Frågor från läsekretsen
● Är det rätt och tillbörligt att förlovade par idkar sexuellt umgänge — M. A., Norge.
I Skandinavien och även på andra håll är det måhända vanligt och ett allmänt godtaget förhållande, att de båda kontrahenterna idkar sexuellt umgänge, särskilt vid långa förlovningar, som ibland räcker i flera år. Men även om detta är allmänt godtaget och inte klandras av folk i allmänhet, behöver det fördenskull inte vara rätt och tillbörligt. Syftet med sådant sexuellt umgänge kan inte vara detsamma som i ett verkligt äktenskap, nämligen att frambringa barn, ty om det vore det, skulle vi finna barn födas åt sådana par under deras förlovningstid, särskilt i de fall då förlovningstiden är lång, och innan de är lagligen vigda. Uppenbarligen försöker man på ett eller annat sätt hindra att barn kommer till världen genom sådant sexuellt umgänge, och därför kan ett sådant förhållande inte ens betraktas som ett icke legaliserat ”sedvänjeäktenskap”. Detta slags äktenskap ingås av två kontrahenter utan tanke på att legalisera förhållandet dem emellan, men i syfte att sätta barn till världen.
När en förlovning ingås, räknar både de förlovade, och deras föräldrar eller förmyndare med att deras bröllop en dag skall hållas och äktenskapet taga sin början. Det är inte förlovningen utan äktenskapet som ger de två rättighet att idka sexuellt umgänge. Om sexuellt umgänge i förtid idkas under förlovningstiden och mannen skulle dö eller av någon annan orsak inte skulle gifta sig med sin fästmö, så är denna inte längre jungfru och kunde aldrig erbjudas åt en annan man såsom jungfru, även om hon inte tidigare ingått något vare sig legaliserat eller icke legaliserat äktenskap. Enbart detta fördömer en dylik sedvänja.
Och finns det alls något teokratiskt i detta tillvägagångssätt? I den förebildliga nationen Israel var en kvinna som ingått förlovning ålagd att bevara sin jungfrudom, till dess hennes tillämnade make förde henne från hennes föräldrahem till sitt eget hem. Om en man våldförde sig på en jungfru som inte var förlovad eller ”trolovad”, måste han giva hennes far en summa pengar, en brudgåva, och genast taga henne till sin hustru utan den vanliga trolovningstiden. I ett sådant fall hade han dessutom inte rätt att skilja sig från henne, så länge han levde, därför att han hade våldfört och förödmjukat henne. — 2 Mos. 22:16, 17; 5 Mos. 22:28, 29.
Aposteln Paulus skrev om den kristna församlingen, som liknas vid en trolovad jungfru i Israel. Han sade: ”Jag är svartsjuk beträffande eder med gudaktig svartsjuka, ty jag har personligen lovat eder i äktenskap åt en enda äkta man, på det att jag måtte framställa eder såsom en kysk jungfru inför Kristus.” (2 Kor. 11:2, NW) Enligt denna bild bör en förlovad kvinna vara jungfru vid den tidpunkt då hon blir lagligen vigd, eller om hon är änka, bör hon inte ha haft något sexuellt umgänge med sin nye make under den tid hon varit förlovad med honom, innan deras äktenskap ingås.
Att en man och kvinna idkar sexuellt umgänge under förlovningstiden betyder att de övar otukt, att det råder ett omoraliskt förhållande dem emellan. En välunderrättad kristen, som strävar efter att vinna liv i den nya världen, kommer inte att hänge sig åt sådana ting, ty om han följde dylika sedvänjor, skulle det innebära att han fogade eller skickade sig efter denna världen och dess sätt att tänka och inte efter de rättfärdiga, rena normer, som kännetecknar Jehovas nya värld. Kristna föräldrar kommer inte att samtycka till eller tillåta att en ung man, han må vara till bekännelsen kristen eller tillhöra denna gamla värld, har sexuell förbindelse med deras dotter innan äktenskapet formellt har ingåtts.
Kristna församlingar kommer inte att godkänna och tolerera sådana vanor, inte ens i de länder där de är allmänt vedertagna. De kommer att fordra av dem som får del av den kristna gemenskapen inom dessa församlingar att dessa avstår ifrån eller avbryter sådana förbindelser, såvida de inte omedelbart gifter sig. Om förlovningstiden är för lång för de förlovade att fördraga utan att flytta tillsammans, bör de bringa förlovningen till ett slut så snart som möjligt och ingå ett lagligt äktenskap med dess ärbara rättigheter. ”Det är bättre att gifta sig än att bliva upptänd av passion.” — 1 Kor. 7:9, NW.