Det regnar död!
”Vi tror att juryn är klar med sitt utslag. Vetenskapliga auktoriteter från hela världen är ense om att försurat nedfall existerar och att någonting måste göras för att hejda det.” Så säger Robert F. Flacke, kommissionsmedlem i New York State Department of Environmental Conservation (Delstaten New Yorks departement för miljöskydd).
”Vi tror att juryn fortfarande är osäker på sin sak”, replikerar Carl E. Bagge, president i National Coal Association (Nationella kolförbundet). ”Orsakerna till och verkningarna av försurat regn är okända”, hävdar han.
Två ledande talesmän, två motstridiga åsikter. Vilken sida har rätt?
”UNDER mina 35 år som skogstjänsteman har jag då aldrig sett något liknande. Det måste vara något som är fel!” Så säger Ludvig Flink i Lidhult i Kronobergs län enligt Svenska Dagbladet för 19 december 1983 om de skador och förändringar han sett i skogen den senaste tiden.
De oroande rapporterna om skogsdöd i Västtyskland föranledde skogsstyrelsen att i november 1983 anmoda skogsvårdsstyrelserna att snabbt undersöka om det fanns liknande skador i svenska skogar. Läget i södra Sverige visade sig vara värre än man anat, särskilt i Blekinge och längs västkusten. I flera år har vissa skogsägare tvingats hugga ner skadade träd som stått i skogsbryn och på höjder för att åtminstone få ut något värde av träden. En länsjägmästare menade att mer och mer av avverkningen kommer att styras av skadorna.
Problem av detta slag har hopat sig under de senaste åren och väckt stor oro. Följ med på en färd för att granska situationen på olika håll i världen.
En sjö utan fisk
”När jag kom upp hit, hade jag aldrig sett maken till fiske.” Medan Peter Peloquin talade, lutade han sig fram över bordet för att ge eftertryck åt det han sade. Han hade länge bott vid Chiniguchisjön i Canada och ägde en stuga där. ”I bergskedjan Chiniguchi”, fortsatte han, ”fanns det ett fantastiskt fiske i ett tiotal stora sjöar.”
Men i slutet på 1950-talet och i början på 1960-talet började egendomliga saker hända i denna sjö. Ungforeller stod och vickade alldeles uppe i ytan — någonting som de normalt aldrig gör — och måsar skaffade sig därigenom snabba och lättvindiga måltider. Under samma tidsperiod fångades de sista stora fiskarna. I dag finns det ingen fisk alls i Chiniguchi och inte heller i hundratals intilliggande sjöar.
Vad är det som orsakar denna förödelse? Försurat regn — ett av de allvarligaste ekologiska problemen i vår tid.
Industrins dåliga andedräkt
I Nordamerika orsakas 30 procent av det försurade regnet av kväveoxider — av vilka hälften kommer från avgaser från motorfordon. Den andra hälften kommer från förbränningen av fossila bränslen, huvudsakligen kol, i elkraftverk och andra industrier. Kol är också källan till en ännu större bov, svaveldioxid, som utgör de övriga 70 procenten av det försurade regnet. Det årliga utsläppet av dessa gaser i den nordamerikanska atmosfären är 60 millioner ton. Atmosfären håller på att bli en avstjälpningsplats.
Dessa oxider undergår högt uppe i atmosfären komplicerade och föga förstådda kemiska förändringar i ett medium av solljus och vattenånga. Dessa faktorer frambringar tillsammans svavel- och kvävehaltiga syror — försurat regn. Syrorna faller också ner med snö, hagel, dimma och snöblandat regn.
En förödelse som sprider sig
År 1852, när den engelske vetenskapsmannen Robert Angus Smith upptäckte försurat regn i närheten av den koleldade industristaden Manchester, var detta enbart ett lokalt fenomen. På 1950- och 1960-talen framkallade rökgasutsläpp ilskna protester från samhällen som låg i närheten av kol- och oljeeldade fabriker.
Vad blev lösningen under 1970-talet? Att bygga högre skorstenar. I Sudbury i Canada pumpade till exempel Canadas industrijätte International Nickel (nu Inco Limited) ut ända upp till 7.000 ton svaveldioxid i luften varje dag. Rökgaserna fördärvade området i sådan utsträckning att Förenta staternas astronauter kunde öva månpromenader där i slutet på 1960-talet. Sedan byggde Inco ”jätteskorstenen” — med en höjd på 380 meter, världens högsta skorsten på den tiden! Gräs, blommor och träd började åter växa i Sudbury. Denna ”jätteskorsten”, och hundratals andra skorstenar som sköt i höjden i Canada, Förenta staterna och andra länder, visade sig emellertid vara ett ekologiskt missgrepp — ett lokalt problem förvandlades till ett internationellt problem.
Dessa föroreningar på drift, som nu skickas högt upp i luften, strömmar in över andra länder. Sverige och Norge är avstjälpningsplatser för luftförorenande ämnen från Europas industricentrum. Canada får ta emot försurade luftströmmar från Förenta staterna. I sin tur exporterar Canada försurat regn till de nordöstra delarna av Förenta staterna. Isolerade öar som till exempel Hawaii och Bermudaöarna har inte sluppit undan. Till och med Kina och länder på södra halvklotet får känna av detta.
