjämt fast, i trots av vad oförnuftiga kritiker, som hör denna syntetiska civilisation till, säger eller gör. ”Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra. En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta. Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen; såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.” (Ps. 89:35—38) Det är om den större David, om vilken det sades: ”Du skall giva honom namnet Jesus”, som Jehova här talar, såsom det senare uppenbarades av ängeln Gabriel: ”Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son, och Jehova Gud skall giva honom hans fader Davids tron, och han skall för evigt vara konung över Jakobs hus, och hans rike skall icke få något slut.” (Luk. 1:31—33, NW) När Jehova utför det som han har lovat i detta förbund, verkställer han också annat som är hans uppsåt, ty hans beslut är, som han sade, att visa Satan ”min makt” genom att ersätta dennes tingens ordning, vilken liknar Egypten, med en ny värld, som är uppfylld av rättfärdighet. Och innan detta blir en hel och full verklighet, ämnar Jehova låta sitt ord, namn och rykte förkunnas överallt på jorden till en slutlig varning för både små och stora, och detta uppsåt står också fullständigt oförändrat och opåverkat av nutida förhållanden eller världshändelsernas nuvarande utveckling. ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” — Matt. 24:14, NW.

8. Hur har Jehova gjort denna världens vishet dåraktig och löjlig?

⁸ Vad betyder det då om de överkloka och inbilska i denna världen menar att Jehovas vittnens predikoarbete är ytterligt opraktiskt och dåraktigt? Den allvise Jehova förklarar att han skall fullborda sina syften och komma denna tidsålders visa på skam i och genom ett medel som för dem ter sig i högsta grad löjligt. ”Ty talet om tortyrpålen är dårskap för dem som förgås, men för oss som bliva frälsta är det Guds kraft. Ty det är skrivet: ’Jag skall komma de visa människornas vishet att förgås, och jag skall skjuta de intellektuellas intelligens åt sidan.’ Var är den vise? Var den skriftlärde? Var denna tingens ordnings debattör? Har icke Gud gjort världens vishet dåraktig? Ty då ju, i Guds vishet, världen genom sin vishet icke lärde känna Gud, fann Gud för gott att genom dårskapen i det som predikas frälsa dem som tro.” (1 Kor. 1:18—21, NW; Jes. 29:14; Jer. 8:9) Att få ta del i detta underbara predikoarbete är därför en stor ära, och de som äger detta privilegium har samma sinnesinställning som deras furste och hövding, Kristus Jesus, vilken utropade: ”Jag prisar dig offentligen, Fader, himmelens och jordens herre, för att du har dolt dessa ting för de visa och intellektuella och har uppenbarat dem för barn.” — Matt. 11:25, NW; Ps. 8:3.

Svaren på frågorna ingen hemlighet

9. Vem är den främste som vittnar till förmån för Jehovas vittnen?

⁹ Att dessa vittnen i vår tid, som är aktivt sysselsatta med ”dåraktig predikan” (1878), är godkända av Jehova och bemyndigade till att bära hans heliga namn, därom råder inte det ringaste tvivel. Jehova själv bär vittnesbörd och säger: ”I är en mina vittnen, säger HERREN [Jehova], I ären min tjänare, den som jag har utvalt, ... före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare. Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det. ... I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud.” ”Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.” (Jes. 43:10—12; 44:8) Hela världen känner dessa människor vid deras sköna namn, vid deras namn som är hämtat från Jehovas ord; må därför hela världen blir underrättad om det uppsåt som driver dem till att vittna.

10. Varför bör vi svara sanningsenligt, när man frågar oss om vårt arbete?

¹⁰ När folk frågar dig såsom ett av Jehovas vittnen, vad det är du försöker göra, vad ditt uppsåt och syfte med ditt vittnande är, säg dem då sanningen. ”Det är sex ting som Jehova hatar, ja, sju som äro en styggelse för honom: ... [ett av dessa är] ett falskt vittne som talar lögn.” ”Ett falskt vittne skall icke få gå ostraffat; den som talar lögn skall icke undkomma. ... Den som talar lögn skall förgås.” Du bör därför inte tveka eller försöka undvika att säga sanningen, när du blir tillfrågad om ditt uppsåt med att vittna. — Ords. 6:16—19, AS; 19:5, 9, AT.

