Att komma till rätta med hjärtbesvär

ALLTFÖR ofta hör vi talas om släktingar, vänner och bekanta som fått en hjärtattack. Enbart i Förenta staterna dör ungefär 650.000 personer av hjärtattack varje år, mer än en person i minuten. Omkring 350.000 dör innan de hunnit komma till sjukhus. Men också i andra länder blir människor drabbade. Nära hälften av alla män i västvärlden och dessutom många kvinnor dör av denna enda sjukdom — hjärtattack!

Något som är särskilt skrämmande är att så många av de drabbade är unga — i trettio-, fyrtio- och femtioårsåldern. Ofta är deras hjärta i stort sett friskt. Varför dör de då? Vad är det för fel?

Orsaken till problemet

Det som orsakar problemet är bristande blodtillförsel till hjärtmuskeln. ”Men hur hänger det ihop?” kanske du frågar. ”Badar inte hjärtat bokstavligt talat i blod? Passerar inte flera ton blod genom hjärtat varje dag?”

Det är sant. För att förstå problemets natur måste vi alltså känna till litet om hur hjärtat fungerar. Det är en ihålig muskel med fyra rum: det högra förmaket och den högra kammaren, och det vänstra förmaket och den vänstra kammaren. Syresatt blod strömmar från lungorna till det vänstra förmaket, medan det högra förmaket fylls med blod som är bemängt med koldioxid från kroppen. När förmaken drar ihop sig, pressas blodet genom klaffar in i kamrarna. Därpå följer hjärtats viktigaste pumprörelse. Kamrarna dras kraftigt samman och pumpar syresatt blod till kroppens olika delar samtidigt som syrefattigt blod pumpas till lungorna genom lungartären.

Medan blodet flyter genom dessa rum, har själva hjärtmuskeln ingen nytta av denna livsuppehållande vätska. Vi kan jämföra detta med en tankbil med bensin. Tankbilen drivs inte med den bensin den transporterar, utan måste stanna vid bensinstationer för att fylla på eget bränsle. Detta bränsle leds genom bränsleledningar till bilens motor.

På liknande sätt är det inte det blod som flyter genom hjärtat som förser det med näring, utan det är blod som pumpas ut från hjärtat och sedan kommer tillbaka igen en annan väg, som försörjer själva hjärtat. Orsaken till problemet med hjärtattacker ligger i dessa ”bränsleledningar” eller kärl som förser hjärtat med blod.

Det blod som lämnar hjärtat pumpas ut i stora kroppspulsådern, aorta. Nästan genast leds emellertid en stor mängd av blodet till de båda kransartärerna. Genom dessa transporteras syre och näringsämnen till alla delar av denna synnerligen viktiga muskel. Men vad händer om blodets passage genom kranskärlen på något sätt hindras?

Förträngning av kranskärlen

Detta kan liknas vid vad som händer när det bildats en hel del rost på insidan av en vattenledning. När man pumpar vatten genom det röret, hindras vattenflödet. Vad händer då, om en stor mängd vatten behövs på kort tid? Pumpen som driver fram vattnet kanske sviktar under den ökade påfrestningen och går sönder.

Detta ger dig en föreställning om vad som äger rum i millioner människors hjärta i dag. Kransartärerna blockeras genom fetthaltiga avlagringar. Detta sjukdomstillstånd kallas ateroskleros eller åderförkalkning. Vad händer då när hjärtat behöver mer blod än vanligt för att klara av en fysisk eller känslomässig nödsituation?

Även om bara en liten del av hjärtat tillfälligt får för litet blod, störs på något sätt de elektriska impulserna, så att slagrytmen rubbas. Detta framkallar ett tillstånd som kallas kammarflimmer — en ovanlig och allvarlig komplikation med planlösa, okontrollerade ryckningar i hjärtmuskeln, vilket kan leda till att hjärtat stannar, därför att det inte längre har någon drivkraft. Döden följer inom några minuter, om inte hjärtat åter börjar pumpa normalt.

