Louvren — med bibeln i hand

Museet i Louvren är öppet kl. 10—17 alla dagar, utom tisdagar (inträdet är fritt på söndagar). Avdelningen för Orientalisk antik konst stänger mellan kl. 12 och 14. Vissa avdelningar är öppna på fredagskvällar, kl. 21—23.

HUVUDINGÅNGEN (DENONPORTEN): Gå genom galleriet som ligger till vänster vid ingången, i riktning mot den stora trappan; gå runt om denna till vänster och följ korridoren mot ”Venus från Milo” (fruktbarhetsgudinna som svarar mot den grekiska Afrodite, den kananeiska Astarte och den babyloniska Isjtar). Till höger, strax före ”Venus”;

1. Staty av Marsyas som blir flådd på en tortyrpåle (ett bra exempel på den verkliga innebörden i det grekiska ordet stauros i Matteus 27:40 och xylon i Apostlagärningarna 5:30).

Vänd tillbaka några steg och ta till höger in i Karyatidernas sal; gå, på andra sidan salen, ner i Sullys krypta. Till höger i andra sidogalleriet:

2. Avgjutning av grekiskt anslag från Herodes’ tempel: ”Tillträde förbjudet för hedningar vid dödsstraff.” Kastar ljus över Apg. 21:27—29; Ef. 2:14.

3. Avgjutning av Siloainskriften från 700-talet f.v.t., som tydligen beskriver det tunnelbygge Hiskia företog för att leda vatten in i Jerusalem. — 2 Kon. 20:20; 2 Krön. 32:30.

4. Mesastenen (på franska: Stèle de Mésa); inskrift på moabitiska som skildrar den moabitiska uppfattningen om de händelser som återges i 2 Konungaboken 3:4, 5, 21—27. Inskriften, som är från 900-talet f.v.t., är den äldsta icke-bibliska text som innehåller Guds namn (till höger på 18:e raden).

5. [I ett glasskåp] Lerkruka som innehållit Dödahavsrullar.

Ta sedan trappan till avdelningen för Orientalisk antik konst och gå in i sal I (103):

6. [Till höger] Stèle des Vautours (Gamstelen): på ena sidan ser man människor som fångats i ett nät (bra illustration av Hab. 1:15—17), på andra sidan en kung och hans trupper med böljande hår (belyser Dom. 5:2, NW).

7. [Sal IV (106)] Hammurabis lagstele med 282 forntida babyloniska lagar, där hämnd är det grundläggande temat (jämför 3 Mos. 19:18, som framhäver Mose lags överlägsenhet).

8. [På väggen till höger] Lejon i emaljerat tegel från Babylons Processionsgata, såsom judiska fångar såg den. — Jämför Jeremia 50:17; Daniel 7:4.

9. [Sal V (107)] Lerkärl och smycken funna i Susan (på franska: Suse). — Jämför Ester 2:3, 8; 5:1, 2.

10. [Sal VII (109)] Ett ofantligt kapitäl och en tvärbjälke av cederträ från palatset i Susan, där Darius I, Xerxes (Ahasveros) och Artaxerxes (Artasasta) residerade. — Jämför Ester 1:2; Nehemja 1:1; 2:1.

11. [Sal VIII (110)] Cylindersigill och signetringar från Susan. — Jämför Ester 8:2, 10.

Gå ner i Marengokryptan och upp till salarna XVI (116)—XXII (122):

12. [Sal XVIII (118)] En samling av Baals- och Astartebeläten, påträffade i Ugarit (Ras Shamra) på Syriens kust. — Jämför Domarboken 10:6.

13. [Sal XXI (121)] I två glasskåp till vänster visas elfenbenssniderier från syrierkungen Hasaels säng, ett stycke elfenben har hans namn inristat. — Jämför 1 Konungaboken 19:15; 22:39; Amos 1:4; 6:4.

14. [I glasskåp till höger] Fragment av en bronsplatta med bild av den assyriske kungen Esarhaddon, som är omnämnd i 2 Konungaboken 19:37.

15. [På väggen till vänster] Stenpanel, påträffad i det palats som beboddes av assyrierkungen Sargon II, som är omnämnd i Jesaja 20:1.

16. [Sal XXII (122)] Kolossal bevingad tjur från Sargons palats i Khorsabad; vingarna påminner den bibelintresserade om Jesaja 8:7, 8.

17. [Trappan mitt i sal XXII] Stenpanel från den assyriske kungen Assurbanipals palats i Nineve, som visar assyriernas grymhet. — Jämför 2 Konungaboken 17:6; Nahum 1:1; 2:11—13; 3:1.

Det bekvämaste sättet att börja en rundtur på avdelningen för Egyptisk antik konst är att gå tillbaka till ”Venus från Milo” och gå nedför trappan i änden av korridoren. Utifrån kan man gå direkt in i Louvren genom Champollionporten.