11, 12. Ägnar vi oss åt detta arbete av kommersiella skäl eller av konkurrenslust?

¹¹ När folk frågar om Jehovas vittnen går från hus till hus för att skaffa sig pengar, så säg dem den enkla sanningen om hur det förhåller sig. Tala om för dem, vad Jesus säger till sina efterföljare: ”Ni hava fått för intet, giv för intet.” (Matt. 10: 8, NW) Tala om för dem, hur aposteln Petrus enträget uppmanar sina bröder att vara ”herdar för Guds hjord ... frivilligt, icke ... av kärlek till ohederlig vinning”. (1 Petr. 5:2, NW) Tala om för dem, hur Paulus likaså förklarar att en Guds trogne tjänare måste vara ”oförvitlig, ... icke penningkär”, ”icke lysten efter ohederlig vinning”. (1 Tim. 3:2, 3, 8; Tit. 1:7; NW) Tala om för dem, vad Jehova Gud själv säger: ”Upp, alla I som ären törstiga, kommen hit och fån vatten; och I som inga penningar haven, kommen hit och hämten säd och äten. Ja, kommen hit och hämten säd utan penningar och för intet både vin och mjölk.” Jehovas vittnen har förvisso vederkvickande och livgivande andlig föda för de av torka plågade, undernärda människorna i världen, om de bara vill ta emot den. Och denna ovärderliga föda från Guds förrådshus erbjuds i obegränsat mått och ”för intet”. ”Varför given I ut penningar för det som ej är bröd och edert förvärv för det som icke kan mätta?” Rent ut sagt frågar Jehova här: Varför ge ut edra surt förvärvade pengar för den vedervärdiga spis som den jämmerliga hopen av kristenhetens ledare till ett oblygt pris tillhandahåller, när ni kan få ett överflödande mått av rika, livgivande läckerheter vid mitt bord? ”Ni kunna icke taga del av ’Jehovas bord’ och [samtidigt äta mat från] demoners bord.” — Jes. 55:1, 2; 1 Kor. 10: 21, NW.

¹² När det frågas om andra själviska planer på förmåner och befordran utgör motivet eller drivkraften bakom Jehovas vittnens verksamhet, så bör man återigen säga sanningen. Konkurrens är i hög grad en del av djävulens tingens ordning, men den har ingen plats i Guds organisation. Att konkurrera med varandra, att göra sig ett namn, att vinna rykte, prestige eller en framträdande ställning i församlingen är inte alls de motiv som ligger bakom vår verksamhet som vittnen. Den otrogna kristenheten lägger vikt vid det yttre skenet och gärningar som är anlagda på effekt såsom det som spelar den största rollen, och den säger: ”Mästare, Mästare, ... utförde [vi icke] många kraftgärningar i ditt namn?” Vartill Mästaren, Kristus Jesus, svarar: ”Jag har aldrig ens känt eder. Gå bort ifrån mig, ni som göra vad laglöst är.” (Matt. 7:22, 23, NW) Nej, gärningar ensamt uppfyller inte kraven. Tron kommer först, sedan följer gärningarna som ett resultat och som ett ådagaläggande av tron, ty om tron icke har med sig gärningar, är den död i sig själv. (Jak. 2:17) Därför lägger också aposteln Paulus tonvikten där den rätteligen bör läggas, inte på den enskilda människan eller hennes personliga ansträngningar eller prestationer, utan på Gud, när han skriver: ”Han frälste oss och kallade oss med en helig kallelse, icke på grund av våra gärningar, utan på grund av sitt eget uppsåt och sin egen oförtjänta godhet.” — 2 Tim. 1:9, NW.

