Låt oss predika med urskillning och omdöme
Frågor har uppstått om hur vi skall bete oss i tjänsten, när vi möter ovanliga situationer som har med predikandet och kungörandet av de goda nyheterna att göra.
1. Vad kan man göra, när den besökte muntligen kräver att ingen besöker hans hem?
En daterad anteckning kan läggas i distriktsfodralet, så att ingen gör ett besök där, så länge den avogt inställde personen bor kvar. Detta måste dock ske med hänsynstagande till övriga eventuella familjemedlemmar, som kan vilja lyssna på de goda nyheterna. Om förkunnaren som har distriktet ser en ny namnskylt på dörren, kan besök göras i vanlig ordning och den daterade anteckningen i distriktsfodralet kastas bort. — Matt. 10:14.
2. Hur beter vi oss om en skylt på dörren säger: ”Bettleri och utbjudande av varor förbjudes”?
Sådana skyltar gäller rimligtvis inte oss. Det är dock lämpligast att på sådana ställen inte börja besöket med att erbjuda litteratur, för att de besökta inte skall få en felaktig uppfattning om vårt syfte. Men om man bestämt menar att skylten gäller också oss och du ombedes att inte mer besöka familjen i fråga, så behandlar vi familjen som i fråga 1.
3. Hur skall vi behandla skylten ”Tillträde förbjudet”?
Om ägaren till en privatvilla har satt upp en sådan skylt, är det bäst att respektera den. Vi kan då kontakta familjen i fråga medelst brev eller telefon. Personens svar på denna kontakt får avgöra hur vi vidare skall fortsätta.
4. Skylten ”Tillträde förbjudet för obehöriga” behöver vi inte visa samma hänsyn.
Vi har ett personligt budskap att framföra till personen i fråga och kan betrakta oss som ”behöriga”. Vi har en orsak till att vi går dit. Om man menar att skylten gäller dig och du ombedes att inte mer besöka familjen i fråga, så behandlar vi fallet som i fråga 1.
5. Hotell, motell, ålderdomshem och pensionärshem samt fritidsområden utan speciella skyltar kan vi nalkas med en positiv inställning. Kan vi komma in utan svårigheter, kan vi börja vårt predikande. Om man ber dig gå därifrån, är det bäst att göra detta. Vi kan vid sådana tillfällen försöka en annan gång.
6. Om en familj har satt upp, eller låter sitta kvar, en skylt där det uttryckligen står att religiösa grupper eller Jehovas vittnen undanbedes, så respekterar vi den skylten. Vi knackar inte på den dörren. Personen som satte upp skylten, eller den familj som senare flyttade in men som låter skylten sitta kvar, får själv ta ansvaret för sitt handlingssätt. — Apg. 13:50, 51.
Vi har många människor att predika för på våra distrikt och hinner ofta inte besöka alla så som vi skulle önska. Vi behöver därför inte känna ansvar för människor som gått så långt att de tagit initiativet att med olika medel hindra Jehovas vittnen att besöka deras hem. Vi önskar inte ge sådana personer någon orsak att anklaga oss.