Hur man ger ungdomar ett värdefullt mål i livet
”VI UPPSKATTAR inbjudan att bidra till er ungdomsfond”, sade Fern till den som besökte hennes hem i Roswell i Georgia i Förenta staterna. ”Men vi har planerat att ge alla våra bidrag till ett eget välgörande ändamål som inbegriper ett utbildningsprogram för ungdomar.”
”Gratulerar!” svarade den kvinnliga besökaren. ”Vad heter er organisation?”
”Jehovas vittnen.”
”Å—”, representanten för fonden gjorde en paus. ”Ja, jag känner några som tillhör er. Ni tycks lösa edra ungdomsproblem mycket bra. Hur väcker ni upp ungdomar ur deras apati?”
”Det kan vara en uppfordran”, medgav Fern. ”Ibland är det svårt att övertyga dem om att det finns något fint och ädelt och bestående att leva för.”
Hennes besökare instämde och tillade: ”Vi anser att om vi kan inrätta ett ungdomscentrum, så kan vi åtminstone ge dem en plats där de kan träffas och få åtnjuta kamratskap och avkoppling. Det kommer att hålla dem borta från gatorna och — hoppas vi — borta från narkotika.”
”Det är utmärkt”, sade Fern uppskattande. ”Men är det tillräckligt?”
”Naturligtvis inte. Unga människor behöver ideal — något nyttigt och inspirerande att göra med sitt liv. Det är här vi kommer till det verkliga problemet.”
”Jag vet”, sade Fern förstående. ”Vi har funnit att bibeln erbjuder de ädlaste motiven för unga och gamla i lika mån. Jesus sade till exempel: ’Det ligger mera lycka i att ge än i att ta emot.’ (Apg. 20:35, NW) Det är därför vårt program uppmuntrar ungdomar att dela med sig åt andra av de hjärtevärmande ting de lär sig vid våra studier om Gud och hans uppsåt.”
”Men är inte det att vänta sig för mycket av ungdomar?”
”Nej”, svarade Fern. ”En ädel uppfordran är vad unga människor behöver. I synnerhet sedan de fått lära sig att Gud nu snart skall ’fördärva dem som fördärva jorden’ och införa ett rättfärdigt styre under sitt rikes regering.” — Upp. 11:18; 2 Petr. 3:13.
Hennes besökare ryckte på axlarna. ”Ja ... den som är övertygad om att något sådant är sant kan inspireras av det, förmodar jag.”
Behovet av ett personligt mål
När besökaren gått, tänkte Fern på hur viktigt det är att känna till Guds uppsåt och verkligen tro på att han skall genomföra det. Hon tänkte på sin makes ansträngningar att hjälpa tonåringar — sådana som Jimmy. Han var arton år gammal då och hade just slutat gymnasiet. En kväll sommaren 1973 var hon med, när hennes make Marley frågade:
”Har du funnit något som helt och hållet uppslukar dig, Jimmy?”
”Inte riktigt. Jag tycker nog om att campa. Att segla. Att simma.”
Marley prövade en annan metod: ”Har du någon ambition? Till exempel när det gäller arbete eller yrkesutbildning?”
”Nej.”
”Det här är alltså din situation. Du har gått ut gymnasiet. Inget yrke i tankarna. Ingen flickvän, verkar det. Uppfostrad i en familj av överlämnade kristna. Säg mig, har du någonsin ställts inför ett problem som var så stort att du tillbringade en lång tid i bön angående det?”
”Nej.”
”Apropå det, ber du?”
”Ibland.”
”När du ber, tycker du då att du talar förtroligt och personligt med din himmelske Fader?”
”Jag tror det.”
”Jimmy, jag måste bekänna en sak. Människor sådana som du utgör den svåraste uppfordran jag någonsin har råkat på.”
”Vad menar du med det?”
”Jag menar uppfordran att väcka dig till medvetande om att man måste ha ett personligt mål i livet. Vill du till exempel bli framgångsrik?” fortsatte Marley.
”Jag tror det.”
”Om du dog i natt, skulle Jehova Gud då komma ihåg dig och uppväcka dig?”
”Jag hoppas det.”
”Varför skulle han göra det?”
