Kan solen täcka människans energibehov?

DET krävs enorma energimängder för att få sådana moderna hjälpmedel att fungera som exempelvis bilar, luftkonditioneringsapparater och elektriska spisar. Kolet, oljan och naturgasen, som används för att producera denna energi, håller emellertid på att ta slut. Kärnkraften som skulle kunna vara en ersättare, anses av många innebära en alltför stor hälso- och säkerhetsrisk.a Men finns det någon annan energikälla?

Ja, lyckligtvis finns det det. ”Det strömmar tillräckligt med solenergi ner över Förenta staterna under 20 minuter för att täcka landets hela årsbehov av energi.” (The World Book Encyclopedia, 1970) Enligt en annan beräkning skänker solen varje dag vår jord en energimängd som motsvarar ”den som finns innesluten i jordens hela förråd av kol, olja, naturgas och uran”. — Science Digest, juni 1965.

Den tillgängliga solenergin är verkligen ofantlig. Och betänk att energin från solen förnyas dag för dag. Och den är fri från föroreningar! Är det kanhända så att det var Skaparens uppsåt att solen skulle fylla människans energibehov?

Alla utnyttjar solenergi

Solen har alltid utgjort källan till våra kroppars energi i det att den har skänkt oss fysiska krafter till att utföra handlingar. Detta har skett i överensstämmelse med Skaparens underbara uppsåt. ”Hur så?” frågar du kanske.

Jo, solljuset ger den energi som behövs för att de levande växterna skall kunna omvandla koldioxid och vatten till alla födoämnens basmaterial, en enkel sockerart. Av detta socker produceras alla andra kolhydrater, otaliga fettämnen och proteiner. Oavsett om vi människor alltså äter växter eller djur, som lever på växterna, så får vi vår kraft indirekt från solens energi! Det är förunderligt hur växterna skapades för att fånga upp energistrålningen från solen och lagra den till nytta för människan. Detta är människan själv oförmögen att göra.

På ytterligare ett sätt har vi människor utnyttjat solljuset för vårt kraftbehov. För mer än hundra år sedan visade ingenjören och uppfinnaren George Stephenson att han förstod hur människan drog nytta av solenergin. En gång när han såg ett tåg försvinna i fjärran vände han sig till sin vän och sade: ”Vad är det som får maskinen att gå?”

”Det är väl en av dina maskinister från Newcastle”, blev svaret.

”Nej”, invände Stephenson, ”det är solljuset!”

Stephenson förklarade för den förbluffade vännen: ”Det är ljus som har lagrats i jorden under tusentals år. Det ljus, som en växt absorberar medan den växer, är nödvändigt för kolets bildning, och detta ljus, som har legat begravt i kolet i så många år, har nu grävts upp, och då det frigörs i lokomotivet träder det i människans tjänst.”

Det kan förefalla märkligt, men faktum är att moderna maskiner, till och med de enorma turbinerna i ett elektriskt kraftverk, får sin kraft indirekt genom energi från solen!

Men inte bara stenkol, utan även petroleum och naturgas, är exempel på lagrad solkraft, eftersom dessa naturtillgångar sannolikt bildades då växter och djur för mycket länge sedan utsattes för värme och tryck. Även vattnet som driver turbinerna i ett vattenkraftverk ”pumpades” upp ur oceanerna av solen för att sedan falla som regn eller snö innan det strömmar tillbaka till haven. (Pred. 1:7) Indirekt är det sålunda kraft från solen som driver våra bilar, bussar och flygplan liksom också all vår elektriska utrustning.

Används solenergin med vishet?

Tänk efter! Utnyttjar människan solenergin på ett förståndigt sätt? Är det vishet att man hänsynslöst och i allt snabbare takt pumpar upp detta förunderliga förråd av energi ur jorden? Är det ett förståndigt handlingssätt att plundra denna reservoar av lagrad solenergi, samtidigt som man förorenar floder och sjöar med en stor del av dess värmeenergi och spyr ut giftiga avfallsprodukter i luften?

Skulle det inte vara mycket klokare att i stället direkt utnyttja solens ofantliga, icke förorenande energi, som dagligen strömmar ner över jorden? Människan har visat att det går att tämja den energi som strålar från den yttre rymden. Ljuset från en avlägsen stjärna har exempelvis kunnat användas för att slå till ett relä, så att en elektrisk glödlampa tänds. Varför använder vi oss då inte direkt av solenergi?

Kraften från solen kan användas direkt

Det har i själva verket redan skett, men bara i begränsad utsträckning. Man har till exempel byggt några hus som uppvärms av solen. En kollektoryta, som i princip består av en svart skiva som absorberar solstrålarna, är placerad på hustaket. Värmeenergin från solen används till att höja temperaturen hos luft eller vatten, som sedan får cirkulera genom huset eller förvaras i en isolerad tank för att användas vid behov.