Hjärtattacker framkallas också ofta av en blodpropp, eller tromb, i en kransartär. Åderförkalkning orsakar inte någon jämn förträngning av blodkärlen. I stället bildas avlagringarna i blodkärlen med vissa mellanrum, under det att kärlets diameter i övrigt kan vara normal. Proppen bildas alltså där blodkärlet är förträngt och blockerar blodflödet till någon del av hjärtmuskeln. Denna blockering av ett blodkärl i hjärtat kallas koronartrombos eller koronarocklusion. Följden av blockeringen kallas myokardinfarkta — eller hjärtinfarkt.

Hur kan man avgöra när en person drabbas av hjärtinfarkt?

Symptom

Många hjärtinfarkter är svåra att känna igen. Hjärtspecialister beräknar faktiskt att kanske 20 procent av alla inledande infarkter inträffar utan att patienten är medveten om det. Detta kan bero på att ett blodkärl i hjärtat förträngs gradvis under en period av flera veckor eller månader i stället för att blockeras helt plötsligt.

Det kan också vara så att symptomen helt enkelt inte uppfattas som tecken på hjärtinfarkt. De kan till exempel förväxlas med ett svårt fall av matsmältningsbesvär. Kräkningar kan också uppträda, jämte utmattning och askgrå hy. Andra tecken kan vara att patienten svettas och har svårt att andas. De vanligaste symptomen på hjärtinfarkt är emellertid en obehaglig känsla av att det trycker, drar eller spränger mitt i bröstet, eller också våldsamma smärtor i bröstet, vilket är ett nära nog säkert tecken på hjärtinfarkt.

I många fall kan människor leva ett normalt liv i många år efter en hjärtinfarkt, kanske utan att de ens vet att de haft en infarkt. Å andra sidan kan även en lindrig infarkt, som endast i ringa utsträckning skadat hjärtat, leda till kammarflimmer, och patienten kan förlora medvetandet och dö inom några minuter. Men du skulle kunna rädda livet på patienten, om du bara vet hur du skall göra.

En metod att rädda liv

Många människor vars hjärta stått stilla ända upp till fem minuter är vid god hälsa och i stånd att utföra allt som de gjorde innan de fick hjärtattacken. Det som räddade deras liv var ett snabbt ingripande från personer i deras närhet. De visste vad de skulle göra. Vet du det? Skulle du kunna rädda ett liv?

Det är inte så svårt som man skulle kunna tro. På somliga håll har man satt i gång utbildningsprogram bland allmänheten beträffande en metod som på engelska kallas CPR (av cardiopulmonary resuscitation) och på svenska kallas hjärt- och lunglivräddning. Det är en kombination av yttre hjärtmassage och konstgjord andning. Om du har möjlighet att delta i en studiekurs i denna teknik, är det bra. Men genom att noga studera de anvisningar som ges här, kan du kanske rädda livet på någon som drabbats av hjärtattack — kanske någon av dina nära och kära.

Om du finner en medvetslös person, är det vissa åtgärder du först måste vidta, innan du börjar upplivningsförsöket. Men du måste handla snabbt, eftersom en medvetslös person kan leva endast fyra till sex minuter utan att andas.

Förvissa dig först om att personen verkligen är medvetslös. Det skulle vara genant att sätta i gång upplivningsförsök på någon som bara sover! Ruska därför personen försiktigt i axeln och fråga: ”Hur är det fatt?” Om han inte svarar, bör du undersöka om han andas, eftersom han kanske bara har svimmat. Det gör du genom att föra örat tätt intill hans mun, med ansiktet vänt mot hans bröst. Om han andas, kan man känna andedräkten mot örat och kanske också se brösthävningarna.

Om det inte finns några tecken på att han andas, är det viktigt att öppna luftvägarna. Ibland faller tungan hos en medvetslös person bakåt i strupen och avstänger den viktiga luftvägen till lungorna. Att öppna luftvägen till lungorna är kanske allt som behövs för att andningen skall komma i gång, och det är vanligtvis inte svårt.

När den medvetslöse ligger på rygg, fattar man med ena handen under hans nacke och lyfter försiktigt. Då faller huvudet bakåt och halsen sträcks. Med den andra handen på hans panna böjer man sedan huvudet kraftigt bakåt så långt som möjligt. Du kommer kanske att bli förvånad över hur långt bakåt huvudet verkligen kan böjas. När detta är gjort, pekar hakan nästan rakt upp, och hjässan vilar mot golvet. I detta läge drar man underkäken och tungan framåt, och luftvägen i strupen ligger fri.

