Tysklands kyrkor i knipa

Från ”Vakna!”:s korrespondent i Västtyskland

VARJE år lämnar nu tiotusentals människor både den protestantiska och den romersk-katolska kyrkan i Tyskland. Biskopen i Berlin-Brandenburg, Kurt Scharf, framhöll: ”Kyrkans situation i Tyskland och Västberlin har blivit mera kritisk. Antalet som lämnar kyrkan är större än väntat.”

Vid fyrtionionde mötet för tyska pastorer, som hölls i Darmstadt i september 1970, kommenterades denna tendens. En professor från Frankfurt påpekade till exempel: ”För närvarande har folket i detta land ingen önskan som driver dem till att lyssna på en predikan.”

Detta är sant. På söndagsförmiddagarna är kyrkorna praktiskt taget tomma, särskilt i städerna. Den tyska tidskriften Stern illustrerade detta med hjälp av bilder från söndagsförmiddagarnas gudstjänster i protestantiska och romersk-katolska kyrkor i staden Flensburg. Reportaget bar rubriken: ”I Flensburgs kyrkor predikar prästerna för praktiskt taget tomma bänkrader.”

I stället för att betrakta tendensen som tillfällig och omkastbar framhöll Düsseldorfer Handelsblatt i numret för 20 januari 1970: ”Eftersom kyrkan ständigt blivit mer och mer världslig, bör den inte bli förvånad om många har en känsla av att dess moraliska grundval är underminerad. Fler kommer att lämna kyrkan, och antalet gudstjänstbesökare kommer att fortsätta att minska.”

Teologiprofessorn Günther Harder från Berlin gjorde en ännu dystrare förutsägelse: ”En lavin, som kommer att ta andan ur oss, är i annalkande.”

Ett av skälen till svårigheterna för kyrkorna i Tyskland är missnöjet med hur man samlar in pengar. I Tyskland tar myndigheterna upp skatt åt kyrkorna, och denna skatt har ökat betydligt. Man samlar nu in nära fem milliarder kronor om året i skattepengar åt kyrkorna!

För att hålla detta penningflöde vid makt är kyrkorna inte så nogräknade med vad de har för medlemmar. En undersökning avslöjade att 32 procent av medlemmarna i Tysklands kyrkor inte tror på bibelns Gud, 51 procent tror inte att Adam och Eva var våra förfäder, och 64 procent tror inte på Jesu jungfrufödelse, men ändå betraktas de allesammans som goda kyrkomedlemmar därför att de betalar sin skatt!

Till och med prostituerade och andra som tjänar pengar på tvivelaktigt sätt välkomnas som medlemmar av kyrkan. ”Vår kyrka fungerar så bra”, sade hånfullt en ung katolsk präst, ”att vi kan klara oss utan grundaren men inte utan driftskapital.”

Oppositionen mot kyrkorna växer nu på grund av deras stora intresse för pengar och materiella ting. Frankfurter Rundschau framhöll att folk ogillar att många millioner av skattepengarna går ”till praktfulla och pråliga byggnader ... kyrkor som på utsidan strålar till Guds ära — och inuti sitter Gud för det mesta ensam i mörkret”.

Düsseldorfer Handelsblatt ställde en liknande kritisk fråga: ”Är kyrkans alla ägodelar nödvändiga för att den skall kunna vara medlare för världen omkring sig? Med dess administrativa byggnader och dess byråkrati ser det snarare ut som om den höll på att utvecklas till en världslig, ekonomiskt orienterad koncern med ständigt expanderande finansiell grundval.” Men kyrkorna omhuldar inkomsterna och fortsätter på så sätt att främja den i hög grad inbringande kyrkoskatten.

Till och med en del präster erkänner att detta är opassande. Pastor Edgar Spir från Hamburg talade om att ändra systemet för kyrkoskatten. Han sade: ”Vi kanske ryggar tillbaka bara för att vi helt enkelt älskar detta välstånd under religionens täckmantel mer än tillvaron som ett vittne för Jesus Kristus. Låt oss inse det faktum att vår hävdvunna kristendom är Satans kelgris.”

Många har kommit att instämma i denna värdering av förhållandena, och därför lämnar de kyrkorna för att undvika att ekonomiskt understödja en organisation som de inte är överens med. Men de måste gå till myndigheterna och öppet ge till känna att de går ur kyrkan för att de skall slippa att betala kyrkoskatten.

Men det är inte bara kyrkoskatten som drar missnöje över kyrkorna. Det är också kyrkornas brist på andlighet — en nästan total underlåtenhet att undervisa människor om Gud och hans ord. En skeptisk, ja, faktiskt fientlig inställning till bibeln och Gud har infekterat de religiösa systemen i Västtyskland.

Den välkända kvinnliga teologen Dorothee Sölle från Köln hävdar till exempel att ”det är till ingen nytta att fastställa vad Gud har gjort i det förgångna” och att ”denna teistiska fetisch som kallas Gud” är död. Kan någon klandra uppriktiga människor när de lämnar en kyrka som tillåter att sådana läror sprids?

Särskilt ungdomen inser att kyrkorna har foga att erbjuda. Några protestantiska ungdomar som intervjuades var mycket skarpa i sina yttranden. Sjuttio procent av de 2.500 studerande i Essen som tillfrågades sade att söndagspredikan hade mycket litet inflytande på en människas syn på livet. Nära 25 procent sade att den ”inte hade någon som helst betydelse”. En sjuttonåring sade: ”Man känner sig som om man går på begravning varenda söndag.”

Det är inte så att alla som lämnar kyrkorna är ointresserade av Gud eller bibeln. Tvärtom, många av dem är med vid de mer än 42.000 bibelstudier i hem som varje vecka leds av Jehovas vittnen i Västtyskland. Förra året var det 5.828 personer, av vilka några nyligen lämnat kyrkorna, som gjorde framsteg när det gällde att inhämta biblisk kunskap och överlämnade sitt liv åt Jehova Gud, vilket de symboliserade genom vattendopet. I motsats till de avtagande medlems- och besökssiffrorna i kyrkorna har Jehovas vittnen i Västtyskland ökat till över 90.000 förkunnare som undervisar i bibeln.

I många år har Jehovas vittnen sagt att kristenhetens kyrkor har misslyckats när det gällt att representera Gud och undervisa människor i hans ord, bibeln. Detta faktum blir nu uppenbart för allt fler människor, och följden blir att stora skaror lämnar kyrkorna.