Den för närvarande mest utbredda användningen av solenergi är troligen för uppvärmning av vatten. I Japan har man tillverkat mer än en million varmvattensberedare, och man kan få se dem installerade på många hustak i landet.

En mera direkt iögonenfallande användning av solenergin äger rum i jättelika industriella brännugnar. Den största av dessa ugnar finns i Odeillo i södra Frankrike. På ett ögonblick smälter den hål rakt genom tjocka stålplåtar! Sextiotre stora, plana speglar är utplacerade på en bergssluttning. Var och en följer solen i dess bana och återkastar dess strålar till en bestämd punkt på en jättelik parabolisk reflektor, som i sin tur bryter samman alla dessa strålar till en yta som inte är större än 30 centimeter i diameter. På denna brännyta, som är hjärtat av ugnen, uppnås temperaturer av 4.000 grader C. Detta visar den ofantliga kraften hos solljuset.

Solkraftdrivna generatorer?

Under årens lopp har det också byggts ett antal maskiner som drivs med kraft från solen. Solljuset kan till exempel utnyttjas för att upphetta en vätska till ånga, vilken i sin tur driver en gasturbin. Att alstra elektricitet på detta sätt har emellertid avfärdats som praktiskt ogenomförbart. Men det finns personer som har börjat granska metodens möjligheter. Detta beror på att man, åtminstone på projektstadiet, har utarbetat effektivare metoder att omvandla solenergi till elektrisk kraft.

År 1971 ryktades det att National Science Foundation i USA hade fattat sådant intresse för ett metodförslag att man sökte finansiärer för att bygga en experimentell anläggning i öknen nära Yuma i Arizona med en kapacitet av 100.000 kilowatt. Man hävdar att upp till 30 procent av den mottagna solenergin kan omvandlas till elektricitet.

Det fordras naturligtvis stora solljusabsorberande ytor för att samla upp den energi som behövs för att alstra stora mängder elektricitet. Hur stor markyta? Teoretiskt skulle endast 200 à 300 kvadratkilometer av Arizonas öken, mindre än en procent av statens landyta, kunna producera all elektrisk kraft och värme för hela Canadas och Förenta staternas behov. Men på grund av energiförluster i omvandlingsprocessen samt därför att man behöver sprida ut de ljusabsorberande ytorna för att undvika att de skuggar varandra krävs det avsevärt mycket större markyta i praktiken. Det finns naturligtvis även andra problem i förbindelse med ett sådant kraftsystem.

Användning av solceller

År 1954 möjliggjorde en vetenskaplig landvinning att man kommersiellt kan utnyttja solenergin på ett mera direkt sätt. Vetenskapsmän konstruerade då ett solbatteri som bestod av ett antal separata silikonceller. Ett sådant batteri omvandlar upp till 12 à 14 procent av den mottagna solenergin direkt till elektricitet. Man har uttalat förhoppningar om att effektiviteten skall kunna förbättras.

Solstrålarnas omvandling till elektricitet sker momentant och ljudlöst. Då ljuset träffar solcellerna alstras ett elektronflöde som kan driva en radioapparat, en motor, ladda ett ackumulatorbatteri osv. Med konstruktionen av solbatteriet öppnades helt nya horisonter för användningen av solenergi.

D. S. Halacy j:r talar i sin bok The Coming Age of Solar Energy (Inför solenergins tidsålder) om solbatteriets storslagna möjligheter, men han pekar samtidigt på ett problem:

”Under solbatteriets allra första tid var taktäckning med solplattor en fantasieggande idé. En takyta av 6 gånger 12 meter, som omvandlar solenergi till elektricitet, skulle producera tillräckligt med kilowattimmar för ett hushålls löpande behov på bara 5 solskensdagar per månad! Den uppenbara haken i resonemanget, då som nu, var priset på solplattor. Med nuvarande prisläge [1963] skulle ett sådant tak kosta flera hundra tusen dollar.”

Priset är fortfarande högt. Det är sant att råmaterialet silikon finns i rikliga mängder. Men det är ett krävande och kostsamt arbete, som fordrar ett yrkesskickligt hantverk, att tillverka dessa solceller. Solbatterierna har därför i första hand fått användas som kraftkälla i rymdsatelliter, vilka kan bära de höga kostnaderna.

Solceller har dock redan använts kommersiellt som kraftkällor i radio- och televisionsapparater, klockor och filmkameror. Några av dessa tillämpningar har förts ut på den öppna marknaden. För radioförbindelse mellan stationer på stora avstånd — omkring 5.000 kilometer — från varandra har man utrustat varje station med en panel av solbatterier omfattande mer än 7.800 solceller, och dessa utgör den enda kraftkällan. Man har också byggt en experimentbil, som kördes flera kilometer, driven av solenergi!