Om denna snabba öppning av luftvägen inte sätter i gång andningen, måste du börja ge konstgjord andning. Med den hand som du håller på patientens panna kniper du ihop hans näsa, medan du samtidigt håller kvar handloven, så att huvudet behåller sin bakåtlutande ställning. Lyft med den andra handen upp patientens nacke (eller håll honom under hakan). Gapa sedan stort och tryck munnen direkt över patientens mun, och blås in fyra djupa andetag i rask följd. Du kommer att se hur bröstkorgen hävs, när lungorna utvidgas.

Kontrollera sedan snabbt patientens puls, som visar om hjärtat slår. Det ställe där du lättast känner pulsen är vid halspulsådern. För att hitta den flyttar du handen från patientens nacke och för pekfingret och långfingret till den lilla gropen bredvid struphuvudet alldeles vid nyckelbenet. Om du inte känner någon puls, har hjärtat stannat, och förutom konstgjord andning måste du då också på konstlad väg sätta i gång blodcirkulationen, för att patienten skall kunna räddas.

Konstgjord blodcirkulation kan åstadkommas genom yttre hjärtmassage. Detta är en relativt enkel metod, som går ut på att pressa ihop bröstkorgen. Denna sammanpressning, eller kompression, tvingar i själva verket hjärtat att pumpa blod och gör ofta att det börjar slå igen av sig självt. Men naturligtvis måste man också sörja för att kroppen hela tiden får syre, eftersom blodcirkulationen är meningslös, om inte blodet tar upp syre från lungorna.

Vad livräddaren måste göra är alltså att fortsätta att hjälpa patienten med den livsviktiga andningen och samtidigt tvinga hans hjärta att pumpa runt blod. Även om hjärtat inte börjar slå av sig självt, kan patienten räddas, om man håller på med upplivningsarbetet tills läkarhjälp anländer. Det finns fall där patientens andning och blodcirkulation hållits i gång på konstlad väg i flera timmar, innan hans egen kropp kunnat överta dessa funktioner.

Förebyggande vård

Vad kan vi då själva göra, förutom att vara beredda på att ge hjälp när någon drabbas av hjärtinfarkt? Kan avlagringar i artärerna — den främsta orsaken till hjärtinfarkt — förhindras, eller åtminstone fördröjas?

Man anser allmänt att kolesterol och fetter (glycerider) på något sätt är inbegripna i att dessa avlagringar bildas. Det är därför förståndigt att vara noga med vad man äter och att undvika övervikt, eftersom synligt fett sannolikt talar för att det också inuti kroppen finns fetthaltiga ämnen som hopar sig i artärerna och bildar farliga förträngningar. Det kan också vara tillrådligt att helt låta bli, eller åtminstone knappa in på, mat som stekts i animaliskt fett. Samtidigt bör man äta rikligt med näringsrika grönsaker, frukter, meloner och spannmålsprodukter.

Våra dagars jäkt och stressande levnadssätt kan också vara en faktor som påverkar bildandet av fetthaltiga avlagringar i artärerna. Eftersom människor, som ständigt kämpar för att hinna med alltför mycket på alltför kort tid, ofta drabbas av hjärtinfarkt, bör du undvika att ständigt känna dig jäktad.

En annan viktig åtgärd för att förhindra de kanske ödesdigra verkningarna av fetthaltiga avlagringar i artärerna är att se till att man får tillräckligt med motion. Doktor Wilhelm Raab, chef för hjärt- och kärlforskningen vid University of Vermont, sade nämligen: ”Brist på motion är den främsta orsaken till sjukdomar i hjärtats kranskärl.” Varför är det så?

Hjärtat är, som vi vet, en muskel, och muskler försvagas om de inte får tillräcklig träning. Faktum är att hela vårt cirkulationssystem påverkas i negativ riktning. De artärer som förser musklerna med blod blir smalare, och många mindre kärl kan till och med försvinna. Regelbunden motion gör däremot artärerna större, så att de kan transportera mer blod. Det bildas också fler blodkärl i muskelvävnaden, så att nya vägar öppnas för syretransporten, och på så sätt minskas risken för hjärtinfarkt.

