Varför ska vi vara nitiska i fråga om förträffliga gärningar?
Är du nitisk för förträffliga gärningar? Som förkunnare av Guds rike har vi all anledning att vara det. Varför det? Tänk på det som står i Titus 2:11–14:
Vers 11: Vad är ”Guds oförtjänta omtanke”, och hur har den påverkat oss personligen? (Rom. 3:23, 24)
Vers 12: Vad har Guds oförtjänta omtanke lärt oss?
Vers 13 och 14: Vilket hopp har vi nu när vi har blivit renade? Och varför har vi blivit renade från världens gudlösa uppförande?
Hur kan de här verserna motivera dig till förträffliga gärningar?