Solkraftens framtid

Man skulle väl tro att alla ansträngningar nu skulle göras för att utveckla denna underbara möjlighet till icke förorenande kraft. En tekniker har beskrivit läget med orden: ”Den teknik som fordras för att vi skall kunna utnyttja solenergin ligger inom räckhåll för oss.”

Men vad sker egentligen? År 1971 yttrade den amerikanska regeringens expert på energifrågor, S. David Freeman: ”Solenergin är en av våra förbisedda möjligheter.”

Det skall medges att det fortfarande är många svårigheter att övervinna innan solenergin kan avhjälpa energibristen. Sålunda är kostnaderna höga för fotoelektriskt material till solbatterier, och likaså är våra nuvarande metoder för att lagra elektricitet mycket kostsamma. Men skulle inte dessa frågor kunna lösas om man gjorde en samlad ansträngning?

Vissa forskare tror att det är genomförbart. De anser att det fotoelektriska materialet kan framställas för bara några kronor per kvadratcentimeter absorptionsyta, och därmed skulle taket på ett bostadshus kunna täckas med solplattor till en rimlig kostnad! Men hoppas inte för mycket. Genom att man inte bryr sig om att anstränga sig för att utnyttja solenergin för människans behov har utsikterna förbleknat.

Varför nu denna uraktlåtenhet?

Teknologins utveckling är ett problem

Den tekniska lösningen av en del av våra många bränsleproblem ligger ofta inom räckhåll, men vi kan inte gripa den. En tjänsteman vid atomenergikommissionen i USA förklarade sålunda: ”Om vi hade utforskat detta för 15 år sedan, skulle vi ha haft föroreningsfria kraftverk drivna med fossila bränslen (vanligt kol, olja och naturgas) under de senaste 10 åren.”

Varför utförde inte elkraftverken sådan forskning för att utveckla föroreningsfria hjälpmedel? Därför att det kostar pengar.

Det förhåller sig på samma sätt inom bilindustrin. S. Smith Griswold, som är chef för Los Angeles-områdets luftföroreningskontroll, har sagt: ”För folk som är intresserade av vinster är utgifter för utveckling och produktion av avgasrenare ett påtvingat ansvar.”

Man kan fråga sig om en av de viktigaste orsakerna till att inga radikala mått och steg har vidtagits för att tämja solenergin inte just beror på fruktan för att allvarligt skada de nuvarande lönsamma storföretagen. Varför nu detta?

Ja, tänk efter! Antag att man med förenade ansträngningar skulle kunna omvandla solenergin till billig elektricitet, så som vissa vetenskapsmän hävdar. Antag vidare att varje hus kunde förses med en panel av solceller på hustaket, varigenom alla elkraftbehov blev tillgodosedda. Då skulle inom kort serviceföretagen bli helt funktionslösa! Intressenterna i olja, kol, gas och kärnkraft skulle också påverkas oförmånligt. Kan vi vänta att de skall vara de främsta förespråkarna för en sådan revolutionerande utveckling? Knappast.

Det är uppenbart att det behövs en stor förändring. Det nuvarande industriella samhället och livet där behöver i allra högsta grad brytas ner, och det måste bli ett slut på tendensen till allt intensivare industrialisering. Men det är tydligt att dagens regeringar inte frivilligt samarbetar för att genomföra detta.

En rättfärdig lösning

Vad mänskliga styrelser inte gjort, och inte heller kan väntas göra, det kan vi emellertid med full tillförsikt lita på att människans Skapare, Gud den Allsmäktige, kommer att genomföra. Ja, den stund är nära då han skall visa sin väldiga makt genom att utplåna hela denna onda tingens ordning. Det innebär att hela det mänskliga system som har förorenat jorden kommer att brytas en gång för alla.

Jorden kommer dock inte att bli helt avfolkad. Det kommer att finnas kvar sådana människor som uppriktigt älskar Gud och uppskattar hans underbara skapelse. De kommer därför att utnyttja jordens resurser på ett sätt som inte medför skadeverkningar på miljön. Innebär detta att människan skall leva primitivt, utan förmåga att begagna moderna hjälpmedel?

Nej, det är inte nödvändigt. Jorden erbjuder energi som kan utnyttjas utan miljöförstöring. Under ledning av Guds rättfärdiga styrelse kommer människan att lära sig att tillgodogöra sig jordens energikällor effektivt. Hon skall använda dem förståndigt och på ett alltigenom gagneligt sätt. Var och en skall få sitt energibehov täckt, så att han kan bo bekvämt och njuta av livet i fullt mått. Det skall inte råda någon brist på kraftkällor och det kommer inte heller att finnas några miljöförstöringsproblem! — Ps. 37:9—11, 29; Upp. 21:3, 4.

[Fotnoter]