Vad folk frågar om Jehovas vittnen
Från ”Vakna!”:s korrespondent i Nigeria
VAD vet du om Jehovas vittnen? Många känner dem huvudsakligen som de människor som gör besök från dörr till dörr med bibeln. De är också i allmänhet kända för sina stora sammankomster. Men den första reaktionen hos många människor är: ”Är det inte de som inte tar emot blodtransfusioner och inte hälsar flaggan?”
Vägran att ta emot blodtransfusioner eller betyga flaggan sin vördnad har på många håll skapat kontroverser kring Jehovas vittnen. ”Varför intar de en sådan hållning?” undrar många. ”Är det bara för att vara annorlunda, för att dra uppmärksamheten till sig? Är de emot regeringarna och myndigheterna?”
Detta är vad somliga har förmåtts att tro. Den nigerianska tidningen Sunday Punch för 17 juli 1977 återgav åsikterna hos människor i olika levnadsställningar. En student sade: ”Jehovas vittnen är fanatiska, Nigeria borde se upp med dem.” En kamrer hävdade: ”Det är helt fel av en vilken som helst grupp av befolkningen att vägra att läsa den nationella trohetseden. ... Jehovas vittnen borde tvingas att läsa trohetseden.” En sekreterare instämde i detta: ”Det är inte rätt av någon grupp av människor av något som helst slag att ringakta den nationella trohetseden. Det är ett förakt för den nationella säkerheten.”
Religiösa ledare bär ofta ansvaret för att det bildas sådana allmänna uppfattningar om vittnena. I samma nummer av Sunday Punch sades det: ”I ett angrepp på sekten sade den anglikanske biskopen i Ibadan, Timothy Olufosoye, att ’deras böcker och tidskrifter är fulla av hat ... och förnekande av Guds rena lära och Guds kärlek’.” En annan religiös ledare uppgavs ha sagt: ”Deras vägran att läsa den nationella trohetseden är en försyndelse från deras sida därför att det innebär förakt för världsliga normer.”
Vad är att säga om sådana anklagelser? Varför vägrar Jehovas vittnen att hälsa flaggan eller ta emot blodtransfusioner? Är det verkligen så att de förnekar ”Guds rena lära”?
Sunday Punch lät sin reporter Dupe Olugunna besöka vittnenas avdelningskontor här i Lagos i Nigeria. Hon lämnade ett antal handskrivna frågor till Albert N. Olih, en av medarbetarna på avdelningskontoret. Han besvarade dessa, och i numret för 17 juli 1977 av Sunday Punch publicerades en del av frågorna och svaren tillsammans med åsikter som andra har om Jehovas vittnen. Eftersom polemiken om Jehovas vittnen förekommer världen utöver och inte är begränsad till Nigeria, kommer en redogörelse för denna intervju att vara upplysande för människor överallt.
Vi återger här frågorna som tidningens reporter ställde och Albert Olihs svar.
PUNCH: Varför är ni så fixerade vid förföljelse?
OLIH: Om ni med detta vill veta ifall Jehovas vittnen tycker om att bli förföljda, vill jag försäkra er att Jehovas vittnen inte tycker om att bli förföljda. Men om vissa människor vill förfölja oss, därför att vi har en annorlunda uppfattning om vissa bibliska frågor, kan vi inte hindra dem från att göra det. Vi måste helt enkelt finna oss i förföljelsen och uthärda. Vi försöker se till att det vi gör är i överensstämmelse med bibeln, eftersom vår organisation är grundad på bibeln, och om då människor vill förfölja oss på grund av att vi lever enligt vad vi förstår vara bibelns principer, då måste vi helt enkelt lämna saken i Jehova Guds händer. — Ps. 83:19.
Bibeln säger: ”Ha alltid ett gott samvete, så att de som talar nedsättande om ert goda uppförande i förbindelse med Kristus må komma på skam just i fråga om det som ni förtalas för. Det är ju bättre att lida därför att man gör gott, om det är vad Guds vilja vill, än därför att man gör ont.” (1 Petr. 3:16, 17) Och vidare: ”Ha det ord i minnet som jag sade till er: En slav är inte större än sin herre. Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” — Joh. 15:20.
PUNCH: Hur kommer det sig att ni i så hög grad ondgör er över myndigheterna? Jesus befallde oss i varje fall att vi skulle ge kejsaren det som är kejsarens och Gud det som är Guds.