Vilken inverkan har detta på miljön?
I en miljö med hög försurning blir sjöarnas vatten onaturligt klart, allteftersom plankton och andra typer av mikroskopiskt liv dukar under. Fortplantningen bland vattendjur förhindras eller upphör. Aluminium och andra metaller, som normalt förekommer i oskadliga föreningar, frigörs också ur jorden i giftig form. Aluminium angriper fiskarnas gälar och gör det svårt för dem att andas. De kvävs bokstavligt talat.
Särskilt tragisk är vårens tid, när livet vaknar ur sin vintersömn, när fiskyngel kläcks och grodor och ödlor lägger sina ägg i smältvattensamlingar. Koncentrationen av föroreningar i den smältande snön ökar ofta surhetsgraden hundrafalt och hindrar drygt 80 procent av äggen från att kläckas.
”Vattnets hela ekosystem förändras”, säger dr Harold Harvey, pionjär bland försurningsforskare. ”Musslorna slås ut först, sedan sniglarna, sedan kräftdjuren; och många av de vattenlevande insekterna, till exempel sländor, flicksländor, bäcksländor och trollsländor. Så fortsätter det med groddjuren. ... Sedan försvinner fisken och så vidare.”
Vad har resultatet blivit? Forell och abborre kan inte längre leva i 2.000 till 4.000 sjöar i Ontario i Canada. Laxen håller på att dö ut i nio vattendrag i Nova Scotia, där det en gång fanns gott om den. Rapporter från myndigheterna säger att ytterligare 48.000 sjöar är hotade.
I nordöstra delen av Förenta staterna är drygt 200 sjöar i Adirondackbergen utan fisk. Tio procent av de största insjöarna i New England räknas till olycksoffren. En undersökning som har gjorts av myndigheterna i Ohio i USA förutsäger att ”om man inte snabbt gör någonting, kommer 2.500 sjöar om året fram till seklets slut att dö i Ontario, Quebec och New England”.
Men listan över drabbade sjöar är värre i Sverige. Den förra regeringens miljöminister, Anders Dahlgren, uppgav vid ett tillfälle att antalet döda sjöar i Sverige var 20.000!
Skadorna ökar
Försurat regn fördärvar markbeskaffenheten — det lakar ur viktiga näringsämnen, till exempel kalcium, magnesium, kalium och natrium. Dödligt giftigt aluminium angriper trädrötterna, kväver deras vattenupptagning och förstör deras försvar mot sjukdomar. I Green Mountains i Vermont i USA har 50 procent av red spruce-träden (ett slags rödgran) — unga och gamla — dött sedan år 1965.
Skogar håller också på att dö i England, Frankrike, Schweiz, Jugoslavien och Polen. Uppskattningsvis 30 procent av den tredjedel av Västtyskland som är skogbeklädd är utsatt för allvarliga angrepp. Experterna säger att även om svavelutsläppen stannar på nuvarande nivå, förlorar träden sin förmåga att hålla stånd mot försurningen. Det är med oro som BUND (Tysklands miljö- och naturskyddsförening) rapporterar att omfattningen av sjukdomsangripna skogar i Västtyskland har fördubblats på mindre än ett år. I Europa kallas det försurade regnet ”en ekologisk katastrof”.
Detta är inte allt. Metallkorrosionen ökar under denna syradusch. Och svaveldioxiden i luften har förvandlat kalken i sandsten, kalksten, betong och murbruk till söndervittrande kalciumsulfat. I Förenta staterna uppskattar det till presidenten knutna Council on Environmental Quality (Rådet för miljökvalitet) skadorna på byggnader och monument till över 16 milliarder kronor årligen. Pelarna i Partenon i Aten, i Colosseum i Rom och i Canadas parlamentsbyggnader är alla utsatta för angrepp.
När det gäller människors hälsa är bevisen på skadliga följder av det försurade regnet knapphändiga men ändå alarmerande. Försurat dricksvatten från insjöar har löst ut giftigt bly och giftig koppar ur vattenledningarna. I somliga områden har detta orsakat diarré hos spädbarn. Betydligt mera skrämmande är att undersökningar antyder att svaveldioxid i luften orsakar luftrörskatarr, emfysem och påfrestningar på hjärtat och cirkulationssystemet, vilket ger upphov till sjukdomar som kanske dödar 50.000 amerikaner varje år!
Vad är lösningen?
Det är tydligt att vår miljö måste renas. Men kolindustrin och många elproducenter i de mellersta delarna av USA säger att det inte finns några avgörande bevis för att en sträng lagstiftning om kontroll av utsläppen skulle ha någon inverkan på försurningen.
