Alldeles som järn skärper järn

MOT slutet av 200-talet v.t. drog sig en uppriktig ung man, Antonios Eremiten, också beskriven som en ”koptisk kristen”, undan från världen och tillbringade 20 år isolerad ute i öknen. Varför det? Han tyckte att det var det bästa sättet för honom att tjäna Gud. Han var kristenhetens förste inflytelserike enstöring eller eremit.

I våra dagar finns det få eremiter i kristenheten. Men fler och fler människor söker avskildhet på annat sätt. De vägrar att tala med andra om religion, eftersom de anser att det leder till stridigheter av olika slag. Deras gudsdyrkan går huvudsakligen ut på att inte skada sin nästa.

Att inte skada sin nästa är verkligen en del av sann religion, men det krävs mer än så. Ett gammalt ordspråk lyder: ”Med järn skärps järnet självt. Så skärper den ene mannen den andres ansikte.” (Ordspråken 27:17) Faktum är att Bibeln uppmanar de kristna att komma tillsammans, inte att isolera sig fullständigt från världen eller från andra kristna. (Johannes 17:14, 15) Den säger: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas.” (Hebréerna 10:24, 25) Jehovas vittnen följer detta råd. Flera gånger i veckan kommer de tillsammans för att skärpa varandras ”ansikte” och för att bygga upp sina medtillbedjares tro. De har funnit att ett öppet och ärligt resonemang om Bibeln inte leder till stridigheter. Tvärtom — det leder till frid och endräkt. Det är en mycket viktig del av sann tillbedjan.