Uppskatta din kunskap i bibeln
Det var en svår fråga. Marley försökte väcka Jimmy till insikt om hur viktigt det är att ha ett gott förhållande till Gud. Han påminde honom om hans kristna uppfostran understödd av bibelns tydliga vittnesbörd om att slutet på denna tingens ordning skall komma inom just denna generation. (Matt. 24:1—34; 2 Petr. 3:5—12; Upp. 21:1—4) Han försäkrade honom: ”Din uppskattning av Guds ord går djupare än du inser. Läs till exempel detta i Efesierna, kapitel 4, verserna 17 till och med 19.”
Jimmy tog bibeln och läste: ”Detta säger jag därför och bär vittnesbörd om i Herren, att ni inte längre fortsätter att vandra alldeles så som nationerna också vandrar i sina sinnens onyttighet, medan de är i mörker vad förståndet angår och avlägsnade från det liv som tillhör Gud, till följd av den okunnighet som är i dem, till följd av deras hjärtans känslolöshet. Eftersom de hade lämnat all moralisk känsla bakom sig, hängav de sig åt tygellöshet för att med girighet utöva orenhet av alla slag.” — NW.
”Tänk på några av de här punkterna, Jimmy. Vad betyder det att världens människor är i mörker vad förståndet angår?”
”De känner inte till Guds lagar.”
”Och varför är de avlägsnade från det liv som tillhör Gud?”
”De rättar sig inte efter Guds vägar och uppsåt. De är omoraliska; de inser inte vad som är rätt och orätt i bibelns mening.”
”Men gör du det?”
”I viss mån.”
”Naturligtvis gör du det. Får detta dig att inse att du äger ett mycket stort och värdefullt förråd av andlig kunskap? I andligt avseende är du en rik ung man. Om tusen människor i vårt område hade din kunskap i bibeln, hur många av dem skulle kunna överleva denna ordnings slut som bibeln varnar dem för?”
”Alla”, svarade Jimmy, ”om de handlade enligt denna kunskap.”
”Fattar du nu? Du har möjlighet att hjälpa ett oräkneligt antal människor att få liv genom att dela med dig av din kunskap åt dem. Du har helt enkelt inte blivit tillräckligt uppeldad för att sätta värde på detta.”
Likgiltighet är inte betydelselös
Jimmy drog ett djupt andetag. ”Jag vet. Det är mitt problem.”
”Hur kan vi uppliva dig till att vilja vara framgångsrik?”
”Jag vet inte.”
Marley slöt ögonen och böjde huvudet. ”Det är en gåta för mig också. Du har accepterat din kristna uppfostran därför att du aldrig fått veta av något annat i ditt hem. Du har kommit tillsammans med Jehovas vittnen, tagit del i deras verksamhet, därför att din familj och dina vänner tog dig med. Antag nu att vi alla skulle överge dig. Vad skulle hända med dig?”
”Jag skulle väl glida ifrån.”
”Undrar du vad Jehova och hans Son tänker om dig?”
”Jag är nog inte mycket värd i deras ögon, antar jag.”
”De talar om för dig vad de tänker. Läs Uppenbarelseboken 3, vers 16.”
Jimmy slog lydigt upp texten och läste: ”Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.”
”Vad kallar Guds Son dig där?”
För första gången blev Jimmy skakad. ”En munsbit av något som är värt att spy ut.”
”Det är inte smickrande. Du måste ha klart för dig att Jehova Gud inte kommer att ge evigt liv åt en likgiltig person, en som inte verkligen uppskattar Guds föranstaltningar för oss.” — Hebr. 10:28—31.
Jimmy tuggade nervöst på en ostyrig hårslinga. ”Jag trodde aldrig att det var så allvarligt. Jag vill inte vara motbjudande för Jehova och Jesus.”
”Nå, i så fall”, fortsatte Marley, ”kan du glädja deras hjärtan.”
”Hur då?”
”Genom att be Jehova hjälpa dig att övervinna din likgiltighet och genom att handla i enlighet med dina böner.”
Hur man blir verkligt framgångsrik
I ett försök att hjälpa sin unge vän att inse vad det är som verkligen betyder något i livet frågade Marley: ”Vad skulle du vilja säga att det innebär att vara verkligt framgångsrik?”