Men den 29 juni 1983 utkom National Research Council (Nationella forskningsrådet) i Förenta staterna med en rapport som, enligt tidskriften Science, troligen under många år kommer att framstå som den slutgiltiga undersökningen beträffande försurat regn. Rådet har kommit till den slutsatsen att 90 till 95 procent av det försurade regnet i den nordöstra delen av Amerika orsakas av människan och härrör från till exempel industrirökgaser och bilavgaser. ”En minskning med 50 procent när det gäller utsläpp av svavel- och kväveoxider”, framhålls det, ”kommer att medföra en minskning med 50 procent av sura ämnen som faller över land och vatten i vindens riktning från källan för utsläppet.”
American Electric Power Company, ägare till en rad koleldade kraftverk i de centrala delarna av USA, hävdar emellertid att ett föreslaget tillägg om försurningen, som skulle fogas till Clean Air Act (en lag om ren luft), skulle öka bostädernas kostnader för elektricitet med 50 procent och industrins kostnader med 80 procent.
Men miljövårdarna håller inte med om detta, utan anför sina egna siffror. Enligt en kostnadsjämförelse som kongressen gjorde för någon tid sedan, baserad på en undersökning utförd åt Edison Electric Institute och en annan åt National Wildlife Federation (Nationella naturskyddsföreningen) och National Clean Air Coalition (Nationalföreningen för ren luft), skulle kostnaderna komma att ligga på mellan 2,4 milliarder dollar och 4,6 milliarder dollar år 1990 — en elkostnadsökning med bara 2,4 till 4,6 procent.
Trots kostnaderna har ett antal länder redan skridit till handling. Japan har i åratal på ett effektivt sätt tagit hand om sina utsläpp med hjälp av rökgasrenare, vilket har medfört en måttlig ökning av elkostnaderna med 12 procent. Man har också en skatt på svavelutsläpp som en bestraffningsåtgärd för industrier som förorenar. Sverige har infört sträng kontroll av sina oljeeldade industrier, trots att 67 procent av föroreningarna i landet kommer från andra länder. Allt detta har genomförts trots att somliga förorenande industrier hävdar att det inte finns tillräckliga bevis som motiverar åtgärderna.
Hur många år har vi ännu på oss att vidta lämpliga åtgärder? En expert på försurningen, Eville Gorham, varnar: ”Om vi väntar till dess att den sista gnuttan bevis samlats in och hela orsakssammanhanget är klarlagt, kommer en känslig del av livet på vår planet att ha blivit förstörd.” Priset för dröjsmålet skulle kunna bli ”en för all framtid fördärvad och förgiftad miljö, spolierande av fiskevatten, skogsvård och turistnäring och möjligen fördärvad hälsa för människors del”, enligt en bedömning som gjorts i en rapport från de kanadensiska myndigheterna.
På grund av alla debattinlägg är man inte säker på vad man skall tro. Miljövårdarna å ena sidan anklagas för att reagera alltför kraftigt inför farorna med försurningen. Men tidskriften Time säger å andra sidan: ”Miljöförespråkarna befarar att industriidkarna kommer att fortsätta att använda förhalningstaktik för att uppskjuta kostsamma förbättringar av produktionsmedlen — förbättringar som är nödvändiga för att minska utsläppen.”
Människor debatterar och käbblar med varandra, men det finns en bestående lösning som redan är på väg. Den store Skaparen av denna vår jord kommer snart att gå till verket för att rena den från alla själviska miljöförstörare, så att den skönhet som vårt jordiska hem besitter aldrig mer skall fördärvas till följd av försurat regn eller någon annan skadegörelse orsakad av vinningslystna industrier. Låter detta tilltalande för dig? Gör då en allvarlig begrundan av bibelns säkra löfte om denna tillträdande världsregering, Guds rike. — Uppenbarelseboken 11:17, 18.
[Diagram på sidan 16]
(För formaterad text, se publikationen)
Försurat regn skadar allvarligt många skogar i de norra delarna av Förenta staterna och i Europa
Kalciumbrist; trädtopparna dör
Manganunderskott; tallbarr blir gula
Barr och blad faller av
Bladens skyddande vaxhinna avlägsnas. Skademärken på bladen. Andningen hindras
Trädets tillväxt hämmas; sämre motståndskraft mot frost och skadedjursangrepp
Upptagning av vatten och näringsämnen försvåras
Bakterier hindras från att bryta ner döda blad; minskande mängder av näringsämnen
Giftigt aluminium förstör rotspetsarna; försvaret mot sjukdomar försämras
Daggmaskar dödas
Försurningen lakar ur viktiga näringsämnen — kalcium, magnesium, kalium, natrium
[Diagram på sidan 17]
(För formaterad text, se publikationen)
Europa är en häxkittel av luftburna svavelutsläpp. Skogar i Centraleuropa är döende. Tusentals försurningskänsliga insjöar i Skandinavien är redan döda
[Diagram på sidan 17]
(För formaterad text, se publikationen)
Förhärskande vindar för med sig svavelutsläpp från Ohioflodens dalgång till Canada. Canada i sin tur sänder sina luftföroreningar till de nordöstra delarna av Förenta staterna