Hur man bär fram de goda nyheterna — För helt främmande

Många av oss finner det mycket svårt att gå hem till helt främmande människor för att samtala om bibeln och Guds rike. Att tala till en vän, granne eller släkting, någon som vi är bekanta med, innebär inte alls det problem som samtal med en helt främmande utgör. Kanske kan det bli till hjälp för oss i detta arbete att evangelisera bland främmande människor, om vi begrundar följande frågor och svar.

1. Vad måste vi först och främst tänka på? Att vända oss i bön till Jehova om att han med sin hjälp och välsignelse skall vara med oss, då vi söker göra hans vilja.

2. Hur nalkas du dörren? Vi måste ha den rätta inställningen. Detta innebär att vi inte skall ha förutfattade meningar om den vi besöker. Omedvetet kan vi ha detta, om vi tänker att grannskapet där han bor, den förhärskande religionen i trakten, folks allmänna syn på saker och ting automatiskt innebär att den för oss främmande människa vi träffar vid dörren inte kommer att visa något intresse för det som vi har att säga. I stället vill vi betrakta varje människa som en möjlig vän, som är intresserad av de goda nyheter som vi vill förmedla, och på så sätt lämnar vi utgången och bedömningen av personen i fråga åt Jehova. Om vi har en sådan inställning, bör vi känna oss mera väl till mods.

3. Vad är det första vi säger till den som öppnar? Något som kan uppmuntra den främmande du träffar. Till exempel: en varm hälsning, ett ord om vädret eller om den besöktes hem, ifall det ser trevligt och välordnat ut, vilket visar att vi intresserar oss för den person som vi talar med. Därpå riktar vi på ett vänligt sätt uppmärksamheten på syftet med vårt besök. Ämne för samtal den här månaden ger förslag om att vi, när vi hänvänder oss till folk, utgår från Psalm 119:105. Det kan vara lämpligt att säga något till den besökte om att vi människor, allesammans, gärna vänder oss till någon eller något för att få vägledning. Vi skulle kunna fråga: ”Har du någon gång tänkt på den vägledning som Gud, den Allsmäktige, har gett oss för att hjälpa oss att ta itu med livets problem?”

4. Vad skall vi säga sedan? Försök, om det är möjligt, att få den främmande med i samtalet när du hunnit så här långt. Be honom säga sin mening. Om han har lust, så låt honom framlägga sina synpunkter. Oroa dig inte för att det kommer att bli bara du som talar. Var en god lyssnare. Även om hans uppfattningar kan strida mot dina, så behöver inte detta bli ett problem. Du har inte kommit dit för att tvista med den besökte, utan för att erbjuda dig att påvisa för honom vad Guds ord har att säga.

5. Men om en fråga kommer upp som du inte vet svaret på? Du behöver inte frukta om detta skulle hända. Säg uppriktigt att du inte känner till svaret, men att du skall söka finna det och komma tillbaka för att dela med dig av vad du har lärt dig, så att det kan bli till den här människans nytta. Kanske detta banar väg för ett utmärkt återbesök. När det är något som vi inte känner till, har vi alla skäl att tillstå det. Det händer ofta att vår uppriktighet gör intryck på den vi besöker och kan förmå honom eller henne att lyssna mera uppmärksamt när vi kommer tillbaka.

6. Vad kan du göra, om den besökte är ohyfsad, definitivt inte intresserad? Vi kan inte ge något bättre råd än det vi finner i Guds ord. ”Ett mjukt svar stillar vrede.” (Ords. 15:1) ”Låt er resonlighet bli känd för alla människor.” (Fil. 4:5) Om vi är resonliga, tar vi inte deras nej som en personlig förolämpning, eftersom vi inser att de kanske vägrar lyssna därför att de inte förstår hur värdefullt det är som vi söker förmedla. Vi kan artigt säga adjö med några vänliga ord, och detta kan påverka den besökte gynnsamt. — Jämför Kolosserna 4:6.

7. Vad vill vi åstadkomma med vårt evangeliserande? Vi vill förkunna de goda nyheterna om Guds rike, göra lärjungar av människor av alla nationerna och undervisa dem. (Matt. 24:14; 28:19, 20) Hur vi lyckas är inte beroende av den litteratur som vi kan placera, även om vi ju vet att det tryckta ordet verkligen kan vara en välsignelse för dem som är mottagliga. Att vi lever sanningen, under det att vi sprider sanningens ord bland främmande människor, är emellertid något som medför stor lovprisning av Jehova.