OLIH: Sanningen är den att jag som ett Jehovas vittne inte ondgör mig över den myndighet regeringen har, och jag kan säga att det gäller alla Jehovas vittnen. Vi handlar i enlighet med det som framhålls i Titus 3:1: ”Fortsätt att ... lyda regeringar och myndigheter såsom härskare.” Det är sant att somliga, innan de blev Jehovas vittnen, kan ha gjort sig skyldiga till ett laglöst uppförande. De kan ha stulit vad som tillhörde andra. De kanske betraktade lydnad för vissa lagar som viktig bara när polisen var inom synhåll. Men bibeln gjorde klart för dem att om de tänkte ägna sig åt den sanna tillbedjan av Jehova, behövde de få en helt annorlunda syn på livet.
Den inställning kristna bör ha till ”kejsaren”, regeringen, framgår av Romarna 13:1: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud.” Detta betyder inte att Gud har tillsatt dessa regerande myndigheter eller att han godkänner deras handlingssätt. Somliga av dem säger öppet att de är ateistiska. Men Gud tillåter ändå att de existerar. De skulle inte kunna utöva myndighet alls, om inte Gud tillät det. ”Jesus svarade honom [Pontius Pilatus]: ’Du skulle inte ha någon myndighet alls över mig, om den inte hade getts dig från ovan. Därför har den man som överlämnade mig åt dig större synd.’” (Joh. 19:11) Vi följer alltså den lärosats som säger: ”Betala då tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud.” — Matt. 22:21.
PUNCH: Smädar ni inte den statliga myndigheten alltför grovt som i fallet med skolpojkarna som vägrade att läsa den ”nationella trohetseden”? Varför följer ni inte läran att ge kejsaren det som är kejsarens?
OLIH: Man gör väl i att komma ihåg att befallningen säger att vi skall ge ”kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud”. Det är nödvändigt att avgöra vilka ting som är Guds, så att en människa inte ger kejsaren de ting som är Guds.
Man gör också väl i att komma ihåg att Jesus besvarade frågor om att betala skatter. Vi är glada att ”kejsaren”, regeringen, som vi lever under, förser oss med vägar att färdas på, skolor för undervisning, brandskydd, födoämneskontroll och mycket annat, däribland domstolar och skydd mot brott. Hur betalar vi tillbaka för dessa ting som kejsaren förser oss med?
Det gör vi genom att betala skatter. Bibeln säger: ”Därför finns det tvingande skäl till att ni underordnar er, inte bara för denna vredes skull [i form av bestraffning för att man överträtt lagar], utan också för ert samvetes. Fördenskull betalar ni ju också skatter; de är nämligen Guds offentliga tjänare som ständigt tjänar just detta syfte. Ge åt alla vad som tillkommer dem: skatten åt honom som kräver skatten, tullen åt honom som kräver tullen.” (Rom. 13:5—7) Jehovas vittnen betalar sina skatter.
Men å andra sidan säger Jesus att vi skall ge åt Gud de ting som är Guds. Vilka ting är det som tillhör Gud? Bibeln säger i Psalm 36:10: ”Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.” På ett annat ställe läser vi: ”Den Gud som har gjort världen och allting i den ... [ger] åt alla ... liv.” — Apg. 17:24, 25.
Vi har således Jehova Gud att tacka för vårt liv, och han ensam har rätt att bestämma hur vi skall använda vårt liv. Vi är skyldiga honom vår tillbedjan, och det betyder att vi måste betrakta hans lagar som de högsta. Om nu ”kejsaren” begär att vi skall överträda Guds lagar, då måste en kristen följa det exempel som gavs av aposteln Petrus och hans medapostlar, när de sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” — Apg. 5:29.
Jehovas vittnen ”smädar” inte den statliga myndigheten. De efterliknar Jesus Kristus och apostlarna genom att visa respekt för dem som utövar myndighet, medan de samtidigt använder sitt liv till att göra det som är i överensstämmelse med Guds vilja. Genom att göra det betalar vi verkligen tillbaka till Gud det som tillhör Gud och till kejsaren det som tillhör kejsaren. — 1 Kor. 7:23.
Så något om att läsa trohetseden: Som ni torde ha lagt märke till av de många tidningsreportagen om nyligen inträffade händelser, där Jehovas vittnens barn varit inbegripna, sade de berörda pojkarna inte att någon sagt åt dem att de inte skulle upprepa orden i trohetseden. I samtliga fall hävdade de att deras av bibeln övade samvete inte tillät att de upprepade orden i trohetseden.
