Guds ord är levande

En flickas orubbliga kärlek

DEN orubbliga kärleken mellan en man och en kvinna är något verkligt vackert att iaktta. När en sådan kärlek består trots oerhörda påtryckningar från andra håll, som syftar till att göra om intet den djupa tillgivenheten, blir också iakttagare rörda.

Låt oss ta en österländsk flicka från Sunem (eller Sulem) som exempel. Hon förälskar sig i en stilig herde. I ett försök att skydda den sulemitiska flickan från att råka i frestelse hindrar hennes bröder henne att tacka ja till sin älskades inbjudan att följa med honom ut och gå en ljuvlig vårdag. De sätter henne att vakta vingårdarna för de små rävarnas härjningar. — Höga V. 1:6; 2:8—15.

Vid den här tiden kommer kung Salomo i sin glans och slår läger nära den sulemitiska flickans hem. Detta leder till att han får ögonen på henne då hon sköter sina plikter. Hon blir nu, för sin skönhets skull, förd in i kungens läger och finner att kungen vill fria till henne. — Höga V. 6:10, 11; 1:2—4.

Imponerar detta på sulemitiskan? Gör detta att hon blir vankelmodig i sin kärlek? Nej. Frimodigt ger hon uttryck åt sin längtan efter sin älskade herde. Men Salomo vill ogärna låta henne gå och fortsätter att överösa henne med kärleksfulla ord och lovar att han skall låta göra utsökta smycken åt henne. Men den sulemitiska flickan talar om sin odödliga kärlek till sin herde. Lite senare lyckas herden träffa henne, och de gläds över att med ord betyga hur mycket de håller av varandra. — Höga V. 1:7—17; 2:1, 2.

När kung Salomo vänder tillbaka till Jerusalem, tar han med sig den sulemitiska flickan. Här i staden finner herden ett sätt att råka henne. (Höga V. 3:6—11; 4:1—5) När Salomo märker att alla hans ansträngningar att vinna den sulemitiska flickans kärlek misslyckas, låter han henne till sist återvända hem. (Höga V. 8:5a) Vilken triumf för den sulemitiska flickan!

Den här landsflickan är sannerligen ett lysande exempel på fasthet i kärlek, en kärlek som inte kunde vändas åt något annat håll. Sådan är den kärlek som sanna, äkta, medlemmar av Kristi andliga brud, såväl som Kristi ”andra får”, har till sin ”rätte herde”. — Jämför Johannes 10:14, 16; 2 Korintierna 11:2; Efesierna 5:25—32.