Hur verkligt är hotet om hungersnöd?

HUNGERSNÖDEN kan tyckas dig långt avlägsen. Historien igenom har flertalet av mänskligheten lyckats få tillräckligt att äta. Och du kanske har andra problem som är mera pressande för dig än livsmedelsbristen i världen.

Men vad beror det på att hungersnöden fortsätter att figurera i nyheterna? Varför använder världens experter på livsmedels- och näringsfrågor om och om igen uttrycken ”världsomfattande hungersnöd” och ”universell hungersnöd”? Försöker de bara skrämma folk och skapa en falsk känsla av överhängande fara?

Eller kan det vara så att hungersnöd verkligen är ett världshot i våra dagar? Är det möjligt att livsmedelsbrist kan komma att beröra dig personligen i en nära framtid?

För två år sedan sade dr Norman E. Borlaug, som kallats ”den gröna revolutionens fader”, att världen skulle kunna fortsätta att producera tillräckligt med livsmedel under de följande trettio åren. Har han fortfarande samma åsikt? ”Nej, jag är inte längre så optimistisk”, svarar dr Borlaug. Han förklarar:

”Från 1947 fram till mitten av 1972 tycktes världens livsmedelskonsumtion vara häpnadsväckande stabil, och vetereserverna hade en dämpande inverkan på livsmedelspriserna. Men så kom den katastrofala missväxten 1972 i samband med en torka som svepte tvärs över Sovjetunionen, Kina och Australien. Detta utlöste Rysslands stora spannmålsinköp och den fruktansvärda inflation vi nu upplever. Samma sommar blev det också knapphändiga monsunregn över hela södra Asien, och risskörden blev dålig. Livsmedelsreserverna, som vi trodde var tillräckliga för vilken som helst situation, bara försvann helt plötsligt.”

På grund av detta har världen nu spannmålsreserver som endast räcker för omkring tjugofem dagars världskonsumtion, medan man år 1961 hade tillräckligt för omkring nittiofem dagar. Och reservmarginalen minskar ständigt, eftersom världens spannmålskonsumtion växer 1,4 millioner ton snabbare per år än världens spannmålsproduktion.

En redaktör för The Wall Street Journal varnar mot att alltför snabbt och utan tillräcklig eftertanke avfärda de aktuella rapporterna om livsmedelsbrist:

”För dem som hela sitt liv har hört att människor svälter i Kina eller Armenien eller på någon annan plats kan sådana hemska förutsägelser tyckas överdrivna och onödigt oroväckande. Historien igenom har det förekommit hungersnöd ... och i samband därmed domedagsprofeter; varje gång återhämtade sig världen på något sätt. I våra dagar är emellertid experter på jordbruk, näringsfrågor och ekonomi överens om att den nuvarande livsmedelssituationen i världen är avsevärt mera olycksbådande än någonsin tidigare.”

I en artikel med rubriken ”Nästa kris: Universell hungersnöd” förklarade skribenten: ”Den här gången talar domedagsprofeterna inte bara om misär i Indien igen, utan också om livsmedelsbrist, höga priser och kanske till och med livsmedelsransonering i Förenta staterna.” En rapport i oktober förra året från en av Förenta staternas ledande spannmålsexportörer påpekade att de minskade livsmedelsförråd som nu existerar ”absolut utesluter” en konsumtionsnivå som alls kommer i närheten av vad den varit under de föregående tolv månaderna. I rapporten hette det vidare: ”Ransonering måste ske både när det gäller den inhemska konsumtionen och exporten.”

Ett förebud om en värld utan hunger

Det bör framhållas här att personer som ingående studerat bibeln förväntade att världsomfattande hungersnöd skulle bli ett hot i denna generation. Jesus förutsade att hans ”närvaro” i Rikets makt, som enligt bibelns kronologi började år 1914, skulle utmärkas av ”livsmedelsbrist ... på den ena orten efter den andra”. — Matt. 24:3, 7, NW; jämför Uppenbarelseboken 6:1, 2, 5, 6.a

Detta bör emellertid inte ge anledning till förtvivlan. Jesus förband nämligen sin ”närvaro” med ”avslutningen på [den nuvarande] tingens ordning”. (Matt. 24:3, NW) Snart kommer en ny ordning, i vilken människorna ”inte mer [skall] hungra”, att breda ut sig över hela jorden. — Upp. 7:16, NW; jämför Jesaja 49:10.

Men under den korta tid som ännu återstår innan detta löfte når sin storslagna fullbordan är det verkligen så att hungern smyger sig på människosläktet. Hur påverkas människor som drabbas av den?

[Fotnoter]