De här barnen måste ha läst om de tre unga hebréerna Sadrak, Mesak och Abed-Nego och hur de vägrade att ta del i den ceremoni som beordrats av kungen. Varför vägrade de? Därför att den inbegrep tillbedjan, och deras tillbedjan tillhörde Jehova Gud. Gud godkände vad de gjorde. Men hur reagerade Babylons kung? Först blev han våldsamt vred. Men så småningom såg han Jehova Guds hand i det hela. I det han insåg att de inte utgjorde någon fara för staten, utfärdade han ett påbud som säkerställde deras frihet. (Dan. 3:1—30) Beundrar ni inte deras lojalitet mot Gud? Vill ni inte vara lika fasta som de i fråga om att ägna tillbedjan endast åt Gud?
Dessa barn måste också ha läst skildringen i Markus 12:29—31: ”’Jehova, vår Gud, är en enda Jehova, och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt sinne och av all din styrka.’ Det andra är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ Inget annat bud är större än dessa.”
Om barn fostras att älska Jehova Gud av allt sitt hjärta, all sin själ, allt sitt sinne och all sin styrka och att älska sin nästa som de älskar sig själva, så utgör de sannerligen inte någon fara för nationen. De skulle inte stjäla, bedra, delta i några planer på att störta regeringen, underlåta att göra rätt för sin lön eller göra någonting som skulle ge deras land och dess regering ett dåligt rykte. Kan någon påstå att människor som är villiga att lyda Guds lag och hålla sig till den utgör en fara för allmänheten?
Om denna hälsningsvägran vore något som endast gällde Nigeria, då kunde man börja diskutera om inte dessa barn visar ringaktning för landets regering. Men detta är en ståndpunkt som intas av Jehovas vittnens barn, var de än ställs inför liknande frågor.
PUNCH: Menar ni att det ritualliknande uttalandet av trohetseden är ett diskutabelt indicium på engagemang för och lojalitet mot staten?
OLIH: Detta tycks vara en fråga som de som sitter vid makten bör ta ställning till. Det finns emellertid en illustration i bibeln som kan hjälpa en person att besvara den frågan. Den återfinns i Matteus 21:28—31: ”’Men vad är er mening? En man hade två söner. Han vände sig till den förste och sade: ”Son, gå och arbeta i vingården i dag.” Till svar sade denne: ”Jag skall gå, herre”, men han gick inte ut. Och han vände sig så till den andre och sade detsamma. Till svar sade denne: ”Jag vill inte.” Efteråt ångrade han sig och gick ut. Vilken av de två gjorde sin fars vilja?’ De sade: ’Den senare.’ Jesus sade till dem: ’I sanning säger jag er att uppbördsmännen och skökorna är på väg in i Guds rike före er.’”
Så vad är det människor vill ha? Vill de ha dem som gör eller dem som säger? Vilka skulle ni föredra? Dem som genom sina handlingar visar lojalitet mot nationen genom att lyda nationens lagar, som till exempel att inte stjäla, mörda eller på något sätt planera att störta regeringen eller ha del i smuggling eller hamstring och annat som kan medföra svårigheter och faror i onödan för befolkningen, eller dem som tar del i sådana förehavanden men som vältaligt ger till känna att de är mycket lojala mot nationen?
PUNCH: Anser ni inte att medlemmar av er sekt såsom medborgare i Nigeria har allmänna medborgerliga skyldigheter gentemot landet?
OLIH: Jehovas vittnen som är medborgare i Nigeria känner helt visst till sin medborgerliga skyldighet att lyda detta lands lagar. Som redan påpekats betalar de ”till kejsaren de ting som är kejsarens, men de som är Guds till Gud”. (Matt. 22:21) Vid vårt samtal nämnde ni frågan om röstning. I en ledare i ”New Nigerian” för 18 oktober 1976 gjordes några kommentarer angående detta i samband med dryftandet av lokala regeringsval. Det framhölls att graden av demokrati i ett samhälle ofta mäts genom den utsträckning i vilken rätten att rösta är garanterad. Men hur förhåller det sig om ”medborgarna tvingas att utnyttja denna rättighet”?
I ”New Nigerian” sägs det: ”Det är ett tomt påstående när ett sådant samhälle säger sig vara demokratiskt. Därför tycks alla hårklyverier på vissa håll om Jehovas vittnens vägran att rösta ... vara oberättigade.” Ledaren fortsätter: ”Vi anser att Jehovas vittnen inte har begått något brott. Så länge en individ eller grupp individer ... betalar sina skatter, inte tar del i någon olaglig verksamhet och inte stör frid och ordning, kräver demokratin att de lämnas i fred och får statens beskydd — även om en sådan individ eller grupp väljer att inte rösta.”
PUNCH: Vad säger ni om den havande kvinnan i Emekuku som dog med sitt ofödda barn därför att hon vägrade blodtransfusion på grund av ”tvivel på vanlig läkekonst”? Var i bibeln sägs det att vi skall vägra blodtransfusioner?
