Kris i Japan

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Japan

FASTÄN Japan inte imponerar bland nationerna i fråga om landyta, har det blivit en jätte bland dem när det gäller industriell makt. Vad landet saknar i storlek ersätter det med hårt arbete. Men jätten har en svaghet.

Allt det hårda arbetet i världen kan inte ersätta bristen på naturtillgångar. Oljekrisen gjorde på ett dramatiskt sätt denna brist kännbar för människorna i Japan.

Nästan all Japans olja anskaffas genom import, som i stor utsträckning kommer från arabiska länder. En blockad av dessa leveranser skulle snabbt kunna gå illa åt den japanska ekonomin.

Den 17 oktober förra året chockerade plötsligt de oljeproducerande arabländerna Japan med ett hot om att göra just detta. De tillkännagav att de skulle skära av oljeleveranserna till länder som ur arabernas synvinkel betraktades som ovänliga, när det gällde deras konflikt med Israel. Den japanska regeringen stod handfallen, och landet greps av panik. Man måste göra sin ståndpunkt klar eller också ta konsekvenserna.

Regeringen intog snabbt en ståndpunkt som tillät ett fortsatt tillflöde av araboljan. Men under tiden reagerade Japans affärsmän och andra inför rapporterna om denna ”kris” på ett sätt som fick häpnadsväckande följder.

Ingen verklig brist

I den förvirring som rådde efter det arabiska tillkännagivandet drog hänsynslösa profitmakare fördel av situationen för att göra snabba vinster. Partiprisindex skruvades i januari upp med 30 procent över föregående år, och detaljpriserna hade ökat med mer än 20 procent vid slutet av 1973. Ändå fortsatte ironiskt nog oljeflödet till Japan oförminskat. Det rådde ingen brist alls! Vad mera var — den olja som då användes erhölls fortfarande till det gamla priset! Hur uppstod en så motsägande situation?

I början, till och med före tillkännagivandet i oktober, lagrade oljehandlarna oavbrutet olja, och oljecisternerna var bräddfulla! Det verkar som om man under någon tid hade befarat ett arabiskt övertagande av oljeinstallationerna. Under ”krisens” höjdpunkt blev sjömän, som arbetade på oljefartyg, intervjuade i en japansk veckotidskrift. De rapporterade att det var mycket lättare att få tag på olja i Mellanöstern än det var att få tag på de dagliga nödvändighetsartiklarna hemma.

En sak som uppenbarligen bekräftade detta var att Kiire, en av Japans största oljedepåer, erhöll 30 procent mer olja under de sista tre månaderna av 1973 än under samma period året dessförinnan. Och i en rapport från tullkammaren i Nagasaki uppgavs det att ökningen under december var 40 procent. Antagandet att oljeleveranserna hade minskat kraftigt visade sig vara felaktigt.

Naturligtvis kostar råoljan från Mellanöstern nu omkring dubbelt så mycket som den gjorde i oktober förra året. Men den dyrare oljan började inte nå Japan förrän i februari, en avsevärd tid efter det att ökningen tillkännagavs den 25 december. Ändå höjdes priserna drastiskt före denna tidpunkt. Krisatmosfären skapade paradoxen av till synes knappa tillgångar och höga priser, när det egentligen skulle ha varit ett överflöd till låga priser.

Profitmakeri bland affärsmän

Några av de metoder som påstods ha använts för att bedra allmänheten har avslöjats. Dokumenterade bevis på hur profiterandet på den föregivna oljekrisen förvandlade den till en inflationskris har kommit i händerna på medlemmar av den lagstiftande församlingen.

Det japanska utskottet för rättvisa handelsvillkor publicerade nyligen en rapport som anklagade de stora varuhusen för att köpa upp och lagra handelsvaror. Undersökningar av den verksamhet som bedrevs av hundratals grossister, stormarknader och detaljister avslöjade också att den mängd varor som strömmade till grossisterna hade ökat med så mycket som 60 procent, medan grossisterna fortfarande lagrade dem för att driva upp priserna. Ändå minskade under samma period den mängd varor som strömmade från grossisterna till detaljhandlarna. Tullen i Tokyo uppmanade nyligen 23 varuhusföreståndare att förklara varför de lagrade stora kvantiteter importerade varor, sedan dessa hade tullklarerats. De varnades för att 120.000 ton livsmedel kunde konfiskeras, om de inte omedelbart lämnade ut dem till försäljning.

Detaljhandlarna befanns också skyldiga till att avsiktligt plocka bort varor från hyllorna för att skapa en brist. Innan de i små kvantiteter satte dem tillbaka i hyllorna, hade de ändrat prislapparna. Den vilseförda allmänheten kastade sig över dem i panik. En dokumentärfilm från regeringen som sändes över televisionen avslöjade ändringen av prislapparna i varuhusen. Dessa ändringar gav rentav tillfällen till deltidsarbete för några på vissa platser.

Protester från den uppbragta allmänheten tvingade några affärer att sänka en del priser för att försöka blidka människorna. En butikskedja sänkte till exempel priserna på bara 17 artiklar med i genomsnitt 10 procent, trots att den förde mer än 3.000 olika artiklar.

Fastän regeringen har vidtagit en del åtgärder för att kontrollera situationen, plågas människor fortfarande av höga kostnader, och det finns inte stora utsikter till någon lättnad. Oljebolagen pekar nu på sina ekonomiska förluster sedan februari, men regeringen uppmanar dem att sätta in sina tidigare snabbt gjorda vinster för att betala sina förluster. En sak är säker: människornas högre levnadskostnader har kommit för att stanna.

Men även folket måste bära sin del av skulden för den nuvarande situationen. Hur så?

Folkets panik

Många människor i Japan spelade profitmakarna rakt i händerna. Allting skylldes på ”oljebristen”. Panikköp och hamstring kom att höra till ordningen för dagen. Husmödrar möttes av tomma hyllor, där socker, mjöl, matolja, rengöringsmedel, toalettpapper och andra dagliga nödvändighetsartiklar hade funnits i till synes outsinliga mängder.

Långa köer började bildas utanför de stora butikerna i god tid före öppningsdags. Sedan kom rusningen efter några få nödvändighetsvaror, som skulle vara slut inom några minuter. Flera familjemedlemmar kunde ställa sig i de köer där varor ransonerades till en per person. Många husmödrar stod i kö varje dag bara för att köpa samma varor. En del uppträdde som om deras liv hängde på en rulle toalettpapper. Man kan undra: Om detta är vad som inträffar när det råder en ogrundad ”brist”, vad kommer då att inträffa när det råder verklig brist?

Andra länder än Japan har upplevt liknande reaktioner. Bensinbristen satte fart på känslorna och hamstringen i Förenta staterna. Inte ens goda skördar i Indien kunde förhindra en makalös hamstring för att driva upp priserna. Det finns ringa bevis för att människor kommer att dra sig för att handla hänsynslöst mot sina medmänniskor, om bristen skulle bli verklig och akut. — Hes. 38:21.

Å andra sidan har några av dem som förlitade sig på materiella ting tvingats inse att dessa kan glida dem ur händerna, lika lätt som den olja de är beroende av, och att ”även när en person har överflöd, härrör hans liv inte från de ting han äger”. På så sätt kan några lära sig inse att det finns andra viktigare värden i livet och vända sig till andliga ting. — Luk. 12:15, NW.