Tror du allting som du läser?
”ALLT jag vet är vad jag läser i tidningarna.” Detta tänkespråk kommer från den amerikanske cowboy-filosofen och humoristen Will Rogers.
Vad är din uppfattning om saken? Tycker du att det är förnuftigt att tro allting som man läser?
Det är inget tvivel om att många tidningar försöker hålla sig så nära sanningen som möjligt, och man kan inhämta en hel del värdefulla faktiska upplysningar från vad som kommer ut i tryck.
Men man måste komma ihåg att det ligger affärsintressen bakom nästan alla publikationer i världen. En del journalister, redaktörer och utgivare vill kanske tillgodose vissa intressen och är därför rädda att stöta sig med läsare eller annonsörer. Eller också kanske de är inriktade på det sensationella och bisarra för att dra till sig läsare, även om det skulle innebära förvrängning av sanningen.
En artikel kan också skrivas i god tro; men var har reportern fått tag i upplysningarna? Vilken var hans ursprungliga källa? Var den pålitlig, eller var upplysningarna grundade på hörsägen? Återspeglade källan eller redogörelsen personliga fördomar snarare än objektiva fakta?
Vidare måste man tänka på vissa läsares tendens att tro det de vill tro i stället för att väga bevisen för och emot. Om alltså fakta är förvrängda, partiska eller till och med felaktiga, kommer de som föredrar att ha den synen på saken villigt att acceptera dessa fakta. Men tror du att detta är det förståndiga och trygga handlingssättet som kommer att bli till den individens bästa?
Å andra sidan kan någon tro att något är sant, och det kan verkligen vara sant. Men om han för att understödja denna tro griper tag i bevis som har en svag grundval och som senare visar sig vara felaktiga, kan följden bli att hans förtroende för något som i verkligheten är sant blir försvagat.
”Förtroendeklyfta”
Man får förtroende för något som är trovärdigt. På senare år har fler och fler människor lagt märke till vad som ofta kallas en ”förtroendeklyfta” i de upplysningar de får. De kanske läser något men finner senare att detta inte alls var sant. Det fanns således en ”klyfta” mellan vad som rapporterades och vad som slutligen visade sig vara sant.
Vi har ett välkänt exempel på detta från år 1960. Den amerikanske presidenten Dwight Eisenhowers regering ertappades med en upprörande osanning beträffande ett amerikanskt U-2-plan som försvunnit över Sovjetunionen. Talesmän för regeringen hävdade att planet var ett väderspaningsplan som av misstag hade förirrat sig in över Sovjetunionen.
Det visade sig emellertid att planet blivit nedskjutet långt inne i Ryssland och att piloten blivit tillfångatagen. Representanter för regeringen erkände då att det verkligen var ett ”spionplan” och att sådana flygningar hade pågått med deras fulla kännedom i omkring fyra år. Påståendet att detta var ett vilsefluget plan avslöjades som en medveten osanning.
I boken Anything but the Truth (Vad som helst utom sanningen) av William McGaffin och Erwin Knoll uppges det: ”J. R. Wiggins, som är redaktör för Washington Post, har yttrat att ’en regering som alltför lättvindigt kommer med bortförklaringar, när man ifrågasätter dess rätt att ljuga i en krissituation, aldrig kommer att lida brist på vare sig lögner eller kriser’.”
Det är alltså förståndigt att använda urskillning när man läser om världens politiska förehavanden. Men denna urskillning behöver man också när man läser om andra ting. Detta gäller till och med påståenden att vissa upptäckter bekräftar bibelns äkthet.
”Felande dag” bekräftad?
Ett exempel på detta är fallet med den ”felande dagen”. En viss Harold Hill i Baltimore i Maryland skickade för några månader sedan omkring exemplar av en redogörelse som sedan vitt och brett återgavs i tidningarna över hela Förenta staterna.