13. Varför visar vi fram rikesbudskapet utmed trafikerade gator och på torgen?

¹³ När Jehovas vittnen står utmed huvudstråken och vid trafikerade gatukorsningar och offentligen visar fram rikesbudskapet, vad är då deras uppsåt och motiv? Förvisso gör de inte vad skrymtarna i kristenheten gör, vilka ”tycka om att bedja stående i synagogorna och i gathörnen, för att människor skola kunna se dem”. (Matt. 6:5, NW) Jehovas vittnen är, som deras namn anger, ”vittnen”, och som sådana är de tvungna att träda fram inför dem som hör deras vittnesbörd liksom ett vittne i en rättssal. Följaktligen blir Jehovas vittnen ”ett skådespel för världen, både för änglar och för människor” och blir ”utsatta såsom på en skådebana både för smädelser och för bedrövelser”. (1 Kor. 4:9; Hebr. 10:33; NW) Deras offentliga verksamhet bedrivs inte av den orsaken, att dessa vittnen har ett uppblåst jag, som kräver att allmänheten skall se dem och uppmärksamma dem, eller därför att de hyser en fanatisk åstundan att som martyrer bli angripna av pöbeln eller brända på bål på torget. Nehemja och hans medhjälpare i forna dagar började inte bygga upp Jerusalems nedfallna murar av den orsaken, att de hyste åtrå efter att höra sina fiender bespotta dem och ge uttryck åt sitt förakt för dem. Vad Nehemja angår, var det hans oändliga kärlek till Jehova och en intensiv, brinnande önskan att få se den rena tillbedjan ännu en gång åtnjuta skydd i landet som satte honom i stånd till att driva på med arbetet trots bespottaren Sanballat och hans stallbröder. (Neh. 2:17—20) I våra dagar driver samma hängivenhet för Jehova och hans rättfärdiga tillbedjan Jehovas vittnen till handling, trots det att ”alla de som åstunda att leva med gudaktig hängivenhet i förbindelse med Kristus Jesus ... också [skola] bliva förföljda”. — 2 Tim. 3:12, NW.

14, 15. Varför har statsstyrelsens representanter i vilka nationer det vara må ingen orsak att frukta Jehovas vittnen eller deras av Gud påbjudna verksamhet?

¹⁴ När koloniala myndigheter och över huvud ämbetsmän i ansvarig ställning önskar veta, om Jehovas vittnens arbete är av upprorisk eller omstörtande art, tala då ärligt om sanningen för dem. Tala om för dem, att Kristus Jesus inte var det minsta upprorisk när han lärde sina lärjungar att bedja till Jehova Gud: ”Må ditt rike komma”, och inte heller är hans sanna efterföljare i våra dagar upproriska när de talar om för hela världen att detta rike nu är nära. (Matt. 6:10, NW) Att tala om den sanning, som Guds heliga ord, bibeln, innehåller, såsom en varnande underrättelse till den nuvarande generationen om överhängande tillintetgörelse i Harmageddonstriden är inte upproriskt i någon bemärkelse. Det är ett livsfrälsande budskap, som frambärs av kärlek och barmhärtighet. ”Ett sannfärdigt vittne frälsar liv, men den som talar lögn tillintetgör dem.” (Ords. 14:25, AT) Noa verkade flitigt på ett liknande sätt, i det han predikade ett liknande varningsbudskap för sin generation, vilket ledde till att hans ”husfolk” blev frälst. (Hebr. 11:7, NW) Noas förkunnelse var emellertid inte av omstörtande natur. Det var inte hans budskap som omstörtade den dåvarande onda tingens ordning och sköljde bort den ur tillvaron. Det var i stället genom att Jehova på ett förfärande sätt manifesterade sin överlägsna makt, sedan varningen hade blivit till fullo framburen, som en sådan förödelse sändes över motståndarna. Så kan också i vår tid det budskap som frambärs av Jehovas vittnen, fastän det skattas så högt av alla som älskar Gud, kännas hett nog för de ogudaktigas öron, men trots detta är dess hetta ingenting att jämföra med den eld som skall följa, Jehovas ”vredes glöd” och ”nitälskans eld”, som skall förtära denna världen i striden vid Harmageddon. — Sef. 3:8; 2 Petr. 3:7.

¹⁵ Jehova har inte för avsikt att förbättra de oförbätterliga, och det har inte heller hans vittnen. Jehova försöker inte få någon rätsida på detta vrånga och avoga släkte, och inte heller hans vittnen gör det. Denna gamla ordning är utdömd av Gud och dömd till fullständig tillintetgörelse. Den anklagelse som riktades mot de första kristna, att de hade ”uppviglat hela världen”, var naturligtvis helt och hållet falsk. (Apg. 17:6) Så förhåller det sig också med samma anklagelse i våra dagar, när den riktas mot Jehovas vittnen och deras verksamhet i evangeliets tjänst. Det uppdrag som Jehovas vittnen har från Herren Gud går endast ut på att de skall underrätta alla, både styrande och styrda, om Harmageddonstridens nära förestående katastrof, för att alla som vill nu skall kunna begagna sig av den föranstaltning Jehova gjort för att bereda säkerhet. — Jer. 1:17—19; Hes. 3:10, 11; 33:7—9.

