Vem behöver inte tröst?

NÅGON gång emellanåt behöver vi i högsta grad tröst och uppmuntran. Detta beror på att det finns så mycket i livet som kan förorsaka sorg.

Föräldrar kanske arbetar hårt för att på bästa sätt söka sörja för sina barn. Men allteftersom sönerna och döttrarna blir äldre, kanske de blir upproriska och blir orsak till outsäglig smärta och oro för sin far och mor.

En man kan på sin arbetsplats bli föremål för orättvisor eller förtal. Trots att han är ärlig och arbetsam, kanske han inte blir befordrad, eftersom hans samvete inte tillåter honom att ta del i politik. Det kan till och med vara så att inkompetenta personer försöker tala om för honom hur han skall sköta sitt arbete. Mannen kanske fruktar för att gå till arbetet, eftersom han finner det svårt att stå ut med alla irritationsmoment.

En fullt verksam vuxen kanske tvingas att sluta arbeta på grund av att en sjukdom eller olycka brutit ned honom eller gjort honom till invalid. Han kanske inte längre kan göra sådant som tidigare gjorde honom lycklig. Han kanske blir tvingad att ta starka mediciner för att kunna dämpa outhärdliga smärtor.

Vem av oss har inte någon gång blivit djupt bedrövad över en nära väns eller släktings död? Vi kanske har känt oss helt hjälplösa, ensamma och deprimerade.

Vart kan vi vända oss för att få tröst i sådana situationer? Det skulle verkligen vara uppmuntrande att finna en källa som kunde berätta för oss om hur andra framgångsrikt har tagit itu med dessa problem och vad det var som uppehöll dem under denna svåra tid. Bibeln är en sådan källa. Den skildrar uppriktigt vad vissa individer råkade ut för och hur de kunde stå ut med dessa prövningar utan att bli bittra.

Vi läser om kung David, vars son Amnon gjorde sig skyldig till våldtäkt mot sin syster, och vars son Absalom blev indragen i mord och sammansvärjning för att komma åt tronen. Under sin livstid blev David också utsatt för hård kritik från sin äldste bror, och han tvingades leva som en fredlös flera år, medan den svartsjuke kung Saul jagade honom som ett djur. David blev gång på gång baktalad; han såg en förtrogen rådgivare bli förrädare, och han blev också själv sjuk och svag.

Den vise kung Salomo uttalade sig på följande sätt om livets hårda villkor: ”De snabba ... vinner [inte] tävlingsloppet, inte heller de mäktiga striden, inte heller får de visa också födan, inte heller får de förståndiga också rikedomarna, inte ens får de som har kunskap ynnesten; ty tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” ”Jag har sett tjänare på hästar men furstar vandra på marken alldeles som tjänare.” — Pred. 9:11; 10:7; NW.

Naturligtvis har inte alla män och kvinnor som är nämnda i bibeln brottats med samma problem. Men från den tid då Kain med våld förkortade sin bror Abels liv har människan känt till vad det innebär att genom döden förlora någon som man tyckt om. Abraham sörjde då hans älskade hustru Sara dog. (1 Mos. 23:2) Då Jakob dog, ”föll Josef ned över sin faders ansikte och grät över honom och kysste honom”. (1 Mos. 50:1) David uttryckte sorgen över Jonatans död med orden: ”Jag sörjer över dig, du min broder Jonatan; mycket ljuvlig var du mig. Dyrbar var mig din kärlek, mer än kvinnokärlek.” — 2 Sam. 1:26.

Trots bittra erfarenheter och umbäranden blev inte David, Noomi, Hanna, Abraham, Josef och många andra, som är omnämnda i bibeln, överväldigade av sorg. Deras förtröstan på Gud höll dem uppe.