Timoteus — en ungdomlig förkunnare av Guds ord
”VÄNJ den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” (Ords. 22:6) Bland de många goda exempel som visar att denna Skriftens regel verkligen gäller finner vi Timoteus, den mycket unge Ordets förkunnare som levde på apostlarnas tid. Aposteln Paulus kallar Timoteus sin son i tron, sin medarbetare och Guds tjänare och skildrar hur denne också tjänade som en resande representant för den första kristna, församlingens styrande krets. — Rom. 16:21; 1 Tess. 3:2 1 Tim. 1:2.
Det var inte av sin far, vilken var en icke troende grek, som Timoteus fick en rätt skriftenlig uppfostran, utan av sin mor Eunice och sin mormor Lois, vilka båda hade verklig tro på Jehova Gud. På grund av denna fostran kände Timoteus från sin tidiga barndom de heliga skrifterna, som kan göra en människa vis till frälsning i förbindelse med Kristus Jesus. — Apg. 16:1; 2 Tim. 1:5; 3:15.
På sin första missionsresa till Mindre Asien träffade Paulus Timoteus’ mor och mormor, och som en följd av hans predikande blev de båda kristna. Och liksom de hade undervisat den unge Timoteus om det som de förstod av de hebreiska skrifterna enligt Mose lag, så undervisade de honom otvivelaktigt nu om den utlovade Messias, som hade kommit. Inom parentes sagt ägnade dessa båda kvinnor sig med all flit åt de privilegier som var deras i stället för att göra uppror mot det förhållandet att deras verksamhetsområde inom den kristna församlingen var begränsat, och Herren välsignade deras strävanden.
Om det första kända sammanträffandet mellan Paulus och Timoteus i Lystra omkring år 49 e. Kr. läser vi: ”Och se, där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, son till en troende judisk kvinna men av en grekisk fader, och han var väl omtalad bland bröderna i Lystra och Ikonium. Paulus uttryckte sin önskan att denne man skulle resa ut med honom, och han tog honom med sig och omskar honom för de judars skull, som funnos på dessa orter, ty alla och envar visste att hans fader var grek.” — Apg. 16:1—3, NW.
Det kan tyckas litet egendomligt för somliga, att Paulus omskar Timoteus, särskilt från den synpunkten sett, att dessa två stod i begrepp att ge sig ut på en resa, under vilken de skulle underrätta de kristna församlingarna om den slutsats som den styrande kretsen i Jerusalem hade kommit till och som gick ut på att omskärelse inte var nödvändig, men att vissa andra ting skulle iakttagas. (Apg. 15:19—21; 16:4) Paulus var emellertid inte inkonsekvent i detta sitt handlingssätt. Han omskar Timoteus uteslutande för att förhindra att någon skulle ha orsak att hysa onödiga fördomar, eftersom det var känt att Timoteus’ föräldrar var av olika nationalitet.
Timoteus måste ha varit en helt ung man, förmodligen ännu i tonåren vid denna tid, ty mer än tio år senare gör Paulus, i sitt första brev till Timoteus, mer än en hänsyftning på Timoteus’ ungdom. ”Låt ingen någonsin se ned på din ungdom. Tvärtom, bliv ett exempel för de trogna i tal, i vandel, i kärlek, i tro, i kyskhet.” ”Kritisera icke strängt en äldre man. Vädja i stället till honom såsom till en fader, till yngre män såsom till bröder, till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, med all kyskhet.” — 1 Tim. 4:12; 5:1, 2; NW.
Det vill tyckas som om Timoteus var en ganska blyg ung man, i annat fall skulle Paulus inte känt sig nödsakad att uppmana honom att inte låta någon se ned på honom på grund av hans ungdom. Detta framgår ytterligare av Paulus’ anvisningar till korintierna: ”Men om Timoteus kommer, se då till att han må bliva fri från fruktan bland eder, ty han utför Jehovas verk, liksom jag gör. Må därför ingen se ned på honom. Ledsaga honom en del av vägen i frid, så att han må komma hit till mig, ty jag väntar på honom tillsammans med bröderna.” — 1 Kor. 16:10, 11, NW.
Timoteus’ blyghet eller försagdhet kan delvis ha berott på hans dåliga hälsa. Paulus’ råd till Timoteus visar att han var angelägen om att Timoteus skulle vara såväl andligt som fysiskt stark. ”Drick icke vatten längre, Utan använd litet vin för din mages och dina ofta påkommande sjukdomsanfalls skull.” ”Jag påminner dig att, liksom man rör om i elden, uppliva den Guds gåva som finnes i dig. ... Ty Gud har icke givit oss en feghetens ande, utan en ande av kraft och kärlek och sundhet i sinnet.” ”Du, mitt barn, fortsätt därför att förvärva kraft i den oförtjänta godhet som är i förbindelse med Kristus Jesus.” — 1 Tim. 5:23; 2 Tim. 1:6, 7; 2:1; NW.
Timoteus fick mycken undervisning och kunskap genom Paulus och likaså andens gåva. Att Timoteus använde dessa kunskaper och den gåva han hade fått väl framgår klart av vad Paulus skrev till den församling som han var särskilt fäst vid, nämligen filipperna: ”För min del hoppas jag i Herren Jesus att inom kort sända Timoteus till eder, så att jag må vara en uppmuntrad själ, då jag får besked om det som rör eder. Ty jag har ingen annan med ett sinnelag sådant som hans, som uppriktigt kommer att hava omsorg om det som rör eder. Ty alla de andra söka sina egna intressen, icke Kristi Jesu. Men ni veta vilket bevis han gav om sig själv, att han slavade tillsammans med mig, likt ett barn tillsammans med sin fader, till befrämjande av de goda nyheterna.” — Fil. 2:19—22, NW; 2 Tim. 1:6, 13; 2:2.
