Varför kan kärleken fördra allting?
DE VAR lyckligt gifta, och deras affärsrörelse blomstrade. Men viktigast av allt var att de var överlämnade kristna. I 25 år hade de delat många glädjeämnen. Så en dag fick mannen ett slaganfall. Han levde vidare i 20 år och blev alltmer hjälplös, tills döden slutligen inträffade och befriade hans tillgivna hustru från hennes börda. Vad var det som gjorde det möjligt för henne att vårda honom ömt och tåligt, fastän det betydde att hon aldrig fick sova en hel natt? Det var hennes kärlek till honom. ”Han var en sådan fin, kärleksfull make”, säger hon, när man frågar om honom. Ja, hon bevisade riktigheten av de inspirerade orden: ”Kärleken ... fördrar allting.” — 1 Kor. 13:4, 7.
Livet för ibland med sig motgångar och bekymmer som verkligen är svåra att uthärda. Dagligen läser vi om eller träffar människor som anser att deras lott är för tung. På grund av att de känt sig nedtyngda av problem har ungdomar avbrutit sin skolgång, människor lämnat sina arbeten, makar övergett varandra eller låtit skilja sig och några rentav gått så långt att de tagit sitt liv. Varför fann de saker och ting så svåra att uthärda? Med tanke på de inspirerade orden kan man mycket väl sluta sig till att de saknade kärlek. Hade kärleken funnits, skulle den ha fördragit allting, eller som andra översättningar återger dessa aposteln Paulus’ ord: ”Kärleken ... är alltid redo att urskulda.” ”Kärleken känner inga gränser för sitt uthärdande.” ”Kärleken ger aldrig upp.” ”Det finns ingenting kärleken inte kan möta.” ”Kärleken kan utstå vad slags behandling som helst.”
Vilken sorts kärlek kan utstå ”vad slags behandling som helst”? Kan vad slags kärlek som helst göra det, så länge som det är ”kärlek”? Hur förhåller det sig med kärlek i form av speciell tillgivenhet för en annan? Ibland kan sådan kärlek uthärda, för bibeln säger oss att patriarken Jakob tjänade många år för Rakel, föremålet för hans ömma tillgivenhet, och det tycktes honom vara bara några dagar. Det arbete han hade att utföra som fårherde var dessutom fyllt med vedermödor av alla slag. — 1 Mos. 29:18—20; 31:36—42.
Vidare kan stark kärlek mellan medlemmar i en familj göra det möjligt för dem att utstå omild behandling. Grekerna kallade detta slags kärlek storgé. Juda var till exempel villig att bli slav på livstid åt Egyptens livsmedelsförvaltare för att bespara sin far sorgen över att förlora sin högt älskade son Benjamin. (1 Mos. 44:18—34) Kärlek mellan vänner som har mycket gemensamt, ett slags kärlek som var känd som filía av grekerna, gör det också möjligt för människor att fördra besvärligheter. Var det inte detta slags kärlek som Jonatan och David kände för varandra? Det var det med visshet. På grund av sin kärlek till David var Jonatan villig att till och med riskera sitt liv. — 1 Sam. 18:1; 20:32—34.
Kärlek grundad på principer, vilken kallas agápe av de kristna grekiska skrifternas skribenter, gör det framför allt möjligt för en människa att fördra allting. Sådan kärlek har gjort det möjligt för den store Skaparen, Jehova Gud, att vara så fördragsam, så långmodig mot sina ofullkomliga, egensinniga mänskliga barn. (2 Petr. 3:9, 15) Den gjorde det också möjligt för Jesus att fördra allting han var tvungen att utstå från sina fiender, såväl som att överse med sina lärjungars svagheter och brister. Som ett uttryck för sin kärlek gav Jesus slutligen sitt liv för andra. — Joh. 15:13.
Aposteln Paulus var ett framträdande exempel på en ofullkomlig människa som ”aldrig [gav] upp” och som kunde ”utstå vad slags behandling som helst”. Hans kärlek till sina medkristna kan jämföras med den kärlek en ammande mor känner, som ömt vårdar sina barn, och den kärlek en far hyser som har omsorg om sina söner. (1 Tess. 2:7, 11) Och tänk på allt Paulus fördrog! Hans kärlek kände sannerligen ”inga gränser för sitt uthärdande”. Han blev slagen upprepade gånger, utsattes för alla slags faror, fick vara utan mat, upplevde sömnlösa nätter och drabbades ofta av mycket annat — allt av kärlek till sin Gud Jehova och sina medmänniskor. — 2 Kor. 11:23—33.
Varför kan denna kärlek, agápe, utstå vad slags behandling som helst? En orsak är att den är osjälviskt intresserad av andras välfärd. Den kärlek en ammande mor känner för sitt barn belyser detta mycket väl. Hur tålamodsprövande kan inte ett spädbarn vara!
Och visar inte kristna tillsyningsmän i våra dagar kärlek genom att fördra andras tillkortakommanden? Kärleken gör det möjligt för dessa tillsyningsmän att med mildhet undervisa till och med dem som inte är gynnsamt stämda. — 2 Tim. 2:24, 25.
Kärleken hjälper oss också att aldrig ge upp. Eftersom kärleken har empati, gör den det möjligt för oss att sätta oss i andras ställe. Kärleken gör oss förstående, så att vi ”alltid [är] redo att urskulda” och överse med andras tillkortakommanden. Kärleken gör det möjligt för oss att fördra irriterande drag hos andra — till exempel en gäll röst, vissa gester eller helt enkelt pratsamhet. Ja, vi kommer kärleksfullt att överskyla till och med en mängd sådana egenheter. — 1 Petr. 4:8.
”Det finns ingenting kärleken inte kan möta”, bland annat därför att kärleken inte är skrytsam. ”Den skrävlar inte.” (1 Kor. 13:4) Stolthet gör en människa kritisk mot andra, gör att hon ondgör sig över att behöva fördra andras svagheter och tillkortakommanden. Men den som är ödmjuk är inte överdrivet känslig, inte alltför bekymrad om sitt eget välbefinnande och sina egna intressen. Den som är ödmjuk är beredd att stå andra till tjänst och är bara alltför villig att kärleksfullt fördra människor som har ett svagt samvete. — Rom. 15:1, 2.
I våra dagar har många överlämnade kristna begett sig till främmande land som missionärer, och andra har flyttat för att tjäna där behovet av förkunnare av de ”goda nyheterna” är stort. Dessa människor har funnit sig i sämre levnadsförhållanden, lägre inkomster, likgiltighet och motstånd — allt till följd av den kärlek de hyser till sina medmänniskor. De visar också att kärleken ”fördrar allting”. Hur är det med dig?
Har du detta slags kärlek? Anstränger du dig för att ge uttryck åt den?