Frågor från läsekretsen

● Vad menade Gud, då han sade till Jona att det i staden Nineve fanns mer än 120.000 personer, ”som icke förstå att skilja mellan höger och vänster”?

Jehova Gud sände profeten Jona till Nineve för att tillkännage dess nära förestående undergång. Hela befolkningen ändrade då sinne, så att Gud valde att skona staden. Jona reagerade illa på denna utveckling, och Gud sade till honom: ”Och jag skulle icke ömka mig över Nineve, den stora staden, där mer än ett hundra tjugu tusen människor finnas, som icke förstå att skilja mellan höger och vänster [sin högra och vänstra hand, Åkeson], och därtill djur i myckenhet!” — Jon. 4:11.

Somliga kommentatorer har av detta förstått att det fanns 120.000 barn (kanske under fem eller sju års ålder; en förklarande fotnot i H. M. Melins svenska översättning lyder: ”barn under tre år”) i staden, och därför beräknar de att dess sammanlagda befolkning skulle ha uppgått till 600.000. Sådana kommentatorer hänvisar till det tillfälle då Gud sade till Mose att de enda som skulle komma in i det utlovade landet var israeliternas ”barn” — ”edra söner, som ännu icke förstå vare sig gott eller ont”. (5 Mos. 1:39) Det har också sagts att om Jehova var villig att skona Sodom om det hade funnits bara tio rättfärdiga i staden, så skulle hans barmhärtighet helt visst förmå honom att skona en större stad med 120.000 barn som inte hade lärt sig att skilja den ena handen från den andra. — 1 Mos. 18:22—32.

Det är emellertid av intresse att de ”barn” som omnämns i 5 Moseboken 1:39 uppenbarligen inbegrep dem som var ända till nitton år gamla. (4 Mos. 14:29) Dessutom är det så att de 120.000 personer som omtalas i Jona 4:11 inte kallas ”barn”, utan adam, det hebreiska ord som betyder ”människor”. Det måste också helt visst ha funnits mer än tio små barn i Sodom; vad Gud talade om där var följaktligen tio ansvariga, rättfärdiga vuxna. Jehova kunde således i Jona 4:11 ha syftat på Nineves sammanlagda befolkning om 120.000 människor, som i själva verket inte kunde skilja sin högra hand från sin vänstra.

Det är uppenbart att Gud med denna beskrivning inte menade att de var så okunniga vad förståndet angår att de inte kunde skilja den ena av sina händer från den andra, eftersom arkeologiska bevis vittnar om nineviternas tekniska prestationer. Guds tanke var i stället att nineviterna i huvudsak inte hade någon sund norm för att bedöma vad som var tillbörligt eller otillbörligt från Guds ståndpunkt sett. När Jona framförde Guds budskap, kunde de skilja det goda från det onda, och de ändrade sinne — de vände sig bort från det onda.