Av det här sagda kan vi helt och fullt inse orsaken till att Paulus älskade Timoteus så högt och till att han gång på gång använde kärleksfulla benämningar, då han talade om honom, såsom ”min son”, ”ett älskat barn”, ”ett sannskyldigt barn i tron”. Att Paulus’ tillgivenhet för Timoteus var lik den som Jonatan hyste för David, dvs. osjälvisk och grundad på principer och inte blott och bart på känslostämningar, framgår tydligt av Paulus’ ytterligare ord till Timoteus: ”Jag slutar aldrig upp att komma ihåg dig i mina böner, i det att jag natt och dag längtar efter att se dig, då jag kommer ihåg dina tårar, så att jag måtte bliva fylld av glädje. Ty jag påminner mig den tro som finnes i dig utan något skrymteri och som först bodde i din mormoder Lois och i din moder Eunice, men som jag är viss om också är i dig.” — 1 Tim. 1:2; 2 Tim. 1:2—5; NW.
Timoteus tjänar tillsammans med Paulus
Sedan Timoteus förenat sig med Paulus i Lystra, följde han denne på hans andra missionsresa genom Frygien, Galatien och vidare till Troas, där Paulus en natt fick uppmaningen att komma över till Macedonien. I denna provins kom en församling till stånd i Filippi. Sedan de färdats genom flera andra städer, kom de till Tessalonika, där det upprättades en församling. På grund av förföljelse blev de dock kvar där endast en kort tid. Deras framgång på den plats de därnäst besökte, Berea, fick åter judarna att sätta i gång förföljelse mot dem. Men denna gång ansågs det bäst att Paulus ensam fortsatte till Aten, under det att Silas och Timoteus dröjde kvar en tid i Berea. — Apg. 16:1—17:15.
Från Aten sände Paulus en uppmaning till Timoteus att återvända till tessalonikerna för att uppmuntra dem: ”När vi icke kunde bära det längre, funno vi därför för gott att bliva lämnade ensamma i Aten, och så sände vi Timoteus, vår broder och Guds tjänare i de goda nyheterna om Kristus, för att befästa eder och trösta eder för eder tros skull, så att ingen måtte bringas att vackla genom dessa bedrövelser.” Detta gjorde Timoteus, och sedan mötte han Paulus i Korint, varifrån Paulus skrev sina två brev till tessalonikerna, och i det första av dessa skrev han: ”Timoteus har just nu kommit till oss från eder och givit oss de goda nyheterna om eder trohet och kärlek.” — 1 Tess. 3:1—3, 6, NW.
Därefter blev Timoteus tillsammans med Erastus sänd till Macedonien och var åter förenad med Paulus, då denne på nytt besökte Filippi och där skrev sitt andra brev till korintierna. Timoteus var också Paulus’ följeslagare, då denne från Filippi färdades genom Asien på denna den tredje missionsresan. (Under det att de uppehöll sig i Efesus sände Paulus Timoteus i ett viktigt uppdrag till den kristna församlingen i Korint. Timoteus var också en god hjälp och följeslagare till Paulus under dennes första fängelsetid i Rom. I elva av Paulus’ fjorton brev finner vi Timoteus antingen omtalad eller direkt tilltalad. Ett tydligt bevis på att Paulus värdesatte hans hjälp är den vädjan han riktar till Timoteus under sin andra fängelsevistelse: ”Gör ditt yttersta för att snart komma till mig.” — 2 Tim. 4:9, NW.
På grund av Timoteus’ hängivenhet för Jehova Gud och Kristus Jesus förordnade aposteln Paulus, under den heliga andens ledning och inflytande, honom till att tjäna som en representant för den kristna församlingens styrande krets på den tiden, och Timoteus blev så bemyndigad att förordna mogna män som tillsyningsmän och biträdande tjänare i de olika kristna församlingarna. (1 Tim. 1:3 ; 3:1—15 ; NW) I denna egenskap var Timoteus en förebild av det redskap som Jehova Gud brukar i denna tid, den samlade skaran av Kristi Jesu efterföljare, som likaså förordnar tjänare i de kristna församlingarna, i överensstämmelse med Jesu löfte om att han skulle komma att sätta den trogne och omdömesgille slaven över alla sina tillhorigheter. — Matt. 24:45, NW.
Paulus gav Timoteus många goda råd, som alla Ordets förkunnare i våra dagar gör väl i att rätta sig efter: ”Fortsätt ... att ägna dig åt offentlig föreläsning, åt förmaning, åt undervisning. Giv ständigt akt på dig själv och på din undervisning. Förbliv vid dessa ting, ty genom att göra detta kommer du att frälsa både dig själv och dem som lyssna till dig.” ”Gör ditt yttersta för att träda fram inför Gud såsom godkänd, en arbetare som icke har något att blygas för, i det han rätt handskas med sanningens ord.” ”All Skrift är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till en norm och vägledning, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” ”Predika ordet, håll enträget på med det i gynnsam tid, i svår tid.” ”Bevara din jämvikt i allting, lid ont, utför missionärsarbete, fullgör grundligt vad som tillhör ditt ämbete.” — 1 Tim. 4:13, 16; 2 Tim. 2:15; 3:16, 17; 4:2, 5; NW.
Timoteus var i sanning ett gott exempel på vad som blir följden om barn får en rätt kristen fostran. Må alla kristna föräldrar, som har barn att fostra, vara ivriga att följa det exempel som Lois och Eunice gav. Och må alla unga Ordets förkunnare ådagalägga en liknande tillbörlig ödmjukhet som Timoteus gjorde, men samtidigt komma ihåg Paulus’ råd till Timoteus: ”Låt ingen någonsin se ned på din ungdom.”