Var förberedd
1 Jehovas kärlek till mänskligheten är stor. ”Han . . . önskar [inte] att någon skall bli tillintetgjord, utan önskar att alla skall uppnå bättring.” (2 Petr. 3:9, NW) Ja, Gud har verkligen omsorg om människorna, och det har vi också, eftersom vi tjänar Gud och efterliknar den egenskap som kännetecknar honom, kärleken. Vi vill att andra skall lära känna Jehova och älska honom, liksom vi gör. Men Satan har förblindat de icke troendes sinnen, och därför måste vi bemöta invändningar och förutfattade meningar.
2 Aposteln Paulus gav rådet att de kristna skulle vara ”redo till allt gott verk”. (Tit. 3:1) De skulle vara förberedda i sinne och hjärta, ha den rätta synen på saker och ting, så att de var villiga att dela med sig. Och när de vet vilket gott arbete som måste utföras och som bland annat innebär att de goda nyheterna måste predikas för andra, så inser de naturligtvis också att detta kräver ytterligare förberedelse. De har en önskan att klargöra sanningen för andra, men genom att de är förberedda kan de göra detta på ett bättre sätt. Då kan de bemöta invändningar och förutfattade meningar och på så sätt vinna ett hörande öra.
3 Hur kan vi då förbereda oss? Vårt personliga studium av bibeln, mötena i Rikets sal och våra övningstal gör oss naturligtvis förberedda och rustade. Men finns det ytterligare något slag av förberedelse, som kan vara av stort praktiskt värde? Ja, vi kan tala med andra bröder och systrar, be dem om förslag och tillsammans öva och dryfta hur man skall bemöta invändningar och frågor som uppstår i tjänsten på fältet.
4 Ett utmärkt tillfälle till sådan förberedelse ges då de som du studerar bibeln med har kommit så långt att de önskar följa med dig ut i tjänsten på fältet. Kanske skulle du kunna anslå någon tid efter studiet varje vecka och låta dem få öva och träna sig i vad de skall säga i tjänsten. Gör det enkelt och beröm dem uppriktigt. Framstegen kommer så småningom, och att öva tillsammans är till stor hjälp.
5 Vi har också möjlighet att förbereda oss för tjänsten, då vi är med i en bilpatrull på väg ut till ett distrikt. Vi kanske kan framställa invändningar, som är vanliga på distriktet, och be dem som är med i patrullen komma med förslag som de har funnit vara nyttiga när det gäller att bemöta invändningar. Vid samlingsplatserna för tjänsten på fältet har vi också utmärkta tillfällen att praktisera råd och anvisningar för tjänsten. När vi sedan går ut på distriktet, har vi förslagen i färskt minne. Och hur kan vi få övning inom familjekretsen? Vid en lämplig tidpunkt, kanske efter familjestudiet, kan alla familjemedlemmarna i tur och ordning agera den besökte och komma med invändningar. De andra i familjen kan komma med förslag om hur dessa kan bemötas.
6 Men under dessa korta övningsstunder bör vi komma ihåg att det finns många olika sätt att klara av en situation eller en invändning. Det som den ene lyckas väl med kanske inte slår så väl ut för den andre. Vi hjälper varandra genom att dryfta olika tankar och idéer, så att var och en kan utarbeta ett framställningssätt som passar honom bäst.
7 Alldeles som övning och förberedelse ger ökad färdighet inom alla verksamhetsområden, så råder det inget tvivel om att förberedelse kommer att öka vår färdighet i fråga om att predika och undervisa. Naturligtvis finns det ingenting som kan ersätta den praktiska erfarenhet vi får, när vi talar med människor ute på fältet. Det är den bästa övning vi kan få, men vi kan främja den genom att förbereda oss innan vi går ut i tjänsten.