Hill berättade att rymdforskare vid Greenbelt i Maryland med hjälp av datamaskin undersökte solens, månens och planeternas position för att få reda på var dessa kroppar skulle befinna sig i framtiden. Datamaskinen sökte fram och åter genom århundradena och avslöjade enligt uppgift att det fattades en 24-timmarsdag i det förflutna. En av vetenskapsmännen påstås ha kommit ihåg bibelns skildring i Josua, kapitel 10, som talar om att solen stod stilla nästan en hel dag. Datamaskinen uppges ha satts i gång igen och funnit den felande tiden från Josuas skildring uppgå till 23 timmar och 20 minuter.
Men, fortsatte redogörelsen, hur var det med de återstående 40 minuterna? Samme vetenskapsman påstås då ha dragit sig till minnes bibelns berättelse i Andra Konungaboken, kapitel 20, som säger att konung Hiskia fick ett tecken som bevis på att han skulle tillfriskna från sin sjukdom. Tecknet var att skuggan på en solvisare skulle gå tillbaka ”tio steg”, vilket motsvarar 40 minuter. Om man alltså sammanför de båda skildringarna från bibeln, får man de 24 timmar, den ”felande dag”, som datamaskinen sägs ha funnit.
Var denna publicerade redogörelse sann? Ett brev skickades till herr Hill med begäran om ytterligare detaljer beträffande hans berättelse. I sitt svar förklarade han: ”Jag är ledsen att jag har förlagt handlingarna som innehåller namnen och platserna i förbindelse med redogörelsen om den ’felande dagen’, men jag skall gärna skicka er dem när jag får tag i dem.” Det var många månader sedan. Ännu har det inte kommit några handlingar.
Dessutom skickade Awake! (Vakna!:s moderupplaga) ett brev med förfrågan till NASA:s rymdfartscentral i Greenbelt i Maryland. I detta ombads de ansvariga där att bekräfta redogörelsen. Chefen för centralens informationsavdelning, Edward Mason, svarade per brev: ”Vi vet ingenting om Harold Hill och kan på intet sätt bekräfta uppgiften om den ’borttappade dagen’ i artikeln.” Herr Mason tillade: ”Med datamaskinens hjälp gör vi visserligen bruk av planeternas positioner, eftersom det är nödvändigt för att fastställa rymdfarkosternas omloppsbanor, men jag har inte funnit att några ’astronauter och rymdforskare vid Greenbelt’ har varit inblandade i historien med den ’borttappade dagen’ som tillskrivs herr Hill.”
Finns det verkligen några bevis för dessa upptäckter som datamaskiner gjort? Det är bäst att inte påstå något sådant, förrän det kommer tillförlitliga bevis i saken, särskilt med tanke på att herr Hill gör gällande att han personligen har sett Herren Jesus Kristus.
Det måste också betraktas som mycket underligt, lindrigt sagt, att en nästan identisk historia återges i boken The Harmony of Science and Scripture (Harmonin mellan vetenskapen och Skriften) av Harry Rimmer. Men den boken kom ut 1936! I ett kapitel med rubriken ”Nutida vetenskap och den långa dagen på Josuas tid” hänvisar Rimmer till en bok som skrivits år 1890 av en professor C. A. Totten vid Yale och hävdar att den ”slår fast saken utan ringaste tvivel”.
I Rimmers version av Tottens redogörelse är det en ”lärd astronom” som sägs ha upptäckt att jorden kommit 24 timmar ur takt. Under sina försök att bevisa det påstås astronomen genom sina beräkningar ha funnit att längden på den ”felande dagen” endast var 23 timmar och 20 minuter. Men då uppges professor Totten ha riktat astronomens uppmärksamhet på att Josua inte sade att det var en hel dag utan ”nästan” en hel dag. Han sägs sedan ha funnit att berättelsen om konung Hiskia fyllde i de återstående fyrtio minuterna.
Dessa två framställningar är nästan identiska. Men den nyaste, från år 1970, hänför upptäckten till rymdforskare och datamaskiner vid Greenbelt (som i sin tur förnekar den); den äldre redogörelsen från år 1936 hänför den till en ”lärd astronom” som omnämns i en bok skriven år 1890 av ytterligare en annan person!
