Bryr du dig om det?

UNDER julhelgen visar många människor att de bryr sig om sina nära och kära. De kanske skickar dem ett kort eller ger dem gåvor. Man ger ut hundratals millioner kronor på sådana gåvor varje jul.

Av den orsaken är det många som väntar sig att få något från sina vänner när det blir jul. Om de inte får något, känner de sig sårade.

För att undvika att stöta sig med dem gör många uppriktiga människor en ansträngning för att visa att de bryr sig om dem genom att sända dem gåvor. Men hur mycken tanke ägnar dessa människor Gud? Är de angelägna om att inte stöta sig med honom?

Har de tagit i beaktande vad Gud anser om julen? Om du vill behaga Gud, är det nödvändigt att du tänker på vad han anser. För att få hjälp med detta kan du påminna dig något av det du har läst om julen.

Under de senaste åren kanske du har läst i tidningar eller tidskriftsartiklar att den 25 december i själva verket inte är det datum Jesus föddes. Detta är välbekant. New York Times för 24 december 1967 framhöll exempelvis: ”Det finns inga vittnesbörd om den verkliga tiden för Jesu födelse — bara en antydan från berättelsen om herdarna på fälten, som på natten höll vakt över sina hjordar, att det var under en varm årstid. På vintern samlade man ihop fåren i fållor.” — Luk. 2:8—12.

Toronto Star för 20 december 1969 sade med liknande tonfall om julen: ”Låt oss emellertid inte fortsätta att låtsas att den har något speciellt att göra med Jesu födelse. ... Det är hög tid att de kristna drar sig till minnes att kyrkan klarade sig under sina första 380 år utan att överhuvudtaget fira Jesu födelse.”

Julens ursprung

Men tidpunkten för julfirandet och andra julseder har ett definitivt ursprung. Tidningar, tidskrifter och uppslagsverk har öppet talat om detta. Du har utan tvivel själv läst en del av dessa artiklar. Dessa fakta är välkända i både profana och religiösa kretsar. New Catholic Encyclopedia framhåller exempelvis under rubriken ”Jul”:

”Kristi födelse tilldelades vintersolståndets datum (25 december i den julianska kalendern och 6 januari i den egyptiska), eftersom de hedniska Mithradyrkarna firade dies natalis Solis Invicti (den oövervinnliga solens födelsedag), när solen började återvända på norra himlavalvet.”

Ja, julen har sina rötter i forntida hedniska högtider. New York Times förklarar: ”Påven Liberius [på 300-talet] beslöt att upptaga hedniska ceremonier genom att förklara den 25 december för Jesu officiella födelsedag. Det ändrade namnet medförde föga ändring till formen.”

Och hur var denna ”form”? De forntida saturnalierna var en tid då grov omoraliskhet utövades under sken av högtidsfirande. W. S. Walsh framhåller i sin bok Curiosities of Popular Customs:

”Trots att de förståndiga och sunda fördömde julen, återupplivade den ofta under sin första tid alla backanaliernas och saturnaliernas grövsta orgier, utsvävningar och oanständigheter. Till och med prästerna drogs med i denna strömvirvel. . . .

När nu hedniska traditioner så oförtrutet levde kvar till och med hos prästerna, vad bättre kunde man då vänta sig från lekmännen? De verkligt vilda festerna under julen i forna tider verkar närmast otroliga. Oanständighet, dryckenskap, hädelse — ingenting saknades. Lättsinnet utvecklades till den högsta grad av tygellöshet.” — Sidorna 228, 229.

Ändringen av namnet medförde verkligen ”föga ändring till formen”, som New York Times uttryckte det. Är det annorlunda i våra dagar? Alla hänger sig visserligen inte åt sådant uppförande. Men är det inte sant att många högtidsfirare kastar av sig de moraliska banden vid firmafester i samband med julen? Du kanske har varit med om en sådan fest och sedan önskat att du hade stannat hemma den dagen.

Gud hatar sådan sedeslöshet och upplyser de kristna om att ”varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, ... eller giriga människor eller drinkare ... skall ärva Guds rike”. (1 Kor. 6:9, 10, NW) Är Guds syn på saken betydelsefull för dig?

Prästerna bryr sig inte om det

Prästerna är väl medvetna om julens hedniska ursprung, men ändå understöder de julfirandet. Enligt Vancouver Sun säger till exempel den anglikanske prästen R. Desmond Kimmitt att ”det är välkänt att Kristus inte föddes i mitten av december. Forna tiders kristna, säger han, fann att de inte kunde göra sig av med den hedniska högtiden [saturnalierna], och därför upptog de den.” Men ändå sade Kimmitt: ”Jag skulle bli bedrövad över att se julen som vi känner den försvinna.”

