Hur man bär fram de goda nyheterna — Vid återbesök

¹ En viktig del av det arbete som Jesus gav sina efterföljare i uppdrag att utföra var att göra lärjungar. Han sade inte bara: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade”, utan han tillade också: ”Gör lärjungar . . . lär dem.” (Matt. 24:14; 28:19, 20) Har du en andel i detta drag av Herrens tjänst? Välkomnar du några förslag till hur man kan bära sig åt?

² Hemligheten med att göra lärjungar är att man använder tid till att samtala med folk om sanningen. I bibeln berättas det om att Jesus vid ett tillfälle bjöd hem två intresserade män till sin bostad en eftermiddag vid 16-tiden och tillbringade resten av dagen tillsammans med dem. (Joh. 1:39) Sedan vandrade de omkring i landet tillsammans med honom och blev undervisade av honom under flera månader, innan vi åter finner dem ägna sig åt sin fiskerihantering. (Se boken Aid, tabellen på sidan 928.) De blev snart mycket verksamma förkunnare av de goda nyheterna. När aposteln Paulus var i Efesus, gjorde han föranstaltningar för att de som önskade få undervisning kunde vara tillsammans med honom varje dag, om de så ville, för att deras kunskap om sanningen skulle stärkas. (Apg. 19:9, 10) En utmärkt församling bildades där. Vi kommer också att nå resultat, om vi ordnar så att vi kan använda tid tillsammans med de intresserade regelbundet.

³ Men du kanske säger att du inte har några återbesök att göra. Kanske du ändå har det. Att göra återbesök hos den som skaffar publikationer av oss är vanligen på sin plats. En broder säger så här: ”Den här månaden har jag vid första besöket avtalat om att få komma tillbaka och tala med ytterligare 26 personer. Det som jag finner intressant är att 22 av dessa inte skaffade något att läsa! Men de sade att de var villiga att komma med synpunkter på ett bibelställe, som jag skrev upp åt dem och som de skall slå upp i bibeln under mellantiden.” Varför inte försöka detta?

⁴ Vad beträffar förkunnare som inte gör så många återbesök, så har de vanligen inte någon regelbunden tid avsatt för denna verksamhet. Har du det? I stället för att ständigt gå igenom en bit till av distriktet kan det visa sig mycket givande att använda ända till hälften av den tid, som du anslagit till vittnande, till att gå tillbaka till dem som du redan har träffat. Ägna dig i första hand åt dem som visat det största intresset, men om tiden medger det kan du också besöka dem som visade bara en smula intresse. Du kan göra detta samma dag som du går från dörr till dörr, men du kan också ibland föredra att använda hela den tid du är ute i tjänsten till återbesök. Försumma dem inte.

⁵ När du träffar på en intresserad, kanske under arbete från dörr till dörr, är det bra att lägga grunden till återbesöket. Hur då? Ett av de bästa sätten är att ställa en direkt fråga. Om den besökte själv ställer en fråga, varför inte då ta fasta på den och lova att göra en del efterforskning och dryfta frågan med honom nästa gång du kommer till dörren?

⁶ Men den du träffar kanske inte ställer någon fråga. Vad skall du då göra? Då får du ställa den. En broder som varit pionjär länge uppnår utmärkta resultat genom att själv ställa frågor. Vid sitt första besök kan han till exempel tala om ämnet ”Utgör vi den sista generationen i den här världen?” När den frågan blivit besvarad, säger han: ”Om vår generation kommer att uppleva slutet för världen, väcker detta några intressanta frågor: Vad kommer sedan, efter slutet på världen? Kommer marken eller jorden att vara kvar? Skall några människor genomleva denna förödelse?” I ett brev sade den här brodern: ”När jag kommit så långt, avbryter jag samtalet; den besökte har då fått sin aptit retad och är ivrig att få veta svaren. Den här metoden har varit så framgångsrik att vissa personer har bett oss komma tillbaka tre eller fyra gånger i veckan; andra har inte velat låta oss gå förrän de fått veta svaren.”

⁷ Innan du gör återbesök, uppmanar vi dig: förbered dig. Se till att du har några skriftställen i tankarna, men det skall inte vara just de som du använde vid första besöket. Lägg inte grunden på nytt; bygg vidare på den. Du kan få goda uppslag i häftet Dispositioner till predikningar. Var också noga med att be om Jehovas ande och om att han måtte öppna den besöktes hjärta på vid gavel. — Apg. 16:14.

⁸ Du behöver inte i förväg tänka ut varje detalj som du skall ta med: men det kan vara nyttigt att veta hur du skall komma i gång. Påminn dig 1) den besöktes namn, 2) vad ni talade om förra gången och 3) vilka skriftställen du kan använda för att stimulera intresset ytterligare för det ämne som tilltalade personen i fråga. Sedan du hälsat på personen och då använt hans namn, kan du säga: ”Jag har tänkt på dig sedan det där uppmuntrande samtalet om bibeln som vi hade förra veckan, och jag hoppas att du har några minuter till ditt förfogande, så jag kan få dela med mig av vad jag har läst. [Nämn den tidigare ställda frågan eller det ämne som du har tänkt behandla.] Får jag stiga på?”

⁹ Om den besökte säger att han inte har tid, bruka då urskillning. Du kan svara: ”Jag förstår.” Men därpå tillägga: ”Kan jag i alla fall få ta en minut av din tid och dela med mig av en tanke innan jag går?” Flertalet kommer att säga ja. Läs så ett av de skriftställen som du hade i tankarna och ge en kommentar till det. Fatta dig kort. Låt dem förstå att du hade några fler detaljer som du ville tala om och träffa avtal om att komma igen. Det behövs ofta flera korta besök, innan en persons andliga aptit börjar växa. Var tålmodig.

¹⁰ På många håll är det stora problemet att träffa folk hemma. Ge inte upp. Det gäller liv. Använd telefonen. Skriv ett brev. Lämna ett tidskriftsexemplar i brevlådan, kanske med en personlig hälsning, där du riktar uppmärksamheten på en artikel som du tror kan vara av särskilt intresse för den person du söker. Det har hänt att förkunnare efter flera månaders fåfänga försök har kunnat sätta i gång utmärkta studier. Tänk på att vårt arbete inte är utfört i och med att vi bearbetat distriktet från dörr till dörr. Vårt uppdrag lyder också: ”Gör lärjungar . . . lär dem.”