Vad åstadkommes?

16. a) Vilka välsignelser och fördelar tillför Jehovas vittnen de människor världen utöver, som har en god vilja? b) Vilket åtskiljande blir dock följden?

¹⁶ I stället för att på upproriskt vis störa friden inom nationerna eller framkalla revolt bland folket har Jehovas vittnens arbete en rakt motsatt verkan. Det mycket betydelsefulla tillkännagivande angående Guds teokratiska herradöme, som nu görs av hans vittnen, ger verklig förnöjsamhet och ro med sinnesfrid. Detta lyckliga budskap lugnar och stillar oroliga och bedrövade människor, som suckar och jämrar sig över de nuvarande vederstyggliga förhållandena. Det ger stadga och styrka åt de stapplande, de kraftlösa och svaga. Det ger förmåga att förnimma och se åt dem som till sinnet är blinda. Det öppnar öronen på de andligen döva. Det återställer hälsan åt de andligen sjuka. Det ger hopp åt de hopplösa. Och liv ger det åt de andligen livlösa. Naturligtvis är förkunnandet av ett så underbart budskap som detta inte välkommet för alla, ty de som har djävulens ande och denna gamla världs ande avskyr och förkastar det, precis som de gjorde, vilka förgicks i syndafloden, vid Sodoms och Gomorras undergång och i katastrofen i Röda havet. Att budskapet om Riket för närvarande förkunnas och sprids vållar därför en uppdelning av människorna i fråga om deras ställning inför Herren, ett åtskiljande av dem som älskar det som är rätt från dem som gör vad laglöst är, ett skiljande av fåren från getterna, allt ”enligt dens uppsåt, som verkar allting enligt det sätt som hans vilja tillråder”. — Ef. 1:11, NW; Matt. 25:31—33.

17. Vad är det som Jehovas vittnen är mest angelägna om, deras strävan och uppsåt, och vad uppmanas därför alla människor att göra?

¹⁷ Medan de ovannämnda resultaten kan tyckas i högsta grad betydelsefulla för mänskligheten, så åstadkommer likväl Jehovas vittnen ytterligare resultat, som är av universell innebörd och därför långt viktigare. I första hand är Jehovas vittnen angelägna om att den universella frågan om överhögheten skall bli avgjord, att Jehova skall bli hävdad, att hans heliga ord och hans heliga namn skall bli rentvådda, vilka så länge har varit föremål för smutskastning och smälek från djävulen och hans horder. Jehova är den ende sanne och levande Guden. Han ensam är källan till liv och välsignelser, en i alla hänseenden oförliknelig Gud. Jehova är vis utöver vad någon kan fullständigt fatta eller förstå. Jehova är obestridligt eller oemotsägligt rättvis. Jehovas makt låter sig inte motstås eller hindras. Jehova är kärlek utöver vad någon skulle kunna fullt mäta eller begripa. Ja, Jehova är den allenarådande, universelle Suveränen! Dessa fakta måste kungöras intill jordens ändar. ”Jehova, vår Gud, den Allsmäktige, har börjat härska som konung. Låt oss fröjdas och vara övermåttan glada och låt oss giva honom äran.” (Upp. 19:6, 7, NW) Jehova har satt sin smorde konung på hans härliga tron i himlarna, och människor av alla tungomål och raser får befallning att böja sig i underdånighet för honom. Efter så många tusen år under Satans förtryckande och dödsbringande styrelse är allt detta förvisso goda nyheter. Må därför alla som älskar rättfärdighet och hatar det onda stämma in med denna kör av vittnen i att högljutt prisa Jehova!