Från ”Venus från Milo” eller Champollionporten går man ner i kryptan:

18. [Sal 137] Sfinx funnen vid Tanis, det grekiska namnet på Soan, som är omnämnt i 4 Moseboken 13:23. Farao Sheshonk I:s (Sisaks) namn är inristat på den vänstra bogen. Den faraonen är omnämnd i 1 Konungaboken 11:40 och 2 Krönikeboken 12:1—9.

19. [Sal 135] Ett gravkapell, kallat Mastaba, där familjen och prästerna samlades för att be för den avlidnes själ. Här ges bevis för att egyptierna, långt före grekerna och kristenhetens kyrkoorganisationer, trodde att själen är odödlig. — Jämför Predikaren 9:10; Hesekiel 18:4, 1878 års sv. övers.

20. [Sal 133] Nära fönstret finns ett stycke av en kalkstensplatta med lågrelief som avbildar svältförhållanden. — Jämför 1 Moseboken 41:30, 31.

21. [Sal 131] Flera olika steler där man ser en skendörr, som skilde de levande från de döda och tillät de avlidnas själar att återvända. — Jämför 5 Moseboken 18:10, 11.

22. [Sal 129] Statyn ”Le scribe accroupi” (”Skrivaren”). Egyptens historia skrevs ner av sådana skrivare, ofta utbildade av präster som inte drog sig för att i skildringarna utelämna vad det vara må som var föga smickrande för den regerande faraonen eller för hans gudar. Detta förklarar varför de händelser som skildras i 2 Moseboken, kapitel 12—14, inte är omnämnda i egyptiska historiska skildringar. I nästa sal kan man se ett träffande exempel på de egyptiska inskrifternas otillförlitlighet.

23. [Nästa sal (onumrerad)] Kolossalstaty av en farao. Ramses II:s ohederlighet uppenbaras av att han lät mejsla bort den här kungens namn och sätta dit sitt eget.

24. [Sal 127, under salens nummer] Hopkurad militärbefälhavare håller en babianlik bild av guden Thot, som var mångud, beskyddare av de magiska konsterna, läkekonst, regn och åska, ljus och mörker. Alltså den gud som blev förödmjukad av plågorna 3, 6, 7 och 9. — 2 Mos. 8:18; 9:11, 23—26; 10:22, 23.

25. [Sal 126 (Galerie d’Alger), vänd mot väggen mellan 3:e och 4:e fönstret] Stele C. 286: ”Hymne à Osiris” (Lovsång till Osiris), en mycket omtyckt gudomlighet, som anses motsvara den babyloniske guden Tammus och vara den till gud upphöjde Nimrod. — 1 Mos. 10:8.

26. [Mitt emot 5:e fönstret] ”Stèle du collier” (Kedjestele, C. 213). Utmärkt illustration av 1 Moseboken 41:42.

27. [7:e fönstret] Lågrelief (B. 56, B. 57) som återger en klagoscen där man lätt igenkänner den semitiska folktypen.

28. [Sal 125 (Galerie Henri IV) till höger om dörren] Huvud och fötter av kolossalstaty. Den ursprunglige faraonens namn oärligt avlägsnat av Amenofis (Amenhotep) III och ersatt med hans eget. Förteckning över besegrade folk inristad under faraos fötter.

29. [Mot västra (vänstra) väggen] Staty av Hekatefnakht, som bär persisk dräkt, vilket bekräftar Persiens herravälde över Egypten. — Jämför Jesaja 43:3; 45:1; Ester 1:1.

Gå tillbaka till entrén till sal 125 och gå uppför ”Egyptiska trappan”:

30. [Övre trappavsatsen] Sfinx — ytterligare exempel på oärligt namnbyte. Statyn först beslagtagen av Ramses II, sedan av hans son Menefta.

31. [Sal B (238)] Monter 4 (mitt i rummet): Modeller av spannmålsbodar, som visar hur skrivare antecknar mängden av lagrad säd. — Jämför 1 Moseboken 41:35, 48, 56.

32. [Sal C (240)] Montrarna 13 och 14: ”Dödsboken”, skriven på papyrus, där man ser den döde dömas av Osiris. Lägg, i montern till höger, märke till hur hjärtat vägs på en våg och, i montern till vänster, hur själen svävar över kroppen. Allt detta erinrar om ”Yttersta domen”, avbildad på Notre-Dames mittportal.

33. [Sal E (244)] Monter 6 (nära fönstret): Litet målat elfenbenssnideri av faraonen Tutankhamon, som ses plocka druvor. Bevis för att Herodotos hade fel och att man odlade druvor i det forntida Egypten. — 1 Mos. 40:9—11.

34. [Sal F (246)] Monter 3: Bronssfinx (N. 515) och en annan artefakt (E. 17 107) med namnet Apries (Hofra) inristat. (Jer. 44:30) [Monter 8] Triad av guld (Osorkon II:s triad), som föreställer de egyptiska gudomligheterna Isis, Osiris och Horus. Bevis för att treenighetstanken fanns till långt innan katolska kyrkan antog den.