När trädet är förtorkat

Medan Jesus Kristus fördes bort för att hängas på pålen, inträffade det att kvinnor slog sig själva av sorg. Han vände sig till dem och sade: ”Sluta upp med att gråta över mig. Gråt däremot över er själva och över era barn, för — märk väl! — dagar skall komma, på vilka man skall säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma kvinnorna och de moderliv som inte har fött barn och de bröst som inte har gett di!’ Då skall man börja säga till bergen: ’Fall över oss!’ och till kullarna: ’Skyl oss!’ för om man gör dessa ting när trädet är saftigt, vad skall då hända när det är förtorkat?” — Luk. 23:27—31.

Den fruktansvärda olycka som Jesus förutsade drabbade Jerusalem när de romerska härarna belägrade staden. Vid den tiden var det ”träd” som representerade den judiska nationen torrt och helt och hållet förkastat av Gud såsom nation, och det fanns inte ens en troende kvarleva där. Det förhållandet att Jesus Kristus med orätt blev avrättad, medan det fortfarande fanns saft i ”trädet”, visade att situationen skulle vara långt värre när detta judiska träd var helt och hållet förtorkat. Så blev det också. Medan de romerska härarna låg lägrade runt omkring Jerusalem år 70 v.t., fanns det i staden partigrupper som utövade terror, begick våldsgärningar och utgöt blod, ofta för bara några matbitars skull. Judar som blivit kristna undgick emellertid denna olycka, eftersom de hade rättat sig efter sin Mästares befallning att fly till bergen och låta Jerusalem drabbas av sitt hemska öde. — Luk. 21:20, 21.