Vad säger hippies?
VAD är det som har fått många av dessa ungdomar att ge sig in i en hippies egendomliga och svåra liv?
När vi lyssnar till vad hippies själva säger, framträder ett bestämt mönster. Vad är det för ett mönster? När man frågar dem varför de har valt denna livskurs, får man samma enkla svar från många hippies: ”VÄRLDSFÖRHÅLLANDENA.”
Världsförhållandena
I våra dagar är ungdomarna mer upplysta än någonsin tidigare. De är högst medvetna om vad som händer och sker i världen. De lägger märke till stor ångest bland nationerna, orättvisa, fattigdom, hat och hyckleri. De ser att världens styresmän ofta inte löser människans problem på ett fridsamt sätt, utan dränker jorden i blod. Och särskilt vilkas blod? Du vet svaret: Unga människors blod. De får betala det oerhörda priset för andras misstag.
Därför sade en före detta medlem av unionsregeringen i Förenta staterna, John W. Gardner: ”Den unga generationen accepterar inte lösningar som på förhand kokats ihop bakom samhällets kulisser.” Nej, många ungdomar av i dag godtar helt enkelt inte de vanliga förklaringarna till de fruktansvärda händelser som har inträffat i vår tid.
Kännetecknande är en ung kvinnas förklaring av hur världsförhållandena förmådde henne och andra att bli hippies:
”Jag kom från ett välbärgat ’trevligt’ hem. Men jag flyttade hemifrån. Varför? Mest därför att det var så tydligt att hyckleri och fördomar var utbredda i de trevliga, fridfulla förstäderna och därför att jag nu var mer medveten om det fullständigt likgiltiga, dvallika tillstånd som flertalet människor tycktes befinna sig i när det gällde världsförhållandena.
Såg de inte vad som pågick? Visste de inte vad som var så fel i världen? Hur kunde de helt enkelt låta bli att göra någonting, inte ens tänka? Jag måste vara bland människor som åtminstone försökte finna svar, även om deras tillvägagångssätt verkade underligt för utomstående.
Eftersom jag var en hippie, vet jag vad jag talar om när jag säger att det är detta som får de flesta av de här ungdomarna att slå in på den vägen. Greenwich Village, Haight-Ashbury och ett reservat för Hopi-indianer var några av mina hem.
Att jag började med narkotika och så kallat ’hippieliv’ var inte ett ’övergående stadium’ som mina föräldrar ville tro. Inte heller var det ett weekend-besök. Jag var fullständigt försjunken i hippiegenerationens filosofi och vanor.
Jag började inte röka marijuana förrän jag var 16 år, men jag hade redan fått upp ögonen beträffande myndigheter, föräldrar, religion och allt annat ’etablerat’. Jag hade varit aktiv i vår kyrka och talat med en av pastorerna om mina frågor och tvivel. Jag fick inga förnuftiga svar.
Så vände jag ryggen åt all religion och beslöt mig för att ’få ut så mycket som möjligt av livet’. Ingenting betydde något längre. Erfarenhet var det enda — var ’guden’. Jag sökte, men jag visste inte efter vad.”
Hennes förklaring är inte alls ovanlig. Du kommer att finna att den är vanlig hos många som blir hippies.
Men somliga vill göra gällande att världsförhållandena alltid har varit sådana, så varför skulle folk ha större orsak att bli hippies nu än de har haft tidigare? Men världsförhållandena har INTE alltid varit sådana. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har något århundrade varit så fyllt av nöd som det vi lever i. Som domaren Jackson sade vid rättegången i Nürnberg mot de nazistiska krigsförbrytarna:
”De båda världskrigen har efterlämnat ett arv i form av döda, vilkas antal är större än alla de härar som tagit del i något krig som omtalas i forntida eller medeltida historia. Inget halvt århundrade har någonsin bevittnat ett slaktande i sådan skala, sådana grymheter och omänskligheter, en sådan massdeportation av folk till slaveri, ett sådant utplånande av minoriteter.”
Mänsklighetens problem har ökat sedan domare Jackson yttrade dessa ord. Som vi alla vet är det nu möjligt för människan att utplåna allt mänskligt liv. Fattigdomen, hungern, oron på arbetsplatserna, hatet mellan raser och nationer, föroreningen, överbefolkningen och andra problem krymper inte alls utan växer i stället.
En världsomfattande rörelse
Det är inte bara några få människor som blir upprörda över förhållandena i världen och som förkastar våra dagars samhälle. Man finner dem över hela världen och i betydande antal. En journalist anmärkte i Detroit News att det aldrig förr funnits någon tid i historien, ”då de unga ljushuvudena i alla nationer på jorden samtidigt såg sig omkring och sade: ’låt alltihop flyga och fara!’”
Mänskligheten har aldrig upplevt ett sådant ångestfyllt århundrade. Bara de som blundar för fakta förnekar att så är fallet. Men många blundar inte. Det är därför man kan säga att ingen nu levande människa har upplevt ett sådant världsvitt avståndstagande från det etablerade levnadssättet. En journalist sade i den tyska tidskriften Der Spiegel: ”Detta gäller kapitalistländer såväl som socialiststater.” Han framhöll också: ”Kanhända är orsaken en djupt rotad svaghet i vår civilisations uppbyggnad.”
