Upplevelser på fältet

En präst lägger märke till Jehovas vittnens tro

Ett av Jehovas vittnen som var ute och predikade från dörr till dörr i Arkansas träffade på en husfader som sade: ”Jag önskar att ni Jehovas vittnen kunde ha hört vår pastor i går. Han höll en underbar predikan om tro.” Sedan berättade denne man att prästen hade sagt så här: ”Jag vet inte, vilken uppfattning ni har, men enligt min mening finns det bara en enda organisation på jorden som verkligen tror på det som deras trosbekännelse lär, och det är Jehovas vittnens organisation. Skulle ni [och därvid hade han pekat på församlingen] ha tro och mod nog att stå i gathörnen och framlägga edra åsikter och bli utskrattade, hånade, förlöjligade, arresterade, slagna och satta i fängelse och ändå fortfara att göra det? Skulle ni ha tro och mod nog att stå där i snö, regn och hetta och inte bli modfällda? Skulle ni ha tro och mod nog att ringa på den ena dörrklockan efter den andra och i gengäld få dörrarna igensmällda mitt i ansiktet på er och alltjämt hålla fast vid er tro? Jag tror inte att ni kan säga att ni har den sortens tro. Om vår kyrka hade det slag av tro som denna skara av Jehovas vittnen har, så skulle vi ha en ofantlig organisation.”

Ett barn som tänker på sin Skapare

I en stor stad på Förenta staternas västkust brukar en läkare varje dag hämta fem skolbarn, bjuda dem på något gott och sedan göra en radiointervju med dem, som sändes ut över ett hela landet omfattande nät av radiostationer under så där en åtta, nio minuter. Den dag vi här skall tala om var det en grupp barn på omkring sju eller åtta år, som intervjuades, och bland de frågor han framställde var denna: ”Vad skulle du vilja göra, när du blir stor?” En liten flicka hördes svara: ”Bli missionär tillsammans med Jehovas vittnen.” Doktorn svarade: ”Jag är säker på att du blir en duktig missionär.” — B. S., New York.