Bör barn förbjudas att gå på möten?

”BARN bör aldrig tas med till Guds hus.” Den tanken hade den kände bibelkommentatorn Adam Clarke. Han gjorde naturligtvis undantag för den fattiga modern som ”inte hade någon som kunde ta hand om hennes barn medan hon var borta”. Sådana kunde tillåtas ta med sina barn till kyrkan ”trots att det kan bli störande för församlingen, och för vissa präster, att höra barnskrik”.

Clarke grundade sina fördomar mot barn på det som står i Nehemja 8:2 (NW), där det heter: ”Följaktligen hämtade prästen Esra fram lagen inför församlingen bestående av både män och kvinnor och av alla som var begåvade med tillräckligt förstånd till att lyssna.” Men en sådan tolkning strider mot andan i 5 Moseboken 31:12 (NW): ”Församla folket, männen och kvinnorna och de små ... för att de må höra och för att de må lära.” — Se också 2 Timoteus 3:15.

När Nehemja anordnade detta möte, tycks det med tanke på detta inte vara så att han tänkte utestänga någon. Troligen var det snarare så att det var meningen att alla ”som var begåvade med tillräckligt förstånd” till att lyssna skulle inbjudas, att alla skulle uppmuntras att ta hel och full del i mötet! Hur orimligt skulle det inte ha varit att be föräldrarna lämna sina barn hemma utan tillsyn!

Det intressanta är att Jehovas vittnen i våra dagar uppmuntras att ta med sina barn, även de allra minsta, till kristna möten. Det är sant att detta ibland kan leda till mindre störningar och en viss stress för föräldrarna. Men kristna föräldrar anstränger sig för att lära sina barn att sitta tysta och snälla. Med tiden kommer deras små att ha ”tillräckligt förstånd till att lyssna”, och de kommer då att inhämta livgivande upplysningar. — Hebréerna 10:24, 25.