Louis H. Valbracht, som är pastor i St. John’s Lutheran Church i Des Moines i Iowa, skrev också: ”De som säger att julen håller på att bli ingenting annat än en hednisk högtid bör komma ihåg att julen varit en hednisk högtid.”

Men prästerna bryr sig inte om det. Den lutherske prästen Valbracht sade: ”Vad mig angår och mitt hus och min församling, säger jag: låt oss göra julen större ... mera livfull än den någonsin varit.” Successful Farming, december 1965.

Trots att prästerna vet att julen bara är en hednisk högtid, som har klätts upp med en del kristna namn, bekymrar det dem inte. Men det bör i själva verket inte förvåna oss att de inte bryr sig om det, eftersom de har avlägsnat sig så långt från bibeln. På senare år har tidningarna talat öppet om detta, på grund av att många präster ogenerat godkänner den ”nya moralen”, som inte är någon moral. Om du finner att du inte kan dela prästernas uppfattning, om det finns saker i samband med julen som oroar dig, bör du följaktligen lovordas för detta.

Betyder det egentligen något?

Somliga kanske menar att om julen firas på ett ärbart sätt är det inget fel. Betyder det egentligen något att julen har anknytning till hedniska högtider? kanske de frågar.

Guds ord uppmanar de kristna: ”Bli inte ojämnt sammanokade med icke troende. Ty vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker? Vidare, vilken harmoni råder mellan Kristus och Belial? ... ’”Gå därför ut ifrån dem och avskilj er”, säger Jehova, ”och sluta upp med att röra vid det orena.”’” — 2 Kor. 6:14—17, NW.

Kan det finnas någon harmoni mellan julen och Kristus, när man tänker på att det finns många företeelser i samband med julen som har sina rötter i orena hedniska högtider? Fakta talar för sig själva.

Kom också ihåg vad Jesus sade om dyrkan av den allsmäktige Guden: ”De som tillber honom måste tillbedja med ande och sanning.” Om vår gudsdyrkan skall vara godtagbar för Gud, måste den följaktligen vara grundad på sanning. — Joh. 4:24, NW.

Men hur är det med julen? Är det en religiös högtid som är grundad på sanning? Du vet själv att man i allmänhet under julgudstjänsterna får höra att Jesus föddes den 25 december. Men i själva verket är den 25 december ”födelsedagen” för en forntida hednisk solgud, inte för Jesus. Att på det sättet fira en religiös högtid som förevigar en sådan lögn kan helt enkelt inte vara att dyrka Gud med sanning. Bryr du dig om sanningen?

Och vad skall man säga om den mystiska jultomten och julbocken som påstås ge barnen gåvor? Du vet att detta inte är sant. Är det då inte att ljuga för barnen, när man får dem att tro att gåvorna kommer från detta håll? Bryr du dig tillräckligt om sanningen för att sky en högtid som framhäver sådana lögner?

Om du verkligen bryr dig om Gud, kommer du att lyda hans befallning att sluta ta del i sådant som är orent i religiöst avseende. För att behaga Gud måste du tillbedja honom med sanning, obesudlad av hedniska religiösa sedvänjor. Vad kommer du att göra personligen?

Påskens ursprung

Det bör inte förvåna oss att påsken, en religiös högtid som är nära förbunden med julen, också har sina rötter i hedniska sedvänjor. Liksom när det gäller julen nämns ofta påskens hedniska ursprung i tidningarna. Newark Sunday News för 29 mars 1970 bar till exempel rubriken ”Påskhögtiden har hednisk anknytning”. Boken Easter and Its Customs (Påsken och dess seder) av Christina Hole ger en viss bakgrund åt påskens hedniska ursprung. Det framhålls där:

”Det var på våren, den årstid då livet förnyas och åter vaknar upp, som de hedniska folken i Europa och Asien sedan urminnes tider firade sina vårhögtidligheter, varvid de återupplivade forntida pånyttfödelsemyter och utförde magiska och religiösa ceremonier för att få grödan att växa och frodas. Vårmysterier, liknande dem som förekom vid dyrkan av Tammus [en babylonisk gud som fördöms i bibeln] och Osiris [en egyptisk gud] och Adonis [en grekisk gud], florerade i Medelhavsvärlden, när vår Herre levde och verkade där, och längre norrut och österut fanns det andra, mindre välkända, men inte fördenskull mindre levande. Det var oundvikligt att en del av deras omhuldade riter och symboler överflyttades på påsksederna.” — Sid. 9; jämför Hesekiel 8:13, 14.

