Vad människan inte har lärt av historien
Historieundervisningen i skolor och vid universitet tycks ofta inte handla om mycket annat än händelseförlopp, fältslag, gamla dokument och kända personligheter. H. G. Wells sade att den ”trångsynta historieundervisningen” under vår skoltid huvudsakligen var ”en oinspirerande och delvis bortglömd uppräkning av ländernas kungar eller presidenter”.
Men för tänkande människor borde historien vara en lykta som kunde kasta ljus över forntida och samtida fallgropar. Den borde skänka hopp för framliden. Vi skall nu begrunda några framträdande lärdomar från historien och se vad mänskligheten har underlåtit att lära av dem.
LÄRDOM 1 — Regeringsskiften: Precis som i franska revolutionens dagar har tendensen varit att lika efterträder lika — ”förändringen” har varit mer skenbar än verklig. Sålunda kan tyranni mycket väl efterträdas av tyranni. I västerländska demokratiska samhällen, som i Förenta staterna eller Storbritannien, efterträds ett parti av ett annat parti genom val. Men i verkligheten inträffar inga fundamentala förändringar.
Det är intressant att lägga märke till vad den kände författaren Paul Valery skrev: ”Alla politiker har läst historia; men man kan säga att de läser den bara för att lära sig hur de skall upprepa samma katastrofer om och om igen.” Men varför är det så? Främst därför att det förhåller sig så som bibeln säger: ”Det står inte i vandrarens makt att rätt styra sina steg.” — Jeremia 10:23.
Vad ligger det för lärdom i detta? ”Förlita er inte på furstar, inte på en människoson, han kan inte hjälpa.” (Psalm 146:3) Människors löften är vanligtvis inte att lita på. Även om de kanske uppriktigt försöker, kan man inte vänta sig att människor skall kunna införa ett fullkomligt tillfredsställande styre. Det är bara Jehova Gud som kan och skall göra det genom sitt rike med Jesus Kristus som kung. — Matteus 6:9, 10; Jesaja 9:6, 7; Daniel 2:44.
LÄRDOM 2 — Religionens roll i politiken: Historien visar att den organiserade religionens prästerskap i alla tider i sin maktutövning över folkmassorna har fungerat som ett redskap för att bibehålla status quo, ofta till gagn för de styrande. Ett belysande exempel är den roll den romersk-katolska hierarkin i Europa och på andra håll spelade i fråga om att vidmakthålla feodalsystemet efter det romerska rikets fall under 400-talet v.t. I mer än tusen år samarbetade kyrkan i både Väst och Öst intimt med kungar, tsarer och länsherrar för att bibehålla de privilegier och rättigheter som åtnjöts av det fåtal som befann sig på toppen av samhällspyramiden.
I gengäld förlänades kyrkan landområden (grundvalen för makt i feodalsystemet), och dess medlemmar tilltalades ”Ers nåd abboten” eller ”Ers nåd biskopen”. Påven själv var kanske den mäktigaste monarken i hela kristenheten. Vilken makt han hade framgår av en förteckning över påvliga privilegier som utfärdades av påven Gregorius VII på 1000-talet. Dessa inbegrep ”makten att avsätta kejsare” och ”upphäva påbud från vem det vara må”.
Härskarna i det forntida Babylon, Egypten, aztekernas Amerika och det hinduiska Indien — ja, kanske alla samhällen i det förflutna — har använt sig av de religiösa systemen för att befästa sina egna intressen. Och för självisk vinnings skull har världens religioner alltid sökt främja nära förbindelser med staten. Vad är då lärdomen i allt detta? Det är att när religionen blandar sig i politiken och blir engagerad i världen och dess politiska angelägenheter, får massorna lida, och förvirring och oordning blir följden. Sådan andlig otukt bidrar till att religion av detta slag är motbjudande i Guds ögon. (Uppenbarelseboken 17:3—5) Bibeln lär oss dessutom att ett av kraven på sann gudsdyrkan är ”att bevara sig utan fläck från världen”. — Jakob 1:27.
LÄRDOM 3 — Materiellt välstånd: I vissa länder och tidsperioder under historiens lopp har människor åtnjutit stort materiellt välstånd. Många anser att lyckan och tillfredsställelsen ökar i takt med den ökande levnadsstandarden. Men vad lär egentligen historien? Att materiellt välstånd inte är tillräckligt för att göra människor lyckligare. Vad är det då som krävs, förutom materiella ting?
I sin bok Man, God and Magic (Människan, Gud och magin) ger Ivar Lissner följande kommentar: ”Man måste helt enkelt förundra sig över den ihärdighet med vilken människan under hela sin historia har strävat efter att nå utanför sig själv. Hennes energi har aldrig uteslutande inriktats på livets nödtorft. Hon har alltid hållit på att söka, att treva sig fram, vidare och vidare, i en strävan efter det ouppnåeliga. Denna egendomliga, nedärvda längtan hos människan är hennes andlighet. ... Människan är inte nöjd med att bara sova, äta och hålla sig varm. ... Alla mänsklighetens civilisationer har sin upprinnelse i religion och ett sökande efter Gud. Utan tro, religion och Gud är civilisationen otänkbar.”
För nitton hundra år sedan sade Jesus Kristus: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov, eftersom himmelriket tillhör dem.” (Matteus 5:3) Av denna historiska lärdom kan vi således dra slutsatsen att även om materiellt välstånd kan skänka en viss tillfredsställelse, kan sann lycka uppnås enbart genom att vi odlar och tillfredsställer vårt andliga behov.
LÄRDOM 4 — Sociala reformer: Det är omöjligt att åstadkomma en bättre värld utan att åstadkomma bättre människor. I själva verket bevisar historien att ”den ena människan har makt över den andra, henne till olycka”. (Predikaren 8:9) Sådana reformer som slaveriets avskaffande har bidragit till sociala förbättringar. Men olika mänskliga faktorer gör att millioner människor fortfarande dör i omänskliga krig. För att verkliga sociala reformer skall kunna genomföras måste människor lära sig att älska sina medmänniskor. (Matteus 22:39) Det är sant att bibeln visar att det kommer att ta tusen år att föra mänskligheten till fullkomlighet under Jesu Kristi och hans smorda medregenters styre. Men den perioden skall nu snart börja, och detta är ett av de många ting som Guds rike kommer att åstadkomma. — Uppenbarelseboken 20:4—6; 21:1—5.
Utan tvivel har vi mycket att lära av människans historia. Men hur är det med de fyra lärdomar som just nämnts? Hur kan vi personligen tillämpa dessa historiska lärdomar?
[Infälld text på sidan 5]
”De läser den bara för att lära sig hur de skall upprepa samma katastrofer”