18. Varför är det verkligen mycket längre lidet än de flesta människor anar?

¹⁸ Det är ingen tid att förlora. Detta är ett mycket brådskande budskap. Tiden löper hastigt ut för Satan och hans tingens ordning, ty han och hans hejdukar vägrar att inse, att ”hedningarnas tider” slutade år 1914 och att Kristus Jesus då insattes på tronen såsom jordens rättmätige härskare. Vi har redan lagt fyrtio år bakom oss av den tid som tillhör ”detta släkte”, det släktled som var vittne till det händelserika året 1914, det släktled som är dömt till att drabbas av Harmageddonstriden. (Matt. 23:36; 24:34) Det är inget som helst tvivel om det: för detta slutliga krig är datum fastställt i den gudomliga almanackan, och det kommer lika säkert att utbryta i rätt tid, som allt annat, som har varit Jehovas uppsåt, har inträffat vid den bestämda tidpunkten. ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.” ”Ty för varje uppsåt är det en tid och en dom.” (Pred. 3:1, 17; 8: 6, AS) Det är verkligen mycket längre lidet än de flesta människor anar!

19. Bevisa att upproret i Eden inte har omintetgjort, förändrat eller fördröjt Jehovas uppsåt att befolka en paradisisk jord med fullkomliga skapelser.

¹⁹ När Harmageddons förhärjande storm har gått över, skall Jehovas ursprungliga uppsåt att låta jorden uppfyllas med trogna och lydiga skapelser börja verkställas. Detta uppsåts fullbordan kommer inte att fördröjas utan skall åvägabringas inom den tidsgräns, som ursprungligen fastställdes av Skaparen. Vid slutet av den sjätte skapelsedagen hade Jehova till Adam och Eva utfärdat det gudomliga uppdraget, att de skulle föröka sig och uppfylla jorden med fullkomliga skapelser, sådana som de själva var. Därpå ”övergick [Jehova] till att vila på sjunde dagen från allt sitt verk som han hade gjort”. (1 Mos. 2:2, 3, NW; 1:28) När Jehovas 7.000-åriga sabbat har gått till ända, kommer alltså hans uppsåt att ha blivit fullgjort genom Kristi Jesu 1.000-åriga regering.a Vid den tiden kommer den paradisiska jorden i all sin skönhet och fullkomlighet att vara fullt befolkad med den nya världens samhälle, vilket då har brett ut sig över hela planeten. Således kommer Kristus under sin regering att utföra vad den upproriske keruben i Eden underlät att göra. Nej, inte ens det 6.000-åriga uppror som bröt ut i Eden har i ringaste mån omintetgjort, förändrat eller fördröjt Jehovas ursprungliga uppsåt och syften!

20. Vad uppmanas vi enträget att göra med tanke på alla dessa förhållanden?

²⁰ Med tanke på den skickelsedigra period, som vi lever i, är det nu ingen tid för er, Jehovas trogna vittnen, att låta edra händer sjunka. Ni har ert uppdrag och bemyndigande från Gud, ni har edra distriktsanvisningar, ni vet vad som är ert uppsåt, er uppgift, och ni har Guds, den Högstes, stöd. ”Ett vidmakthållet uppsåt kommer du [Jehova] att vaka över och säga: Hav framgång! Hav framgång!” (Jes. 26:3, Ro) Gå därför och kungör Guds upprättade rike såsom människans enda hopp för evig frid! Gå och gör lärjungar av människor av alla nationer, med obetingad tillit till den som är ”med eder alla dagar intill fullständigandet av tingens ordning”. (Matt. 28:20, NW) Gå och ”förkunna glädjens budskap för de ödmjuka”, gå och läk ”dem som hava ett förkrossat hjärta”, gå och ”predika frihet för de fångna”, gå och ”trösta alla sörjande”, och när ni gör det, får ni aldrig göra undanflykter eller visa fruktan i fråga om att förkunna ”hämndens dag från vår Gud”. Fortsätt att gå, och fortsätt att predika dessa glädjefyllda och lyckliga nyheter från dörr till dörr, på gatorna och i människornas hem, till dess djävulens organisation är gjord öde och tom, så att där inte finns någon invånare. ”Fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” Och glöm aldrig detta: Jehovas ande, ynnest och välsignelse kommer att vila över er och ert arbete och skänka er framgång! — Jes. 61:1, 2; 2 Tim. 4:5, NW; Jes. 6:11, 12; Luk. 4:18.

[Fotnot]

(The Watchtower, 1 augusti 1954)

Var nykter i allting, bär ditt lidande, utför en evangelists verk. Predika ordet, träd upp i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa, förmana med allt tålamod och med undervisning i alla stycken. — 2 Tim. 4:2, 5.