Läraren som var annorlunda

DET är svårt att se tillbaka på en speciell tidsperiod i historien och fånga dess ”anda” — känslor och attityder hos de människor som levde då. För att vi skall få hjälp att förstå hur annorlunda Jesus var i jämförelse med de andra lärarna på hans tid kan vi betrakta rabbinernas åsikter. Många ansåg att Israel var mycket överlägset och lärde att ”Israel hade funnits i Guds tankar innan universum skapades”. Rabbinerna lade också stor vikt vid sedvänjor och var stolta över att de härstammade från Abraham. Bibelkännaren Edersheim anmärker: ”Den avsky, ofta blandad med förakt, som de kände för hedningarnas seder, tankar och umgänge; dyrkan av lagens bokstav; självrättfärdigheten och stoltheten över sin härkomst och ännu mer stoltheten över sin kunskap”, allt detta bidrog till ”ett totalt motstånd mot anspråken på en Messias som var så olik dem själva och deras eget ideal”.

Detta hjälper oss att förstå hur även de olärda kunde urskilja skillnaderna mellan Jesu läror och rabbinernas läror. Som Matteus säger: ”Folkskarorna häpnade över hans [Jesu] sätt att undervisa; han undervisade dem nämligen ... inte såsom deras skriftlärda.” — Matt. 7:28, 29.