Viktiga punkter i värnpliktsfrågan
1 Många av våra vänner har visat sig ha missuppfattningen att vi enligt lag skulle vara befriade från att fullgöra militär eller civil tjänsteplikt. Det förhåller sig i stället så att riksdagen 1966 gav Kungl. Maj:t (nu regeringen) bemyndigande att försöksvis från fall till fall förordna att Jehovas vittnen tills vidare inte skall inkallas till tjänstgöring. Jehovas vittnen är således inte enligt lag befriade från tjänstgöringsskyldighet. Sådana beslut om att uppskjuta en inkallelse skall efter viss tid prövas igen för att man skall utröna till exempel huruvida personen fortfarande är ett Jehovas vittne.
2 När bröder i värnpliktsåldern kallas till en vapenfrinämndens utredningsman, bör de utan invändningar inställa sig, även om utredningsmannen är präst eller predikant. Inställelsen inför honom sker endast i hans egenskap av vapenfrinämndens representant och inte i hans egenskap av företrädare för ett visst trossamfund.
3 Det bemyndigande som riksdagen har gett regeringen om att tills vidare låta Jehovas vittnen slippa bli inkallade bör vi således visa uppskattning av genom att å vår sida som Jehovas vittnen göra det som förväntas av oss i detta sammanhang. Det har till exempel inträffat att en vapenfrinämndens utredningsman förgäves sökt få en broder att inställa sig till förhör, vilket dock till sist lyckats genom att utredningsmannen vänt sig till avdelningskontoret och bett om hjälp. Vi anser att en sådan nonchalans mot denna anordning är oförsvarbar, ty den skulle, om den blev mera utbredd, kunna medverka till att rubba myndigheternas förtroende för vår ordningsfullhet.
4 När det gäller formuläret ”Intyg om samfundstillhörighet”, så är det viktigt att följande punkter uppmärksammas: Tre formulär skall användas i varje sådant fall, ty församlingen behåller den andra kopian, som är det tredje exemplaret, i sitt arkiv, och denna kopia skall således aldrig sändas till Sällskapet, medan originalet och första kopian skall sändas till avdelningskontoret. När dessa båda exemplar kommer avdelningskontoret till handa, läggs kopian i Sällskapets arkiv, och originalet sänds, vederbörligen undertecknat, tillbaka till den församling det gäller.
5 Observera att detta endast är ett intyg som bekräftar att någon är ett Jehovas vittne, antingen det nu gäller en broder eller en syster, som är överlämnad och döpt, och det utgör således ingen som helst ansökan om befrielse från tjänsteplikt av något slag. När ett sådant intyg sänds till militär myndighet, skall det således alltid åtföljas av ett brev som personen i fråga själv har skrivit och i vilket han uttrycker sin önskan att bli befriad från den tjänstgöring det gäller och varför och med hänvisning till det bifogade intyget om samfundstillhörighet. Intyget i sig självt säger således ingenting annat än att individen är ett överlämnat och döpt vittne för Jehova. Breven till militär myndighet angående någons önskan att få bli befriad från tjänsteplikt bör — helt naturligt — vara vänligt och hövligt avfattade, vilket kan bli ett gott vittnesbörd för de individer som skall behandla dessa brev.
6 En annan viktig punkt i förbindelse med blanketterna ”Intyg om samfundstillhörighet” är det förhållandet att de aldrig skall ”lagerföras” i församlingarna, utan skall rekvireras endast när behov uppstått. Orsaken till detta är att om vi någon gång skulle behöva ändra blanketten, så skall vi kunna göra det utan att behöva få in äldre blanketter en längre tid, vilka legat lagrade i någon församling. Vi vill också påpeka att dessa intyg om samfundstillhörighet inte i något fall behöver ifyllas av individen det gäller, utan detta bör lämpligen skötas av någon i församlingen som har tillgång till skrivmaskin och som skriver prydligt och korrekt. En del intyg som kommit Sällskapet till handa har varit skrivna för hand, mer eller mindre oläsliga och inte så representativa. De äldste i varje församling bör således ha en anordning så att detta fungerar effektivt och blir representativt.