Bristen på bevis för dessa påståenden ändrar emellertid inte bibelns sannfärdighet. Bibeln är Guds ord. Den talar sanning, eftersom Gud inte kan ljuga. (2 Tim. 3:16, 17; Joh. 17:17; Tit. 1:2) De kristna har ett överflöd av bevis för att bibeln verkligen är vad den utger sig för att vara, Guds ord. De behöver inte försöka bygga sin tro på något som man inte kan bevisa att det finns en fast grund för, och det skulle heller inte vara förståndigt av dem att göra det.
Noas ark funnen?
Förra året förekom det också mycken publicitet kring en expedition som skickades ut för att leta reda på Noas ark på Ararats berg. Mycket av denna publicitet kretsade kring Fernand Navarras påståenden.
Science News för 13 juni 1970 förklarade: ”Fernand Navarra, en fransk industrimän och upptäcktsresande på fritid, fann år 1955 på Ararats berg i östra Turkiet uppskattningsvis 50 ton trä som i en skreva låg inbäddat i isen från en glaciär. Fyndplatsen ligger på 4.200 meters höjd, många hundra meter ovanför trädgränsen och omkring 50 mil från de närmaste träden. ... Navarra har hävdat att denna artefakt är ett stycke av Noas ark som omtalas i bibeln.”
Somliga uppskattade att träet var omkring 4.000 till 5.000 år gammalt. Andra undersökningar, då man använde radiokolmätningar, har emellertid inte gett lika höga siffror, men dessa senare mätningar kan ju ha blivit påverkade av att träet kommit i kontakt med kolisotopen C-14, som på senare år bildats i de övre luftlagren och kommit ned med regn och snö.
Längre fram, år 1969, fann man mera trä i närheten av fyndplatsen från år 1955. Ytterligare utgrävningar skulle ha ägt rum under sommaren 1970. Men Turkiet nekade expeditionen tillträde till Ararats berg av ”säkerhetsskäl”. Man gjorde försök att ändra detta beslut, men det lyckades inte.
Detta är inte första gången man påstått att man nog har funnit arken. Det har förekommit många sensationella rapporter under tidigare århundraden. En del säger sig ha sett ett skepp, andra förstäven till ett skepp. En rapport säger att ett forskningslag fann och undersökte flera rum i ett båtliknande byggnadsverk. Men det har inte varit möjligt att följa upp dessa påståenden och utom allt tvivel slå fast deras sanningshalt.
För omkring tio år sedan såg man en båtliknande formation på Ararats berg. Bilder av den publicerades i olika tidskrifter. Men forskare begav sig till platsen och fann att det bara var en ovanlig jordformation. Det nuvarande intresset hänför sig visserligen inte till den platsen utan till en annan plats på berget.
Men det är ändå förståndigt att vara försiktig. Även om träet skulle vara från tiden före syndafloden, så var väl inte arken det enda byggnadsverket av trä från den tiden? Är det inte möjligt att delar av byggnader som förstördes av floden kan ha förts till olika platser av flodens vatten, däribland Ararats berg? Är det inte också möjligt att en byggnad av trä kan ha uppförts på Ararat långt efter floden på Noas tid?
Några kan vilja tro att det som finns där uppe är Noas ark och så dogmatiskt hävda att det förhåller sig så, innan tillräckliga bevis har kommit fram. Men hur blir det om senare bevis slår fast att det inte var arken? Kommer det att försvaga deras tro på syndafloden och på bibelns berättelse om Noas ark? Det skulle i så fall inte vara första gången som människors tro har blivit om intet genom att de godtagit ogrundade ”bevis” medan själva händelsen var sann.
Innan det har kommit fram långt starkare bevis än det finns för närvarande, skulle det följaktligen inte vara förståndigt att fästa sitt hopp vid ett sådant fynd för att bevisa en skildring i bibeln. De kristna har sannerligen ingen orsak att göra det. De har en redogörelse om saken i Guds eget ord. Han var ögonvittne till hela händelsen. Vi har också en skildring från Noa, det jordiska ögonvittnet, och vi har redogörelsen för att Jesus Kristus själv godtog den världsomfattande syndafloden som ett historiskt faktum. — 1 Mos. 6:1—8:22; Luk. 17:26, 27.
