Vandrar du såsom i Guds närvaro?

PÅ GRUND av den nedärvda mänskliga svagheten behöver många anställda övervakas, annars kan de stjäla eller slå dank på arbetet. Detta är orsaken till att alla större postkontor i Förenta staterna har inspektörer som är placerade högt ovanför posttjänstemännen. Det är deras arbete att upptäcka varje ”långfingrad” arbetare, som kan frestas att lägga sig till med värdefull post. Inspektörerna uppehåller sig bakom specialbehandlade glasrutor; de kan se posttjänstemännen, men posttjänstemännen kan inte se inspektörerna.

Det är inte så att postanställda är de enda som behöver övervakas. Oärlighet bland de anställda griper omkring sig över hela världen och orsakar förluster som uppgår till många milliarder kronor. Statistiken visar att det mesta av oärligheten, i kronor räknat, förekommer bland arbetsledare och chefer.

Det är tydligt att ingen av dessa skulle handla orätt, om de vandrade såsom i Guds närvaro. Att vandra i Guds närvaro betyder först av allt att ha tro på att Gud verkligen existerar. De bevis för våra sinnen som vi har runt omkring oss vittnar om Skaparens, Jehova Guds, existens. Och det gör också bladen i hans ord, bibeln. Men att tro att Gud existerar är inte tillräckligt. Det påminner oss hans ord om: ”Du tror, att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.” (Jak. 2:19, 1917) Vi måste gå längre. Vi måste ha tro på Guds rättvisa, vishet och makt; vi måste inse att han känner till och bryr sig om vad som pågår på jorden bland människorna.

Ja, Gud ser allting; hans synförmåga är långt överlägsen en postinspektörs synförmåga, och han behöver inte ha specialbehandlade glasrutor för att hindra människor att se honom. Om han personligen lägger märke till allting, eller gör detta genom sin stora änglaorganisation, gör ingen skillnad. Verkan är densamma: ”HERRENS [Jehovas] ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.” Vi kan vara säkra på att ”det finns inte någon skapelse som är osynlig för honom, utan allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för”. Lägg märke till att vi är räkenskapsskyldiga inför Gud. — Ords. 15:3; Hebr. 4:13.

Att vi är räkenskapsskyldiga inför Gud bör förmå oss att se med allvar på detta att vi vandrar såsom i hans närvaro. Det betyder att vi vandrar eller uppför oss i vetskap om att Gud ständigt vakar över vad vi gör. Mose, Jehovas profet och ledare för forntidens Israel, var en av dem som var fullt medvetna om detta — vi läser ju om honom att ”han stod fast som om han såg den osynlige”. Gud var sannerligen verklig för honom, och han bör vara det också för oss. — Hebr. 11:27.

Om vi vandrar i Guds närvaro, kommer det att hindra oss från att komma i svårigheter i förhållande till honom, eftersom det betyder att vi kommer att frukta för att misshaga honom, då vi ju vet att vi inte kan slippa undan hans domar. Det kommer att avhålla oss från att slå in på den kurs som följs av den som är ond, om vilken det är skrivet att ”det finns ingen skräck för Gud inför hans ögon”. (Ps. 36:2, NW) Att fruktan för Gud kommer att hindra oss att falla för frestelse och därigenom komma i svårigheter kan vi se av hur den unge mannen Josef, patriarken Jakobs favoritson, reagerade, då han ansattes av sin egyptiske herres, Potifars, hustru: ”Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” (1 Mos. 39:9) Han vandrade såsom i Guds närvaro, som om Gud vakade över honom hela tiden, som om han vid alla tillfällen kunde se Gud. Att han gjorde detta tjänade som ett skydd för honom.

Vare sig angreppen från vår motståndare, Satan, djävulen, kommer i form av frestelser att ta del i omoraliskt uppförande och andra former av själviskhet eller de kommer i form av påtryckningar att kompromissa i fråga om vår lojalitet mot Jehova Gud, är vår enda räddning att vandra såsom i Guds närvaro. Detta betyder att Gud måste vara mycket verklig för oss. För att få hjälp i fråga om detta måste vi tänka på Gud. Ett sätt på vilket vi kan göra detta är genom att regelbundet bedja till Gud. Om vi gör det till en vana att bedja, kommer vi instinktivt att anropa honom om hjälp, när vi ställs inför frestelser eller påtryckningar. Att vi ber till Gud stärker vår tro, eftersom bönen är ett uttryck för tro, och Gud besvarar böner som riktas till honom på det rätta sättet och som gäller rätta angelägenheter. (1 Joh. 5:14, 15) Men av detta följer att vi måste göra vår del; vi måste arbeta med det vi ber om, göra det helhjärtat. — Fil. 4:6, 7.

Ett sätt på vilket vi kan göra detta är att vi ökar vår kunskap om Jehova Gud genom studium av hans ord och de hjälpmedel för bibelstudium som han har försett oss med. Vi kan dra nytta av församlingsmötena varje vecka. Ju mera vi lär känna Gud, desto mera kommer vi att älska honom och desto mera kommer han att vara i våra tankar och vara det främsta föremålet för våra känslor. Allt detta kräver naturligtvis tid, och av detta skäl förmanar aposteln Paulus oss: ”Ge därför noga akt på hur ni vandrar, att det inte är som ovisa utan som visa, i det ni köper den lägliga tiden åt er, eftersom dagarna är onda.” Det är riktigt att vi behöver en viss tid för att sörja för ting som är rättskaffens i alla människors ögon, en viss tid för att äta och sova, men när det går utöver detta, slösar vi då bort mycket av tiden på överdrifter i fråga om rekreation, nöjen eller hobbyer? — Ef. 5:15, 16.

En orsak till att laglösheten ökar i dessa farliga yttersta dagar är att människor är mindre medvetna än någonsin om att Gud ser allt och att alla är räkenskapsskyldiga inför honom. Om vi är förståndiga, kommer vi inte att lämna dessa fakta utan avseende, utan vi kommer alltid att vandra såsom i Guds närvaro.

”Var inte bekymrade för någonting, utan låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era tankeförmågor med hjälp av Kristus Jesus.” — Fil. 4:6, 7.