Älskar du livet?

”LÅT mig få se ljuset.” Dessa ord lär den italienske poeten Giacomo Leopardi ha sagt till dem som skötte om honom, då han låg på sin dödsbädd. Orden visar hur kärt livet, representerat av ljuset, är för människan.

Kärleken till livet är en värdefull instinktiv känsla som får de flesta människor att undvika faror och göra allt de kan för att fortsätta att leva. I det här avseendet skiljer sig människan inte mycket från djuren, som har en stark överlevnadsinstinkt.

Men vilket slags liv är då värt att leva och hålla kärt? Det är inte bara en fysiologisk tillvaro — att helt enkelt andas och röra sig. Inställningen att man skall få ut så mycket som möjligt av livet ger inte heller någon tillfredsställelse. Och den epikureiska filosofin — ”låt oss äta och dricka, för i morgon skall vi dö” — har vanligtvis inte skänkt människor någon lycka. (1 Korinthierna 15:32) Människan har naturligtvis ett antal grundläggande materiella behov, men hon har också kulturella och sociala intressen, för att inte nämna de andliga behoven, som har att göra med tron på en högre makt. På grund av de dåliga levnadsförhållanden som råder i många delar av världen är det, sorgligt nog, hundratals miljoner människor, om inte miljarder, som inte har mer än livets nödtorft. Och de som inriktar sig på att först och främst fylla sina fysiska behov — att äta, dricka, skaffa sig materiella ägodelar eller tillfredsställa sina sexuella behov — lever mer eller mindre som djur, vilket inte skänker dem någon större lycka. I själva verket gör de inte bruk av det som livet har att erbjuda och som är mer meningsfullt och som skulle tillfredsställa deras intellektuella och känslomässiga behov. De som bara söker tillfredsställa sina egna själviska begär misslyckas i att få ut det bästa av livet och skadar dessutom samhället som de bor i, och de främjar inte heller andras intressen.

En domare som dömer i mål som gäller ungdomsbrottslighet bekräftar detta genom att säga att när ”moralen är i upplösning och man upphöjer dåliga förebilder och menar att framgång är liktydigt med att tjäna snabba pengar”, ja, då bidrar detta till att ”befrämja en överdriven tävlingsanda”. Detta leder till ett uppförande som är till skada för samhället och för ungdomarna själva, i synnerhet när de börjar med droger.

Livet har, som bekant, mycket att erbjuda — det finns spännande platser att besöka, det finns mycket intressant man kan läsa och studera, trevliga vänner, vacker musik. Och det finns mycket annat som skänker oss tillfredsställelse — stort som smått. De som har en djup tro på Gud, och särskilt då Bibelns Gud, Jehova, har ännu fler skäl att älska livet. Sann tro är en källa till kraft och frid, något som kan hjälpa människor att klara av problem och svårigheter. Alla som tror på den sanne Guden kan med förtröstan säga: ”Jehova är min hjälpare; jag skall inte vara rädd.” (Hebréerna 13:6) De som är förtrogna med Guds kärlek känner sig älskade av honom. De besvarar hans kärlek, och den skänker dem stor glädje. (1 Johannes 4:7, 8, 16) De kan leva ett aktivt och osjälviskt liv, något som skänker tillfredsställelse. Det är precis som Jesus Kristus sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” — Apostlagärningarna 20:35.

Sorgligt nog finns det en annan aspekt av livet i våra dagar. Överallt förekommer det lidande, orättvisor, fattigdom, sjukdom och död — för att nämna bara några av de smärtsamma förhållanden som gör livet nästan outhärdligt. Den rike, mäktige och vise kung Salomo i den forntida nationen Israel saknade ingenting av det som kan göra människor lyckliga. Ändå var det en sak som plågade honom — insikten att han vid döden åt någon annan måste lämna allt som han samlat på sig genom sitt ”hårda arbete”, som han utfört ”med vishet och med kunskap och med färdighet”. — Predikaren 2:17–21.

Liksom Salomo är de flesta medvetna om hur kort livet är — att det glider förbi alldeles för snabbt. I Bibeln heter det att Gud ”har ... lagt evigheten i [våra] ... sinnen”. (Predikaren 3:11, Byington) Det här medvetandet om evigheten får människor att begrunda livets förgänglighet. Om man inte finner några övertygande svar på vad som är meningen med livet och döden, kan man så småningom bli nertyngd av känslor av pessimism och meningslöshet. Detta kan göra livet dystert.

Finns det några svar på människans ångestfyllda frågor? Kommer det någonsin att bli förutsättningar för ett mer tilltalande och varaktigt liv?