Visste du att dessa ceremonier ofta bjöd på vidriga fruktbarhetsriter? En modern auktoritet säger om påskharen och påskäggen: ”Detta är inte bara barnlekar utan spåren efter en fruktbarhetsrit. Både äggen och haren är nämligen fruktbarhetssymboler.”a Till och med The Catholic Encyclopedia säger: ”Haren är en hednisk symbol och har alltid varit en sinnebild av fruktbarhet.” Ägg och harar har sannerligen inget att göra med Kristi uppståndelse, eller hur?

Bryr du dig om att påsken förevigar minnena av dessa omoraliska fruktbarhetsriter, som förekom bland hedningarna? Vill du ta del i en högtid som framhäver omformningar av forntida fruktbarhetssymboler, sådana som påskharen och påskäggen? Tror du att den allsmäktige Guden skulle godkänna att du gjorde det? — 5 Mos. 7:5, 6.

Tänk efter allvarligt: Är Gud tillfreds när människor försöker beblanda dyrkan av honom med hedniska sedvänjor? Svaret är uppenbart. Frågan är: Bryr du dig om detta?

Välsignelser för dem som bryr sig om det

Men innebär inte detta att man går miste om en hel del glädjeämnen? kanske någon frågar.

Tvärtom, om du fortsätter att ta del i hedniska sedvänjor, är det mycket som du kommer att gå miste om — Guds godkännande och möjligheten att vinna evigt liv i hans rättfärdiga nya ordning.

Och inte ens nu går de som bryr sig om Guds ord miste om några verkliga glädjeämnen. I själva verket får de del av sanna välsignelser. Familjer kan komma tillsammans när som helst på året för att med måtta njuta av mat och dryck och angenäm gemenskap. Dessa lyckliga stunder går inte förlorade när man slutar att fira jul. Och man kan ge presenter till sina nära och kära vid dessa och andra tillfällen, om man önskar. Spontant, otvunget givande skänker stor lycka åt både givaren och mottagaren. — Apg. 20:35.

Tänk samtidigt på välsignelsen att vara fri från den hedniska seden att utväxla gåvor, ett krav som understöds av affärsvärlden, inte för att ära Gud utan för att tjäna pengar. Är det inte sant att denna hedniska sedvänja medför besvikelser och ekonomiska bördor och berövar människor deras glädje?

”Men andra väntar sig att få gåvor”, kanske du säger. ”De kommer att tro att jag har glömt dem. Vad skall jag göra?”

Varför inte göra upp en lista över alla som du har utväxlat gåvor med under de senaste åren? I stället för att skicka julkort kan du sedan skriva ett kort brev och upplysa dem om att du från och med nu slutar att ge julklappar. Gör detta innan de köper sina presenter. Förklara dina skäl, kanske med hjälp av något från denna artikel. Du kanske till och med vill sända dem ett exemplar av denna tidskrift.

Om du verkligen bryr dig om Gud och vad han anser, finns det ingen orsak att frukta för hur de som du skriver till skall reagera. (Ords. 29:25) De kanske till och med blir glada. De kanske också känner sig fångade i en fälla och därför drar en suck av lättnad i denna tid av ekonomiskt betryck. Vad du gör för dem på detta sätt kan vara värdefullare än varje annan gåva du skulle kunna ge dem, eftersom det kan få dem att slå in på vägen mot evigt liv, om de också verkligen vill behaga Gud.

Och när det gäller påsken, kommer du att njuta mindre av våren bara för att du inte tar del i ett religiöst högtidsfirande som har hedniska rötter? Är det nödvändigt att du säger dina barn att harar och ägg har att göra med Jesu uppståndelse, när det är uppenbart att det inte finns något sådant samband? Tror du inte att du skulle kunna njuta mycket mer av våren, om du verkligen gav ära åt alltings Skapare? Våren är en vacker årstid, så varför vanpryda den med ett högtidsfirande som har sina rötter i omoraliska hedniska riter?

Att upphöra med det hedniska jul- och påskfirandet är ett modigt steg, som den som verkligen bryr sig om Gud måste ta. Ett sådant steg, med det rätta motivet, kommer att medföra rika välsignelser från Gud. Inom kort kommer han nämligen att tillintetgöra denna onda tingens ordning men bevara dem vid liv för evigt som bevisar att de verkligen bryr sig om att göra hans vilja. — 1 Joh. 2:17.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 4]

Föräldrar som bryr sig om det säger sina barn sanningen. Gör du det?

[Bild på sidan 5]

Har ägg och harar något att göra med Kristi uppståndelse?