Regelbunden fysisk aktivitet stärker också hjärtats pumpverksamhet. Detta får till följd att det krävs färre slag för att utföra samma mängd arbete. Ett hjärta som är i god fysisk kondition behöver alltså inte ansträngas i en nödsituation på samma sätt som ett otränat hjärta. För att skydda ditt hjärta bör du alltså göra motion till en regelbunden vana. En läkare sade: ”Raska promenader skulle, om de tillämpades från ungdomen, i sig själva drastiskt reducera antalet fall av invaliditet och förtidig död som beror på sjukdomar i hjärtats kranskärl.”

Alla hjärtbesvär beror emellertid inte på avlagringar av fetthaltiga ämnen som förtränger kransartärerna. Fel på hjärtats elektriska system är orsaken till somliga hjärtbesvär.

Hjärtblock

Som tidigare nämnts har hjärtat ett komplicerat system av specialiserade celler som alstrar och fortplantar elektriska impulser genom hjärtat och reglerar dess slagrytm. Hjärtblock innebär att dessa elektriska impulser inte fortplantas på normalt sätt. Impulserna går inte fram ordentligt, och hjärtverksamheten försämras.

Det förekommer olika svårighetsgrader av hjärtblock. Ett lindrigt hjärtblock kanske endast gör att fortplantningen av impulser försenas och behöver inte medföra någon betydande försämring av hjärtverksamheten. Men det finns också grava fall. Impulserna från förmaken till kamrarna kan blockeras fullständigt, så att kamrarna arbetar oberoende av förmaken. Resultatet blir att hjärtslagen blir otillräckliga och inte kan försörja kroppen med blod. Om hjärtblocket håller i sig, så att blodcirkulationen blir för dålig, kan patienten dö.

I dag är emellertid tusentals människor, som förmodligen skulle ha dött för flera år sedan, fortfarande vid liv och kan föra ett praktiskt taget normalt liv, tack vare metoden med en artificiell s. k. pacemaker som reglerar hjärtverksamheten. Omkring år 1960 började man operera in sådana på hjärtblockspatienter. De har blivit så effektiva att bokstavligt talat hundratusentals personer i dag går omkring med en sådan pacemaker i kroppen. Du kommer att finna följande berättelse om vilken ofantlig förändring en pacemaker åstadkom i en mans liv både upplysande och hjärtevärmande.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 9]

Hur utförs hjärt- och lunglivräddning på ett rätt sätt? En broschyr från American Heart Association ger följande korta anvisningar:

”Stå på knä bredvid patienten, tätt intill hans bröst. Leta reda på nedre delen av patientens bröstben. ... Placera ena handloven tre till fyra centimeter ovanför bröstbenets nederkant och sätt den andra handen ovanpå den första. Se till att fingrarna inte vilar mot bröstväggen. Du kanske finner detta lättare, om du böjer in fingrarna.

Tryck sedan nedåt med raka armar och med axlarna rakt ovanför patientens bröstben. Pressa bröstbenet inåt cirka fyra till fem centimeter för en vuxen patient. En avslappningsperiod måste följa omedelbart efter kompressionen och vara av samma längd. En rytmisk, gungande rörelse bidrar till att ge avslappningsperioden den rätta längden. Kom ihåg att inte flytta bort händerna från patientens bröstben, medan du låter bröstkorgen återgå till dess normala läge mellan kompressionerna.

Om du är den ende livräddaren, måste du ge både konstgjord andning och hjärtmassage. Den rätta takten är 15 bröstkompressioner följt av 2 snabba inblåsningar. När du är ensam, bör du utföra arbetet med en hastighet av 80 kompressioner per minut, eftersom du missar en del kompressioner, när du gör inblåsningarna.

Om någon finns till hands som kan hjälpa dig, bör ni placera er på var sin sida om patienten. En av er ansvarar då för att göra en inblåsning efter var femte hjärtkompression. Den som utför hjärtkompressionerna bör arbeta i en takt av 60 kompressioner per minut.”