Ett ökande antal människor överallt, särskilt de unga, visar sin avsky för den nuvarande tingens ordning. Därför är det inte underligt att hippierörelsen blivit en av följderna av denna desillusionering.
Men har inte föräldrar i våra dagar gett sina barn mer av de bättre tingen i livet än de själva hade när de var unga? Jo, det är sant. I många länder får de unga nu för tiden bättre mat, finare hem och högre utbildning än deras föräldrar fick. Men ändå är hippierörelsen starkast där levnadsstandarden har förbättrats!
Materialismen
Eftersom medelklassbarn vanligen är bättre skolade, är de ofta mer medvetna om världsförhållandena. Deras ungdomliga idealism gör det möjligt för dem att fästa blicken på nutidens vitala frågor. De har inte heller behövt bekymra sig så mycket för mat, kläder och tak över huvudet som barn från fattiga familjer. Därför har de större möjlighet att tänka på andra problem.
Men just själva förbättringen i en familjs levnadsstandard utgör en del av en sådan ”djupt rotad svaghet i vår civilisations uppbyggnad” som Der Spiegel talar om. Vad har materiellt välstånd att göra med att många unga människor blir hippies? En hippie från Kalifornien förklarade tydligt deras inställning. Hon kom från en familj som bodde i en 250.000-kronorsvilla, och hon hade egen förmögenhet. Hon sade om sina föräldrar:
”De gav mig allt jag ville ha. Jag hade egen bil. Men det var så falskt alltihop. Allt kretsade kring pengar. ... Så jag stack i väg bara.”
Till föräldrarnas bestörtning vägrar alltså många ungdomar att godta kalla materiella rikedomar som en ersättning för den varma kärlek, omsorg och ledning som föräldrarna skulle kunna ge dem.
Hippies har ofta haft föräldrar som led brist på materiella ting under depressionsårens kamp efter den ekonomiska kraschen 1929. Dessa föräldrar var beslutna att deras barn skulle få ”allting som vi fick vara utan när vi växte upp”. Det var mycket ädelt tänkt av dem, men ofta kom jakten efter pengar att ske på bekostnad av den tid som de borde ha tillbringat tillsammans med barnen under deras formbara år.
Hippies växte alltså upp i ett förvärvslystet samhälle. Pengarna hade gjorts till en gud. I detta jäkt fick alltför många barn för mycket av materiella ting. Situationen förvärrades av att efterlåtenhet var regel snarare än undantag. Att tukta barnen blev gammalmodigt, eller också hade man helt enkelt inte tid med det. Man lade huvudvikten vid att förbättra sin egen ställning i livet.
I Toronto Daily Star kommenterade en reporter hippieproblemet i Toronto:
”Hippierörelsen utgör en kraftig påminnelse om något som vi ibland glömmer: Bättre bostäder, större arbetsmöjligheter och högre utbildning kan inte i och för sig bringa läkedom åt människor som funnit livet på 60-talet tomt och omänskligt. Endast en omvärdering av tingen, i vilken människor blir accepterade — ja, faktiskt älskade — villkorslöst, kan göra livet värt att leva.”
Ett nytt samhälle önskas
De flesta hippies har alltså behov av ett nytt samhälle. De förkastar ett samhälle där man lägger huvudvikten vid pengar och ställning och där man trampar ned sin medmänniska i stället för att älska henne. De förkastar en värld med så mycket hyckleri, oärlighet, falskhet och orättvisa. Som en författare uttryckte saken: ”Hippies hoppas åstadkomma ett helt nytt samhälle, ett som är rikt på andlig skönhet och som skall återuppliva de gamla dygderna agape [på principer grundad kärlek] och vördnad.”
Hippies tror inte att någon reform av den nuvarande ordningen skall kunna åstadkomma det. Därför menar de att vägen till individuell frihet från samhället är att förkasta det och bryta dess regler. De menar att det måste bli en frigörelse från slaveriet under materialismen, så att de kan njuta av de enklare tingen i livet, dess skönhet och behag.
Pengar och arbete, som i hippieungdomars sinnen förbinds med ett korrumperat kommersiellt system, har därför utmanats som falska gudar. En kanadensisk hippieledare förklarade: ”Arbete är inte allt, arbete är inte heligt.” De anser att man skall arbeta när och om man vill, i sin egen takt.
I hippieungdomarnas värld får det bara finnas mycket ringa privat äganderätt. Allt man har skall vara till nytta för gruppen. Till och med barnen ”skall vara allas ansvar, inte bara den köttsliga moderns och faderns”.
I hippiesamhället kan man ha äktenskapskontrakt, men om man bestämmer sig för att man vill ha en annan partner, skall man kunna ”gifta sig med” den också. Frihet att ha sexuella förhållanden med vem som helst är faktiskt en godtagen norm bland dem.
Är många av dessa idéer chockerande för dig? Blir du oroad av att hippies förkastar all auktoritet? Blir du bestört över att de menar sig kunna ha sexuella förhållanden med vem de vill? Tycker du att deras marijuanarökning och narkotikabruk blir alltför mycket?
För de flesta människor, särskilt för den äldre generationen, är hippiefilosofin oerhört radikal, ja, oantagbar. Kan du inte höra en del äldre personer säga: ”Var i all sin dar har de fått de där idiotiska idéerna ifrån?”
Ja, var tror du de har fått dem ifrån? Vem bär största skulden för deras åsikter och beteende?