Gileadelever uppmanades: ”Du skall vara uppfylld av glädje”
DEN 16 september 1979 förde med sig stor glädje för 67:e klassen vid Vakttornets Bibelskola Gilead. Det var examensdagen, och 51 elever var församlade i Jehovas vittnens sammankomsthall i Long Island City i New York och lyssnade till skolans president, F. W. Franz, som uppmanade dem att vara glada. Han betonade den glädje som följde med lövhyddohögtiden, då man i det forntida Israel firade inbärgningen av markens frukter.
För en sammanlagd åhörarskara om 2.033 beskrev skolans president den långvariga glädjen vid bärgningshögtiden. Den varade i sju dagar, och Jehova sade genom Mose till folket: ”Du skall vara uppfylld av glädje.” — 5 Mos. 16:15.
Franz talade om två glädjefyllda inslag som senare lades till denna högtid och som man tillämpade då Jesus var på jorden. Ett inslag var att prästen gick till dammen Siloam med ett gyllene krus och fyllde det med vatten. Sedan återvände han till templet och hällde ut det i en fördjupning som ledde till foten av altaret. Då vattnet hälldes ut var det en stor glädje — så stor att det sades att den, som inte har sett Siloams vatten hällas ut, aldrig i sitt liv har upplevt glädje och fröjd.
Franz förklarade att ett annat glädjefyllt inslag i högtiden ägde rum på kvällen. Det fanns fyra stora gyllene lampställningar i kvinnornas förgård, och varje lampställning hade fyra stora gyllene skålar. Olja hälldes i, och prästernas gamla kläder tjänade som vekar. När lamporna tändes var ljusskenet så starkt att hela staden tycktes bli upplyst. Somliga dansade och sjöng. Detta varade till gryningen.
Han förklarade dessutom att då Jesus år 32 v.t. var med vid lövhyddohögtiden, kan han ha hänsyftat på ceremonin med Siloams vatten, då han ropade ut: ”Om någon är törstig må han komma till mig och dricka. Den som sätter tro till mig, alldeles som Skriften har sagt: ’Ut ur hans innersta skall flyta strömmar av levande vatten.’” (Joh. 7:37, 38) Jesus kan också ha hänsyftat på det tillfälle då Jerusalem under högtiden blev upplyst av lamporna, då han sade till judarna: ”Jag är världens ljus.” — Joh. 8:12.
Har lövhyddohögtiden eller bärgningshögtiden en motbildlig uppfyllelse? I så fall när? Franz förklarade att bibeln ger oss vissa ledtrådar till att förstå detta. Jesaja 12:3 förutsade en tid när Guds folk skulle ”ösa vatten med fröjd”. I Matteus 13:39 visade Jesus att ”skörden är en avslutning på en tingens ordning”. Och i Matteus 24:31 förutsade Jesus, i samband med att han talade om ”tecknet” och avslutningen på tingens ordning, det världsvida insamlandet av hans ”utvalda”. Den glädjerika lövhyddohögtiden eller bärgningshögtiden kunde därför inte börda uppfyllas före vår tid — ”ändens tid”. Ett sådant insamlande pågår nu alltsedan år 1919 och kommer att leda fram till en tid av stor glädje.
Men vad är det som samlas in? Det är människor. De 51 eleverna uppmuntrades därför av skolans president att fortsätta att ta del i detta inbärgningsarbete och tjäna som ”världens ljus” på sina respektive missionärsdistrikt. I sina avslutande ord betonade han: ”Fortsätt att älska lövhyddohögtiden och bärgningshögtiden. Må er glädje och fröjd från Jehova vara en styrka för er, och må ni fortsätta att glädja och fröjda er” för evigt.
Tidigare hade en annan talare betonat lyckan. Joel Adams sade till eleverna att Jehova finner behag i att de är lyckliga. Han uppmuntrade dem till att inte låta små ting beröva dem deras glädje. ”Bevara er lyckliga anda”, uppmanade han. ”Ja, Jehova är en lycklig Gud, och han önskar att vi skall vara lyckliga. Det är till ära för honom när vi bevarar en lycklig anda.”
J. E. Barr gav på liknande sätt uppmuntran till eleverna: ”Hur mycket har ni inte att vara tacksamma för — denna lyckliga examensdag! Må ingen av er, under alla de år som ni har framför er, någonsin förlora känslan av tacksamhet mot Jehova! Det är hemligheten med er bestående glädje och lycka, var ert distrikt än är.”
På eftermiddagen framförde Gileadeleverna ett glädjefullt internationellt musikprogram. Missionärerna hade en uppvisning med kulturell musik och dans från de länder som de representerade. Höjdpunkten på eftermiddagen var då eleverna framförde ett drama som betonade behovet av uppskattning av de ting som är av verklig betydelse. Dramat, som handlade om Jakob och Esau, var betitlat: ”Ringakta inte heliga ting”.
Då dagens program avslutades med bön av M. G. Henschel, var eleverna beslutna att följa Jehovas ord genom Mose: ”Du skall vara uppfylld av glädje.”