Imponerad av Jehovas vittnens ostrafflighet

ÅR 1978 besökte Christine E. King Jehovas vittnens avdelningskontor i London. Hon sökte information om vittnenas erfarenheter i Tyskland under andra världskriget för den doktorsavhandling hon arbetade på. Medan hon samlade materialet, blev hon så imponerad av Jehovas vittnens kompromisslösa ståndpunkt i Nazisttyskland att hon beslöt att göra sin doktorsavhandling mer omfattande, så att den skulle kunna ges ut som en bok. När hon hade fått sin doktorsgrad, skrev hon så här i ett brev till avdelningskontoret: ”Jag tyckte att mitt arbete angående Jehovas vittnen var en verklig utmaning, och det har resulterat i att jag nu hyser stor beundran för de tyska vittnenas sätt att reagera för nazisterna; jag hoppas att min bok återspeglar detta.” Titeln på dr Kings bok är: The Nazi State and the New Religions: Five Case Studies in Non-Conformity (Naziststaten och de nya religionerna: Fem undersökta fall av icke-likriktning).

Bland det mest anmärkningsvärda av dr Kings upptäckter är siffrorna angående antalet döda och fängslade Jehovas vittnen. De visar att de siffror som tidigare publicerats av vittnena är alldeles för låga. Källan till dr Kings statistik var en publikationa utgiven i München av Michael Kater. ”Min egen genomläsning av domstols- och Gestapoprotokoll”, förklarar hon, ”bekräftar verkligen dessa högre siffror.”

Vad är detta för siffror? ”Omkring 10.000 fängslades, och sammanlagt uppgick deras domar till 20.000 år. Vartannat tyskt vittne fängslades, och vart fjärde förlorade livet.”

”Mot alla odds”, fortsatte hon, ”församlades vittnena i lägren och bad tillsammans, framställde litteratur och gjorde proselyter. Vittnena, som uppehölls av sitt kamratskap och som i olikhet med många andra fångar var väl medvetna om varför det fanns sådana där platser och varför de själva måste lida så, bevisade sig vara en liten men oförglömlig skara fångar, märkta med den lila triangeln och uppmärksammade för sitt mod och sin övertygelse.”

Doktor King gjorde vidare följande bedömning: ”Vittnena följde troget sina teologiska principer; de förblev ’neutrala’, de var ärliga och fullständigt pålitliga, och som sådana blev de ofta ironiskt nog anställda som tjänare till SS [den organisation som skötte koncentrationslägren]. En SS-officer sade att endast ett Jehovas vittne kunde bli betrott med att raka sin herre med en rakkniv utan att använda rakkniven till att vålla en våldsam död.”

Efter att ha nämnt att nazistregimen hade skrämt andra sekter till att kompromissa förklarade dr King: ”Det var endast mot vittnena som regeringen inte hade någon framgång, för trots att den hade dödat tusentals, så fortsatte verket [att predika om Jehovas rike], och i maj 1945 var Jehovas vittnens rörelse fortfarande vid liv, men det var däremot inte nationalsocialismen. Vittnenas antal hade ökat, och de hade inte kompromissat. Rörelsen hade vunnit martyrer och hade framgångsrikt utkämpat ännu en strid i Jehova-Guds krig.”

[Fotnot]