En prästman gör en förnyad granskning av helvetet

FÖR någon tid sedan fick en prästman från Metodistkyrkan sina tvivel om existensen av ett brinnande helvete publicerade i tidskriften U.S. Catholic. Han skrev: ”Det finns i själva verket så många tydliga lärosatser och kraftiga bibliska och logiska argument som talar mot existensen av ett bokstavligt helvete att följande fråga uppstår som en naturlig följd: Varför lär kyrkosamfunden om ett brinnande helvete och varför sätter människor ofta tro till detta?” Denne präst, Robert Short, framför den tanken att svaret har att göra med kyrkornas ”trolösa fruktan för att upphöra med att predika ’evangeliet under gevärshot’”. Han sade: ”Kyrkosamfunden är benägna att tro, medvetet eller omedvetet, att fruktan — snarare än kärlek — besegrar allt.”

Prästmannen hävdade att det ”kraftigaste argumentet mot existensen av ett bokstavligt helvete är ... att vi kan känna igen en sak av dess frukter. (Matt. 7:16, 20)” Med ledning av detta kännetecken gjorde han följande yttrande: ”Det har blivit pinsamt tydligt att den ’kristna’ lära som frambringat de giftigaste frukterna är läran om ett bokstavligt helvete. För det är inte bara så att det kan bevisas att denna lära har skapat grymma, egenrättfärdiga ’kristna’ under Västerlandets hela historia, kristna som har känt sig berättigade att hata och till och med döda, eftersom de kan framhålla att varje handling är berättigad om den räddar människor från helvetet, utan det är också det förhållandet att ett bokstavligt helvetes nutida och ännu dödligare frukt är ateismen.”

Som avslutning framhöll Short: ”Bara om läran om helvetet vore sann, skulle kyrkosamfunden vara berättigade att behålla den. Och ett växande antal teologer — både katolska och protestantiska — påpekar nu att den inte är sann. Om den inte är sann, då har kyrkosamfunden ingen tid att förlora när det gäller att högt och tydligt tala om detta för världen.”

Jehovas vittnen fick ett hundra år långt försprång, när det gällde att ”tydligt tala om detta för världen”. — U.S. Catholic, april 1980, sid. 37—40.