Njutningslystnad medför inte verklig lycka

MÄNNISKOR som börjar leva endast för njutningar blir snart blinda för sina förpliktelser gentemot Gud. Detta hände vissa israeliter till vilka följande ord av profeten Jesaja var riktade: ”Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin! Harpor och psaltare, pukor och flöjter och vin hava de vid sina dryckeslag, men på HERRENS [Jehovas] gärningar akta de icke, på hans händers verk se de icke.” — Jes. 5:11, 12.

De israeliter som det här talas om hade som sitt huvudsakliga mål i livet att eftersträva sinnliga njutningar. De började dricka på morgonen och fortsatte till sena natten och kom fullständigt under vinets inflytande. De blev upphettade av alkoholen och förlorade självbehärskningen och blev högljudda och bullersamma. Deras våldsamma fester åtföljdes av musik som helt säkert var sinnlig och som uppväckte lidelser och begär.

Människor som stod i ett förbundsförhållande till Gud kunde således bli insnärjda i nöjen och njutningar. De utgör därför en varning för kristna, så att de är på sin vakt mot njutningslystnad. En persons nuvarande förhållande till Jehova Gud kan helt enkelt inte tas för självklart, och ett fortsatt förtroligt förhållande till honom är nödvändigt för verklig lycka.