Vi fullgör vårt ansvar att predika
1 ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade.” (Matt. 24:14, NW) Jesus hyste inte något tvivel om att detta skulle ske och om att det skulle bli utfört på hela den bebodda jorden innan slutet kom. Jesus hyste förtröstan, i det han visste att det skulle finnas många villiga lärjungar som skulle ge gensvar på den ledning som kom genom Jehovas ande. (Ps. 110:3) Tack vare Jehovas oförtjänta godhet har slutet, fastän det är nära, ännu inte kommit. Hur kommer vi att göra bruk av den återstående tiden?
2 Ju närmare vi kommer den ”stora vedermödan”, desto mindre tid har vi att hjälpa uppriktiga människor att fly från den dömda gamla tingens ordning. Vi erbjuder åt människor av alla nationer deras enda hopp om frälsning. Därför är det förståndigt att vi under den korta tid som återstår är på vår vakt, så att vi inte förlorar den känsla av angelägenhet som är förbunden med vårt arbete att hjälpa till att sätta ett tecken på pannan på människor med ärligt hjärta innan det är för sent.
3 Vi har nu en fullständigare insikt om de ”tjänster av skilda slag” som förekommer, men det betyder inte att behovet att predika har minskat. En balanserad syn på den verksamhet som utgör den kristna tjänsten inbegriper uppskattning från vår sida i fråga om att uppfylla Matteus 24:14;och 28:19, 20. Låt oss alltså, med tanke på att det är så angeläget att predika och att göra lärjungar, fortsätta att utvidga våra möjligheter.
4 När vi ser på det arbete som utförs av er alla i fråga om att kungöra de goda nyheterna och ge mat åt Jehovas ”får” här i landet, är det uppenbart att mycket gott arbete utförs. Varje månad används i medeltal omkring 190.000 timmar i arbetet att predika och undervisa. Varje år är det också fler som tar del i arbetet att sätta ett tecken på pannan på människor, och för detta går tack och lovprisning till Jehova, som ger ökningen. Men när vi granskar de samlade rapporter som ni har lämnat, lägger vi märke till en tendens som förtjänar att omnämnas, så långt det gäller var och en av oss. Vi lägger märke till att det under en stor del av året stadigt har varit en god ökning av antalet nya lovprisare av Jehova, men att ändå det sammanlagda antalet timmar, placeringar, återbesök och studier har visat allmänna minskningar i jämförelse med samma månader förra året. I april 1971 var till exempel antalet timmar 266.807, men i april 1972 var antalet timmar 232.075, vilket betyder 34.732 färre timmar använda i tjänsten på fältet under april i år i jämförelse med förra året, och ändå var vi i år 674 fler förkunnare. Vi riktar er uppmärksamhet på detta med förtröstan på att ni, om ni kan ordna edra förhållanden för detta, använder fler timmar i predikoarbetet. Vi önskar ta god vård om alla våra skilda slag av tjänster, och det inbegriper vårt privilegium att predika.
5 Under augusti kommer de flesta församlingarna att få besked om förordnandet av äldste och biträdande tjänare. Dessa bröder är i hög grad intresserade av att vi fullgör vårt ansvar att predika förutom att de har sina övriga viktiga plikter i fråga om att se till hjorden. De inser behovet av att personligen ta ledningen i tjänsten på fältet. Dessa mogna bröder och andra erfarna förkunnare, både bröder och systrar, kommer att med glädje ge hjälp åt var och en som behöver en hjälpande hand i tjänsten på fältet. Litet bistånd i fråga om att komma i gång eller förbereda någonting effektivt att säga när man kommer till dörrarna uppskattas ofta i hög grad. När de äldste tänker igenom de anordningar för tjänst på fältet man har i församlingen, kan de finna ut metoder att göra dem mera praktiska och bekväma eller att stimulera till deltagande. Överallt där det är möjligt bör en duglig broder vara närvarande för att ta ledningen. Det är viktigt att församlingen har bästa tänkbara anordningar vid veckoskiften och under hela veckan när det gäller gruppvittnande, så att var och en oberoende av sina omständigheter har möjlighet att regelbundet ta del i tjänsten på fältet.
6 Efter det att ”mannen som var klädd i linnetyget” hade fullbordat arbetet med att sätta ett tecken på pannan på dem som skulle skonas, återvände han och avgav rapport till Jehova med orden: ”Jag har gjort såsom du har befallt mig.” (Hes. 9:11, NW) Den trogna kvarlevan av Herrens smorda, som visas i bild genom mannen i linnetyget, kommer också att kunna säga detta vid den tid då den ”stora vedermödan” skall börja. Hur kommer var och en av oss att kunna svara? Det kommer att bero på hur väl vi fullgör vårt ansvar att predika de goda nyheterna om Riket NU!
[Infälld text på sidan 1]
Må trons beprövade beskaffenhet vinna lovprisning från Gud.
[Infälld text på sidan 4]
Predika de goda nyheterna — grundligt och effektivt!