PASHUR

[Pạshur]

1. Far till den Gedalja som var en av de furstar i Juda som lät kasta Jeremia i en cistern. (Jer 38:1, 4, 6)

2. En av de furstar som kung Sidkia sände till Jeremia för att fråga honom om Jerusalems framtid. (Jer 21:1, 2) Pashur bad också kungen att låta döda Jeremia. (Jer 38:1, 4, 6) I båda dessa bibelställen kallas Pashur ”Malkias son”. I förteckningen över de präster som återvände från landsflykten i Babylon förekommer en motsvarande uppgift om släktskap: ”Pashur, son till Malkia.” (1Kr 9:12; Neh 11:12) Om fursten Pashur verkligen var präst, kan han ha varit den som ”Pashurs söner” (nr 4) härstammade från.

3. En präst, ”Immers son [eller avkomling], ... överuppsyningsman i Jehovas hus”. Pashur blev irriterad över Jeremias profetior och slog honom och satte honom i stocken men släppte lös honom följande dag. Detta ledde till att Jehova genom Jeremia förutsade att Pashur skulle föras i landsflykt till Babylon och dö, och hans namn ändrades därför från Pashur till ”Förskräckelse från alla håll” (hebr.: Maghọ̄r missavịv) (Jer 20:1–6), ett uttryck som förekommer flera gånger i Jeremias bok. (Jer 6:25; 20:3, 10; 46:5; 49:29)

4. ”Pashurs söner” var ett av prästernas fädernehus. Av Pashurs söner var det 1 247 som återvände från landsflykten tillsammans med prästen Jesua 537 f.v.t. (Esr 2:1, 2, 36, 38; Neh 7:41) Sex av dem tog sig utländska hustrur men sände bort dem efter det att Esra hade kommit till Jerusalem 468 f.v.t. (Esr 10:22, 44; se nr 2.)

5. En präst; det var antingen han själv eller en av hans avkomlingar som på ståthållaren Nehemjas tid stödde avtalet om att inte ta sig utländska hustrur. (Neh 9:38; 10:1, 3, 8)