OLIH: Det är svårt att tro att den här kvinnan inte trodde på vanlig läkekonst. Varför for hon annars till sjukhuset? Trodde hon att man skulle ge henne en flaska öl eller lite whisky eller konjak? Säkert for hon till sjukhuset för att få medicinsk behandling. Jehovas vittnen tvivlar inte på vanlig läkekonst.
Nu till den direkta fråga ni ställt angående Jehovas vittnens vägran att ta emot blodtransfusioner. Guds lag förbjuder en människa att stjäla, mörda, begå äktenskapsbrott, tillbedja avgudar; därför gör Jehovas vittnen inte detta. Guds lag förbjuder också att man förtär blod. I Första Moseboken 9:3, 4 befallde Jehova Noa: ”Allt som rör sig och har liv skolen I hava till föda; såsom jag har givit eder gröna örter, så giver jag eder allt detta. Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skolen I dock icke äta.” Vidare sade Jehova till sitt folk, israeliterna: ”Ingen av eder skall förtära blod; och främlingen som bor ibland eder skall icke heller förtära blod. ... Därför säger jag till Israels barn: I skolen icke förtära något kötts blod. Ty blodet är allt kötts själ; var och en som förtär det skall utrotas.” (3 Mos. 17:12—14) Enligt dessa skriftställen tillåter Gud således inte att människan förtär blod.
Efter Jesu Kristi död ställdes apostlarna inför denna fråga om blodet, när icke-judar började omfatta kristendomen. Frågan hänsköts till den styrande kretsen i den kristna församlingen i Jerusalem, och den kom med den heliga andens hjälp fram till ett beslut som var grundat på Guds ord. Vilket beslut fattade man?
I Apostlagärningarna 15:28, 29 säger redogörelsen: ”Den heliga anden och vi själva har nämligen förordat att inte lägga någon ytterligare börda på er, utom dessa nödvändiga ting: att ni fortsätter att avhålla er från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda och från otukt. Ifall ni omsorgsfullt tar er till vara för dessa ting, skall ni ha framgång. Må ni få vara vid god hälsa!”
I lydnad för Guds befallning avhåller sig därför Jehovas vittnen från att ta emot blod. I kritiska fall använder de plasmaersättningsmedel, till exempel saltlösning, dextran och så vidare, vilka är mycket säkrare än blodtransfusioner. Jehovas vittnen fördömer inte medicinsk behandling; det finns många läkare och tandläkare bland dem. Om ni hör efter på sjukhusen här i Lagos och i andra delar av landet, kommer ni att finna att det finns Jehovas vittnen där som arbetar som sjuksköterskor och apotekare, och några av dem äger apotek där de säljer läkemedel. Men de vill inte våldföra sig på Guds lag bara för att ta del i den populära sedvänjan att ge blodtransfusioner.
Ärligt talat, vilken människa på det medicinska området kan uppriktigt säga att blodtransfusioner inte har några risker? När jag nämner detta, vill jag med det inte säga att Jehovas vittnen vägrar transfusioner i första hand av medicinska skäl. Nej, må ingen någonsin få den uppfattningen. Det huvudsakliga skälet till att vi inte kan och inte kommer att ta emot blodtransfusioner är att Guds ord förbjuder det. Våra invändningar är först och främst av religiös art. Men det faktum att så många risker är förbundna med att ta emot blod understryker det förnuftiga i vår inställning, sett också från medicinsk synpunkt.
Det är utmärkt när det, som i fallet med Sunday Punch här i Nigeria, erbjuds ett tillfälle att förklara Jehovas vittnens ståndpunkt. Som du kan se är deras uppfattning inte fanatisk, oresonlig, utan snarare direkt grundad på lärorna i Guds ord, bibeln.
På grund av de felaktiga uppgifter som spridits av religiösa ledare skulle det vara ett misstag att förvänta att få en korrekt bild av vad Jehovas vittnen tror, och varför de tror som de gör, enbart genom hörsägen. Vi skulle inte förvänta att av de skriftlärda och fariséerna få en korrekt bild av vad Jesus trodde, eller hur?
Om du därför har några frågor om Jehovas vittnen och vad de tror, varför inte fråga dem personligen? De kommer med glädje att besvara de frågor som du kan ha.
[Infälld text på sidan 3]
Hur betraktar Jehovas vittnen lydnad för regeringar och myndigheter? Motsätter de sig medicinsk behandling?
[Bild på sidan 5]
Varför?
[Bild på sidan 8]
Varför?