Vidare har vi berättelserna om floden som är vanliga hos nästan varenda ras eller kultur. Det är inte sannolikt att en så vittutbredd berättelse bara är en tillfällighet. Det är också ett grundligt fastslaget faktum att en plötslig drunkningsdöd, och i många fall en snabb nedfrysning, drabbade millioner levande varelser i det förflutna. Man har funnit lämningar av dessa i enorma kvantiteter i sådana områden som Alaska och Sibirien. En del djur blev så snabbt nedfrusna att de fortfarande hade växtdelar i munnen och magen när man hittade dem.
Men skulle kritikerna bli mer övertygade om bibelns exakthet, om man verkligen fann och ovedersägligen identifierade lämningarna av Noas ark? Skulle de då sätta sin förtröstan till bibeln och dess författare? Nå, har Dödahavsrullarna av Jesajas bok övertygat kritikerna om att de borde sätta mer tro till bibeln och dess författare än de har gjort tidigare? Nej, i stället har de i åratal disputerat om detaljer i stavning, bokstävernas form, esséernas lärosatser och så vidare. De har förbisett den springande punkten, bevarandet av Guds ord, vilket borde ha fått dem att sätta sin förtröstan till det och till dess författare.
Skulle de som tvivlar på bibelns berättelse om den världsomfattande floden ens ”låta övertyga sig, om någon [låt oss säga Noa själv] uppstår från de döda” och för dem till arken? (Luk. 16:31) Det är inte troligt. Jesus uppväckte människor från de döda, och detta övertygade inte hans kritiker. Ja, när Jesus uppväckte en man vid namn Lasarus, ville de religiösa kritikerna döda Jesus! Och inte bara det: ”Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus”! — Joh. 11:45—53; 12:9—11.
Nej, det är inte fakta om bibelns sannfärdighet som fattas. Sådana finns i överflöd och vittnar pålitligt om att bibeln är Guds ord. Det som fattas, när det gäller kritikerna, är den rätta hjärteinställningen. De vill inte tro. De vill inte heller underkasta sig Jehova Guds anordningar eller morallagar.
Slutna ögon under dopet?
Ett annat exempel på hur vilseledande och fullständigt felaktig en uppgift kan vara är en artikel från Mufulira i Zambia som utsänts genom Associated Press.
Meddelandet från Associated Press sade: ”Medlemmarna av Vakttornets sekt förväntas hålla ögonen ordentligt slutna under det att deras religionsfränder undergår sina dopriter. Lyckligtvis hade någon ögonen öppna, när Davison Kapysa doppades ned i floden Kafue i närvaro av 200 medlemmar av Vakttornet. En krokodil högg tag i Kapysas ben, men den ensamme tittaren slog larm innan reptilen hann dra i väg med sitt offer.”
Av denna rapport kan en oinformerad läsare dra slutsatsen att när Jehovas vittnen är närvarande vid ett dop, måste de ha ögonen slutna medan någon blir döpt. Men om Associated Press hade kontrollerat denna uppgift med någon representant för Jehovas vittnen, så skulle de ha fått reda på att upplysningarna var felaktiga. Sanningen är nämligen den rakt motsatta. Jehovas vittnen som är närvarande vid ett dop är där för att vara åskådare och ögonvittnen. De skulle knappast kunna vara det, om de hade ögonen slutna medan andra blev döpta!
Väg det du läser
Med så mycket propaganda som världen är fylld av i dag är det bra att vara försiktig. När du läser om viktiga ting, analysera då de tillgängliga fakta. Fråga dig själv: Finns det en pålitlig grundval för vad som sägs, eller är det bara hörsägner? Är källan pålitlig? Om bevismaterialet är klent, vänta då tills du får ytterligare bevis.
En annan synpunkt: Om vilka kan man med största sannolikhet säga att de publicerar sanningen — om dem som är sanningens Gud, Jehova, hängivna och som inte utför sin verksamhet för ekonomisk vinning eller om dem som söker göra sig pengar och som har annonsörer och andra kapitalintressen som de måste ta hänsyn till? Svaret är uppenbart.
[Bild på sidan 4]
Har vetenskapsmän verkligen fastslagit en skildring i bibeln med hjälp av datamaskin?
[Bild på sidan 5]
Har man funnit en del av Noas ark?