Frågelådan

● När kan man inbjuda den man studerar bibeln tillsammans med eller någon annan att ta del i tjänsten på fältet och därefter räkna denne som förkunnare?

Vi har sannerligen goda skäl till att glädja oss, när någon ny önskar förena sig med oss i att offentligt förkunna evangelium. Samtidigt inser vi att det är nödvändigt att vi skyddar Jehovas och församlingens namn från att bli vanärat. Detta kräver att de äldste och förkunnarna för övrigt visar gott omdöme i denna fråga.

I allmänhet kan man säga att förkunnaren som varje vecka leder bibelstudiet har goda möjligheter att rätt värdera de andliga framsteg som den nye gör. Den omdömesgille undervisaren kan, genom att lyssna på hur den han studerar med uttrycker sig och genom att iaktta hans handlingssätt från vecka till vecka, se om han har låtit Guds ord slå rot i sitt hjärta och om det i sin tur har fört med sig att han bringat sitt liv i harmoni med Jehovas rättfärdiga moralnormer. — Jak. 1:21; 1 Tess. 2:13.

Innan man inbjuder någon ny att tillsammans med oss predika offentligt, är det emellertid bra att gå igenom de frågor som står uppräknade på sidan 128, paragraf 3, i Organisationsboken. Om du som undervisare kan svara ja på de elva frågor som står där, kan utan tvivel också den du studerar med göra det, och följaktligen är denne redo att ta del med dig i att förkunna. Men om du är osäker på någon fråga, kan du vid ett lämpligt tillfälle gå igenom några utvalda skriftställen med den du studerar med och be denne tala om hur han eller hon ser på dessa skriftställen. På så sätt kan du förvissa dig om att han eller hon förstår vikten av och allvaret i att följa allt det som enligt bibeln krävs av oss, däribland att vi skall avhålla oss från tobak. (Matt. 28:20) Om du känner att du behöver rådgöra med någon, kan du naturligtvis tala med en äldste, kanske din bokstudieledare. Det kan vara så att han vill tala med den nye, om det synes vara tillrådligt.

När den nye för första gången lämnar in sin rapport över tjänsten på fältet, bör församlingens sekreterare uppmärksamma detta och informera tillsyningsmannen för tjänsten om detta. Vid första lämpliga tillfälle kommer tillsyningsmannen för tjänsten att vilja tala med den broder eller syster som leder studiet med denne nye om dennes kvalifikationer. Därefter kommer han att ordna så att han personligen får tala med den nye för att bli närmare bekant med denne och för att få tillfälle att tala med denne om det ansvar och den glädje, som hör samman med att man offentligt vittnar om Jehovas namn och rike. Slutligen kan tillsyningsmannen för tjänsten, efter att ha konfererat med den presiderande tillsyningsmannen, be sekreteraren skriva ut ett Registerkort för förkunnare för den nye förkunnaren, under förutsättning att denne är kvalificerad. På så sätt kommer de äldste att vara bättre i stånd att hjälpa dessa nya. Riktlinjer för när man skall räkna barn som förkunnare ges i Organisationsboken, på sidan 129, paragraf 2.

Eftersom vi alla ständigt har Jehovas höga moralnormer i tankarna, kan vi vara förvissade om att vi även i fortsättningen kommer att få hans välsignelse och bistånd av hans ande i vårt arbete, något som får till följd att antalet lärjungar ökar för varje år som går.