Frågor från läsekretsen

■ Är det tillrådligt att låta ett barn bo hos världsliga släktingar bara därför att de kan erbjuda barnet materiella fördelar?

Bibeln visar att föräldrar har privilegiet och ansvaret att ta vård om sina barn, vilket inbegriper att ge dem nödvändig andlig omvårdnad. Det skulle vara kortsynt av en kristen man och hustru att inte ta på sig denna gudagivna uppgift bara för att ett barn kanske får materiella fördelar av att bo hos en icke-kristen släkting.

I vissa länder är det rätt vanligt att man låter ett barn bo hos släktingar under längre perioder. Det är ofta föräldrar bosatta i avlägsna trakter där utbildningsmöjligheterna är begränsade som gör detta. De kan sända ett barn till släktingar i en stad (eller till en internatskola), så att barnet kan få bättre utbildning eller komma i kontakt med ett mera modernt eller avancerat levnadssätt. Vanligtvis förväntas det att pojken eller flickan utför sysslor i hemmet eller på något annat sätt återgäldar släktingarna för att de låter honom eller henne bo hos dem.

Man menar att den här anordningen ger materiella fördelar, men dessa kanske inte är så stora som de kan förefalla. Erfarenheten har ofta visat att barn påverkas ogynnsamt av att ryckas upp ur sin hemmiljö och tvingas bo hos släktingar långt borta från föräldrarna. Det händer ofta i vissa länder att barnet inte jämställs med de andra barnen i det hemmet, utan betraktas som en hustjänare och diskrimineras. Som man kan förstå blir en pojke eller flicka säkert besviken och förbittrad om han eller hon, med eller utan anledning, känner sig orättvist behandlad. (Jämför 1 Moseboken 27:30—41.) Den känslomässiga kris och nedstämdhet som blir följden kan ogynnsamt påverka hur mycket barnet lär sig, även om det går i en bra skola. Är det då verkligen till barnets nytta? Dessutom är det vanligt att ett barn blir kriminellt, om det berövas kärleksfulla föräldrars regelbundna fostran.

Råden i Guds ord är till hjälp för att förhindra sådana sorgliga resultat. Den grundläggande principen i bibeln är att föräldrar skall ta hand om sina egna barn. Naturligtvis insåg Jehova Gud att vissa extrema situationer skulle kunna uppstå, situationer i vilka andra personer än föräldrarna skulle vara tvungna att ta hand om barnen.a Han gav därför sina tjänare rådet att bistå faderlösa barn och dem som förlorat båda föräldrarna i döden. (5 Moseboken 14:28, 29; 16:9—14; 24:17—21; 26:12, 13; Psalm 10:14; Jakob 1:27) Men det som bibeln först och främst framhäver är att föräldrarna skall ta vård om sina egna barns materiella, andliga och känslomässiga behov. — Jämför 1 Timoteus 5:8.

Gud ger föräldrar följande råd med avseende på sina ord: ”Ni skall lära era barn dem, genom att du talar om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 11:18, 19) Kan föräldrar göra detta om de frivilligt sänder i väg sina barn till världsliga släktingar under längre perioder? Nej, föräldrar behöver vara tillsammans med sina barn för att ge dem regelbunden tillrättavisning och undervisning såväl som den kärleksfulla miljö som unga människor är i så stort behov av. (Efesierna 6:4; Ordspråksboken 6:20) Det står klart att ett kristet barns bestående (ja, eviga) välfärd inte skulle befrämjas, om föräldrarna på bekostnad av den andliga undervisningen i det egna hemmet låter ett barn bo hos världsligt inställda släktingar för att få skolutbildning. De kristna i olika delar av världen vet att det är svårt att i den här tingens ordning uppfostra ett barn till att tjäna Jehova och att detta kräver föräldrarnas ständiga tillsyn. Utsikten att lyckas skulle helt visst minska om barnets kontakt med ett kristet hem skars av bara för att det skulle få materiella fördelar.

Vi kan i det här sammanhanget tänka på exemplet med Jesus. Han växte upp i den avlägset belägna staden Nasaret i Galileen. I lydnad mot Gud såg Josef och Maria till att Jesus stannade kvar hos dem i Nasaret, där han gjorde framsteg i vishet och i fysisk växt och i ynnest hos Gud och människor. — Lukas 2:41—52.

Den nuvarande tingens ordning lägger tonvikten på utbildning och ekonomisk framgång. Världsligt inställda föräldrar kan ge uttryck åt den här tanken: ”Jag vill inte att min son skall bli städare.” Också kristna föräldrar kan besmittas av en liknande inställning till utbildning och materiella fördelar. Men föräldrar som förtröstar på Jehovas vishet fäster största vikt vid att barnen lägger ”en utmärkt grundval för framtiden, för att de skall kunna gripa fast tag om det verkliga livet”. — 1 Timoteus 6:9, 19.

[Fotnoter]