Jimmy tänkte. ”Jo, världen säger att framgång innebär att få pengar, makt, berömmelse. Att göra något stort.”
”I hur många av dessa avseenden skulle du vilja säga att Jesus Kristus var framgångsrik?”
”Inte i något”, svarade Jimmy. Men när han fortsatte att tänka på det, insåg han att Jesus hade gjort det största och viktigaste som någonsin utförts. Han försvarade sin Faders namn under de svåraste prövningar och gav sitt liv som en lösen för att befria hela människosläktet från den fördömelse som leder till död. (Rom. 3:24, 25; Joh. 3:16) Och efteråt sade Jesus själv: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden.” — Matt. 28:18.
”Så Jesus vann allt”, betonade Marley. ”Rikedom. Berömmelse. Makt. Han vann allt detta, men inte på världens sätt. Om du och jag vill bli framgångsrika, vem skall vi då blicka upp till? Låt oss säga att vi vill bli berömda. Hur skulle vi göra då?”
”Som Kristus gjorde, genom att bli kända på ett gynnsamt sätt av Jehova Gud.”
”Det är riktigt”, log Marley. ”Du medgav nyss att om tusen människor i vårt område hade din kunskap i bibeln och handlade i enlighet med den, skulle de kunna överleva världens ände. Vilket viktigare arbete skulle du därför kunna utföra än att söka nå så många människor du kan med den hjälp som kan rädda deras liv?”
Jimmy bekände: ”Det är svårt för mig att inse att det är på det sättet man blir verkligt framgångsrik i livet.”
”Var det svårt för Jesus att inse detta faktum, när han var människa på jorden?”
”Nej”, medgav Jimmy. ”Han utförde underverk och stora gärningar, men det främsta han gjorde var att undervisa människor om Gud.”
Marley slog knogarna mot stolskarmen för att ge eftertryck. ”Tänk efter nu. När du går till människors hem för att undervisa dem, vilken framträdande egenskap hos Gud omsätter du då i handling?”
”Kärlek. Kärlek till Gud och kärlek till nästan.” — Matt. 22:37—40.
”När du träder upp i Guds eget personliga namn och försvarar sanningen mot villfarelser, varför gläder då detta Jehovas hjärta?”
”Det visar att vi är lika Jesus, eftersom vi älskar rättfärdighet och hatar laglöshet.” — Hebr. 1:9, NW; Ords. 27:11.
”Du ser, allt detta och ännu mer är inbegripet i att du delar med dig av din bibelkunskap till andra.”
Att göra det Gud godkänner
Den äldre mannen hade ställt svåra frågor och den yngre mannen hade gett förståndiga svar. Det visade sig — det var de båda överens om — att andlig kunskap hade samlats i den yngre mannens sinne, men att den hade legat slumrande där. ”Men har det här samtalet rört vid dina känslor förutom att det stimulerat tankarna?” frågade Marley.
”Det där om att vara anstötlig för Jehova och Jesus”, svarade Jimmy snabbt. ”Det oroar mig. Jag tänker göra något åt det.”
”Vad då till exempel?”
”Jag vill överlämna mitt liv åt Jehova.”
”Genom sitt dop i vatten symboliserade Jesus att han framställde sig för att göra Guds vilja”, påminde Marley Jimmy. ”Att följa hans exempel innebär att en kristen också bör låta döpa sig. Men när du överlämnar ditt liv åt Jehova, Jimmy, är det mycket viktigt att du vet vad hans vilja är för dig. Därför rekommenderas det att man går igenom de grundläggande lärorna i bibeln före dopet.” — Matt. 3:13—17; 28:19, 20.
”Skulle du vilja gå igenom de där frågorna med mig?”
”Gärna!” svarade Marley.
Det var ett spännande ögonblick, drog sig Fern till minnes. Man avtalade om tid för genomgången.
Vad hon hade sagt damen som besökte henne den dagen var sant; Jehovas vittnen bidrar verkligen med sin tid, sin energi och sina krafter till ett värdigt ändamål. Detta ändamål inbegriper att hjälpa till att ge unga människor ett värdefullt mål i livet. — Insänt.